Nästan

De senaste åren har björkarna slagit ut 28 eller 29 april. Vid en okulär besiktning i går såg det hoppfullt ut. I början av förra veckan trodde jag att det skulle vara helt omöjligt. Så i morgon kväll när jag åker hem hoppas jag att björkarna skiftar i skiraste grönt.


Uppdatering
Med lite god vilja kan jag nog påstå att de faktiskt slog ut idag, björkarna.
Trots att jag längtar efter det gröna, så var det ändå den stora guldstjärnan som jag "fick" av tandhygienisten imorse som gjorde min dag.
Just nu känner jag bara att det är tur att det är fredag i morgon. Valborgsmäss eller ej, jag lär nog somna strax efter nio i morgon kväll.

Våren på olika sätt

Just detta är alldeles väldigt märkbart just nu.

Glädjeämnen

Att mitt och många andras arbete ventileras fram- och baklänges och att det ofta är med negativa förtecken är ingen nyhet, men lite för sällan lyfts det positiva. Här är ett exempel som nästan fick mig nästan tårögd, kanske inte för språket,men för tankarna och viljan att berätta.

Kärlek är något stort som alla människor behöver. En älskande som man kan lita på och söka tröst hos, känna närhet och få en att känna att man betyder någonting för någon och dela sin glädje med. Har man ingen att älska så kan det kännas tomt att inte ha någon att komma hem till och att få dela sitt liv med. När jag ser ordet kärlek så tänker jag på glädje, omtanke, närhet, familj och alla de positiva saker i kärleken, men något som man kanske inte tänker på när man hör ordet är alla negativa saker kärlek kan innebära. Sorg när kärleken tar slut, den kanske inte vara hur länge som helst. När den ena i relationen inte känner glädje, omtanke, närhet och alla de där sakerna, då kan allt bara kännas hopplöst och som om man aldrig kommer att få känna någon kärlek mer. Att livet är som en ballong som blivit stucken av en nål och aldrig går att blåsa upp igen.

Pausbild

Jag rättar ...

Det kan vara kul att rätta ibland. I kväll har jag blivit rörd över hur fint fjorton- , femtonåringar kan skriva om kärlek och lett åt hur finurligt de tänker kring konsten att göra slut.

Jag kanske visar några fina meningar. Jag ska bara fråga om lov först.

Misslyckat foto, men här fungerar det fint som illustration.
Missmodet börjar ge vika och jag känner mig inte lika suddig längre.

Inte för att det hänt något revolutionerande, men med lite distans kan jag inse att jag inte kan göra så mycket åt nedskärningarna i kommunen. Att jag upplever mitt fackliga ombudsmannaskap som en slags moralisk gisslansituation har naturligtvis med detta att göra. Jodå, jag funderar varje år på om jag verkligen ska fortsätta.
Helgens facit: Allt är struket, middagar är planerade och till viss del förberedda och snart har jag dammsugit hela huset också!
Skolarbetet ska jag ta tag i om någon timma. Det blir nog en hyfsad vecka. Jag känner i alla fall att jag inte ligger efter från början.

Ständigt på väg - uppgiven

Att leva i nuet är så svårt. Jag är ständigt på väg, i tanken och i verkligheten. Jag hinner inte tänka klart och inte avsluta möten med andra, innan jag hastar vidare på väg mot andra måsten och nya mål som ska bockas av på min mentala lista. Periodvis avskyr jag vardagen. Jag mår inte väl av att vara den här människan och jag är ingen vidare medmänniska heller. Tussilago hinner jag i bästa fall notera, när jag far förbi dem på väg någonstans.
Nu ska jag sova och kan konstatera att det blev inget rättat i kväll heller...

Så gick ännu en vecka

Solen skiner, äntligen. Fem grader ute, kall blåst som känns ända in. Jag förstår att våren tvekar, även om småfåglarna flöjtar på. I fredags begick vi grillpremiär. Det är väldigt gott med grillat, även jag inte längtar lika mycket som somliga andra i den här familjen. Nu är den i alla fall invigd grillsäsongen och det innebär grillat åtminstone två, tre gånger i veckan. Jag sköter inte den detaljen, så jag klagar inte.
Vårveckorna efter påsklovet är alltid hysteriska, massor att göra och många svåra fackliga beslut att ta. Ibland skulle jag vilja gömma huvudet i sanden likt en struts. Inte hann jag heller läsa ut Åsa Larsson senaste bok...lite typiskt, men det kommer fler dagar.
Att ta ut portakarten gick bra, men läkningen går inte allra bäst. Jag är inte förvånad, men lite krångligt är det och längre tid lär det ta. Surt... Lika surt är det att bli förkyld. Jag blir så frustrerad av att inte orka och att hosta halva nätterna igenom. Jag prickar in förkylningen lagom till mina fotouppdragsdagar. Det blir inte någon större variation på lokal ( vi bör ju täcka in kommunen) för jag hålls här hemma och vad fotograferar man i början av april? Blommor och fåglar har redan andra klarat av. Hittills har jag fotograferat grillningen, en traktor med vält på ett fält och idag ska vi nog lunta, så det får väl bli det. På tal om foton, så tycker jag att ni ska klicka er till Renée .


PS: Maken gick just ut i shorts...

Om några timmar

ska min portakart tas ut.

Jag bara hoppas på att detta blir mycket enklare än när den sattes in.

Lokalbedövning, nya stygn och överkänslig mot plåster...

Att påstå att jag ser fram emot morgondagen vore att ta i.

I morgon är en annan dag - pladder

Ungefär så har jag tänkt hela påsken. Jag hinner, det är ju en ny dag i morgon. Sant, men i morgon är det vardag igen och min hysteriska tisdag späs på med två möten, så det gäller att allt är färdigtänkt idag. det är det faktiskt alldeles snart.

Jag har fått en hel del gjort, inte allt, men mycket. Det är en skön känsla att stryka på listan. Jag har också krattat, trodde att det var klart i höstas, men ack nej... Att kratta är såå tråkigt.

Penséer har fått ta plats i krukorna, men de är i desperat behov av lite värme nu, så vi får väl se hur det går. Några ser riktigt ledsna ut. Mer sol till folket och penséerna!

Jag har börjat bläddra bland korten från resan och kan konstatera att det är många bilder på statyer, detaljer och en eller annan maträtt. Jodå, jag åt gulaschsoppa, två gånger tom.

Budapest i punktform:

långsamt tempo

alldeles väldigt många trappor

god mat, om än lite kraftig

trevliga människor

att Ungern varit ett öststatsland märks än

ganska många tiggare

de flesta från Rumänien

väldigt många hundar

många hundägare hade sina hundar lösa

inga diciplinproblem där inte

och en del hade inte bara en, utan fyra fem hundar

väldigt få hundskitar, två tror jag att jag såg

ungerska går inte att genomskåda alls

Buda och Taban kändes nästan som hemma efter några dagar

spårvagnar är charmiga

att se på

varmt, hela tiden

mellan 15 - 25 grader

ganska så billigt

köpte ett par skor, inte billiga

och tre kort

huvudet fick äntligen vila

jag orkade läsa

tre böcker hanns med

den fjärde läser jag nog ut i veckan som kommer.

L å n g f r e d a g

Idag måste det bli en l å n g fredag. Jag har massor att göra. (Känns det igen?)
Jag ska inte trötta er med detaljer om dålig självdiciplin, tidsoptimism och allt det andra, utan konstaterar bara att nu gäller det!

Ha en fin påsk alla ni andra!

Jag begraver mig i papper och återkommer förhoppningsvis här på annandagen.

Bilden kommer från www.fotoakuten.se

Första april

Hemma igen, i regnet... men fåglarna kvittrar och tranorna trumpetar så det känns hoppfullt.

Undrar hur många aprilskämt jag kommer att gå på innan dagen är över.