Får jag presentera

ett litet ekblad...

Liten uppdatering på rättningsfronten ( mest för att jag ska få klappa mig själv på axeln) : bara 20 inlämningar kvar!

Utan motivation - ett tråkinlägg

Att inte känna motivation är bekymmersamt, för då blir just inget gjort. Det finns många  vill, borde och måste i mitt bakhuvud, men ... blåsten, regnet och vindarna gör att jag inte vill göra något vare sig inne eller ute.
Veckan som gått slutade i anspänning, som ansvarig ( hur blev jag det?) för temadag och insamlingsdag  kostade det på lite extra, för jag skötte ju mina vanliga läraruppgifter parallellt. Det är nog en slags jobbaksmälla jag drabbats av. Ändå är jag oerhört tacksam över att jag INTE läser till någon tenta eller skriver en hemtenta, som båda döttrarna just nu gör.
Nästa söndag, hjälp om en vecka!, far vi mot Malmö, Kastrup och Dublin. Även om det då bara är en vecka kvar, så känns det overkligt. Ja jisses, jag får nog sätta igång: rätta prov eller sy gardin eller göra rabarberpaj, fråga är vilket som lockar mest?

Just nu, nästan en lista

Trift fotograferade av dottern

Jag rättar vidare...

50 inlämningar om andra världskriget

nationella prov i tyska, bara 14 till antalet, men tre olika delar

prov om språk och språkhistoria 25 stycken

Jag planerar temadagar och roddar åt andra

Jag försöker ta in att jag väldigt snart ska släppa "mina" 

underbara nior. Det har varit tre alldeles fantastiska år. 

De bästa i mitt hela och ganska långa yrkesliv.

Jag försöker hinna något här hemma

trädgården

tvätten

Jag skulle önska att jag hann uppleva våren mer direkt

än genom bilrutan på väg till och från jobbet.

Jag oroar mig liite för att vulkanutbrott och askmoln 

ska sätta stopp för Dublinresan

Jag borde faktiska sova nu...

Det är en strimma hav, som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.


E. Södergran

Åsså försvann det en vecka bara sådär

Packar och röjer lite, orkar just inte med något jobb. Det får bli... sen.
I huvudet har jag satt alla betygen ( alla 270), men jag vet att jag lär vrida och vända på några där jag verkligen måste tänka.
I morgon eftermiddag efter jobbet drar vi söderut en liten bit, lämnar gård, hund och katter till syster med familj.
Jag hoppas prognosen håller; sol på lördag. Jag behöver det, men skolväskan får nog följa med.
Tyvärr.

Slutspurt

Precis en månad kvar och mycket ska fortfarande göras. Huvudet och kroppen, varenda cell skriker efter ledighet, men så är det inte än. Vi tränar lite i förväg på att vara lediga, fem dagar i Dublin väntar i början av juni och dit är det bara tre veckor!

Återbördad från Skåne

Och jag är så glad så glad, för det har varit tomt. Kattdamerna däremot tycker att det mest är besvärligt.

Mellan hägg och syren

Visst är det den tiden nu och jag bockar av vårblommorna en efter en; gullviva, förgätmig ej och pärlhyacint har börjat blomma den här veckan.

Jag har förstått att Blogger krånglat på sistone, även om jag bara hunnit tänka på jobb och åter jobb. Jag har lyssnat på hälften av alla miljöredovisningar, bara dryga 35 kvar... Numera kan jag väldigt mycket om bl a vatten, mat  och energi.

Äntligen är det helg och andningspaus. Lyckan är stor här hemma då det visar sig att båda döttrarna kommit hem samtidigt.

Just nu spelar pianodottern det här:

Det känns

lånad bild

att stå stå här kan jag meddela, men nu är rabatterna rensade. Om jag hade velat hade jag kunnat dra upp lönnplantor till minst två alléer. Nu drog jag helt sonika bara upp dem och slängde dem med det andra ogräset.
Vintern tar på växterna, somligt, bla en pion,  har dött och annat har jag tröttnat på , malvor tex. Förhoppningsvis tar de sig de nysatta plantorna. Projektet odlingslådor har inte kommit så långt. Vi får väl se om det blir några i år. Nu tar en sån där vecka vid igen, en vecka jag helst velat slippa, så bloggen får nog fortsätta att vila.

Häng med på rundtur i kvällningen

Det är svårt att fånga blomningen på bild och på avstånd. Jag tror dessutom att den kommer igång riktigt ordentligt om en dag eller två. Det har ju varit rätt kallt på sistone.

Nu är det dags!

Svd:s läsare tipsar om världens vackraste bilvägar. Jag citerar ur artikeln: "I Sverige är den smala krokiga vägen genom Valle härad i Västergötland absolut vackrast. Pricka in blomningen av de vilda körsbärsträden i maj och det böljande landskapet i drivor av vita blommor tar andan ur en och gråten stockar sig i halsen."


Jag bor här och kan intyga att precis så är det. Om ni vill uppleva det så är det dags nu!