Kl. 21.43 inträdde lugnet

Då satte jag sista betyget av de 117 jag skulle sätta. Jag hanterar både de gamla betygen g-vg-mvg och de nya F-E-D-C-B och A-betygen i år. Dessvärre blev det fler F än A:n, inte för att det behöver råda någon slags jämvikt, men det hade känts bättre att slippa sätta F, som är det betyg eleverna får när de inte når kunskapskraven.

Som avslutning ett elevcitat från ett historiaprov: ... och nu börjar en ny tid, skräckväldet (som jag kallar de paranoidas guldålder). 


Nu mot sängen, kanske kan jag sova utan bettskenan i natt. Jag undrar bara varför måste man fira Lucia i ottan? Om jag ska vara på jobbet kl. 7 måste jag åka hemifrån senast 6.10...
Sängen var det!

Mellan hägg och syren

Visst är det den tiden nu och jag bockar av vårblommorna en efter en; gullviva, förgätmig ej och pärlhyacint har börjat blomma den här veckan.

Jag har förstått att Blogger krånglat på sistone, även om jag bara hunnit tänka på jobb och åter jobb. Jag har lyssnat på hälften av alla miljöredovisningar, bara dryga 35 kvar... Numera kan jag väldigt mycket om bl a vatten, mat  och energi.

Äntligen är det helg och andningspaus. Lyckan är stor här hemma då det visar sig att båda döttrarna kommit hem samtidigt.

Just nu spelar pianodottern det här:

Dymmelonsdag

www.fotoakuten.se

Idag slog de ut, de första björkarna. Det är faktiskt tidigare än vanligt. De brukar slå ut 27 - 28 april häromkring. Jag lånar en bild, eftersom jag inte hunnit (!) fota någon björk.

Check

Jag räknar in dem, vårtecknen.
Nyss hörde jag första tranan häromkring, som inte är så långt från Hornborgasjön. 550 tranor var där i går, så en eller två här på fälten är högst rimligt.

Uppdatering kl.7.00
Åtta tranor är det visst!

Jag glömde ju

Jag skulle ju egentligen visa något alldeles fantastiskt i alla fall för mig. Två stycken ! cyklamen har överlevt i flera månader här hemma, den ena ända sedan augusti. Vanligtvis tynar de bort efter två veckor.

I går

klockan 15.34 tog jag av mig klockan. Då, precis då, började mitt sommarlov. Äntligen!
Att jag dessutom hann nästan allt som jag tänkt mig, gör att det känns ännu bättre.
Inte illa med tanke på att jag är Västsveriges största tidsoptimist.

Att jag skulle vakna tidigt min första möjliga sovmorgon var inte planerat, men jag är inte det minsta förvånad. Jag dricker kaffe och lyssnar på fågelsången. Frihetskänslan är stor.

Inte fullt så fridfullt

Det är inte bara jag som uppskattar snön. Hundarna plöjer sig fram och rullar sig vällustigt i snön. Jag är något mer stillsam: skottar lite och promenerar lite. Det är halt under nysnön kan jag meddela. Jag har inte trillat än, men det är säkert bara en tidsfråga.

I mål!

Det känns så befriande att kunna rå om vardagen igen.
Jag behöver dessutom inte äta medicin förrän om några veckor.
Då kanske jag vet hur jag egentligen mår i kroppen.

Inte riktigt än

men känslan är sån här.

Jag borde vara årstidsnomad, en sådan som flyttar

efter de riktiga årstiderna, inte efter möjligheterna till försörjning.

Snöfall

Mjukt och vitt
Glada och blöta tonåringar,
som när snön kommer tillåter sig att leka.
De kommer in till lektionen med rosor på kinderna.
Färd hemåt i makligt tempo, väldigt makligt till och med.
Inga dårar som körde om,
bara några fotgängare utan reflex att irritera sig över.
Hemma lyser lyktan välkomnande vid trappan
och middagen är klar.

Så kan en bra måndag se ut.

Nu

Bild lånad från www.fotoakuten.se

Just nu skiner den bleka morgonsolen på snön. Det gnistrar vackert, kan jag meddela.