Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



15 juli, 2011

Långt borta och alldeles fruktansvärt

Läs här och här!



Gnäll över väder och sommarlovskoma känns rätt fjuttigt nu.

6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Tack!! Jag betalade bums.

Bloggblad sa...

Vardagsproblemen blir rätt fjuttiga...

Tankevågor sa...

Har också satt in pengar.

Visst känns det fjuttigt med ens egna ilandsproblem när man vet om hur de har det.

Jag har dessutom barn i min klass vars föräldrar kommer därifrån och varje gång bilderna kablas ut på TV-rutan kan jag inte låta bli att tänka om det där är hans eller hennes moster, farmor, kusiner....ja du förstår. Vet att det är tungt nu för många som bor här i vårt land och inte kan skicka hjälp till sina släktingar där.

....och i västvärlden slängs massor av mat! Visst är världen upp och ner.

mossfolk sa...

Fruktansvärt! Jag pratade med en av assistenterna på förskolan häromdagen. Han har bott i Sverige i tre år och kom dessförinnan direkt från Somalia. Kvar finns släktingar och vänner...

Och alldeles nyss såg jag en dokumentär om fattiga barn i Sverige. Allt är ju relativt...

Hedgren sa...

Gjorde ett upprop på Facebook om just detta i förra veckan. Satte själv in pengar till Läkare utan gränser samtidigt.

Lena sa...

Alla: Det är ju försvinnande lite vi som enskilda kan göra och den tanken kan vara förlamande, men också uppfodrande. Jag hoppas att det kommer in rejält med pengar, men jag är inte överdrivet optimistisk. Hunger, katastrof och Afrika är inte ord som engagerar så många i dag.
Fem kommentarer här ger mig hopp.