...

När jag tittar i almanackan för de kommande två veckorna blir jag gråtfärdig
och det är inte av lycka.

Jag klarar nog deadline den här gången också.

7173 ord senare är jag nästan klar. "Bara" 14 omdömen kvar att skriva och det blir väl några hundra ord till.

UPPDATERING
Efter ytterligare 1200 ord skådar jag ljuset. Det borde vara en angenäm upplevelse, men praktförkylningen gör livet trist och besvärligt just nu.  Jag längtar som vanligt efter ledig tid, ork och lust att göra annat. Den här bloggen blir lidande och känns lika trist som jag känner mig, så det blir nog "bara" bilder ett tag framöver, tills jag känner att jag har något att förmedla, något som inte handlar om jobbet. Jag får en ny kamera på fredag och det ska bli riktigt roligt!

Status

Trött, less och tråkig
och
därför tyst

Sammanbiten

Nu har det nya förslaget kommit. Jag har ont i magen och huvudvärk, för det är krångligt och jag inser att jag måste hitta en advokat. '

Snarast.

Bara två veckor

Nio arbetsdagar med elever kvar, bara nio, men det känns som en hel (j-a) evighet. Jag har denna veckan piskan över ryggen, en hel massa måste fixas och jag bara inte orkar. På något sätt reder det sig, det brukar det göra, men just nu vet jag inte hur. Jag känner mig precis lika jagad som älgkon och kalven som svischade över fältet här utanför i går eftermiddag.

Nu är det dags för sängen, måste upp tidigt i morgon och jobba undan lite medan hjärnan fortfarande fungerar.

Det finns de som påstår att det är ju bara att sätta igång och så är det väl...
i morgon bitti då.

Uppdatering 3:e juni mitt på dagen

Jag fick en del gjort tidigt tidigt i morse, men jag blir såå trött på mig själv och vad ska då inte andra bli?

Annars så skiner solen och det blåser rätt bra. Jag är glad just idag att jag inte cyklar till jobbet:)

Nepp, detta gå inte an; back to business!

På språng

Sen start

Imorse blev jag av olika skäl sen tjugo minuter och de minuterna har jag jagat hela dagen. Hur jag än sprang, hann jag inte i kapp förrän kanske mot slutet av arbetsdagen. Märkligt hur mycket ynka tjugo minuter betyder.
När jag hamnar i sådana situationer krånglar allt; bilköer, kopiatorn osv. (Just krånglade kopiatorer på skolor är värt ett alldeles eget inlägg, kommer kanske ett sådant någon gång). Jag småspringer mellan allt som ska klaffa och försöker göra flera saker samtidigt. Kan tänka mig att jag gör ett flaxigt intryck, när jag rusar från punkt ett till punkt två helst via punkterna tre och fyra, för att spara tid.
Nåja, nu är den delen av dagen över och hela familjen har fått middag, då återstår bara resten; det där arbetet som gör att människor i allmänhet inte vill bli lärare.


Den här veckan har vi båda döttrarna hemma och det ska jag njuta av. Den äldsta far tillbaka till Malmö på söndag och den yngsta åker förmodligen redan på måndag till London för att jobba.

Ha en fin vecka i vårt avlånga land !

Snart snart

Minusgrader och små små vita korn i billyktornas sken i morse. Tillräckligt för att jag skulle känna förväntan, men... nu är det bara minusgrader och barmark. I och för sig så mycket bättre än slasket och leran.
Fortfarande rejält förkyld men jag anar hyacintdoften. Vet inte om jag lurar mig själv, för jag så gärna vill känna doften. Den är ju en del av adventstiden.

Det slog mig häromdagen att jag kanske skaffat vita julblommor som en besvärjelse, får väl se om det hjälper.

I morgon eftermiddag ska alla betyg vara satta. Jag är väl ganska klar över dem, men så här i slutet blir jag alltid tveksam. Har jag sett tillräckligt? Har jag gett alla tillräckliga möjligheter att utvecklas? Är jag rättvis? Ja, så snurrar det medvetet och omedvetet i mitt huvud. Nu har jag några timmars arbete framför mig med allehanda rättning, bla 29 tyskprov. Jag har snabbkollat de, där jag ville veta mer och proven ändrar inte min bedömning, men några är så sakteliga på väg framåt och andra har tappat farten. Skönt att det är en hel termin kvar.

Pyntat, bakat och gjort julgodis? Nää, inte än... får se om jag hinner.

Flickorna kommer ju hem på tisdag, så det ordnar sig väl då om inte förr.

Nä, rättning var det....

Studentstafett

Racet är i full gång. Klarade av en student i går ( himmel, är klockan så mycket!) . Det regnade... tala om otur.
Idag, om drygt tolv timmar då är det dags.
Köttet ligger i marinad nr 2, potatissalladen (nästan 9 kg) är klar, After Eighttårtor ska alldeles strax få sin glasyr. Sallad, dukning och annat smått fixas i morgon förmiddag.
Det ska nog gå vägen. (Ta i trä)

Japp, det är väl bara att sätta i gång.

Betygen satta, nästa uppgift kallar.

Denna lilla, vår minsta, har nu blivit stor; studentdags! (Nej, Julia detta är INTE bilden på din skylt.) Observera de fyra(!) napparna. Jag som absolut har för mig att vi var rätt restriktiva, se där...

Nu laddar jag om. Tror att det är läge på en ordentlig lista. Det är så mycket som måste klaffa; mat, dryck, blommor, kläder,presenter, bilar... och vädret.

Lagom till detta evenemang har tvättmaskinen idag gått sönder. Väntar bara på att diskmaskinen ska ge upp. Det gör nämligen våra diskmaskiner; till dop, giftemål, konfirmation, student, 50- årsdag. Ett par dagar innan slutar de att fungera. Studenten är nästa torsdag, så..

J har också tre kusiner som tar studenten i samma vecka, så släkten lär vi träffa...

Har jag nämnt att jag jobbar bäst under press? Nu är det upp till bevis.

Lång näsa?

Samma sak varje lov, kort som långt: Vart tog det vägen?
Jag känner mig alltid lurad, värsta sortens självbedrägeri.

Veckan som kommer är fullspäckad: Förutom att sköta jobbet, så ska möten bevistas - samverkan både högt och lågt; just nu är det kritiskt läge, lönerevision och tjänstefördelning; 110 omdömen ska skrivas; vikinstruktioner ska ges och allt det där sista i packningen ska ordnas.
Jag borde dessutom bevista två pensionsinformationsmöten och ytterligare ett annat fackligt möte, men det struntar jag i. Fattar inte hur det kan bli så - fem fackliga måsten/borden på tre dagar.

Veckan innehåller också glädjeämnen, för på tisdagkväll går yngsta dottern och jag på konsert:

"Ale Möller Band -Vår Artist in Recidence och hans helt underbara världsorkester. Sång och dans från Grekland och Senegal, svensk fiol i polskor från Jössehärad, kanadensisk kontrabas, mexikanskt slagverk och så Ale själv, som en lejontämjare bland vildsinta mandolor, bouzoukis, dragspel och flöjter."

och

på fredag lyfter planet från Arlanda. Via Rom och Addis Abeba tar vi oss till Entebbe, där vi landar någon gång mitt på lördagen.

Lite stressad är jag.

Resfeber?
Nä, inte än.

Ha en bra vecka!
Jag ska skriva lite om Den globala resan innan jag åker, men så mycket mer hinner jag inte.