Tänk er världens längsta svordom

Alldeles precis innan sängdags, läser jag ett förslag (jag jobbar fackligt också) från politikerna i vår nämnd. Undrar om jag kommer somna ens med bettskena? Nytt jobb eller starta egen verksamhet? Blir det som de vill är det inte möjligt att göra ett bra jobb. Det finns inte på kartan. Här kan ni tänka er några lämpliga svordomar till.


Note to myself: Läs inte jobbmail innan sänggåendet.

Jullov

Äntligen! Exakt 13.42 idag började det, lovet,  och 13.45 gick luften ur mig...
Så nu har jag efter en längre siesta i sängen en hel del att tag i. Jag får mellan varven agera telefonjour åt äldsta dottern som är på väg hem med tåg... Har vi tur blir hon bara tre timmar försenad.  Det finns säkert en hel del att tycka om både om SJ, Banverket, politiker osv, men jag tycker väldigt synd om dem som jobbar på tågen. Yngsta dottern ska komma med tåg i morgon... och det är ju en helt annan dag, så de bekymren tar vi då.

17 minusgrader ute, egentligen borde vi frosta av frysen, men det kommer nog fler dagar.

Mot julstöket! Ska jag vara ärlig är det inte så mycket jul utan mer bara stök, väldigt mycket stök.

Uppdatering 22.49
Bokad avfärd Malmö 17.29... inställt tåg
ombokat tåg avgång  19.17 ... försenat
sista anslutningståget hem missat
jag ringer sj, som lovar att ordna hemfärden och bokar en taxi
( jag lovprisar sj en stund)
men
ingen taxi är bokad
gissa vem som ska ringa SJ i morgon igen
i Nässjö står nu dotter och pojkvän samt några fler
och väntar och väntar på en buss
som nog ska komma snart
eller möjligen senare.
Jag ringer taxi i Nässjö,
jodå en taxi var bokad,
men avbokades, då det var fler som skulle till Skövde.
Buss skulle komma snart, sa taxi


Uppdatering 02.17
Det kom en buss, men inte den som skulle komma
och den körde bara till Jönköping...
Ny väntan i Jönköping
inga besked precis som i Nässjö
Dotter, pojkvän och två personer delar taxi till Skövde
Kostnad 1400 kronor
Gissa vem som ska ringa SJ i morgon
Nu är vi hemma. Jag körde stundtals i femtio över Billingen.
Det måste vara eländigt att vara yrkeschaufför på vintern.

I morgon när jag vaknar är det i alla fall jullov!
Får se hur det går att få hem dotter nr 2.

Uppdatering 22/12 11.40
Nu har dotter 2 lämnat Gbg  bara dryga timman försenad.

Ännu mer för Intresseklubben

Att jag sällan är i fas med mina måsten och listor torde vara bekant, men nu har ett nytt fenomen inträtt i mitt liv. Jag är ur fas när det gäller sömn. Det är illa. Det är alldeles för många dagar kvar till jul för att det ska vara hälsosamt. Nu närmar vi oss också den tid när flera kvällar i veckan är intecknade och sömnbrist i kombination med åtagande hur trevliga de än är, blir inte bra i längden. Jag kommer inte i säng på kvällarna, Det är det största problemet. Det är först efter halv tio som jag kommer till ro och kan koncentrera mig på det jag måste. Jag är egentligen kvälls- eller nattmänniska, men jag har försökt styra om mitt beteende och lycktas rätt bra under lång tid, men nu är det som förgjort. Jag försöker rätta till det, men de senaste nätterna vaknar jag vid tre- fyratiden och kan absolut inte somna om. Sånt här stressar mig och rödkantade ögon är inte så vackert heller.
Nä, plikterna och jobbet kallar! Ha en fin dag, jag hoppas det snöar lagom mycket på er!

Hualigen

Snö på tvärsen och rejäl blåst. Jag vill verkligen inte köra alla milen till jobbet,
särskilt inte när jag vet att jag kommer att köra hem sent också; föräldramöte.
Till råga på allt så har vi en eller två möss i diskbänksskåpet.
Många har svårt för måndagar, men detta bekräftar att tisdagar är veckans värsta dag.

Trist och Tröttsamt

Taggtråd i halsen, hosta från en plats som börjar på h och träningsvärk i magen, så har tillvaron gestaltat sig i en dryg vecka. Möjligen eller så är det önsketänkande eller tablettpåverkan har halsen blivit en aning bättre.
Jag känner mig som värsta sortens barnunge som stampar med foten och säger, för skrika går inte: Jag vill inte, jag vill verkligen inte vara förkyld!

Ofattbart

Jag precis sett Agenda och mår riktigt dåligt. Hur ska vardagen kunna förändras för Kongos kvinnor? Deras verklighet är ofattbart våldsam och tung. Var finns vägen till en bättre framtid? Jag skymtade inte ens en stig.

Jag är

schleten, som vi säger här i Västergötland. Freuktansvärt schleten, så att det gör ont i hela kroppen och huvudet liksom inte hänger med.

Att skriva omdömen inför utvecklingssamtal tar knäcken på mig och många av kollegorna. Att skriva sanningen kortfattat och utförligt i positiv anda tar tid. Jag är absolut inte emot att föräldrar och elever ska få veta hur det går i skolan, inte alls, men jag undrar om antalet timmar som lärarkåren lägger ner motsvarar utfallet. Hur mycket ger det? Ger det så mycket feedback att elev och förälder är nöjda, så att de vill ta nya tag till nästa avstämning, i det här fallet elevens första betyg. Att arbetsbelastningen varierar är ok, men de här perioderna varje termin är orimliga. Börja i tid säger en del, men omdömet ska ju vara så aktuellt som möjligt. Det enda som tröstar just nu, är tanken på att det kunde varit värre. Hade jag inte varit sjukskriven på halvtid hade jag haft 50 omdömen till att skriva.

Så, slutgnällt!

De lovar regn

Bönderna är nog glada, men stackars alla som ska delta i studenten idag.
Det blir nog en glädjens dag trots det, men en kall och våt sådan. Smhi och Yr visar regnskyltar ända fram till kl. 16.00... Brorsbarnen tar som sagt studenten vid två olika skolor i två olika städer, så det vill till att få ihop logistiken. Allra värst är det nog för föräldrarna.

Hoppas jag kan fotografera, för det är speciellt och traditionsbundet att ta student som djäkne i S*k*a*r*a.


Innan det är dags har vi lite att bestyra. Provtagning för min del inför måndagen (äntligen sista gången!) och hämta medicin till hunden som vid sin provtagning påvisade antikroppar mot anaplasma ( som tidigare kallades ehrlicia). Det är en lurig sjukdom som går i skov. Just nu är han nog på väg in i ett igen. Jädrans fästingar, jag tycker inte de har något som helst existensberättigande! De lär bli fler, i takt med att medeltemperaturen går upp också.


Nu får jag leta fram husets regnkläder och paraplyer...

Uppdatering 1
Lite för lågt värde... typiskt. Hoppas att jag kan ta om på måndagmorgon och det är OK då.
Hundens medicin fanns inte, också typiskt. Den kommer in på tisdag.
Jag tror jag lägger till skit också som etikett.

Uppdatering 2
Nu är jag mätt, väldigt mätt.
Och trött.
De kräver sin tribut, studentuppvaktningar.

Pjåskig?

Minus tolv grader

Mina penséer har fått flytta in ett tag.

Det varnas

för blixthalka precis i de områden jag snart jag ut och fara i.
Typiskt.
Halka gillar jag inte.
Alls.

Mörkt

och grymt trögt att komma upp, men jag ÄR uppe!
Första dagen är värsta dagen.
Nästan sex mil enkel resa känns nästan oöverstigligt.

Suck.


Ha en fin dag ni andra!
Jag ska kämpa lite med min inställning så går det nog lättare. (F*n tro't)


PS:Det är fredag i övermorgon!

Det finns värre saker

än att vara förkyld, men nu tycker jag att eländet får ger sig.
Ett par dagar räcker så bra, tack.
Jag bara inte vill ha med det in i nästa år.
Just nu är nässpray, alvedon och ipren mina bästa vänner.

Å andra sidan är det fortsatt lite vitt ute och jag känner fortfarande vad kaffet smakar.

Att det ska vara så svårt!

Bilar har i regel fungerande belysning och det är självklart att byta lampa om bilen blir enögd. Varför är det inte lika självklart att fotgängare och cyklister behöver synas? Varför är många beredda att riskera livet på det sättet?

Igår kväll höll jag på att tränga en mörkklädd motionär i diket. Jag såg honom först på 15 - 20 meters avstånd. Hade jag inte haft en bil bakom mig, hade jag tvärnitat och förmodligen råskällt på honom. Hur kan man bara tro att man syns på en icke upplyst väg klockan sju en kväll sent i november.

Mer om reflexer kan man läsa här.

Hur är det? Har ni köpt nya reflexer i höst?

Sammanbiten

Nu har det nya förslaget kommit. Jag har ont i magen och huvudvärk, för det är krångligt och jag inser att jag måste hitta en advokat. '

Snarast.

Absoluta måsten

I morgon ska jag ringa arrendenämnden, länsstyrelsen och en jurist. Vill det sig illa, förlorar vi Paradiset. Jag har ont i magen och tårarna bränner bakom ögonlocken. För mig är det inte bara en plats, det är så mycket mer.

Pålitlig?

Går det att lita på SJ?
Nä, inte det minsta.

Yngsta dottern är på väg hem eller borde vara på väg hem från Malmö.
7.11 skulle tåget ha lämnat stationen, men så är inte fallet. Just nu 8.42, står de fortfarande på stationen och vet just inte så mycket mer än att det är något fel. (Det kan ju vem som helst räkna ut.)Inte ett ord om när de ev. kommer i väg, hur det kommer att fungera med byten och anslutningar osv. Hon har rätt till besked senast fem minuter innan hon skulle ha bytt i Nässjö, alltså om en dryg kvart.

Visst hon får pengarna tillbaka, men hon lär inte hinna till jobbet i tid och hela dagen bara försvinner. Förlorad arbetsinkomst... tar SJ ansvar för den också? Det handlar inte om att hon snålat med tidsmarginalen. Tre timmar borde väl räcka?

Detta är inte första gången SJ drabbar dottern och för en människa som ALDRIG kommer försent är detta värre än både pest och kolera.

Uppdatering
Ganska precis två timmars försening blev det och tjugo minuter försent till jobbet.

Sommarsurr

Det finns faktiskt negativa upplevelser så här i sommarvärmen, i alla fall om man bor på bonnalandet.

Bromsar och blinningar... hur kan de vara så många och så envetna?

Grått

Att vara ensam hemma är något jag brukar uppskatta. Då kan jag göra det jag vill och måstena i min egen takt. Just den här helgen är alla mer eller mindre borta och mitt komaliknande tillstånd bekräftas. Just inget får jag gjort, men det värsta är att jag just inget vill göra heller. Jag kan göra långa listor på trevliga saker jag skulle kunna ägna mig åt, men... Allt känns grått just nu.

Hade jag nu trivts med detta, vore det ju inget problem, men det gör jag inte. Jag har bara så oändligt svårt att kravla mig över kanten upp ur hålet jag hamnat i. Jag hoppas att det bara är en liten grop.
Jag inser att jag måste tvinga mig ur detta och funderar som bäst på hur. Jag har någon aning om att det handlar om rutiner och diciplin.

Återkommer här i bloggvärlden, när livet ter sig lite mer nyanserat och har en gnutta färg. Nej, jag är inte deprimerad, utan bara så innerligt trött på mig själv. Så återkomsten kanske sker redan i morgon. Jag har för mycket tid, så är det. Jag skulle aldrig aldrig klara att vara långtidssjukskriven eller arbetslös. Det har jag insett under detta lov.

Dags för vräkning, meddelas endast på detta sätt.

Några av er kanske kommer i håg våra inneboende. Nu är måttet rågat. Äntligen har vi fått ut våra dynor och vårt parasoll från vinterförvaringen och kan bara konstatera att det är dags för vräkning, om de inte flyttar frivilligt. Just nu är de säkert på sommarvistet, men det är inte aktuellt med en återflyttning i höst. Det får portvakten Barbro bara se till.

Hål, inte ett litet, utan modell knytnävestort i parasollet. Det är ju skugga vi söker varma stekande dagar, som det ska bli nu till helgen. Någon lär får sitta vid bordet på hård trästol, tills vi kommit på en bra lagningslösning av en perforerad dyna, men allra först ska vi försöka återföra alla skumgummibitar. Det handlar inte om några enstaka vilsna bitar, utan de fullkomligt väller ut.

Suck, jag blir så less.



Uppdatering
Silvertejp är väldigt bra, till mycket...

Vaken?

Hysterisk hund som vill ut
och ihärdigt skrikande katt som vill in.
Ja, jag är vaken,
väldigt vaken.