Visst är det charmigt att bo på landet i gammalt hus

men när den gamla pumpen (ja eg. inte just den, men det blir för krångligt att förklara) går sönder, då är det inte charmigt. När rörmokaren säger att detta kan jag ordna tidigast på onsdag, då känns det alldeles väldigt jobbigt. Det är besvärligt att vara utan vatten och tre dagar känns som en oändlighet. Den kommande räkningen känns otroligt onödig. Just nu känns en hyreslägenhet i stan väldigt charmigt.

Det ante mig

"Höstmörkret lika farligt som rökning" står det att läsa i Aftonbluddret.
Att det står att läsa just där, gör att jag är lite tveksam v d g sanningshalten i jämförelsen.
Ett är dock klart, det känns i alla fall inte bra med det nästan ständiga mörkret.


PS: Kursdagen var riktigt bra och föräldramötet helt OK. I morgon ska jag få höra talen.
Se den 15:e november... jag orkar inte länka.

Jag är

schleten, som vi säger här i Västergötland. Freuktansvärt schleten, så att det gör ont i hela kroppen och huvudet liksom inte hänger med.

Att skriva omdömen inför utvecklingssamtal tar knäcken på mig och många av kollegorna. Att skriva sanningen kortfattat och utförligt i positiv anda tar tid. Jag är absolut inte emot att föräldrar och elever ska få veta hur det går i skolan, inte alls, men jag undrar om antalet timmar som lärarkåren lägger ner motsvarar utfallet. Hur mycket ger det? Ger det så mycket feedback att elev och förälder är nöjda, så att de vill ta nya tag till nästa avstämning, i det här fallet elevens första betyg. Att arbetsbelastningen varierar är ok, men de här perioderna varje termin är orimliga. Börja i tid säger en del, men omdömet ska ju vara så aktuellt som möjligt. Det enda som tröstar just nu, är tanken på att det kunde varit värre. Hade jag inte varit sjukskriven på halvtid hade jag haft 50 omdömen till att skriva.

Så, slutgnällt!

Suck...

Det har installerats senaste Windows på datorn och jag blir knäpp.
Jag vill känna igen mig. Det nya ska vara kompatibelt med det gamla
och jag ska fatta med en gång, helst.
Bakåtsträvare... jag ?

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder"

Den som sa så, har aldrig upplevt nordliga vindar i maj.

Det är så xxx (= valfri svordom) kallt.

Jag vill vara ute, utan att behöva klä mig, som om det vore vinter.

Så, färdiggnällt.

Trist januari

Här händer det inte mycket...

Har besökt tandhygiensten, fick faktiskt en guldstjärna :)

Tror ni att det går att få energi på något annat sätt ?
Funderar allvarligt på STORA mängder citrusfrukter,
alternativt att gå i ide några veckor.


Jag tror jag börjar med en stund i soffan :)

Ensam hemma

GRÅTT...
Först tänkte jag skriva en riktig skitdag, men alla dagar är ju värda att tas vara på, faktiskt.
Just därför ska jag strax tända många lampor, sätta på musik högt och verkligen köra igång med det där som jag behöver få gjort. Det är väl bra att veta att det finns en sluttid, men det är också rätt stressande.

Mörkt

och grymt trögt att komma upp, men jag ÄR uppe!
Första dagen är värsta dagen.
Nästan sex mil enkel resa känns nästan oöverstigligt.

Suck.


Ha en fin dag ni andra!
Jag ska kämpa lite med min inställning så går det nog lättare. (F*n tro't)


PS:Det är fredag i övermorgon!

Grrr

Man får numera räkna med att inte komma tid och nu går det inte att boka!
Jag är trött på SJ!

Idag

Idag är en dag som jag skulle kunna undvara. Allt känns besvärligt, grått och trist.
Inte blir det bättre av alla nedslående rapporter i media.
Bara förkylningshuvudvärken släpper ska jag muntra upp mig med musik på hög volym. Det borde släppa snart för jag är inne på tredje muggen kaffe och har dessutom tagit huvudvärkstabletter.
Hur gör man för att peppa* sig själv? Jag inser ju att att det är jag som äger problemet och därmed är den som kan göra något åt det. Hur gör man? Hur gör ni?



* Min kollega i kryddregionerna ( hemkunskapen) säger inte peppa utan peppra. Jag är helt säker på att hon inte skämtar, utan tror att det heter så.

Mycket blir mera

I stället för att sucka och gnälla över ont om tid, kan jag bara konstatera att det är mycket nu, så jag pausar ett litet tag. Lägger nog in några olika pausbilder under tiden, för det här med bilder har jag svårt att låta bli.

Bara onsdag

Och jag är helt slut.
Jag har ju inte ens jobbat tre dagar denna veckan...
Det kostar på att ligga på topp. :)

Skämt åsido, jag tror att det var fackmötet som knäckte mig.
Det finns många kverulanter inom min yrkeskår.

Så, slutgnällt...


Oj! Jag höll ju på att glömma: Har någon sett filmen Flyga drake? Vi ska ev. visa den som skolbio för 15-åringar, därför behöver jag era åsikter. Skolbio förbereds och bearbetas alltid, så de blir inte lämnade med sina upplevelser. Jag har inte sett filmen själv och har liksom ingen magkänsla att gå på.

Hur gör man?

Sexton grader ute, regnet hänger i luften och jag får inget, absolut inget ur händerna.
Jag verkligen avskyr detta.
Jag vet att det lätt, för lätt, blir så här och ändå lyckas jag inte styra upp min sega tillvaro.

Det är ju bara att ta sig samman....
Jovisst, hade bara varit så, så hade jag gjort det, tro mig.

mutter, mutter....

Får väl se om det blir bättre, när nu jag muttrat av mig här.

NU går jag ut med hunden.
Det lär i alla fall göra honom glad.

Grått

Att vara ensam hemma är något jag brukar uppskatta. Då kan jag göra det jag vill och måstena i min egen takt. Just den här helgen är alla mer eller mindre borta och mitt komaliknande tillstånd bekräftas. Just inget får jag gjort, men det värsta är att jag just inget vill göra heller. Jag kan göra långa listor på trevliga saker jag skulle kunna ägna mig åt, men... Allt känns grått just nu.

Hade jag nu trivts med detta, vore det ju inget problem, men det gör jag inte. Jag har bara så oändligt svårt att kravla mig över kanten upp ur hålet jag hamnat i. Jag hoppas att det bara är en liten grop.
Jag inser att jag måste tvinga mig ur detta och funderar som bäst på hur. Jag har någon aning om att det handlar om rutiner och diciplin.

Återkommer här i bloggvärlden, när livet ter sig lite mer nyanserat och har en gnutta färg. Nej, jag är inte deprimerad, utan bara så innerligt trött på mig själv. Så återkomsten kanske sker redan i morgon. Jag har för mycket tid, så är det. Jag skulle aldrig aldrig klara att vara långtidssjukskriven eller arbetslös. Det har jag insett under detta lov.

Det finns inget dåligt väder...

...bara dåliga kläder.
Jovisst, men medge det är TRÅKIGT att vara ute,
när det regnar både uppifrån och på tvären.
Jag hoppas att sista dygnets rotblöta är tillräcklig,
så att även bönderna kan koppla av ett tag.
Jag vet att torkan tidigare i år ställt till det och det lär ju inte detta regn kunna ändra.

Helgen var fin, särskilt lördagen och jag har laddat om.
Jag har äntligen börjat läsa, så nu känns det som semester.

Tröttast

Jag gillar verkligen inte prov
i synnerheten inte rättningen

Nu måste jag sova.


Uppdatering (6.52)
Varför ska det vara så svårt att somna, när man är alldeles slut?
Det blir en tuff dag i dag,
men
det är sol!

Trevlig dag alla pigga och trötta!

Söndag

Motbild

Sista dagen på lovet.
Då blir söndagsångesten upphöjd till två.

Det är grått och blåser kallt ute,
bara eländes elände.

Så jag stoppar nog här för idag.

Är det ens någon idé? Ett pessimistinlägg

Att gå upp, menar jag.
Trött och vill bara sova mer.
Ständigt förkyld, hostar som en galning,
tror jag är inne på sjunde veckan nu
R2-virus
säger min bror , sjuksköterska på infektion.
Han meddelade också att
första fallet av influensan har diagnosticerats
häromkring.

En typisk j*vla måndag,
det är var det är.

... kardemummakaffe kanske hjälper lite...

Uppdatering
Sol och blå himmel ute
bus och mascara
hjälper en hel del

Uppdatering 2
Ni förstår kanske varför jag helst vill och bör vara själv på morgonen, åtminstone de första 45 minuterna.

Konsten att skjuta upp det oundvikliga

Ååå, vad det tar emot. Ska strax ut på dagens runda.

Strax... det har varat länge nu.

Tog mig en tupplur innan promenaden och har begrundat vädret flera gånger,
men det blir inte bättre...

så nu finns det inga fler saker som bör göras.

Jag har redan druckit kaffe

flera gånger.

Läst tidningen, pratat med döttrarna.

Äsch, nu får jag leta rätt på karaktären.

Nån som sett den?

I går

såg jag solen en kort stund.

Jo, det är sant.

Jag har bildbevis, ska bara hitta kabeln, så får ni se.
Uppdatering:

Eller ja, skymtade är väl ett bättre verb i detta sammanhang. Idag har det varit lika tungt och mörkt som vi börjar bli vana vid.
Det sägs att det har vänt, men det vete sjutton.

Suck.