Många minusgrader (14) just nu. Vare sig hund eller katter tycker att det är särskilt bråttom ut.
För ett år sedan gick dottern, hunden och jag här. Titta gärna, för bilderna ger hopp om vår. Det var kallt då med, men solen sken och när vi gick på läsidan var det ljuvligt. Jag tänkte då, att här skulle jag vilja gå en vår- eller sommardag och det får nog bli ett mål för den här våren. Det återstår att se om dottern vill följa med denna gången också. Är inte helt säker på det. Hon tycker jag går för långsamt... Tror sjutton det! Jag vill ju hinna se och uppleva.
Alldeles snart, bara temperaturen är under tio , ska vi gå en sväng i skogen, hunden och jag.
Häromkring tar sportlovet slut idag och det har ur den synpunkten var ett riktigt bra lov. Det var länge sedan vi hade tillräckligt med vinter en hela lovveckan. För min del får det gärna börja droppa från taken nu. Jag beställer alltså vår.
Uppdatering
En timma i skogen, två minusgrader, solsken; sämre kan man ha, men ingen vår i sikte.
Det är bra spårsnö nu : Människor, stavgångare, häst, rådjur, räv, hare, katt och hund. Izo hade att göra, för varenda ett måste undersökas noga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag minns verkligen de där fantastiska bilderna när ni åkte dit till det där revet!
Tänk att det är ett år sedan redan.
Här får det vara lite vinter knappt två veckor till sen vill jag absolut ha vår. Efter barnens sportlov känns det som man är klar med allt vad vinter och kyla heter.
Ha en skön söndag!
Hindens rev har jag också vandrat på, men en varm sommardag.
Det var roligt att se dina bilder därifrån, och läsa att revet inte var som du hade väntat dig.
Detsamma tyckte jag.
Att det var så buskigt och snårigt att man inte kunde se framåt var lite snopet.
Jag minns att det kom som en överraskning när man kom till slutet av revet, eftersom sikten som sagt var skymd hela tiden.
Men en klart häftig upplevelse var det.
Londongirl: Jag var så nöjd efteråt.
Jag tycket att vi kan bestämma det: att vintern tar slut efter barnens sportlov.
Christina: Nu förstår jag att jag måste ta mig dit längre fram. Att det är så mycket sly är synd, tycker jag, för jag vill ju se vattnet.
Oj, var det verkligen ett år sedan vi var där?
Hm... Visst skulle vi väl kunna ta en tur dit igen, men gärna när det är lite varmare väder. Då skulle du kunna få hålla i Izo, då har du ju inte en chans till att gå sakta, för att se och uppleva, det hinner du nog med i alla fall. :)
Härligt med en LÅNGprommis. Vill ut jag med men det är ingen som vill följa. Tråkigt att gå själv.
Kram
Julia: Jag går med honom VARJE dag, så jag vet. Att snubbla över stenar efter en hund som har bråttomm... nja... vi får väl gå utan hund.
Rosvik: Känslan efter är bäst, när man har fyllt på med syre. Ibland kan det vara skönt att gå själv, men bara ibland.
I dag har det varit minusgrader med strålande sol på pyttelite snö. SÅåååå vackert - och riktigt varmt i lä.
Mitt lov börjar i morgon. Ska försöka hitta lite tid att känna lovkänslor... ska nog gå bra mellan alla aktiviteter. Hinner i alla fall få sovmorgon varje morgon, och det är det bästa.
Bloggblad: Lov, så skönt. Sovmorgon är definitivt något av det bästa med lov. Att slippa stressa på morgonen:underbart!
Jag minns också de där bilderna. De fastnade i mig. Tänkte att dit skulle jag vilja åka någon gång.
Du får komma söderöver i sommar så kan vi gå tillsammans. Jag lovar att ha fika med mig :)
Skicka en kommentar