Bästkusten

Vi planar ut och njuter av att vara lediga. Besök av syster och svåger gör det ännu bättre. Är inne på veckans tredje bok...

Kompisar

Izo på sitt sjätte år leker mer än gärna med Kaki dryga halvåret.

Den nya skåningen

Jag saknar honom lite grann. Det är inte riktigt samma sak att prata med katter, men jag saknar inte det dåliga samvetet och hundhåren. Jag tror inte att han saknar oss det minsta lilla. Det finns ju en hel stad av dofter och hundar att upptäcka och många nya knän att sitta i.

Fotograf - dottern

Lycka kan vara snö

Lånad bild

i alla fall om man heter Jazza och har flyttat till Luleå. Hon har det bra som ni ser.

Mellandagspromenad

Helt fantastiskt väder, lagom kallt och solsken. Bättre än så här kan vintern nog inte bli.

Ungefär så här mycket snöade det igår.

Izo gillar också snö, men tycker nog precis som döttrarna att jag mer strosar än promenerar.

Kommer du nån gång?

Pladder

Äntligen närmar sig dagen för badrumsrenovering och idag har jag vi bestämt hur golv och väggar ska se ut. Undrar hur många gånger jag kommer att ångra mig. Jag hade innan bestämt mig för ett svartvit rutigt golv, men så blev det inte. Just nu är jag väldigt tveksam till valet av väggmatta.... Jag får sova på saken.

I dag flyttade Jazza till Luleå. Det är inte särskilt ofta jag lämnar i vägen en hund med enbart glädje, men så var det idag. Hon flyttar till goda vänners dotter. En dotter som vi sett växa upp och jag tror och känner i hela mitt hjärta att detta var nog meningen. Vi arbetar för mycket för en ettårig schäfer som har så mycket energi att hon säkert kan ersätta en kärnkraftsreaktor, liten överdrift , men det säger ändå en del. Hon kommer till en familj som kan ägna sig bara åt henne. Nya matten vill verkligen arbeta med henne, så jag tror att de kommer ha kul ihop.
Izo flyttar tillbaka till Malmö efter jul. Äldsta dottern har fått tag på en större lägenhet, så någon gång i januari är vi hundlösa. Bara tanken känns märklig. Jag har inte varit utan hund sedan 1979 ... och maken sedan 1973. Hur ska det gå?

I morgon har jag min första lovdag, sällsynt kort lov i år och de dagar som är kvar är tyvärr rätt så intecknade
(jo, det har blivit en lista),  men det är tvunget för annars havererar tillvaron efter lovet. Jag har dessutom fotoklubbsuppdrag (det där projektet som innebär att kommunen ska skildras varje dag under ett helt år). Ibland är det väldigt svårt att hitta bra motiv och mycket är ju redan fotograferat.

Ny kamera

Det kommer ta tid att lära sig, det märker jag. 

Jag är så inkörd på gamla rutiner och har lite svårt för när knappar och rattar inte är vad de var förut.

En till som flyttar

Izo ska snart flytta till Malmö. Ledsamt, sorgligt och tomt blir det, men han är Hannas hund, så det är inte mer än rätt. Någonstans hoppas jag att han inte förstår skånska och vill hem igen. Jazza lär sakna honom, men det blir bra för henne att utvecklas på egen hand också.

Inte fullt så fridfullt

Det är inte bara jag som uppskattar snön. Hundarna plöjer sig fram och rullar sig vällustigt i snön. Jag är något mer stillsam: skottar lite och promenerar lite. Det är halt under nysnön kan jag meddela. Jag har inte trillat än, men det är säkert bara en tidsfråga.

Långt, men intressant och imponerande

Hundar och en massa löv

De är verkligen två olika slags schäfrar, de vi har. Glada och vilda ute och lugna inne.

Izo, den äldre har en ängels tålamod och det är tur, för jag har inte träffat på en så envis valp som Jazza någon gång tror jag.

Bullbesök

Jag menar inte dottern, men Egil 9 veckor.

Miniatyrbullterriervalpar är nog det absolut charmigaste som finns.

Rätt typiskt

Luften gick ur mig så totalt.

Det var väntat, men jag kommer igen.




Bjuder på en glad och blöt hund* så länge.



(*Svågerns hund)

Första bilden

Jazza åtta veckor

Hon kommer att bli grå, inte min favoritfärg, menmen...

De lovar regn

Bönderna är nog glada, men stackars alla som ska delta i studenten idag.
Det blir nog en glädjens dag trots det, men en kall och våt sådan. Smhi och Yr visar regnskyltar ända fram till kl. 16.00... Brorsbarnen tar som sagt studenten vid två olika skolor i två olika städer, så det vill till att få ihop logistiken. Allra värst är det nog för föräldrarna.

Hoppas jag kan fotografera, för det är speciellt och traditionsbundet att ta student som djäkne i S*k*a*r*a.


Innan det är dags har vi lite att bestyra. Provtagning för min del inför måndagen (äntligen sista gången!) och hämta medicin till hunden som vid sin provtagning påvisade antikroppar mot anaplasma ( som tidigare kallades ehrlicia). Det är en lurig sjukdom som går i skov. Just nu är han nog på väg in i ett igen. Jädrans fästingar, jag tycker inte de har något som helst existensberättigande! De lär bli fler, i takt med att medeltemperaturen går upp också.


Nu får jag leta fram husets regnkläder och paraplyer...

Uppdatering 1
Lite för lågt värde... typiskt. Hoppas att jag kan ta om på måndagmorgon och det är OK då.
Hundens medicin fanns inte, också typiskt. Den kommer in på tisdag.
Jag tror jag lägger till skit också som etikett.

Uppdatering 2
Nu är jag mätt, väldigt mätt.
Och trött.
De kräver sin tribut, studentuppvaktningar.

Idag tar vi det lite lugnt

Alltid glad

Lycka är ett nytt tuggben

och i augusti kommer det kanske en ny tikvalp hit.
Vill sig allt väl, så kanske det blir någon ny kull framöver.
Nästa kull blir i så fall vår 34:e kull.

Vill ha mer

Vitt och vinter, men vi väntar på snön, Izo och jag.

Fördelen med att ha hund...

är att man alltid får frisk luft.
Nu ska jag gå ut med hunden en sista vända. Det är en förmån man har i det här huset, om man är uppe längst...
Häromkvällen var det tio minusgrader och nu är det bara en, så vi lär väl inte förfrysa på snabbrundan runt stallet. Har vi tur kanske vi ser en räv.


Hrmm, nu kunde jag helt plötsligt inte se hur häromkvällen skulle stavas: i sär eller i hop. Jag satsar på i hop. De andra varianterna ser konstiga ut. Jag ser alldeles för många konstiga sär- eller i hopskrivningar. En av de vanligaste numera är denna: Tillslut. Det kan jag inte förstå, för det hörs ju att det är två ord. Det kanske några tycker om min tvekan kring häromkvällen, att det också hörs och det gör det säkert, men inte i mina öron just nu. Hoppsan! Nu stampar hunden. Bäst att skynda!

Speedad skymningpromenad

Att gå ut med en mycket hungrig hund går fort, väldigt fort. I kväll har vi klarat av den vanliga rundan i värsta powerwalktakten. Nytt rekord, det är jag helt säker på.
Vi brukar ta det lite lugnt, hunden och jag. Han sniffar runt, det har hänt mycket på rundan sedan sist och jag filosoferar över dagen och morgondagen.
Så var det inte idag. Jag gjorde misstaget att hälla upp hans mat innan vi gick och med den bilden på näthinnan och doften i nosen, så var målsättningen klar: Hem, så fort som möjligt!
Vid närmare eftertanke så är det kanske så jag ska göra, om jag nu ska tänka på pulshöjande motion. Nu har det värsta röda i ansiktet lagt sig, men jag kommer garanterat känna av det i morgon.
Även om jag inte hann filosofera särskilt mycket, utan fick koncentrera mig på var jag satte fötterna, lade jag ändå märke till hur tyst, verkligen tyst, det är i skogen om hösten. Det var nästan lite otäckt. Jag tycker allt att det är lite obehagligt att gå där i nästan mörker.

Nä, åter till plikten...skolböckerna.

PS: Det finns fortfarande blåklockor som blommar. Dem hann jag se.