Många mil

Nästan hundra mil har vi kört på två dagar. Jag är så glad att jag har en hel söndag kvar att ta igen mig på.
Fredag var den lättare etappen:
Borås - strålning
Särdal - gräsklippning och en alldeles ljuvlig kväll. Tjugo grader ute vid tio-tiden på kvällen. Det är vi inte bortskämda med.
Lördag
Valphämtning utanför Anderslöv i Skåne, vi passerade Svedala två gånger, förlåt Linda, vi hann inte...
Avlämning av dotter i Malmö, då bestämmer sig den nyrenoverade bilen för att inte starta. (Jag hatar sånt!)
Vi springer i gång den på en kort gatstump mitt i centrala stan, tankar med motorn i gång och drar vidare mot Särdal.
Rastar, matar, vattnar valp och sedan springer jag (!) i gång bilen, nåja det var en liten nedförsbacke också, sedan raka spåret hem med en kort paus i Alingsås.

Valpen då? (Bilder kommer senare) Lugn, trygg och inte särskilt ängslig. Hon satte sina bröder ordentligt på plats. Izo lär får en del att göra:) Jag hoppas nu på en lugn natt. Just nu sover hon, som vi tror ska heta Jazza, vid mina fötter. Maken meddelar att det finns en kisspöl precis bakom min stol. Håhåjaja, nu börjar det igen:) det eviga springet ut och in för att få en valp rumsren.
Go natt!

Att det ska vara så svårt!

Bilar har i regel fungerande belysning och det är självklart att byta lampa om bilen blir enögd. Varför är det inte lika självklart att fotgängare och cyklister behöver synas? Varför är många beredda att riskera livet på det sättet?

Igår kväll höll jag på att tränga en mörkklädd motionär i diket. Jag såg honom först på 15 - 20 meters avstånd. Hade jag inte haft en bil bakom mig, hade jag tvärnitat och förmodligen råskällt på honom. Hur kan man bara tro att man syns på en icke upplyst väg klockan sju en kväll sent i november.

Mer om reflexer kan man läsa här.

Hur är det? Har ni köpt nya reflexer i höst?

Funderingar, avdelning trafik

Jag åker rätt många mil till och och från jobbet varje dag och då hinner jag tänka. Ja, det är inte så avancerat som det låter, utan lite mer ostrukturerat tankefladder. Under senaste tiden har andra människors brist på trafikvett förundrat mig.

Varför måste alla, ja nästan alla, köra så fort? Jag är helt säker att det står 90 på skylten, när det inte står 70 eller 50, för jag passerar ett omfattande trafikkaos på vägen till jobbet. Vägverket gör om en bred autostrada till trefilsväg med vajer mellan de mötande körbanorna. Det är där på de där möjliga omkörningssträckorna som tempot höjs högst avsevärt, också i det fältet som inte är omkörningsfil. En annan del av sträckan åker jag på Skaraborgs mest trafikerade väg. När eller om man kommer ut på den vägen, vilket är synneligen svårt i rusningstrafiken på morgonen, så varierar tempot från 60 till över 100. Även denna väg ska breddas och bli snabbare (?). Att vi ska ha en säkrare trafikmiljö är jag helt med på, men jag är då inte alldeles övertygad att den blir det med större möjligheter att köra fort, fortare , fortast.

Säkerhet - då kommer jag osökt in på avsaknaden av cykelbelysningar och reflexer. Samma förundran här; tror så många att de syns i mörkret och regnet på vägrenen? Hur kan de bara inbilla sig att de är självlysande? Här om dagen var det så nära att jag tvärnitade på vägen för att prata vett med, läs skälla ut, en vuxen man på cykel. Nu hade jag en sådan kö efter mig, att jag hade orsakat ett smärre trafikkaos om jag hade stannat där, så mannen i fråga klarade sig undan mig. Jag skulle dessvärre tro att det bara är en tidsfråga att något händer, om han fortsätter att cykla på landsväg i mörkret. Att vara vuxen innebär inte med automatik att man tar ansvar, det är helt tydligt.

Reflexer är ett annat kapitel. Som jag upplever det finns det två varianter: De med reflexer, många reflexer, på gröna eller brandgula västar eller jackor. De syns bra överallt och sedan finns en ganska stor grupp av gångtrafikanter som nog aldrig hört talas om trafiksäkerhet och reflexer. Helt tydligt är att Barnens trafikklubb, som fanns förr, borde återkomma men som en klubb för vuxna.

Irriterad? Jag?!

Japp, det är jag.

************************************************************************************

Med den fokuseringen och beslutsamheten tror jag visst att kattfröken är en överdängare på att fånga möss.

Detta som en kommentar till inläggen nedan.

Också en Panther

Fin bil, men inte riktigt aktuell idag. Jag tror inte att den är gjord för vinter. Att glida fram under sommarhalvåret i en sådan vore inte helt fel.
För den intresserade finns bild och text, dvs artikeln i dagens Af.

Jag har ett mycket kluvet förhållande till bilar. Å ena sidan tycker jag att vi måste minska på privatbilismen av miljöskäl och å andra sidan skulle jag inte alls ha något emot att köra en jättefin bil.

Trodde att allt det fina vita skulle vara bortregnat när jag vaknade, men så är det inte.

Ute finns en tunn vit, men ack så hal isskorpa. Det krasar fint när man halkar fram...och just nu snöar det igen.

Skulle egentligen fara in till stan, hämta och skjutsa dottern, men hon , den förståndiga , ringde precis och meddelade att hon tar bussen, även om den inte precis passar, hon kommer en timma för tidigt till sitt jobb. Skönt för det känns verkligen riskabelt att ge sig ut.

Dagen ska ägnas åt skolarbete, en vanlig söndagssysselsättning för många lärare. I dag väntar geografiska jämförelser, resdagböcker, insändare och tyska glosor. Får väl se hur mycket det blir gjort...