Semester

aer semester aeven om solsken blandas med skyfall, ja naestan i alla fall. Vaedermaessigt kaenns det som hoest.
Dublin aer sig likt, naagra fler maenniskor som tigger, men annars som sist
Vi har verkligen sett Dublin till fots. Maanga steg har det blivit. Idag, sista dagen, ska vi besoeka sista museet paa listan. Det ligger raett naera, skoent foer det kaenns som om ben och foetter behoever vila lite.

Maa saa gott! Bilder kommer naer vi aer hemma igen!


Det aer svaart att skriva utan prickar, men jag tror att det gaar att laesa.

I morgon är en annan dag - pladder

Ungefär så har jag tänkt hela påsken. Jag hinner, det är ju en ny dag i morgon. Sant, men i morgon är det vardag igen och min hysteriska tisdag späs på med två möten, så det gäller att allt är färdigtänkt idag. det är det faktiskt alldeles snart.

Jag har fått en hel del gjort, inte allt, men mycket. Det är en skön känsla att stryka på listan. Jag har också krattat, trodde att det var klart i höstas, men ack nej... Att kratta är såå tråkigt.

Penséer har fått ta plats i krukorna, men de är i desperat behov av lite värme nu, så vi får väl se hur det går. Några ser riktigt ledsna ut. Mer sol till folket och penséerna!

Jag har börjat bläddra bland korten från resan och kan konstatera att det är många bilder på statyer, detaljer och en eller annan maträtt. Jodå, jag åt gulaschsoppa, två gånger tom.

Budapest i punktform:

långsamt tempo

alldeles väldigt många trappor

god mat, om än lite kraftig

trevliga människor

att Ungern varit ett öststatsland märks än

ganska många tiggare

de flesta från Rumänien

väldigt många hundar

många hundägare hade sina hundar lösa

inga diciplinproblem där inte

och en del hade inte bara en, utan fyra fem hundar

väldigt få hundskitar, två tror jag att jag såg

ungerska går inte att genomskåda alls

Buda och Taban kändes nästan som hemma efter några dagar

spårvagnar är charmiga

att se på

varmt, hela tiden

mellan 15 - 25 grader

ganska så billigt

köpte ett par skor, inte billiga

och tre kort

huvudet fick äntligen vila

jag orkade läsa

tre böcker hanns med

den fjärde läser jag nog ut i veckan som kommer.

Buda

Fortsatt fint väder och många trappor upp och ner att klara av. Nu väntar Nationalgalleriet.

Försommar

Första dagen bestämde vi att vi skulle ägna oss åt Gellerthöjden (140 m), mest för utsiktens skull. Fantastisk utsikt och fantastisk motion blev det. Vi prickade in försommarvärmen (21 grader) vid vår bergsbestigning. Vackert är det och det var värt mödan. Det går att ta sig upp med buss och taxi. Så här i efterhand känns det lite som fusk...

Högst upp på höjden finns ett frihetsmonument, ett citadell och många souvenirförsäljare. På just den här bilden syns yngsta dottern.

Alldeles vid foten av höjden mittemot Gellerts hotell och spa finns en grottkyrka, som används än i dag. Den är på något sätt typisk, för Ungern tycks nästan hela sin historia varit mer eller mindre belägrade. Många minnesmärken handlar om just det.

Viktiga årtal i ett kapell intill grottkyrkan. Jag tror nog de flesta kan sin historia. (Det första är när munkorden etablerades.)

Vi har fortsatt att gå, man ser mycket då, men det känns nu i benen. Centrala Budapest är fullt av gamla fina hus med detaljer. Tyvärr så blir jag lite mätt på intryck efter några timmar. Vi ska nog knata på idag med eller så blir det en tur på Donau.

Vi bor i Budadelen i Taban, nästan intill Donau och väldigt nära Elisabetbron.

Just nu skiner solen från en klarblå himmel och jag hoppas att våren fortsätter. Ha en trevlig helg!


Hotellt har fritt trådlöst bredband och vi har med oss vår(min) lilla dator. Ibland är det bra när maken står på sig:)

Mot gulaschen!

Ska bara jobba i morgon ( ja, eg idag), men sen så!

Jag hoppas på lite sol och värme. Ha det gott!

Nu behöver jag tips

Snart ska jag förmodligen* åka till Prag med jobbet** i nästan en vecka. Vi har ledigt om kvällarna efter fem och sista dagen som är lördag. Vad bör jag inte missa ? Centrala Prag och öl har jag förstått, men vad mer som kanske inte är så turistigt... Vet någon?

*Förmodligen, för jag är inte säker på att jag orkar och min FK-handläggare tycker att jag verkligen ska tänka mig för.
**Jag arbetar i en kommun, som tycker att det är viktigt att satsa på personalen. Detta är tredje resan sedan 2001. Just den här gången känns det tveksamt, med tanke på det rådande ekonomiska läget och alla besparingar.


So, bitte Hilfe!

Många mil

Nästan hundra mil har vi kört på två dagar. Jag är så glad att jag har en hel söndag kvar att ta igen mig på.
Fredag var den lättare etappen:
Borås - strålning
Särdal - gräsklippning och en alldeles ljuvlig kväll. Tjugo grader ute vid tio-tiden på kvällen. Det är vi inte bortskämda med.
Lördag
Valphämtning utanför Anderslöv i Skåne, vi passerade Svedala två gånger, förlåt Linda, vi hann inte...
Avlämning av dotter i Malmö, då bestämmer sig den nyrenoverade bilen för att inte starta. (Jag hatar sånt!)
Vi springer i gång den på en kort gatstump mitt i centrala stan, tankar med motorn i gång och drar vidare mot Särdal.
Rastar, matar, vattnar valp och sedan springer jag (!) i gång bilen, nåja det var en liten nedförsbacke också, sedan raka spåret hem med en kort paus i Alingsås.

Valpen då? (Bilder kommer senare) Lugn, trygg och inte särskilt ängslig. Hon satte sina bröder ordentligt på plats. Izo lär får en del att göra:) Jag hoppas nu på en lugn natt. Just nu sover hon, som vi tror ska heta Jazza, vid mina fötter. Maken meddelar att det finns en kisspöl precis bakom min stol. Håhåjaja, nu börjar det igen:) det eviga springet ut och in för att få en valp rumsren.
Go natt!

Resa

Höjentorp i måndags , maken är fotograf

Kan jag inte resa långt, så får det bli kort. Nu lämnar jag det bedövande gröna för att bege mig mot havet. Hemma snart nog för till helgen är det konfirmation igen. De två senaste konfirmationerna har varit upplevelser. Konfirmand ett var St Per och konfirmand två var Gud. Undrar hur det blir på lördag...

Solstrålar

Malmöbesök innebär växlande väder, men solen har visat sig en hel del. Hemma har det enligt uppgift nästan varit snöstorm...
I morse vaknade jag till måsskrik, hysterisk pipande strandskator och solljus genom presiennen.
Rätt udda att uppleva just de ljuden i en stad.

Besöket här innebar även möten med solstrålar i mänsklig form, dottern och Lindalotta , så nu far jag snart tillbaka till kalla Nord och hoppas att jag har tankat så mycket energi att den eländiga snön smälter bort.


Roligt att kunna ha rubriken Solstrålar på inlägg nummer 1000 :)

Mot södern!

Jag hoppas på några värmande solstrålar.

På resande fot

Lämnade hemmet 05.05
Tåg från Skövde,
byte i Herrljunga,
byte i Borås,
framme i Värnamo strax efter nio.
Skitväder och svårt att få en taxi, det blev skolbuss modell mindre istället.
Lyssnat på jättebra föredrag hela dagen,
tankat lite mentalt,
ätit god mat.
Fick skjuts till stationen,
byte i Jönköping,
byte i Falköping,
framme i Skövde,

i tid!

Anlände hem igen 20.45

Ja, så kan en gråmulen måndag i november te sig. Här hemma lär det både ha haglat och åskat. Jag är väldigt glad att jag slapp det. Åska gillar jag inte.

Jag hade tänkt att berätta om något som inträffade på stationen i J-köping, men det får bli i morgon. Jag ser nästan i kors nu.

Häromkvällen

tittade vi på bilder och det får nog bli en resa till ön nästa sommar.

Japp, så måste det bli.

Frostlördag

Första november och frost. Det känns rätt på något sätt. Nu rasar de sista al- och lindlöven från träden. Det får nog bli lite krattning i helgen. Utemöblerna ska in också. De var på väg förra helgen, men aktiviteten avstannade på något märkligt sätt precis utanför stallet där de ska stå. Vi har saker i mängd i stallet (och på loftet), andra människor har hästar... Jag önskar mig en container av största modellen.

Att resa är i sig en upplevelse och att åka tåg innebär för mig oanade möjligheter att studera människor. Det är kul att tjuvlyssna på samtal och se vad folk läser för böcker och tidningar. Jag tycker nog att de allra flesta är väldigt vänliga och hjälpsamma mot varandra, men det finns undantag. Igår på tåget mellan Malmö och Göteborg stötte vi i tysta avdelningen på ett sådant undantag. En man, säkerligen närmare sextio än femtio, lyssnade på opera i sin mp3 och tvingade alla andra i avdelning att göra detsamma. Opera kan vara vackert, men man ska få välja det själv och att bara höra det som kommer via någon annans lurar är inte njutbart. Mannen i fråga fick två (!) uppmaningar om att sänka ljudet, men vägrade, sa bara nej och blundade. När sådant här inträffar blir jag så häpen och kanske lite flat. Nu sa inte jag till och jag funderar på hur jag hade agerat, om jag hade fått det där nejet som svar på en vänlig fråga. Hans fortsatta lyssning var inte lika påfrestande så det hände inget mer, men förvånad över hur ohyfsad han var, är jag fortfarande.
Det händer att jag säger till på bussen hem , när det yngre gardet spelar musik för alla i bussen och de blänger kanske lite, men de sänker ljudet och förstår precis varför jag säger till.
Jag undrar hur den här mannen på tåget är i det vardagliga livet? Är han en oborstad typ eller var detta bara en tillfällighet? Så kan det vara att åka tåg och då spelar mindre förseningar inte så stor roll.

Jag skulle vilja åka hit

Till Namibia.
Men varför det? frågade min jobbarkompis, det är ju bara sand.
Ja, just det, sa jag.

Till saken hör att min jobbarkompis varit där och många fler platser som vi vanliga skakar på huvudet åt. Just nu är han nog i Uzbekistan eller i Kazakstan eller ... det är inte lätt att veta. Han har säkert besökt Samarkand och borde väl snart vara i Almata.

Hur som helst så uppskattar vi nog inte samma slags natur.
Jag gillar sand, tror jag
Det vet jag ju inte än.

På bild ser det i alla fall fantastiskt ut.

Bara så där

Helt plötsligt, bara så där, fick jag en oerhörd längtan. Till Berlin, så klart. Det är säkert mer än tio år sedan jag var där nu, så det vore på tiden.

Verklighetsflykt? Ja visst, det är ett sätt att hantera stress :)

Hoppsan! Inlägg 700! Det är värt en Berlinresa!

Så här kan man också ha det

Ett av många kort från döttrarna. Jag tror allt att det måste bli en resa snart... eller ja i februari kanske. Den månaden kan jag både ha och mista precis som november.

Om jag är avundsjuk?

Hrmmm, nää inte det minsta. (ljuger lite otvunget)

Bita i hop

www.fotoakuten.se

Snart snart åker de, döttrarna, och jag kommer att hålla andan tills jag vet att de landat.

Döttrarna räknar ner...

...och maken och jag förbereder oss på en lång höst. Vi suckar lite för vi vet att saknaden blir stor, men gläds också för deras skull.

Undrar varför

Vad är det som får en, dvs mig, att sitta uppe länge? Jag vet att barnbarnet vaknar tidigt.
Timmarna bara försvinner och nu är det redan söndag. Det är med lätt panik jag konstaterar detta. Är det någon som sett till min självdiciplin? Den tycks ha tagit semester eller rymt för gott.
Har nästan bara ugglat framför datorn i kväll. Vill åka någonstans efter jul, till sol, värme och ljus. Just nu vill jag åka till Kap Verdeöarna, det verkar inte vara så turistiskt där ... än.
Jag känner redan att det varit för lite ljus i sommar. Just den känslan kan i och för sig vara självbedrägeri - jag vill ju så gärna åka.
Nä, nu m å s t e jag sova.


I morgon får vi förresten tillbaka en tik, drygt 1 ½ år, någon intresserad?

Semesterstängt!