Valentin och/eller vänskap

Om gårdagen

Jo då , jag fick väldigt vackra doftande rosor den 14:e och det hade jag inte ens väntat mig. Tror faktiskt att det aldrig hänt förr. Jag blir glad över blommor vilken dag som helst.

Jag är mer tveksam inför det spektakel som Alla hjärtans dag tycks vara. Har läst lite i tidningar och på bloggar och slås av att det sällan finns något mellanläge. Antingen är man för eller emot. Jag störs av kommersen kring dagen. Tanken på att uppskattning är väl i sig helt OK, men sådan tankar borde väl finnas jämt. Läste om Finlands vändag, mer sympatiskt tycker jag.

Min tveksamhet grundar sig i hetsen som kan uppstå och det som har utspelas på skolor där mina flickor gått. Där organiserade elevråden blomutdelningen. På lektionstid fick /får? vissa elever, inte alla, rosor, för någon/några vill visa sin uppskattning. Eleverna fick via elevrådet beställa blommor till varandra för vidare distribition. Jag tycker inte att skolan ska ställa upp på detta. Det finns ingen anledning att stänga skolor som tycks ha hänt, men att förstärka rangordningen, för det är ju det som sker, är fel.

Idag

Eftermiddagen tillbringades på jobbet. Möte angående en elev som har det besvärligt. Jag var tveksam innan, inte riktigt säker på hur det skulle sluta, men vi samtalade i samförstånd och det känns som om vi i alla fall är en liten bit på väg. Ta i trä.

Har också sett över min packning, ja det jag tror att jag behöver i klädväg. Lite måste jag komplettera, men det verkar lugnt. Värre är det med allt skolarbete som måste förberedas... det är inte lugnt.

I morgon

Ska vi fira dotterns namnsdag och min systers födelsedag. Ja, dotterns firande åker liksom med av bara farten.

Utöver detta ska förmiddagen ägnas åt balklänningar. Vi har student här i huset i juni och det gäller att vara ute i god tid. Får väl se om vi hittar något. Vi har inte riktigt samma smak, döttrarna och jag, så...

På eftermiddagen ska vi hjälpa till lite vid en flytt.

Jag tror att jag är trött i morgon kväll.

Ja, ja tar man bara en sak i taget brukar det ordna sig.

Uppdatering

Vi hittade ingen balklänning. Det var VÄLDIGT utplockat. Jag trodde att vi var hyfsat ute i tid...

Det ska komma in nya klänningar på ett ställe i veckan, så där får döttrarna hänga på låset. Tur att det bara är den yngsta som ska ha en.

Flytten slapp vi.

Födelsedagsfirandet bestod av tårtprovning. Egentligen var vi väl försökskaniner. Får se vad ni tycker så jag vet vilken jag kan bjuda på sen, så sa hon systern... Bäst var en chokladtårta gjord på 70% choklad.

Jag blev väldigt mätt.

Också en Panther

Fin bil, men inte riktigt aktuell idag. Jag tror inte att den är gjord för vinter. Att glida fram under sommarhalvåret i en sådan vore inte helt fel.
För den intresserade finns bild och text, dvs artikeln i dagens Af.

Jag har ett mycket kluvet förhållande till bilar. Å ena sidan tycker jag att vi måste minska på privatbilismen av miljöskäl och å andra sidan skulle jag inte alls ha något emot att köra en jättefin bil.

Trodde att allt det fina vita skulle vara bortregnat när jag vaknade, men så är det inte.

Ute finns en tunn vit, men ack så hal isskorpa. Det krasar fint när man halkar fram...och just nu snöar det igen.

Skulle egentligen fara in till stan, hämta och skjutsa dottern, men hon , den förståndiga , ringde precis och meddelade att hon tar bussen, även om den inte precis passar, hon kommer en timma för tidigt till sitt jobb. Skönt för det känns verkligen riskabelt att ge sig ut.

Dagen ska ägnas åt skolarbete, en vanlig söndagssysselsättning för många lärare. I dag väntar geografiska jämförelser, resdagböcker, insändare och tyska glosor. Får väl se hur mycket det blir gjort...

Panter

Får jag presentera den riktiga Panter?

Panter var en mycket tålmodig och godmodig men ändå rätt skarp herre, när det så krävdes. Han fann sig i det mesta, men lät sig inte hunsas. Han var på alla sätt en lagom hund, inte överdrivet kontaktsökande men ändå vaksam över sin flock.
Hade vi kunnat fråga, så hade han talat om att han ansåg sig nog att stå på andra plats i rang. Det lät han oss andra inte veta, men det var rätt tydligt att det var husse och han, i den ordningen. Han följde husse i ur och skur och solsken när han fick. Stekheta sommardagar gick han brevid i timmar när gräset klipptes.
Kom det någon, i hans ögon, misstänkt person till gården, när flickorna var ensamma hemma, visade han tydligt, när det inte var läge att kliva ur bilen. Han kunde skilja på folk och människor. Han var inte hotfull, men tydlig... hur de kringresande omvändarna J V uppfattade det hela, när han sprang emot dem, fick vi aldrig möjlighet att ta reda på innan deras bil rivstartade.
Panter är än i dag levande i vår familj: Vi minns honom med glädje och saknad.
Några har kanske här på bloggen sett bilder på Lejonkungen- Panters son, som är så lik honom. Lejonkungen bor numera hos en familj i Småland och har det hur bra som helst.
Vi har just nu bara odågan I, som tror att han är 12 veckor och inte 18 månader och 38 kilo tung...