Trist och Tröttsamt

Taggtråd i halsen, hosta från en plats som börjar på h och träningsvärk i magen, så har tillvaron gestaltat sig i en dryg vecka. Möjligen eller så är det önsketänkande eller tablettpåverkan har halsen blivit en aning bättre.
Jag känner mig som värsta sortens barnunge som stampar med foten och säger, för skrika går inte: Jag vill inte, jag vill verkligen inte vara förkyld!

Ofattbart

Jag precis sett Agenda och mår riktigt dåligt. Hur ska vardagen kunna förändras för Kongos kvinnor? Deras verklighet är ofattbart våldsam och tung. Var finns vägen till en bättre framtid? Jag skymtade inte ens en stig.

Pålitlig?

Går det att lita på SJ?
Nä, inte det minsta.

Yngsta dottern är på väg hem eller borde vara på väg hem från Malmö.
7.11 skulle tåget ha lämnat stationen, men så är inte fallet. Just nu 8.42, står de fortfarande på stationen och vet just inte så mycket mer än att det är något fel. (Det kan ju vem som helst räkna ut.)Inte ett ord om när de ev. kommer i väg, hur det kommer att fungera med byten och anslutningar osv. Hon har rätt till besked senast fem minuter innan hon skulle ha bytt i Nässjö, alltså om en dryg kvart.

Visst hon får pengarna tillbaka, men hon lär inte hinna till jobbet i tid och hela dagen bara försvinner. Förlorad arbetsinkomst... tar SJ ansvar för den också? Det handlar inte om att hon snålat med tidsmarginalen. Tre timmar borde väl räcka?

Detta är inte första gången SJ drabbar dottern och för en människa som ALDRIG kommer försent är detta värre än både pest och kolera.

Uppdatering
Ganska precis två timmars försening blev det och tjugo minuter försent till jobbet.

Dags för vräkning, meddelas endast på detta sätt.

Några av er kanske kommer i håg våra inneboende. Nu är måttet rågat. Äntligen har vi fått ut våra dynor och vårt parasoll från vinterförvaringen och kan bara konstatera att det är dags för vräkning, om de inte flyttar frivilligt. Just nu är de säkert på sommarvistet, men det är inte aktuellt med en återflyttning i höst. Det får portvakten Barbro bara se till.

Hål, inte ett litet, utan modell knytnävestort i parasollet. Det är ju skugga vi söker varma stekande dagar, som det ska bli nu till helgen. Någon lär får sitta vid bordet på hård trästol, tills vi kommit på en bra lagningslösning av en perforerad dyna, men allra först ska vi försöka återföra alla skumgummibitar. Det handlar inte om några enstaka vilsna bitar, utan de fullkomligt väller ut.

Suck, jag blir så less.



Uppdatering
Silvertejp är väldigt bra, till mycket...

Söndag

Motbild

Sista dagen på lovet.
Då blir söndagsångesten upphöjd till två.

Det är grått och blåser kallt ute,
bara eländes elände.

Så jag stoppar nog här för idag.

Nu kommer vintern!

Snön kommer redan i morgon - snöfall väntas i nästan hela Sverige.
SMHI: Det blir en vit advent på många håll.

Stor lycka !

men

det var det bara det där med nästan och många...

och vid en närmare kontroll gäller inte den prognosen här.

Vi ska få regn...




Attans vad besviken jag blir!

Not my business

Sett Uppdrag granskning...om de usla villkor som de som arbetar med städning på hamburgerkedjorna har.
Slaveri.

Fruktansvärt att ingen (?) på gräsrotsnivå bryr sig. Vilken människosyn.
Chefer på hög nivå hade ingen aaaaning.. ..

Att det ska till ett teve-program och dålig publicitet för att något ska hända.



Har ni inte sett programmet försök att se en repris eller på svt:s hemsida.

Det blir till att bita ihop och utnyttja sommaren ändå

Så optimistisk var jag innan jag somnade igår.

Vem vill någonting i detta hällregn?

Inte ens hunden vill gå ut...

Jaha ja...

Regnskurar
regnskurar
regnskurar
friska vindar
regnskurar




Jag har precis sett väderleksrapporten.
Inget nytt under solen
Regnskurar...



Pessimist? Jag?!

Som ett brev på posten...

Varför är det nästan alltid så? Så fort jag blir ledig, säckar jag ihop. Antingen är jag dödstrött, vill och orkar ingenting och börjar känna mig som människa först frampå söndageftermiddag eller så blir jag sjuk. Är det verkligen så eländigt ställt? Jag vill inte tro det, men jag kanske sticker huvudet i sanden.
Just nu regnar det mycket, väldigt mycket och det höjer inte humöret.
Jag letade efter en riktigt trist bild att illustrera detta inlägg med, men jag har inte fotograferat något tillräckligt eländigt...
Jag hade några små planer inför helgen, att arbeta lite trädgården, städa lite, rätta lite ( - så klart!) och att åka till kusten i två dagar. Det regnar, jag är förkyld och ingen vill följa med till kusten, just för att vädret är som det är....
Suck!
Det finns två sätt att tackla det hela, antingen resignerar jag och stannar hemma och inomhus, det finns många nödvändiga, men trista saker att lägga tid på som att städa...
eller så biter jag ihop , dricker många många koppar kaffe och följer mina ursprungliga planer. Det är bara det där med att åka 2x27 mil ensam, som känns som ett stort hinder.

Hrmm...jag tror jag börjar med trädgården, sen får vi se. Ska bara hitta mina regnkläder.

Ha det bra alla bloggvänner!
Regnet lär behövas, men var är värmen?