Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



01 november, 2009

November





Ny månad och återgång till det gamla livet, om det nu finns...

Jag har under den här veckan insett att jag just andats ut och stängt av autopiloten.
Det är så jag fungerar, när jag ställs inför något svårt. Jag tar ett djupt andetag och kopplar på autopiloten, som gör att jag fungerar mer fokuserat än vanligt. Så klart kommer verkligheten i fatt mig och det tror jag att jag tvingade mig till nu i veckan.
I mer än ett år har jag fungerat så. I huvudet känns det förvirrat och rörigt och inte lika tyst som tidigare. Det är väl så att de tankar och känslor jag trängt undan, ska fram i ljuset. Jag ska syna trollen och gå vidare, det har jag bestämt. Hur vet jag inte och jag tror inte att det i det hela stora kommer innebära några stora förändringar. De finns nog mer på det mentala planet. Att kroppen tagit stryk och inte riktigt fungerar som förr, är också svårt att vänja sig vid och jag är inte säker på att jag tänker vänja mig vid det heller.

Den här helgen har gett oss härhemma ännu en erfarenhet. Sjuk dotter, svininfluensa , jodå den finns, på väg i ambulans till sjukhus många mil bort. Ambulans... det verkar värre än vad det var, men i Skåne har man inte bestämt hur smittade ska transporteras så det blev ambulans. En natt på infektion och sedan hem idag med en annan medicin som ska se till att inget tillstöter i luftvägarna. Det känns bra att hon är kontrollerad, men vad fruktansvärt hjälplös man känner sig när ens yngsta ligger väldigt sjuk i Båstad.

Med detta i bagaget tar jag mig an en av årets svåraste månader och det kommer gå fint, för jag andas normalt igen :)

8 kommentarer:

Elisabet sa...

Hoppas att det går bra, det här med att möta trollen, men det gör det säkert .., och man har förstås inte något val heller ..., livet är ju på det viset.

Det är som när man är gravid .. man MÅSTE ta sig igenom det.

Här är morgon nu och jag har legat i min säng och hört regnet ösa ner! Det visade sig vara LÖV som virvlade omkring på trottoaren .., och jag log för mig själv och kände att dagen började aningen bättre än jag hade trott.

I sängen där jag låg, planerade jag för paraply.

Så kan det gå.

Lena sa...

Det kommer gå bra, men det känns lite osäkert nu när jag öppnat ventilen.

Här blåser det också, så mycket att jag funderar på vinterkappan. Jag ska sticka näsan utanför dörren och bestämma mig alldeles strax.

reneesfotoblogg sa...

Lika hjälplös blir man oavsett var ungarna bor och dom är sjuka.
På tal om det, har du vaccinerat dig? Du som jobbar med bacillhärdar varje dag.
mh R

reneesfotoblogg sa...

Man ska nog gå tillbaka och noga läsa genom vad man skrivit.
Det var hemskt vad burdust min kommentar låter.
Vad jag menar är att det är den största oron i livet när barnen blir sjuka.
Med bacillhärdar åsyftas dina elever förstås.
Underbar bild förresten.
mvh R

Annika sa...

Oj, så din flicka blev så drabbad av svininfluensan. Vilken skräck för er alla.
Men bra att hon fick lite medicin som förhoppningsvis förmildrar det hela.
Här är så många sjuka i svinisen, itne kul. Inte alls.
Och november är det...
Du ska se att det inte blir så farligt. I andra änden ligger december och väntar med ljus och värme!
Håll ut!!

Lena sa...

Renée: Det är hemskt när de blir sjuka, ätteläggen.
Jag är inte vaccinerad än, jag är ju frisk och tillhör inte någon riskgrupp, minsann.
Baktieriehärdarna :) på jobbet härdar nog en del.

Annika: Dt känns bra att hon förmodligen är över det värsta nu, men det tar tid att tillfriskna. Jag tror inte att hon är tillbaka på banan igen förrän nästa vecka.
Nu hoppas jag att ingen annan får det.
Jag håller ut, men det var märkligt hur mörkt och blött det blev bara det blev november.

Kamilla sa...

Usch då, inte kul med svininfluensan. Mina små blev vaccinerade igår, idag är de sjuka och hemma från skolan. Själv har jag inte fått den, är ju som du frisk och tillhör inte någon riskgrupp längre.
Förövrigt måsta jag säga att jag känner igen så mycket som du skriver, om röran i huvudet och att möta trollen. Just nu känns allt väldigt tungt och svart och det där med att andas,,, ja det känns mer som konstgjord andning. Självklart vet man att det vänder och blir bättre,,, men denna väntan.
kram till dig i höstrusket!

Lena sa...

Kamilla: Att livet är en balansgångsakt är mer påtagligt numera och jag känner att med ätt fokus ( blicken rakt fram ;)) så fixar man nästan allt.

Hoppas dina små piggar på sig och hoppas du hinner bli vaccinerad i tid.