I kväll

har jag varit på spännande handbollsmatch i stan, men förlust tyvärr, för det var nära.
På hemvägen kammade jag  igenom stormarknaden i jakt på värmeloggs.
Det hade fler gjort. De var slut, det blev björkved istället.
Jag körde hem i många minusgrader, just nu är -18,5 ute och
 förundrades över hur man kan välja sätta upp blinkande mångfärgade ljusslingor, när en enkel slinga i en gran eller i ett träd är så mycket mer effektfullt.
Tänker på  kommande helg, när vi  ska köra dammeländet i repris, men upphöjt till tio.
En kakelugn ska tas ner, för att ge plats åt en pelletskamin. Inte lika mysigt, men jag är glad att slippa frysa.
Hoppas badrummet är klart tills dess. Jag har inte så stora förhoppningar.

Uppdatering 06.28
Svinkall morgon , minus 23 grader

Skönt att var inomhus när vinden och snön viner, men det är inte riktigt lika behagligt att vara utan rinnande vatten. (I-landsproblem jag vet.) Jag hoppas att rörmokaren kan komma i morgon och att jag kan att mig till jobbet och hem igen.

Inte precis vad jag önskade en fredagkväll

Ingen skugga ska falla över snickaren, för det gick inte att göra på annat sätt, men fy sjutton vad jag ogillar sågspån och damm. Denna kväll toppades av att vatten frusit. Då var jag glad över det mobila utedasset. Vattenproblemet ordnade maken efter ett par timmars fixande. Byggdammet letar sig in precis överallt och jag känner att jag har en rejäl dos i hår, ögon, näsa och hals. Trots allt är det värt det; vi har snart ett nytt badrum! Nu ska vi i helgen  "bara"  måla taket i badrummet, innan golvläggarna kommer nästa vecka. Jag antar att jag får damma en del också

All snön kom lite oväntat (det är ju bara slutet av november) och jag har inte riktigt hunnit städa undan alla sommarprylar på verandan. Här står normalt sett en korg med blommor, men det är ju rätt fint med snö också.
Vi ska snart upp på stalloftet för att leta efter adventsljusstakarna och ett handfat... Vi har ju vetat ett tag att vi ska renovera badrummet, så handfatet fyndade vi för ett bra tag sedan. Nu ska vi bara hitta det bland alla "bra att ha- grejor" som också finns där.
Det allra bästa med den här helgen är att jag faktiskt inte har några skolmåsten alls.

Ännu mer för Intresseklubben

Att jag sällan är i fas med mina måsten och listor torde vara bekant, men nu har ett nytt fenomen inträtt i mitt liv. Jag är ur fas när det gäller sömn. Det är illa. Det är alldeles för många dagar kvar till jul för att det ska vara hälsosamt. Nu närmar vi oss också den tid när flera kvällar i veckan är intecknade och sömnbrist i kombination med åtagande hur trevliga de än är, blir inte bra i längden. Jag kommer inte i säng på kvällarna, Det är det största problemet. Det är först efter halv tio som jag kommer till ro och kan koncentrera mig på det jag måste. Jag är egentligen kvälls- eller nattmänniska, men jag har försökt styra om mitt beteende och lycktas rätt bra under lång tid, men nu är det som förgjort. Jag försöker rätta till det, men de senaste nätterna vaknar jag vid tre- fyratiden och kan absolut inte somna om. Sånt här stressar mig och rödkantade ögon är inte så vackert heller.
Nä, plikterna och jobbet kallar! Ha en fin dag, jag hoppas det snöar lagom mycket på er!

Jag hoppas Intresseklubben noterar

Om jag hade haft Lilla Augustprisets vinnare som elev i skolan hade jag varit omåttligt stolt, nu är jag bara lagom stolt lärare vid just den skolan och allra mest glad å pristagarens vägnar.

Insikter så här på morgonkvisten

Jag sitter här alldeles väldigt vaken. Jag har besökt vår temporära bekvämlighetsinrättning och kan konstatera att det är mycket kallt på ett sådant ställe klockan fem en snöig morgon, när det gått en propp. Besöket varade inte en millisekund längre än nödvändigt.
När jag nu ändå är inne på området, så kräver det sin man kvinna att ha en kattlåda och två katter som tycker att det verkar totalt onödigt att sticka nosen utanför dörren.
Snöröjarmannen var här för några timmar sedan, vid fyratiden, men jag misstänker att snön hinner yra igen vissa delar av vår väg innan vi ska ta oss till jobben, så det kanske blir en hemarbetsdag. Snön ser ut att ligga kvar den här gången, så jag har nog att göra om rättningen inte lockar.

Iakttagen

Vi går fotokurs närmsta släkten ( syskonen på båda sidor ) hos en god och pedagogisk inte minst tålmodig god vän. Tålamodet är viktigt... och jag vill egentligen bara visa bilden. Detta är Selmas ögon. Selma bor hos min syster, som också tagit kortet.

Nu måste jag skynda. Rörmokaren kommer snart och stänger av vattnet och från och med då har vi inget badrum i några veckor. Bra timing att renovera detta rummet i slutet av november, men nu är det så och jag ser framemot ett nytt badrum.

Stearin

Vi tömmer badrummet och idag åkte tvättmaskinen ut. Hur det ska gå under de kommande veckorna vet jag inte, men det måste gå. Därför har jag rensat i tvättkorgen och verkligen tagit mig till botten. Där hittade jag ett lucialinne. Redan när jag plockade upp det funderade jag på hur länge det legat där och nu tror jag att jag vet på ett ungefär. Det måste ha varit någon gång när någon av döttrarna var lucia med levande ljus i håret, för just  axelpartiet var fullt av stearin. Jag hoppas att det var den gången då äldsta dottern var lucia i kyrkan, för då har lucialinnet "bara" legat där på botten av tvättkorgen i tio år kanske... Jag skäms lite grann, om det är så. Möjligen kan jag ha lånat ut det, men jag tror inte att jag fått tillbaka det i sådant skick.

Lucia i kyrkan var det ju... Flickorna var ganska stora och jag tyckte inte att jag skulle behöva vara med vid påklädningen, men jag hade noga packat så att allt var med. Mitt starkaste och nästan enda minne från denna luciahögtid är att dotter nummer ett, tillika lucian, gick barfota i kyrkan och dotter nummer två hade några svartvita strumpor, komönstrade tror jag att de var. De sjöng säkert vackert och att det var stämningsfullt i kyrkan, det vet jag att jag hann ta in innan jag såg fötterna. Sedan kunde jag inte fokusera på så mycket annat. I kväll har jag förmodligen skrapat bort stearinet från luciakronans ljus just den kvällen. Nu ler jag åt minnet, men då var jag lite upprörd, för deras vita strumpor låg i deras kassar.

Uppdatering
Tur att döttrarna har bättre minne. Lucialinnet användes för fem år sedan och det var inte barfotahögtiden. Jag kanske ska förklara att jag i botten på min tvättkorg har haft en kudde, som jag skulle tvätta och det var under den lucialinnet låg. Kudden slängde jag i går.

Det finns de som påstår att det inte är långt till att det vänder, i år den 21 december, men just idag den 19 november känns avståndet kolossalt. Jag stoppar näsan i den virtuella rabatten i stället.
                                                      
                                                             Trevlig Helg!

Så då var jag där igen!

Här hade jag skrivit ett långt inlägg om stress, men jag raderade det. Jag lånar en bild från dotterns blogg istället den säger det mesta.

Efterlysning

Vad jag saknar ljuset! Det här novembergrå tynger mig och även om jag såg solen någon timma idag så räcker det inte. Det finns några alternativ: att gå i ide, att flytta söderut till ljuset eller norrut till snön (jo, jag vet att dagsljuset norröver är begränsat, men det är ändå ljusare på något sätt). Det kanske skulle kunna fungera om jag bytte jobb till något där jag vistas ute några timmar mitt på dagen. Men vad skulle det kunna vara? Det är sånt jag funderar på när jag far hemåt i mörkret varje eftermiddag.

Ny favorit

                                        Skånerost får maka lite på sig, trots att detta blir dyrare.
                                        Riktigt gott kaffe är en nödvändighet på morgon,
                                        särskilt när regnet skvalar i stuprören.

Det är mörkt nu

Snön är nästan borta, kvar finns bara det blöta. Riktigt trist är det. Möjligen kan det vara meningen med allt jobb; jag slipper tråkvädret. Jag har njutit av en helg med barnen hemma. Det innebar i och för sig att taxirörelsen återuppstod, men det var det värt. Nu är den ena i Gbg och den andra snart i Malmö och det dröjer till jul innan vi alla ses igen. Det är inte långt till jul sägs det (sex veckor),  men det är mycket som ska göras.  Jag, vi bytte i alla fall sommargardinerna i köket igår och då kanske vi är på väg mot något som kan kallas att vara i fas. 

Äntligen

Tiden går fort. Jag tror inte att humlen ser ut så här nu.

Jag gläder mig åt tanken att jag bara har fem utvecklingssamtal kvar, att det är fredag och att båda döttrarna kommer hem i helgen. Jag ska hiva måstena över bord och inte skriva några listor inte ens i huvudet.

 Jag ska bara njuta och känna mig ledig. Trevlig helg !

Snö,snö och åter snö

Vår framfartsväg genom skogen snöröjdes i går kväll och tur var nog det, för annars hade jag inte kommit ända hem. Nu är det noll grader och jag antar att väglaget inte är särskilt mycket bättre. Om snön bara låg vore det väl en sak, men så blir det ju inte. Slask är efter regn och  mörker det värsta som finns. Idag ska jag ha en normal arbetsdag, inga 11 till 12 timmar på jobbet, fast så blir det i morgon igen, men sen är det fredag!

Hualigen

Snö på tvärsen och rejäl blåst. Jag vill verkligen inte köra alla milen till jobbet,
särskilt inte när jag vet att jag kommer att köra hem sent också; föräldramöte.
Till råga på allt så har vi en eller två möss i diskbänksskåpet.
Många har svårt för måndagar, men detta bekräftar att tisdagar är veckans värsta dag.

Promenad i skymningen

Igår

Så passande

Vädret påminner om Lützen. Det gör inte så mycket för jag har verkligen MASSOR att göra inne.

Tänka sig

Solen skiner. Jag har fotograferat mina bilder, samtidigt som jag fick till en effektiv förmiddag på stan. Yngsta dotterns öga har tillfrisknat konstaterade ögonläkaren och äldsta dottern fick vg  efter sitt bedömningssamtal av praktiken. Att det sedan är fredag gör det inte sämre.

Pladder

Äntligen närmar sig dagen för badrumsrenovering och idag har jag vi bestämt hur golv och väggar ska se ut. Undrar hur många gånger jag kommer att ångra mig. Jag hade innan bestämt mig för ett svartvit rutigt golv, men så blev det inte. Just nu är jag väldigt tveksam till valet av väggmatta.... Jag får sova på saken.

I dag flyttade Jazza till Luleå. Det är inte särskilt ofta jag lämnar i vägen en hund med enbart glädje, men så var det idag. Hon flyttar till goda vänners dotter. En dotter som vi sett växa upp och jag tror och känner i hela mitt hjärta att detta var nog meningen. Vi arbetar för mycket för en ettårig schäfer som har så mycket energi att hon säkert kan ersätta en kärnkraftsreaktor, liten överdrift , men det säger ändå en del. Hon kommer till en familj som kan ägna sig bara åt henne. Nya matten vill verkligen arbeta med henne, så jag tror att de kommer ha kul ihop.
Izo flyttar tillbaka till Malmö efter jul. Äldsta dottern har fått tag på en större lägenhet, så någon gång i januari är vi hundlösa. Bara tanken känns märklig. Jag har inte varit utan hund sedan 1979 ... och maken sedan 1973. Hur ska det gå?

I morgon har jag min första lovdag, sällsynt kort lov i år och de dagar som är kvar är tyvärr rätt så intecknade
(jo, det har blivit en lista),  men det är tvunget för annars havererar tillvaron efter lovet. Jag har dessutom fotoklubbsuppdrag (det där projektet som innebär att kommunen ska skildras varje dag under ett helt år). Ibland är det väldigt svårt att hitta bra motiv och mycket är ju redan fotograferat.

Jag glömde ju

Jag skulle ju egentligen visa något alldeles fantastiskt i alla fall för mig. Två stycken ! cyklamen har överlevt i flera månader här hemma, den ena ända sedan augusti. Vanligtvis tynar de bort efter två veckor.

Makro

Livet är det som pågår, medan du gör upp listor över vad du ska göra

Jag har precis lyssnat på P4 Dokumentären Livet är en lista och det var intressant och igenkänningsfaktorn var hög.
"Att skriva listor är ett bra verktyg för att strukturera sitt vardagsliv, och sina drömmar och visioner. Men vad händer när listorna och kontrollbehovet tar över, och livet blir någonting man bockar av?

Det som ska inhandlas på mataffären spaltar hon upp i punktform. Alla större beslut förvandlas för-och-emot listor, där hon gör en stapel med plus, och en stapel med minus, och väger de båda mot varandra." 

 Programmet handlar om Elina Wessman, som strukturerar hela (?) sitt liv i listor och även om jag tycker att jag är snudd på världsmästare i listskrivning, så har jag en överman på området. En bit i programmet, inser jag att jag är glad över att jag inte tagit min listskrivning till en högre nivå, för livet är inte en lista och jag kan nog tycka att jag numera har ett mer avslappnat förhållande till listor. Jag har faktiskt inte skrivit en endaste lista (än) för de lediga dagarna nästa vecka.