Fördelen med regn

är att säden och annat som behöver växa gör så, att grundvattennivån är  i balans och att man jag slipper flygfän av allehanda slag. Vissa somrar, den här har varit en sådan, är det snudd på omöjligt att vara ute någon längre stund p g a alla ilskna flugor, bliningar och ettriga myggor, nåja det är i alla fall väldigt otrevligt.

För katterna däremot är sommaren årets höjdpunkt. De är mer ute än inne. De tar möss, åkersork och en eller annan fågel dessvärre. Det blir emellanåt ett väldigt liv i syrenbuskarna och då vet jag att Gerda är på jakt. Barbro har större revir och jagar också i skogen, så hennes troféer ser jag sällan. Just nu är båda inne och vädret är sådant att det tom är aktuellt att nyttja kattlådan. Den rensar jag inte många gånger på en sommar.

Jag städar på i långsam takt, skulle aldrig klara att städa på ackord. Jag har snart klarat av undervåningen. Tänker på yngsta dottern som hotellstädar i sommar. 18 rum ska de klara varje dag, 18 rum i olika storlek och skick. Att städa innebär också att slänga. Jag förundras varje gång när jag röjer. Varför sparar jag vi på så mycket? För några år sedan, rätt många år sedan, bestämde jag och äldsta dottern att vi skulle minimera antalet prydnadsföremål. Jag tyckte inte då och tycker inte nu att vi är överlastade men när jag skärskådar hemmet så kan nog en hel del försvinna. Då för många år sedan var planen att ställa allt på det stora köksbordet och därefter ta ställning till vad som skulle vara kvar. Köksbordet, som verkligen är stort, räckte inte till... Döttrarna kommer hem i helgen och maken sover dagtid ( han nattvaktar med hund på travbanan), så det vore kanske en god idé att göra om det. Jag misstänker att köksbordet inte räcker den här gången heller.

Here we go again

Damm i massor.

Nu ska pelletskaminen installeras och då måste det fixas lite i murstocken.
Lite...
innebär v ä l d i g t mycket damm.

I en pipa har vi ca fem meter fågelbo.

Här har muraren tagit upp ett hål för en rensningslucka. Jag är glad att han står för rensningen.


Jag vet vad jag ska göra i helgen: damma och rätta ( big surprise!)

När väl kaminen är installerad ser jag fram emot ett behagligare inomhusklimat. Jag hoppas att vi går från polarzon till tempererad zon.

UPPDATERING
Kaminen är installerad och maken har bytt om till shorts... I say no more.

Stoppljus

Min näsa är egentligen liten.
Under dagen har den vuxit.
Det har gått ofattbart fort.
Den känns.
Ingen kan undgå den;
kommer någon in i samma rum som jag,
så är det min röda näsa
som syns direkt

Den är röd,
väldigt röd.

Hur fort kan en finne uppstå?
Måtte den försvinna lika snabbt.

Bild från www.fotoakuten.se

Skönt att var inomhus när vinden och snön viner, men det är inte riktigt lika behagligt att vara utan rinnande vatten. (I-landsproblem jag vet.) Jag hoppas att rörmokaren kan komma i morgon och att jag kan att mig till jobbet och hem igen.

Livet är det som pågår, medan du gör upp listor över vad du ska göra

Jag har precis lyssnat på P4 Dokumentären Livet är en lista och det var intressant och igenkänningsfaktorn var hög.
"Att skriva listor är ett bra verktyg för att strukturera sitt vardagsliv, och sina drömmar och visioner. Men vad händer när listorna och kontrollbehovet tar över, och livet blir någonting man bockar av?

Det som ska inhandlas på mataffären spaltar hon upp i punktform. Alla större beslut förvandlas för-och-emot listor, där hon gör en stapel med plus, och en stapel med minus, och väger de båda mot varandra." 

 Programmet handlar om Elina Wessman, som strukturerar hela (?) sitt liv i listor och även om jag tycker att jag är snudd på världsmästare i listskrivning, så har jag en överman på området. En bit i programmet, inser jag att jag är glad över att jag inte tagit min listskrivning till en högre nivå, för livet är inte en lista och jag kan nog tycka att jag numera har ett mer avslappnat förhållande till listor. Jag har faktiskt inte skrivit en endaste lista (än) för de lediga dagarna nästa vecka. 

Kan det vara åldern?

Riga

Lugn skolstart, väldrillade förhållandevis vuxna elever (de går ju i nian!), jag vet vad vi ska göra och hur vi ska göra det, men ändå är jag helt slut i kroppen och knoppen när jag kommer hem.

Jag vill inte känna mig som ett kraschat ufo varje dag efter jobbet. Så just nu arbetar jag på att programmera om min hjärna, så här kan jag ju inte ha det! Är det sånt här som tidningarna syftar på när de skriver om hur man ska klara omställningen från semester till vardag och arbete igen? Då för någon vecka sedan när jag såg rubriken, tycket jag att det var lite fånigt, men nu vet jag inte. Jag borde nog ha läst artikeln...

Bilden har inte ett endaste dugg med texten att göra, men jag känner att lite färg piggar faktiskt upp.