...

När jag tittar i almanackan för de kommande två veckorna blir jag gråtfärdig
och det är inte av lycka.

Här händer det just inget

Jag jobbar som vanligt.

Tiden räcker inte (det är ju eg. en omöjlig mening, eftersom tiden ju inte kan mätas på det sättet)

och jag vill ha många plusgrader helst redan imorgon.

Ljuset i tunneln är att jag ska åka till Stockholm på kurs över dagen nästa vecka. Skönt med något som bryter av.

Nu ska jag knuffa bort Gerda från tangentbordet och fortsätta med skrivarbetet.

Lite mallig är jag

Här borde jag ha varit idag. Det hade säkert gett mig bra energi. Nu är jag jätteglad å systerdottern Elins vägnar och håller tummarna att det håller hela vägen.

Just nu

Här blåser det friskt och det har precis börjat snöa... Alldeles väldigt onödigt.

I Libyen flyr diktatorns styrkor och i Japan är miljön runt kärnkraftverken förgiftad av radioaktivitet.

Vad är då ett litet snöoväder?

Absolut ingenting.


***************************************************************

Maken är lycklig. Han har fyndat...
en vedkap.

Söndagsuck

Jag känner mig totalt orkeslös och det är så typiskt. För just idag skulle jag behöva mängder av energi. Det hjälper inte ens att solen skiner.  Var hämtar man energi? Var hämtar ni energi? 

Svansjön, Katt på hett (nåja) plåttak och lite Trandans eller Mitt i Naturen

Här och nu

Riga i augusti 2010, så bilden blir då.

Nyvakna flugor surrar i fönstren.
Eftermiddagssolen skiner på det utslagna björkriset.
Öppen verandadörr, så att katterna kan springa ut och in.
Och det gör de samtidigt som jag hör fågelflocken utanför

Jag är oerhört tacksam över att det är fredag i morgon.
Ensam hemma, maken på konferens,
lite bra för då kan jag ägna ett par timmar åt att begrava mig i skolmåsten.

Nu kvällsmat och Spotify högt på datorn.

Tillfällig rastplats

har vi här hemma. Bara dryga hundra meter från huset har över hundra svanar, ett femtiotal gäss och ett tiotal tranor valt att vila innan fortsatt färd. De hörs, kan jag meddela.

Fågelfotograf är inte jag utan maken.

Check

Jag räknar in dem, vårtecknen.
Nyss hörde jag första tranan häromkring, som inte är så långt från Hornborgasjön. 550 tranor var där i går, så en eller två här på fälten är högst rimligt.

Uppdatering kl.7.00
Åtta tranor är det visst!

Dagens ord

LJUVLIGT!

En utmaning

Jag hittade en utmaning hos Pettas , så here we go!

Åtta sanningar om mig själv:

1. När jag blir entusiastisk, existerar inte ordet lagom. (Det kan vara lite besvärligt ibland.)

2. Jag kan numera sova länge på morgonen (och det är jag oerhört tacksam över, för hur trist är det inte att vakna jättetidigt en ledig dag?)

3. Jag är hedersmedlem i Tidsoptimisternas klubb (och det är inget att trakta efter alls.)

4. Det gör att jag också tillhör dem som får mycket gjort när det är ont om tid. (Annars skulle det vara för eländigt).

5. Jag frilansar som lågmäld språkpolis.(Mest muttrar jag för mig själv.)

6. Jag har dålig träningsmoral, men jag jobbar på den.(Ni vet, på måndag då…)

7. Jag är strukturerad, trots röran på mitt skrivbord. (Så har det alltid varit, rörigt alltså och det går nog inte att ändra på.)

8. Jag är också en rätt trygg människa numera. (Åren gör sitt till.)

Makens fotografier.

Kompisar

Izo på sitt sjätte år leker mer än gärna med Kaki dryga halvåret.

Som allra bäst

Sol, flera plusgrader, koltrastar och takdropp.

Livet är rätt bra just nu.

Och över till något helt annat

Skräckblandad förtjusning, minst sagt.

Maktlös

Jag brukar för det mesta känna lite hopp och kunna uppamma lite "jävlaranamma", men nu känner jag mig så fruktansvärt maktlös. Jag tänker på alla människorna i Japan och i Libyen och mitt hjärta blöder.

Vårdagjämning om mindre en vecka

Våren motar bort vintern. Tecknen är tydliga; sjövilda katter som inte kan bestämma sig för om de ska vara ute eller inne, björkarna i skogsbrynet skiftar i violett och glassbilen hörs i byn en bit bort.
Ni som inte vill läsa om skolan kan sluta läsa här.
Just nu i skolan värld lever vi med implementeringen av nya läroplanen, nya kursplaner och nya betyg. Målet är tydligt, men vägen dit är som så mycket annat i skolan inte hel klar. Det kommer att ordna sig , det gör det nästan alltid, men jag tror att det kommer innebära mycken frustration över hur implementeringen går till (eller inte går till).
I kväll ska jag bara jobba med skolan i 1½ timma, sedan får det vara nog. De tio timmarna förtroendearbetstid per vecka tar snabbt slut. Det är nog väldigt få som räknar tiden så, men lite vaksam måste man vara för det är väldigt lätt att det blir rätt mycket mer, särskilt på vårterminen. Jag har tänkt att hinna ett föräldrasamtal, planering av arbete efter en film, läsning och kommenterande av läsloggar och genomgång av min planering för mina tyskelever i åttan. Det är nog bäst jag kör i gång!

Motbild

Perspektiv

Jag muttrar över gråvädret, men inser snart att jag enbart ska var tacksam.  Mot jordens krafter har vi väldigt lite att sätta emot.

Jo, förresten: Jag har sett tofsvipan och hört lärkan. Våren ÄR på gång!

Morgonens känsla

Bilden är hämtad  här .

Jag tror bestämt att jag sover en stund till.

Om inte

 På Spåret, Skavlan eller Lets dance lockar, så kan jag rekommendera: Tillbaka till Afghanistan, möjlig att se på SvtPlay till den 16 mars

"Brittisk dokumentär från 2010. Nel var sex år när hon och hennes familj flydde från Afghanistan med sin familj. Hon har vuxit upp som brittiska, men återvänder nu för att se hur kvinnorna lever idag i hennes forna hemland. Hur skulle hennes liv ha sett ut om hon inte hade flyttat till England?"
(svt)
Hur intressant som helst!

Suck!

Att det ska var så svårt att planera ett hanterbart miljötema. Det finns så många infallsvinklar och så mycket material , men så lite tid... Jag tror jag stryker lite i väntan på en lidnersk knäpp.

UPPDATERING 8:e mars
Idag fick jag och no-kollegan en lidnersk knäpp i hop, så nu är det färdigtänkt. Nu ska "bara" planeringen skrivas ihop och det är i det här sammanhanget a piece of cake.

Våraning

Nu är det bara tofsviporna som saknas.

Solen sken i den något större staden på andra sidan berget också.

Grattis!

Blommor, blader och ballonger: Grattis på födelsedagen Lisbeth !

Tiden

Vissen

Tiden försvinner och jag märker inget. Det är ett typiskt ålderstecken, tror jag. Det var ju nyss måndag och nu är det fredag. Det som egentligen bekymrar mig är väl att jag skulle vilja ha ut mer kvalité av tiden som försvinner. Visst gillar jag mitt jobb och de människor, unga som gamla, hrmm äldre,  som jag träffar varje dag, men jag skulle önska att jag från varje vecka bar med mig några tillfällen som jag av olika anledningar minns och vårdar. Med denna insikt så får jag försöka göra något bra av helgen. Trevlig fredag alla!

HÄRLIGT!

Åtta domherrar vid fågelbordet
Solsken mot en blekblå himmel
Plusgrader

Ja, verkligen plusgrader och sol.