Bilder, bara bilder

Knopparna slog ut! Se den 15/9 - jag får inte till länken.

Sedan bara höstbilder

Det går fort nu, när vindar

och kyla sätter in.

Jag klarade inte hela september, men det var nära.

Strumporna åkte på idag;

två minusgrader vid sju-tiden...

Bortblåst

och lite lurad på konfekten känner jag mig allt. Så här, som på fotot, ville jag ju att det skulle vara.

Så var det i torsdags, inte i helgen. Här har vi hukat oss under mörk mulen himmel och i snålblåst. Jag märker att det går mot höst, jag märker det på mig själv. Det känns som om jag i l å n g s a m takt förbereder mig för att gå i ide. Segt är ordet. Segare än segt. Det kan å andra sidan också bero på att hjärnan arbetar med de där omdömena jag ska skriva i veckan. Av allt det jag tänkte mig göra, bidde det en tumme. Inte helt ovanligt när det gäller mig, jag vet. Jaja, det springer inte i från mig. Nä, nu ska jag ägna mig åt lite skolarbete och strykning, sedan får det vara nog för idag.

Yes!

I morgon har jag sovmorgon. Kompledig för en "påtvingad" kompetensutvecklingsresa till Prag under höstlovet.
Hur det blir med resan för min del återstår att se...är inte säker på att jag orkar.

Det känns som om veckoslutet blir ett sådant där som är viktigt att ta tillvara på "Sommarens sista suck" ,sas det på teve, och den ersätts väl snart av regn och rusk. Städningen får nog vänta ett par dagar till, utomhusvistelse går före. Kanske kanske hinner jag bearbeta den sista utegruppen och kanske jag hinner åka på Mekelsmäss. Det känns bra med tre dagars ledighet, för då hinner jag liksom med, utan att stressa eller avstå.

Vad gör ni andra då, när sommaren tar avsked för den här gången?


Och när jag tänker lite till, så tror jag att jag ska fotografera lite också. Det var länge sedan.

Suck...

Det har installerats senaste Windows på datorn och jag blir knäpp.
Jag vill känna igen mig. Det nya ska vara kompatibelt med det gamla
och jag ska fatta med en gång, helst.
Bakåtsträvare... jag ?

Höstdagjämning

Status: Zzzzzzz

-Det är inte höst här än, säger meterologen i radion.
Mörkret är här i alla fall...och jag önskar att jag fick sova vidare.

Racet i skolan har dragit i gång: omdömen, utvecklingssamtal , åtgärdsprogram, möten ...
och faktiskt också lektioner :)

Inte som förr

I dag lagades den till.
Jag tror inte att gädda är min favoritfisk längre...
Det kan ju också vara som så att jag inte är lika duktig som min far på att laga mat.
Den förklaringen är ganska rimlig, för att inte säga trolig.

Att jag aldrig lär mig

Å, plommonen ... Dem måste jag ta rätt på, tänkte jag förra helgen. Plommonmarmelad kanske...

Efter Här är ditt liv (som inom parantes är ett rätt tunt program ) körde jag igång. Att kärna ur två kilo tar tid och kokning tar tid. Klockan ett gick jag till sängs... Det är säkert snart 30 år sedan jag gjorde marmelad och det är ju möjligt att jag glömt eller förträngt att det tar tid. Jag hann med lite annat pyssel, medan jag väntade så det var väl i och för sig inte slöseri med tid, men jag hade hellre sovit. Det blev faktiskt fyra burkar.

Samma recept som sist det begav sig, inte svårt men var inte tidsoptimist om ni gör ett försök.
Plommonmarmelad är väldigt gott.

Mail från chefen

Att läsa i Bristol Evening Post nyligen:
Utanför Bristol Zoo ligger det en parkering med plats för 150 bilar och 8 lastbilar. Den har varit bemannad sex dagar i veckan i 23 (!) år av samma charmerande och väldigt vänliga parkeringsvakt med sin biljettmaskin. Avgiften är £1 per bil och £5 per lastbil.Förra måndagen dök han inte upp på sin arbetsplats, så Bristol Zoo management ringde Bristol Citys kommun för att be dem skicka en reserv p.g.a. parkeringsstrul. Kommunen sade att bilparkeringen inte var deras ansvar. Bristol Zoo frågade om inte parkeringsvakten var anställd av kommunen? "Vilken parkeringsvakt" svarade kommunen... Mannen är nu försvunnen från sin bostad efter att ha tagit ut dagliga parkeringsavgifter på ca. £400/dag de senaste 23 åren....

*******************************************************************
Det är tur att det i jobbmailen droppar ner ett och annat som man kan le lite åt. Det mesta handlar annars om möten, neddragningar och eländiga besparningar.
Sant? Nä, det tror jag inte , men lite kul var det.

Lite svammel...

Började dagen med att skrapa bilrutor och konstaterar när jag åker hem ett antal timmar senare, att mitt skoval för dagen trots allt var helt rätt: sandaler, utan stumpor så klart. Liite kallt var det i morse, men väldigt varmt nu på eftermiddagen. Jag tror jag håller ut till oktober i år med. Skor och strumpor kan väl vara lämpligt i samband med att man faktiskt får sätta dubbdäcken på bilen. Nu hoppas jag väl att vinterväglaget dröjer, för mössa och vantar känns än mer fjärran än strumpor och skor.

Annars så ser jag fram emot att få hem Båstadsdottern den här helgen och Malmödottern nästa helg. Jag laddar också för morgondagens läkarbesök; avstämning och medicinering. Nu är det dags för de tabletterna jag verkligen inte vill ta...

Sommaren klamrar sig fast, nedslag i rabatten i blåsig dag*

* därav den ringa bildkvalitén.

Projekt Hösten

Flytta in och ut;
trädgårdsmöblerna och vinterdäcken får byta plats.
Rensa bort och sätta nytt;
i rabatterna
och inte minst leta...
Var är de där ytterkläderna och skorna, som man kan ha innan höststormarna, regn, hagel och drivis sätter in?
Alldeles säkert där jag la dem sist,
men var?

Och allra mest undrar jag vart den här helgen tog vägen.

Nog för att det blåser ljumma vindar just nu,

men jag tror inte att skomakaren (för det var väl han?) kan ta ledigt mellan hägg och syren igen.

Dagens

horoskop i tidningen:
Konstnärer kan bättra på sin teknik nu.
Lärare får också en bra dag.
Även kärleken verkar blomstra!

Det tar jag med mig som en affirmation, när jag fortsätter att fokusera:)

Åsså var det där med måste och borde, igen.

Nu väntar en vecka med många måsten och borden som ska falla på plats. Jag märker tydligt att jag är ovan vid tempot och att minnet spelar mig spratt. Antingen sviktar det eller så så väljer jag omedvetet att inte komma ihåg och därmed inte heller stressa. Därför blir det en måste-och bordevecka. Det är inte så illa som det låter, gör jag som jag tänkt, så slipper jag en massa stress framöver, men nu gäller det att hålla fokus på uppgifterna och inte på det sociala... Det är ju så många jag "måste " prata med. Jag har ju inte jobbat sedan i januari. Det märker jag när jag kommer hem, för då laddar hjärnan ur. Det märks här i bloggen och hos er andra, för så här dålig på att kommentera har jag inte varit på länge. Jag läser, men är helt tom när det kommer till kommentarer.
Helgen har varit bra, många kryss på göra-listan, ni vet strykning, städa skåp och annat roligt och när regnet äntligen upphörde gick det ju också att vara ute. I morgon hoppas jag att hinna städa i rabatterna. Där har regnet ställt till ett elände. Får se om det blir några blomster kvar när jag är klar.

Trevlig vecka alla ni andra. Jag fokuserar och ska ha blicken riktad framåt mot målen!

Återkoppling

I vintras skrev jag om ett specifikt problem.
Det har löst sig till det bästa.
En liten anpassad undervisningsgrupp.
Det är resultatet av att kollegorna i arbetslaget inte gav sig.
Jag är så glad för X:s skull. Hoppas nu att detta får bestå hela högstadietiden.

Just nu

Spöregn och tolv grader
Valp som inte vill gå ut
Radion på i bakgrunden
Kaffedoft sprider sig i köket
Tänker igenom dagen
Mycket att komma ihåg
och gläder mig åt
att det är fredag!

Tillbaka i vardagen

Det har varit två intensiva och roliga halvdagar än så länge. Jag känner verkligen att jag är på rätt plats där i klassrummet. Det fina med tonåringar är att de fortsätter där vi slutade sist, inget försiktigt tassande. Idag fick jag bekänna färg och verkligen använda de flesta av mina förmågor nästan samtidigt. En av mina språkgrupper är en mycket livlig sådan.
Jag har också pratat med min FK-handläggare, som är väldigt mån om att jag inte ska jobba för mycket och att det ska bli bakslag. Alla mina kontakter hittills med FK har varit riktigt bra. Allt känns verkligen bra, men jag är trött. Igår var jag helt slut och gjorde just inget mer den dagen.

Nu hundpromenad och sedan sängen.

Höst i luften

Rönnbärsträden dignar av bär, björkarna börjar skifta i gult och fåglarna har tystnat i skogen.
Hösten kan vara en härlig årstid; klar, hög och krispig luft, vackra färger och ett lugnare tempo.
Stearinljus, spinnande katter och bra böcker.
(Nu tänker vi bort jobbstress,mörker, regn, dimma och lervälling på gårdsplanen.)

Riktigt som på fotot sprakar det inte i lövverket, men det känns inte långt bort.

Nä, här kan jag inte sitta och drömma om hösten, måste förbereda inför kvällens Mycket Viktiga Möte: årets vägsamfällighetsmöte går av stapeln här hemma och det följer strikta rutiner, först något att äta och sedan möte. Mot spisen alltså!

Bokslutshelg

Femtioårskalas i går och yngsta dottern flyttar hemifrån idag, händelser som skapar känslor och sätter i gång tankar. Känslor som är lite vaga i konturerna och tankar inte riktigt är färdigtänkta. Blir de någonsin det?

Det handlar om livet och vad vi gör med det, i det här fallet vad jag gör eller har gjort. Jag är inte på något sätt missnöjd eller besviken. Livet har behandlat mig väl, men har jag gjort det bästa av det?

Det var ju alldeles nyss jag var arton och flyttade hemifrån, ensam till en stad , där jag knappt kände någon. Det var en svår tid, men jag växte och lärde. Jag vet att jag hade många tankar och ideér om mitt liv, för känslan var verkligen att hela livet låg framför mig. Jag är ett sextiotalsbarn och väldigt präglad av den tiden, som vibrerade av optimism, allt var möjligt och framtiden kunde bara bli bättre.

Hur har jag förvaltat mina drömmar? Jag gör inget bokslut här. Det vill jag inte och bokslutet är inte klart, jag tror hamnar på plus, men det är egentligen inte det viktiga, utan det ligger framför mig, på samma sätt som när jag var arton. Vad vill jag med mitt liv och hur genomför jag det? Jag är fortfarande femtiominus, men snart är jag där, vid halvtidsbokslutet. Det handlar väl till viss del om självförverkligande, men också om att på något sätt i mitt lilla liv göra skillnad. (Nu blev det pretentiöst.)

Jag tror inte att vi finns här av en slump och jag tror fortfarande på det goda exemplets makt (Präktig är mitt mellannamn). Så hur ska jag göra mitt bästa av livet?

Ja, det är sånt jag grunnar på här, timmen innan jag skjutsar dottern till tåget. Inga svar har jag, men jag har lärt mig att det korta perspektivet är bästa. Att skjuta mycket till något avlägset sen, tror jag inte att jag vågar numera.

Hemma

Den egna sängen,
diskmaskinen,
tvättmaskinen
är underskattade förmåner,
kan jag konstatera.

På tisdag börjar jobbet
och det känns bra.