Sensommardagar

Visst!

Nu kom de.

Livet är lättare när det inte regnar,

så är det bara.

Ibland går det snabbt

Jag längtar efter sensommaren som försvann.

Jag överdriver säkert, men det känns som om det har regnat mer den här månaden än förra sommarens blöta juli, då vi fick 187 mm regn.

Falkängen, Hällekis, där vi hade våra upptaktsdagar.

Helt klart värt ett besök om man inte varit där.

Nu ska jag göra mig klar för att möta Birger Jarl, människan Birger Jarl. Jo, han är död sedan länge, men vi ska på teater. Premiär minsann!

Kan det vara åldern?

Riga

Lugn skolstart, väldrillade förhållandevis vuxna elever (de går ju i nian!), jag vet vad vi ska göra och hur vi ska göra det, men ändå är jag helt slut i kroppen och knoppen när jag kommer hem.

Jag vill inte känna mig som ett kraschat ufo varje dag efter jobbet. Så just nu arbetar jag på att programmera om min hjärna, så här kan jag ju inte ha det! Är det sånt här som tidningarna syftar på när de skriver om hur man ska klara omställningen från semester till vardag och arbete igen? Då för någon vecka sedan när jag såg rubriken, tycket jag att det var lite fånigt, men nu vet jag inte. Jag borde nog ha läst artikeln...

Bilden har inte ett endaste dugg med texten att göra, men jag känner att lite färg piggar faktiskt upp.

Ologiskt eller bekännelseläsning eller pladder

I tidningarna annonseras om Bollkryss / alt. kryzz, alltså krysantemum.

Just bollkryzzstavningen (puh! stavningen zzs är kanske ännu värre) har jag svårt för; kryss (x) med z. Det blir fel i mitt huvud. Den lilla språkpolisen i mig har också svårt för dax, som i skoldags, rätt så vanligt i annonser så här års.

När jag tittar på bilder från tidigare höstar och jämför kan jag bara konstatera att vi redan tycks ha nått mitten av september. Rönnbärsträden dignar av bär. Det gjorde de förra hösten också och jag tror ingen har glömt den vintern. Nu ska jag kratta gräs och det måste väl ändå betraktas som en sommarsyssla?

Hoppsan!

Jag överlevde första veckan. Det trodde jag inte efter värsta måndagen.

På tisdag kommer ungarna, ungdomarna menar jag och jag längtar.

Jag vet att det finns några av dem som också längtar. Vardag kanske inte är så dumt, som omväxling.

Om att ha det förspänt

Maken plockar och jag äter, men det var i går.

Idag regnar det.

Igen.

Uppdatering: Och nu lyser solen, samtidigt som det blåser ljumma vindar. Vi njöt nog alla tre, hundarna och jag, av cykelturen.

Irriterande

Björkö

Huvudvärk satte stopp för kurs och havsutsikt.

Jag har lyckats med bedriften att nästan klyva min vänstra lillfingertopp. Jag skulle bara skära lite gurka...mycket blod...

Jag snubblade på båten på väg mot Riga och bästa objektivet fungerar inte som det ska.

Det är inte ett dugg synd om mig, men jag behöver pysa lite.

I morgon börjar studiedagarna, då lär min irritation öka..., men jag ska avverka dem med inställningen att hitta guldkornen, för de finns.

Sammanfattning: en bild och ett ord.

Så då var det här lovet till ända. Om jag skulle sammanfatta det kort, blir det så här:

rofyllt

Förresten: hur skulle ni sammanfatta er sommar ?

Just så här

taggigt känns det just nu. Jag antar att det är en släng av semesterslut och jobbångest, eller ja ångest är nog att ta i, men lite jobbigt känns det. Kraven, de där kraven... Förmodligen spelar det här fuktiga och våta som kalls väder också en roll.

Jag börjar med att åka på kurs till Falkenberg i två dagar.

Jag kommer att få se havet.

Alltid något.

Vad är det som händer?

Varför engagerar inte människors tragik och elände i Pakistan till handling hos fler? "Orkar" vi bara en katastrof om året? Hur avtrubbade har vi blivit? Litar vi inte på organisationerna?

Varje frågeställning ger en ny...

Jag tycker att vi gör något bra av fredagen den trettonde och smsar lite pengar.

50 kronor till Rädda barnen: KATASTROF 72950

50 kronor till Röda korset: AKUT 72900

100 kr till Röda korset: AKUT 100 72900

200 kr till Röda korset: AKUT 200 72900

Tveksam? Läs då lite mer på www.redcross.se eller www. rb.se

Idag nästan som en födelsedag

Nä, jag fyller inte år, men det känns ändå som det är värt att fira att jag gjorde min sista strålbehandling för precis ett år sedan.

Det är inte så att livet och kroppen alltid känns toppen nu, men perspektivet är annorlunda, så jag tar det med jämnmod.

Det regnar inte och solen visar sig då och då. Det känns bra och jag tar det som ett tecken.

Alltid något

Ja, ja, det är trist med regn, men det är ju lummigt i alla fall och grundvattennivån tar sig väl.

Högtryck

var det nästan när vi i förra veckan besökte Riga och Stockholm, mer om det i ett annat inlägg.

Bilderna här ska mer illustrera hur min hjärna fungerar veckan innan jobbet börjar. Jag försöker samla i hop alla mina högt flygande idéer till några konkreta planer. Många av idéerna är, när jag synar dem, verkligen som ballonger, som far i olika riktningar. Jag vill så mycket, men tiden och föralldel också orken är begränsad.

Jag ska försöka tänka i punktform och begränsa mig. Jag hittar alltid så många ( ibland för många) anknytningspunkter till annat viktigt i tillvaron, så en högst ordinär planering svämmar liksom lätt över.

Tja...

Vad ska jag säga om vädret?

Trist och omväxlande.

Den ena stunden droppar det lite lätt, för att i nästa stund vräka ner.

Omväxling förnöjer sägs det, men jag är inte alldeles så säker på det.

Reselektyr

Inte ens det förflutna av Anna Jansson köpte jag snabbt på stationen i Skövde. Den var både spännande, ganska träffsäker när det gäller människoskildringar och osannolik när det gäller själva grundhistorien. Det var lite synd för det drar ner boken lite grann, men jag kan ändå tänka mig att läsa något mer av Anna Jansson.

Idag gör jag som jag alltid tänker att jag ska

Det regnar, säkert ingen överraskning för någon...

och då är det ju lämpligt att städa, så det ägnar jag mig åt.

Att vi över helgen ska ha 14 nattgäster (jo, det är sant), har lite med saken att göra också.

Det får ordna sig på något sätt. Jag har faktiskt inte gjort en endaste lista för detta logistiska äventyr. Jag har i och för sig insett att jag nog får köpa in några kuddar och maten, tja det får bli som det blir, dvs handling varje dag, för vårt kylskåp räcker nog inte.

Idag ska vi grilla... sa jag att det regnar?

Mycket...

Dagens önskning

Ryktet stämmer

De finns i vår närhet, minkarna.

Det är inte ofta vi ser dem. Märker dem gör vi ibland, när de väljer vår husgrund som bostad och det är ett elände. Det var länge sen sist och jag hoppas (ta i trä) att det inte händer fler gånger.

Just den här fick vi syn på sista kvällen vid kusten, när den åt kvällsmat.

Här var det plattfisk, flundra kanske, till middag.

Färdigäten?

Att en mink kan försvinna så snabbt.

Den kom upp på andra sidan klippan, med en krabba. Det krävs en del för att mätta en mink.

På just den här klippan stod ofta min farfar och fiskade, så det är nog ett bra ställe.

Här har jag förstorat och fixat med ljus och kontrast för att det ska gå att se. Kvalitén är väl sisådär.

Tidsförvirrad

Klockan är snart halv åtta och den skulle lika gärna kunna vara halv två på eftermiddagen eller halv elva på kvällen. Det mesta har varit huller om buller och rörigt idag. Det enda som känns normalt var middagen vid sextiden. Här regnar och blåser det fortfarande, men kanske inte riktigt lika intensivt, 29 mm hittills. Hoppas att det gläder några.

Innan jag somnade igår kväll tänkte jag, som så många gånger förr, att i morgon då minsann då ska jag... Tja, dagen eller dygnet är ju inte slut än, så jag kanske syr de där gardinerna jag tänkt på.

Det här inlägget skulle ju handla om de där två böcker jag hittills läst ut Rapsbaggarna och En tagg i hjärtat.

Den första är jag väldigt kluven inför. Den har egentligen en hyfsad story om än något fantastisk. Den är väldigt lättläst, men... jag tycker inte att den lyfter någon gång. Jag har inte läst något av Karin Brunk Holmqvist förut och jag tror inte att jag kommer göra det heller.

Cannie Möllers ungdomsbok är bra, den handlar om att vara någon; sig själv, att hitta sin identitet, att bli sedd och om förväntningar på sig själv och andra. Den här boken skulle fungera bra i klass med diskussioner kring handlingen. Boken är skriven 2000 och det ju inte så länge sedan, men det finns två saker, tidsmarkörer, som säkerligen mina elever kommer att reagera på: avsaknaden av internet och mobiltelefoner och det ska bli intressant att se hur de reagerar/kommenterar det. Somligt i handlingen hade nämligen löst sig så lätt med en mobiltelefon.

Just nu läser jag eller försöker jag läsa Hjärtdjur av Herta Müller och det är en utmaning. Språket är både ett hinder och väldigt uppfriskande. Jag har insett att jag nog inte kan läsa den i för korta tidssjok, för då tappar jag tråden, så en sån här trist dag hade ju egentligen passat, men jag har liksom inte packat upp den ... Att läsa den på tyska tror jag inte att jag klarar. Jag ska nog inte ens försöka.

Vitlöken har inget med inlägget att göra, men så kan det bli när jag sitter för länge vid datorn.

Brrr

Huva, vad kallt det är.

Elva grader, det känns som en försmak hösten.

Uppdatering kl.13.30 15 mm regn och regnet ser ut att fortsätta i flera timmar till.