Nytt År

Tiden går fort och mycket händer, medan det mesta ändå är sig likt, åtminstone på ytan. Trist vore väl om vi inte förändrades utifrån våra erfarenheter. Jag är inte så säker på att omdömet Du är dig precis lik! egentligen är den komplimang som den är menad att vara.

Förr tittade jag sällan tillbaka, utan såg bara framtiden an, så är det inte längre. Det beror säkert på många olika saker, men en del av förklaringen är väl att jag snart kan beteckna mig som minus femtio. Jag har i år arbetat i tjugofem år i samma kommun och jag vet så väl vad jag själv tänkt om de som gjort det före mig :) Tid ger nya perspektiv. Det var dåtiden det.

Framtiden då ? Tja, jag hoppas att jag bättre kan lära mig att leva i nuet och att sedan blir ett mindre vanligt ord i min vokabulär. Jag vet att det finns svåra saker framför mig, men jag får hantera dem allteftersom och jag vet också att jag inte är ensam.

I det litet större perspektivet tänker jag på att medmänsklighet och försoning måste få en verklig innebörd för väldigt många fler på vår jord. Jag hoppas att gamla ärvda infekterade konflikter kan få ett slut, att människor ska kunna leva sina liv, utan att det sker på någon annans bekostnad.

Jag hoppas också att den krassa offentliga mobbarmentaliteten försvinner. Jag förstår inte att det finns de som sover gott om natten, när de ägnar sitt dagliga värv åt att på ett aller annat sätt förlöjliga eller förnedra andra.

Medmänsklighet och omtanke börjar hos oss själva, så det är nog där jag tänker att jag ska börja 2009.

GOTT NYTT ÅR!

PS: Just precis nu landade en flock med domherrar och domdamer på gräsmattan. Det ser jag som ett positivt tecken.

Det finns värre saker

än att vara förkyld, men nu tycker jag att eländet får ger sig.
Ett par dagar räcker så bra, tack.
Jag bara inte vill ha med det in i nästa år.
Just nu är nässpray, alvedon och ipren mina bästa vänner.

Å andra sidan är det fortsatt lite vitt ute och jag känner fortfarande vad kaffet smakar.

Bäst idag

Solen visade sig i exakt 27 minuter
och
maken lagade baconlindade kycklingfiléer till middag.

Även om julen är över

så finns det ju en del att njuta av.

Klicka gärna!

- Jag är snart i Bryssel!

Sist jag frågade var maken nära Lyon, där han skulle kunna få sin diesellicens. Uppenbarligen har han fått den och kan nu tjäna mer pengar på att köra diesel...


Jag har aldrig förstått tjusningen med dataspel.


Uppdatering
-Men är du i Lyon igen?
- Ja, men jag har tappat släpet på vägen.


I say no more.

Minus nio

Det artar sig!
Först kaffe , sedan en promenad i morgonljuset.


Hurtigt så att det förslår :)

Så*

Nu känns det som om själva julfirandet är över.

Mycket mat, många skratt och möten.

Resten av ledigheten ska ägnas åt ledighet under diciplinerade former.
Det innebär i klartext att jag bara ska slappa lagom mycket.
Dagljus, frisk luft,kameran, böcker och film står på agendan.
Elva dagar kvar!


Elva l å n g a dagar.
Jag är lyckligt lottad.

*Så, säger jag ofta enl. mina elever, i lektionssammanhang, när vi ska ta oss från ett moment till nästa. Ett bra sätt att markera att nu börjar något nytt, tycker jag.

Juldagsmorgon

Solen går upp över trädtopparna.
Dryga sju minusgrader.
Frosten glittrar vackert.
Finkar och mesar tar för sig vid fågelfröautomaterna.
Kardemummakaffet doftar ljuvligt.
Katterna busar på övervåningen
och hunden vill bra gärna delta,
men får vackert stanna här nere med mig.
Alla andra sover.
Nu är det julefrid.

Lyssna!

Uppdatering - Julaftonsmorgon

Det märks att vi har stora barn. Klockan är snart halv tio och det är bara jag uppe.

Lite hot skadar aldrig :)

Julefrid, ja inte än, men det blir det nog snart.

Lite kvar att ordna med, men granen står i sin fot

och då är det snart jul.

EN RIKTIGT GOD JUL TILL ER ALLA!

Pausbild

Kärringön 13 december

Släkten var där på julbord,

inte jag...

Nu stänger jag av datorn,

för här måste det hända mycket,

innan jul

Jag borde nog vara lite nervös

Hjälp!
Jag har lovat att spela trumpet på två julottor.
Jag slutade spela trumpet när jag var 18. Dags att öva!
Från yngsta dotterns blogg den 10 december


Hon åkte nyss i väg för att träna...
det är ju inte dags än på ett par dagar.

Hela flocken samlad

Inte än, men snart...
Sent i morgon kommer äldsta dottern från sydligare jordskalvsskakade nejder.
Då när alla är hemma, kan det nog börja kännas som jul.
För säkerhets skull har jag i dag fyllt på hyacintförrådet.

Uppdatering
Jag inser att vårt kalenderljus är en sinnebild för hur verkligheten ter sig. På kalendljuset har hunnit brinna till den fjortonde december. Det vore väldigt bra om det vore den fjortonde i dag. Ur ett julplaneringsperspektiv skulle jag då vilja påstå att jag ligger bra till, men verkligheten är en annan...

Ut barnamunnen här hemma:
-Jag inte heter lilla vän!
-Vad heter du då?
-Jag heter ALEXANDER!

Alltså

Julmat...är det verkligen nödvändigt?
Jag har inte ätit någon julmat alls än i år och är redan eller fortfarande, det beror på tidsperspektivet, trött på det. Bara tanken och alla bilder på eländet gör mig uppgiven.

Belöning

Alldeles strax ska jag unna mig att sova middag. I dag hinner jag med det, för jag har klarat av årets sista lektion, som handlade om:

• Nyhetsredovisningar, där vi hade en bra diskussion om nedladdning från nätet.
• Grottbjörnens folk och vad som utifrån elevernas kunskaper skulle kunna vara sant.
• Högläsning ur Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie. (En riktigt bra bok, som våra sjuor uppskattar)

Jag är så glad att vi hann allt som var tänkt. Jag är en obotlig tidspotimist när det gäller lektionsplanering också. Nu ska jag luta mig tillbaka. I morgon är det "bara" julbad, städning, julkortstävling, tipspromenad och film. På fredag slutar vi vid middagstid efter julshowen.

Sedan julefrid!

Julklappar, städning, godis och mat?

Jaja, det ordnar nog sig det med.

Så kan man ju också uttrycka det

"Dom i japan är mycket tekniska och grönsaksrika är de också ris, potatis och te mm"

Det ÄR roligt att vara lärare.
Uppgiften som gavs var: Beskriv ett land så noga som möjligt med hjälp av kartboken.

I ärlighetens namn måste jag berätta, att det tog sig både språkligt och innehållsmässigt.

Nu är jag helt knäckt

Vi gjorde julgodis i skolan,
dock ej knäck.

Jädrar vad kladdigt det är!



Dottern är och lyssnar på Kalle Moreus och Bengan Jansson. Lite avis är jag, men orken inte räcker till allt.

Racerveckor

I mitt liv finns det varje år två riktiga racerveckor, då allt måste bli klart. Måste är väl egentligen att ta i, men det är skönt att vara klar, så min strävan är alltid den.

Racerveckorna? Jo, de två veckorna innan höstterminen och vårterminen slutar.

Idag har jag laddat med kaffe, ljus och hyacintdoft.

Blunda och njut av den riktiga juldoften!

Radiolyssning och tankekedjor

Att lyssna på radio är en underskattad sysselsättning. I radion kan man i bästa fall få lyssna på riktiga samtal och reportage, som i dag när jag lyssnade på Medierna P1 vid elvatiden. Programmet handlade ytterst om hur vi hanterar och försvarar vår demokrati och det fick mig att inse att vi pratar alldeles för lite och på djupet om vad det egentligen står för. Så klart att vi, till mans inte värnar något som vi tar så för givet. Sedan tänkte jag vidare kring hur vi ser på rättigheter och skyldigheter och så småningom landade jag här. Höj ljudet! Sam Cooke sjunger så bra.





Varför kan vi inte lära av historien?


PS: jag försökte länka, flera gånger till P1 och Medierna, men det ville sig inte.

Inte riktigt än

men känslan är sån här.

Jag borde vara årstidsnomad, en sådan som flyttar

efter de riktiga årstiderna, inte efter möjligheterna till försörjning.

Nulägesrapport.

Det snöar!
Jag jobbar!

Allt känns så bra, så bra.

En alldeles egen skyddsängel

Den tionde december må vara en högtidlig festlig dag, som det gnistrar om, men här hemma har det varit segt. Jag har inte riktigt känt för att ta på mig diademet och galastassen. Fleece fick duga. Arg på mig själv har jag varit. Det är det gamla vanliga om att inte få saker gjorda... så när jag äntligen masar mig ut till brevlådan i mörkret sent på eftermiddagen blir jag så glad, så glad och får lite energi och vilja igen.
Tack snälla söta, rara Londongirl och Rosvik för den fina julängeln.
Ni är ena riktiga änglar ni med!

Jag glömde ju!

Jag såg SOLEN i går en kort stund mitt på dagen.

Det var stort.

Mycket stort.

I dag

Alldeles just nu (9-13) tentar dottern, en f r u k t a n s v ä r d stor och k o m p l i c e r a d engelsktenta.

Jag håller mina tummar, men det komplicerar saker och ting , lite svårt att få något gjort. Det går emellertid alldeles utmärkt att sitta vid datorn. Jag är såå glad att jag slipper sånt numera. Det är roligt att lära, men tenta, näe. Då för många år sedan låg jag däckad någon dag i migrän efter varje tenta.

(Jag tror förresten att jag ska börja jobba i morgon. Tanken på det känns helt OK.)

Gråskala

Kvällen har ägnats åt

Tradera runt, bland disktraser och Shabby Cheek... allt går nog inte att sälja trots mördande reklam.

Jag budade på en duk (igen) och vann (igen), sedan stekte jag 75 köttbullar.

Igår gjorde jag två lingonlimpor.

Den där husliga genen firar triumfer, när jag är hemma.

Insikt

När man går hemma, som jag nu tillfälligtvis gör, kommer vissa insikter, som tex att vi nog måste förankra granen ordentligt. Katterna genomför formidabla race i huset, upp och ner, fram och tillbaka och överallt. Granen kommer inte överleva om den inte sitter fast och vi får nog kattsäkra pyntet också. Gerda är en mycket nyfiken liten katt.

Nu ska jag gå ut på promenad, innan mörkret lägger sig. Senaste promenaden genomfördes nog förra helgen. Det ska bli riktigt skönt. Det gråa består, men det regnar inte :)


Uppdatering
Lagom tills jag kom ut, började det regna, men vi gick, hunden och jag. Det är helt ofattbart hur mycket grus det kan fastna på en schäfermage...

Depparväder

Sådana här riktigt tråkiga grå dagar kan det vara bra att påminna sig. Det finns ljus.

Stanna upp och dröm bort en stund.

Har någon sett solen?

I morgon ska den gå upp 8.37 och ned 15.15.
Det vore ju trevligt att få en skymt av den i alla fall.

Idag har vi bakat saffransbullar. De blev delikata, så tack för receptet Eva
och ett pepparkakshus står färdigt i köket.

Promenaden då? Näe, inte i det här vädret. Jag gick mellan bilen och huset, det fick räcka.

Dagens program

Denna skivan ska jag banne mig köpa.

Saffransbullar och pepparkakshus är dagens målsättning. Jag kanske tar en promenad i dimman också.

Tacksam

Idag tycks snön regna bort. Jaja, så är det man bor i södra Sverige.
Jag får vara glad över det lilla :)

De senaste veckorna har livet varit en berg- och dalbana, för mig och för familjen. Jag fick tidigare i höstas besked om att jag drabbats av bröstcancer, elakartad sådan, och jag opererades i onsdags. Utlåtandet efter operationen var efter omständigheterna det bästa tänkbara. Ingen spridning till närmaste lymfkörteln, men det återstår ett ordentligt analysarbete, innan jag får svar om hur vidare behandling ska ske. Det beskedet oroar jag mig för, men jag är ändå så tacksam över att det finns kontroller och en väl fungerande sjukvård. Jag tar ingenting för givet och jag kommer aldrig mer i hela mitt liv ta min hälsa för given. Jag tror att många av oss gör det, tar den för given.
Där i sjukhussalen får jag lite perspektiv på min egen olycka. Det finns de som har tumörer i hjärnan och de som inte har ett fungerande tarmsystem. Det finns de som är så sönderstuckna av alla provtagningar att det är svårt att hitta en åder att sätta en nål i för att få blod.
Min tumör är förhoppningsvis borta och har jag riktig tur visar vidare analyser inget mer. Jag har tagit bort en bit av mitt bröst, men jag är hemma och jag mår bra.

Jag läste hos Karin ett inlägg, som också ger perspektiv på livet. Läs det!

Ännu tröttare

I dag åkte jag från jobbet kvart över sex. Efter någon mil insåg jag att här är det ju vitt. Dottern upplyste mig om att det snöat sedan tio-tiden. På jobborten har regnat h e l a dagen, så det var allt ett dubbelt lyft att komma hem till vintern.

I morgon är en viktig och faktiskt aningen otäck dag, håll tummarna är ni snälla!
Jag behöver det.