Syskonkärlek

Vad är väl bilar som inte startar, hantverkare som inte kommer när de ska, byggdamm överallt, vattenledningar som lätt fryser, när man får läsa det här .

Lata dagar

Lånebild från www.fotoakuten.se

Varannandagsväder, det är min melodi! Så idag blir utevistelse.

Jag har köpt en ny stegräknare och det sätter ju en viss press på

mig. Det behövs, det sista ett och halvt året har ju inte precis varit

bra för min kondition. Om den var dålig då så är den nästan obefintlig nu. Men skam den som ger sig!

Helgens planer

Motion, arbete och lite bloggande så ser de ut.
Glashalt ute, trist för jag hade gärna gått en l å n g promenad idag. Det kan behövas efter tre dagar inomhus och ett slappt jullov. Den enda friska luft jag andats in de sista dagarna är när jag gått till och från bilen.
När det är sådant här tristväder under vinterhalvåret, känner jag ibland att då kan jag lika gärna bo i stan. Där finns det i alla fall belysning och det är också sandat. Jag får motionera på annat sätt i stället, på cykeln och kanske crosstrainern inomhus. Den friska luften ... tja jag får väl sätta mig på verandan med en kopp kaffe en stund.

Annars är det arbete som gäller, planering, lite rättning och massor att skriva inför elevernas utvecklingssamtal. Jag tror jag räknade till totalt 98 omdömen.

Däremellan hinner jag nog med några bloggrundor. Dem ser jag som avkoppling och belöning.

Hoppsan! Vi har visst en födelsedag att fira också, maken fyller i år i morgon. Tur att jag redan fixat present :)

Bilden ovan är en illustration som en elev gjort till det arbete vi håller på med i historia.

Uppförsbacke

Till livets prövningar hör att bli sjuk. Det är för mig en oerhörd märklig känsla att få veta att jag är sjuk, när jag känner mig frisk. Beskedet i går var dessvärre inte positivt, utan nu ska jag och min familj göra hela resan med ytterligare en operation, hormonbehandling, cellgifter och strålning. Så är det.

Jag vet inte riktigt hur jag hanterar det, jag tror jag håller det ifrån mig genom att bara tänka på första steget, operationen om någon vecka. Jag verkligen avskyr att ligga på sjukhus, så jag funderar som bäst på hur jag snabbast möjligt kan komma därifrån. Just nu tycker jag att det är svårare att hantera andra människors rädsla.

Jag tänker inte låta detta bli någon sjukdomsblogg, för jag känner ju mig frisk. Jag tror inte att det är bra för mig eller någon annan heller för den delen att fördjupa sig i trista detaljer, så jag tänker fortsätta att skriva om vardagen som den är, med glädjeämnen och kanske en del bekymmer. Jag kommer att fortsätta att fotografera tulpaner. Jag har säkert 500 tulpankort i datorn och ändå tar jag nya foton.

Just nu går jag omkring och småler åt barnbarnets nya varianter på ja och nej: Jopp och nepp. Vi har idag lekt med flygplan och helipoptrar, ni vet sådana man kan hålla i handen. Hunden och jag gick en kortare sväng än planerat, det blåste för kallt om öronen. Mössa använder jag helst inte. Lite dumt. Izo hade nog gärna fortsatt.

I morgon är en ny dag, då blir promenaden säkert längre.

Tacksam

Idag tycks snön regna bort. Jaja, så är det man bor i södra Sverige.
Jag får vara glad över det lilla :)

De senaste veckorna har livet varit en berg- och dalbana, för mig och för familjen. Jag fick tidigare i höstas besked om att jag drabbats av bröstcancer, elakartad sådan, och jag opererades i onsdags. Utlåtandet efter operationen var efter omständigheterna det bästa tänkbara. Ingen spridning till närmaste lymfkörteln, men det återstår ett ordentligt analysarbete, innan jag får svar om hur vidare behandling ska ske. Det beskedet oroar jag mig för, men jag är ändå så tacksam över att det finns kontroller och en väl fungerande sjukvård. Jag tar ingenting för givet och jag kommer aldrig mer i hela mitt liv ta min hälsa för given. Jag tror att många av oss gör det, tar den för given.
Där i sjukhussalen får jag lite perspektiv på min egen olycka. Det finns de som har tumörer i hjärnan och de som inte har ett fungerande tarmsystem. Det finns de som är så sönderstuckna av alla provtagningar att det är svårt att hitta en åder att sätta en nål i för att få blod.
Min tumör är förhoppningsvis borta och har jag riktig tur visar vidare analyser inget mer. Jag har tagit bort en bit av mitt bröst, men jag är hemma och jag mår bra.

Jag läste hos Karin ett inlägg, som också ger perspektiv på livet. Läs det!