Då hugger vi i igen!

Fotot har inte jag tagit utan maken står för den bedriften.

Vi har en ny hyresgäst i trädgården, rätt så trevligt än så länge.

Det hurtiga tilltalet beror på att jag tror på självbedrägeri. Jag åker hemifrån strax före sju idag och är hemma igen strax före tio i kväll, har jag tur kan det bli omkring nio. 

Lokal samverkansgrupp på förmiddagen, lektioner hela eftermiddagen (tack och lov!) och obligatorisk föreläsning (droger) med efterföljande övningar på kvällen.

På turné

Solen skiner, många plusgrader och vårblommor i trädgården... det kan nog inte bli bättre.

Här har jag varit idag. Riktigt intressant, så har ni vägarna förbi Gbg, slink in en stund. 

Mina veckor tycks nära på alltid vara hysteriska, men den här har varit helt hysterisk; späckad med innehåll, men väldigt trevlig. Jag har förutom jobbat lyckats klämma in besök i rikets två största städer. Ibland är det bra att bo nära västra stambanan. Gårdagkvällen ägnades åt svägersketräff. Fyra svägerskor och fem döttrar därtill på lokal, då blir det mycket skratt. Så nu har jag tankat lite energi för sista veckan innan LOVET. Det har varit sällsynt långt mellan februarilov (v.7) och påsklov (v.16) i år. Jag klagar inte, men kan konstatera att det märks på de flesta i skolan.

Ikväll

 - är jag glad över att jag åkte från Stockholms central i tisdags och inte idag, för då hade jag nog varit kvar....
- är jag orolig för en styck dotter som sitter alldeles ensam på en akutmottagning med ont i magen sedan ett par timmar.

Ingen sol idag, men det är vår på verandan. Jag ser att jag glömt faten...

Nedräkningen har börjat. Det är fjorton dagar tills vi far mot havet. Som jag längtar.


...

Insikt kl 14.40 : Jag har inte druckit kaffe än idag, det kan ju vara förklaringen till att jag känner mig så seeeg.

Vårkänning

Det är nog bästa tiden nu, innan allt går för fort. Nu är det fortfarande tid att längta.
I morgon åker jag på kurs till Stockholm (tåget går 06.22!) och det ska bli skönt med ett miljöombyte, om än  kort.

Det är alldeles för lite tyska på den här bloggen.

Yes!

Det höll  hela vägen! De (Skara HF) är i allsvenskan!

Något märkligt hände med länken i det länkade inlägget, så  det lönar sig inte att klicka vidare.

Sensation

Jag är fortfarande vaken, inte vanligt en fredagkväll. Det kan ju bero på den lilla middagsluren jag tog mellan halv sju och åtta...
Såg Skavlan för första gången den här våren och blev glatt överraskad. Bra mix av artister och innehåll. Särskilt glad var jag över detta:

...

När jag tittar i almanackan för de kommande två veckorna blir jag gråtfärdig
och det är inte av lycka.

Här händer det just inget

Jag jobbar som vanligt.

Tiden räcker inte (det är ju eg. en omöjlig mening, eftersom tiden ju inte kan mätas på det sättet)

och jag vill ha många plusgrader helst redan imorgon.

Ljuset i tunneln är att jag ska åka till Stockholm på kurs över dagen nästa vecka. Skönt med något som bryter av.

Nu ska jag knuffa bort Gerda från tangentbordet och fortsätta med skrivarbetet.

Lite mallig är jag

Här borde jag ha varit idag. Det hade säkert gett mig bra energi. Nu är jag jätteglad å systerdottern Elins vägnar och håller tummarna att det håller hela vägen.

Just nu

Här blåser det friskt och det har precis börjat snöa... Alldeles väldigt onödigt.

I Libyen flyr diktatorns styrkor och i Japan är miljön runt kärnkraftverken förgiftad av radioaktivitet.

Vad är då ett litet snöoväder?

Absolut ingenting.


***************************************************************

Maken är lycklig. Han har fyndat...
en vedkap.

Söndagsuck

Jag känner mig totalt orkeslös och det är så typiskt. För just idag skulle jag behöva mängder av energi. Det hjälper inte ens att solen skiner.  Var hämtar man energi? Var hämtar ni energi? 

Svansjön, Katt på hett (nåja) plåttak och lite Trandans eller Mitt i Naturen

Här och nu

Riga i augusti 2010, så bilden blir då.

Nyvakna flugor surrar i fönstren.
Eftermiddagssolen skiner på det utslagna björkriset.
Öppen verandadörr, så att katterna kan springa ut och in.
Och det gör de samtidigt som jag hör fågelflocken utanför

Jag är oerhört tacksam över att det är fredag i morgon.
Ensam hemma, maken på konferens,
lite bra för då kan jag ägna ett par timmar åt att begrava mig i skolmåsten.

Nu kvällsmat och Spotify högt på datorn.

Tillfällig rastplats

har vi här hemma. Bara dryga hundra meter från huset har över hundra svanar, ett femtiotal gäss och ett tiotal tranor valt att vila innan fortsatt färd. De hörs, kan jag meddela.

Fågelfotograf är inte jag utan maken.

Check

Jag räknar in dem, vårtecknen.
Nyss hörde jag första tranan häromkring, som inte är så långt från Hornborgasjön. 550 tranor var där i går, så en eller två här på fälten är högst rimligt.

Uppdatering kl.7.00
Åtta tranor är det visst!

Dagens ord

LJUVLIGT!

En utmaning

Jag hittade en utmaning hos Pettas , så here we go!

Åtta sanningar om mig själv:

1. När jag blir entusiastisk, existerar inte ordet lagom. (Det kan vara lite besvärligt ibland.)

2. Jag kan numera sova länge på morgonen (och det är jag oerhört tacksam över, för hur trist är det inte att vakna jättetidigt en ledig dag?)

3. Jag är hedersmedlem i Tidsoptimisternas klubb (och det är inget att trakta efter alls.)

4. Det gör att jag också tillhör dem som får mycket gjort när det är ont om tid. (Annars skulle det vara för eländigt).

5. Jag frilansar som lågmäld språkpolis.(Mest muttrar jag för mig själv.)

6. Jag har dålig träningsmoral, men jag jobbar på den.(Ni vet, på måndag då…)

7. Jag är strukturerad, trots röran på mitt skrivbord. (Så har det alltid varit, rörigt alltså och det går nog inte att ändra på.)

8. Jag är också en rätt trygg människa numera. (Åren gör sitt till.)

Makens fotografier.

Kompisar

Izo på sitt sjätte år leker mer än gärna med Kaki dryga halvåret.

Som allra bäst

Sol, flera plusgrader, koltrastar och takdropp.

Livet är rätt bra just nu.

Och över till något helt annat

Skräckblandad förtjusning, minst sagt.

Maktlös

Jag brukar för det mesta känna lite hopp och kunna uppamma lite "jävlaranamma", men nu känner jag mig så fruktansvärt maktlös. Jag tänker på alla människorna i Japan och i Libyen och mitt hjärta blöder.

Vårdagjämning om mindre en vecka

Våren motar bort vintern. Tecknen är tydliga; sjövilda katter som inte kan bestämma sig för om de ska vara ute eller inne, björkarna i skogsbrynet skiftar i violett och glassbilen hörs i byn en bit bort.
Ni som inte vill läsa om skolan kan sluta läsa här.
Just nu i skolan värld lever vi med implementeringen av nya läroplanen, nya kursplaner och nya betyg. Målet är tydligt, men vägen dit är som så mycket annat i skolan inte hel klar. Det kommer att ordna sig , det gör det nästan alltid, men jag tror att det kommer innebära mycken frustration över hur implementeringen går till (eller inte går till).
I kväll ska jag bara jobba med skolan i 1½ timma, sedan får det vara nog. De tio timmarna förtroendearbetstid per vecka tar snabbt slut. Det är nog väldigt få som räknar tiden så, men lite vaksam måste man vara för det är väldigt lätt att det blir rätt mycket mer, särskilt på vårterminen. Jag har tänkt att hinna ett föräldrasamtal, planering av arbete efter en film, läsning och kommenterande av läsloggar och genomgång av min planering för mina tyskelever i åttan. Det är nog bäst jag kör i gång!

Motbild

Perspektiv

Jag muttrar över gråvädret, men inser snart att jag enbart ska var tacksam.  Mot jordens krafter har vi väldigt lite att sätta emot.

Jo, förresten: Jag har sett tofsvipan och hört lärkan. Våren ÄR på gång!

Morgonens känsla

Bilden är hämtad  här .

Jag tror bestämt att jag sover en stund till.

Om inte

 På Spåret, Skavlan eller Lets dance lockar, så kan jag rekommendera: Tillbaka till Afghanistan, möjlig att se på SvtPlay till den 16 mars

"Brittisk dokumentär från 2010. Nel var sex år när hon och hennes familj flydde från Afghanistan med sin familj. Hon har vuxit upp som brittiska, men återvänder nu för att se hur kvinnorna lever idag i hennes forna hemland. Hur skulle hennes liv ha sett ut om hon inte hade flyttat till England?"
(svt)
Hur intressant som helst!

Suck!

Att det ska var så svårt att planera ett hanterbart miljötema. Det finns så många infallsvinklar och så mycket material , men så lite tid... Jag tror jag stryker lite i väntan på en lidnersk knäpp.

UPPDATERING 8:e mars
Idag fick jag och no-kollegan en lidnersk knäpp i hop, så nu är det färdigtänkt. Nu ska "bara" planeringen skrivas ihop och det är i det här sammanhanget a piece of cake.

Våraning

Nu är det bara tofsviporna som saknas.

Solen sken i den något större staden på andra sidan berget också.

Grattis!

Blommor, blader och ballonger: Grattis på födelsedagen Lisbeth !

Tiden

Vissen

Tiden försvinner och jag märker inget. Det är ett typiskt ålderstecken, tror jag. Det var ju nyss måndag och nu är det fredag. Det som egentligen bekymrar mig är väl att jag skulle vilja ha ut mer kvalité av tiden som försvinner. Visst gillar jag mitt jobb och de människor, unga som gamla, hrmm äldre,  som jag träffar varje dag, men jag skulle önska att jag från varje vecka bar med mig några tillfällen som jag av olika anledningar minns och vårdar. Med denna insikt så får jag försöka göra något bra av helgen. Trevlig fredag alla!

HÄRLIGT!

Åtta domherrar vid fågelbordet
Solsken mot en blekblå himmel
Plusgrader

Ja, verkligen plusgrader och sol.

Fortfarande grått

Trist väder, jag jobbar och rättar. Allt är mao som vanligt.  Jag känner mig snuvad på solen (rätt vanligt det med), så det blir ett gäng majbilder istället. Nionde maj 2010

Barbro spanar. Den här bilden finns med i boken.

Äntligen lite varmare!

Ett av alla väderinlägg...

Just nu har jag väldigt lite tålamod med minusgraderna. De får gärna försvinna. Jag vill ha vår nu!
Okejrå, jag nöjer mig med VÅRvinter.  Bilderna här togs i Halland den 12 februari i år. Då var det VÅR i luften.

Ur fotoboken - en regnig majhelg

åtminstone det här kortet finns med

scenskolan

droppen dripp och droppen drapp

Ömsom vin och ömsom vatten

Jag rättar inlämningsuppgifter, en tidslinje över amerikansk historia och har noga påpekat vikten av ett eget språk. I ett stycke som handlar om kolonisationen återfinns följande: "Alla (Storbritannien, Frankrike och Spanien, min anmärkning) ville ju bli så stora som möjligt och denna gång tog Storbritannien vinstlotten." Samma elev skriver om Frihetskriget 1776 - 1783: "Amerikanerna borde ha varit plockpotatis för britterna, men så blev det inte."
På några ställen, här handlar det om Wall Streetkraschen, ser jag emellertid direkta avskrifter:  " Det som fick detta att ske var omfattande belåning av aktier till höga räntor och starka förväntningar om fortsatta kursstegringar, men tendens i industrins kapacitetsutnyttjande var vikande."  Jag var tvungen att läsa det två gånger. Det som ändå gläder mig är att det inte är hämtat från w-pedia, utan från nationalencyklopedin  Några elever har tom skrivit om guldmyntfoten, lite överkurs i det här sammanhanget :-)

och

• både diskmaskin och tvättmaskin är nu lagade
• solen har visat sig i flera timmar idag!

Och tulpanerna sjunger på sista versen - osammanhängande pladder.

Att kämpa på i uppförsbacke ger dig starka ben, läste jag någonstans...Jag lär få träna ordentligt i år. Att vara fackligt ombud när varsel och annat meddelas är verkligen det absolut svåraste. Jag vet att vi gjort vad vi kunnat, men det drabbar ändå. Att göra allt vad man kan, känns inte alltid som det räcker.

Det finns annat vardagligt att glädja sig åt; ljust ute både till och från jobbet, fåglar som kvittrar alldeles hejdlöst trots alla minusgrader, elever som presterar bra och växer. Det är en verklig förmån att få följa ungdomar från sjuan till nian. Våra nior är guldkorn allihopa. Oj, vad jag kommer sakna dem.
Till helgen kommer en dotter hem. Mysigt för vi har inte setts sedan jullovet.
Jag gläds över frihetsvågen i norra Afrika, men är också upprörd över våldet. Det skrivs verkligen historia nu.

Aprilbilder i februari

Om sju veckor är vi där, ungefär vid den tidpunkten som de här bilderna togs. Det känns overkligt när snön täcker marken och det är 19 minusgrader ute.

Den här bilden är med i boken.