Här försvann ett längre inlägg....Hursomhelst funderade jag kring vad det är som driver oss människor eller vissa människor till att vilja flyga, dyka i mörka vatten, klättra i höga berg osv.
Jag tror att de har något gemensamt. Vad är jag osäker på. Är inte helt säker på att det handlar om mod, utan kanske brist på rädsla,fruktan....
Någon som ägnar sig åt det som andra betecknar som "farligt" ? Det vore intressant att få flera infallsvinklar.
Kortet tog jag idag på hemvägen. Det var en alldeles fantastisk sommareftermiddag/kväll.
**********************************************************************************
Jag, som har en deadline, ägnar mig åt värsta sortens tidsfördriv, bloggen. Hmm, dålig diciplin, det medger jag.
Hinner tyvärr inte susa runt och kommentera i någon större utsträckning. Hoppas kunna bättra mig om några veckor, då jag lär ha mycket tid. Nästa vecka tillbringar jag på sjukhus och är nog hemma några veckor efter det, så då!
Hade fint!
13 kommentarer:
Nog hr vi inneboende drivkrafter som i olika sammanhang kan kallas mod, dumdristighet eller annat. Allt beror, som jag ser det, på i vilket sammanhang de utövas och vem som är betraktaren.Om inte de riktigt orädda funnis hade vi nog inte kunnat sprida ut oss, mänskligheten, över djupa raviner (vem vågar skuttet) eller forsande vatten ( vemv vågar slänga sig ut på en trästam)? Diften har alltid funnits men får nog idag omvandlas till bland annat såt som du fångat på bild. Det som är bra för mänskligheten är inte alltid så lyckat för individen.
Konferensdagen var inte helt lyckad, tycker jag. Vad tycker du?
Vilken härlig bild!!
Jag har aldrig dragits till höga höjder, får spaghettiben och magknip.
Det kan jag få även när jag bara ser andra...
Hoppas det inte är något allvarligt som väntar med tanke på sjukhusvistelse?!
Jag fixar inget våghalsigt...Tyvärr.
Blir också alldeled matt när jag ser folk som hoppar fallskärm, klättar i berg eller liknande. Blir lite avundsjuk också. Beundrande! Hur TÖRS dom??
Jag hoppas de ska gå bra på sjh, och precis som Lindalotta hoppas jag att det inte är ngt allvarligt.
Jag har inga behov av såna kroppsliga utmaningar av bungy jump-typ. Däremot kastar jag mig ofta ut över mentala stup och tackar ja till saker jag bara inte vågar. Och gör dem i alla fall... Den formen av utmaningar har jag ett enormt behov av, även om jag bannar mig själv för att jag gör dem.... så är jag där igen och tackar ja...
Jag är en riktig fegis, men hoppar ofta på sådant som jag inte vågar egentligen. Jag måste bara. Har segelflugit och klättrat i berg och seglat i storm fast jag är höjdrädd och livrädd för stormande vatten.
Bloggblad uttrycker så väl hur det är när man kastar sig utför mentala stup - det gör jag också ofta.
Jag tror att jag förutom att vara tävlingsmänniska som ständigt måste kämpa mot tävlandet, eftersom jag är en usel förlorare också - ingen bra kombination - så behöver jag kickarna av att testa mina gränser. Tror det är vanliga orsaker, tävlingsinstinkten och längtan efter kickarna.
Men hur blir man sådan, det är en svårare fråga att besvara, tycker jag. Medfött? Inlärt? Tja, förmodligen litet av båda. Man är väl disponerad för det ena eller andra. Någon sa att äventyrliga kvinnor förmodligen har mer manligt könshormon än "normala" kvinnor, men jag vet inte...
Jag skulle aldrig slänga mig ut ur ett flygplan och fallskärma mig ner! En mycket konstig sak att göra tycker jag! Men jag kan förstå tjusningen att glida runt där uppe.
Jag dyker och för mig det är intressant och kul. För mig är det en helt ny värld, en tyst värld med mycket upplevelser och känslor. På något sätt blir jag väldigt ödmjuk för vår värld när jag dyker! Dykningen för mig började faktiskt med en rädlsa, en rädlsa för mörkt vatten och att inte se det som finns där! För att komma över den började jag dyka ...i och för sig var jag intresserad också :-)
Och sen så älskar jag ju berg- och dalbanor men där handlar det om pirret i magen :-))
Jag är absolut ingen modig människa, men ibland.
När jag vågade ta steget att bli ensamseglare efter 34 år tillsammans med samme man .., då kände jag mig modig.
Människor som klänger efter bergväggar med stup tusen meter under sig .., för mig är det inte mod.
Dom måste vara skapade på ett annorlunda sätt.
Att stå på marken och se upp till dem som klänger i seglet är fullt tillräckligt för mig nu på gamla dar. Annat var det förr, då jag utmanade livet i segelflyg, liftturer i Europa eller bussturer i sönderfallande latinamreikanska bussar längs stupande bergsvägar. Numera är jag mindre dumdristig/modig/orädd och antar bara de mentala utmaningarna som Bloggblad skriver om. Fullt tillräckligt.
Jag hoppas du inte ska till sjukhuset av någon otäck anledning.
Jag tycker att alla dessa mentala utmaningarna som flera skrivit är fullt tillräckligt för att det här livet ska vara hisnande....
En hel vecka på sjukhus? Hoppas att det inte är något allvarligt och allt för besvärligt. Kram
Tillägg till kommentaren tidigare: Glömde att önska dig allt gott. Hoppas att sjukhusvistelsen varken gör för ont eller blir för besvärlig.
Ha det bra!
Jag tänker också i de termer som ni beskriver. Att mod också kan vara drifter som fört oss framåt/vidare, att det också kan kallas dumdristighet. Att somliga behöver adrenalinkickar och att andra tar ett djupt andetag innan de kastar sig utför det mentala stupet.
Själv har jag inga som helst behov av fysiska utmaningar, hellre mentala då. Jag har tom gett bort en luftballongfärd som jag vunnit.
Sedan kan man ju alltid grunna lite över hur vi ser på hur kvinnor resp. män som tacklar utmaningar och betraktas som modiga.
Sjukhuset, ja ... det är inget allvarligt, men en operation är en operation. Ni får gärna tänka på mig på tisdag.
Tack för de snällorden.
Hrmm de snälla orden.
Att det ska vara så svårt att skriva rätt.
Jag är en sån där typ som alltid kastat mig över utmaningar, fysiska såväl som mentala.
Nu när jag blivit äldre har jag lugnat ner mig en aning - kanske för att jag insett att jag duger som jag är - eller för att jag bevisat för mig själv att jag klarar av saker som jag sett som utmaningar?
Rätt skönt är det dock - även om jag kan sakna den där tillfredsställen som kommer efter gränstestandet. :-/
Skicka en kommentar