Fortfarande grått

Trist väder, jag jobbar och rättar. Allt är mao som vanligt.  Jag känner mig snuvad på solen (rätt vanligt det med), så det blir ett gäng majbilder istället. Nionde maj 2010

Barbro spanar. Den här bilden finns med i boken.

Äntligen lite varmare!

Ett av alla väderinlägg...

Just nu har jag väldigt lite tålamod med minusgraderna. De får gärna försvinna. Jag vill ha vår nu!
Okejrå, jag nöjer mig med VÅRvinter.  Bilderna här togs i Halland den 12 februari i år. Då var det VÅR i luften.

Ur fotoboken - en regnig majhelg

åtminstone det här kortet finns med

scenskolan

droppen dripp och droppen drapp

Ömsom vin och ömsom vatten

Jag rättar inlämningsuppgifter, en tidslinje över amerikansk historia och har noga påpekat vikten av ett eget språk. I ett stycke som handlar om kolonisationen återfinns följande: "Alla (Storbritannien, Frankrike och Spanien, min anmärkning) ville ju bli så stora som möjligt och denna gång tog Storbritannien vinstlotten." Samma elev skriver om Frihetskriget 1776 - 1783: "Amerikanerna borde ha varit plockpotatis för britterna, men så blev det inte."
På några ställen, här handlar det om Wall Streetkraschen, ser jag emellertid direkta avskrifter:  " Det som fick detta att ske var omfattande belåning av aktier till höga räntor och starka förväntningar om fortsatta kursstegringar, men tendens i industrins kapacitetsutnyttjande var vikande."  Jag var tvungen att läsa det två gånger. Det som ändå gläder mig är att det inte är hämtat från w-pedia, utan från nationalencyklopedin  Några elever har tom skrivit om guldmyntfoten, lite överkurs i det här sammanhanget :-)

och

• både diskmaskin och tvättmaskin är nu lagade
• solen har visat sig i flera timmar idag!

Och tulpanerna sjunger på sista versen - osammanhängande pladder.

Att kämpa på i uppförsbacke ger dig starka ben, läste jag någonstans...Jag lär få träna ordentligt i år. Att vara fackligt ombud när varsel och annat meddelas är verkligen det absolut svåraste. Jag vet att vi gjort vad vi kunnat, men det drabbar ändå. Att göra allt vad man kan, känns inte alltid som det räcker.

Det finns annat vardagligt att glädja sig åt; ljust ute både till och från jobbet, fåglar som kvittrar alldeles hejdlöst trots alla minusgrader, elever som presterar bra och växer. Det är en verklig förmån att få följa ungdomar från sjuan till nian. Våra nior är guldkorn allihopa. Oj, vad jag kommer sakna dem.
Till helgen kommer en dotter hem. Mysigt för vi har inte setts sedan jullovet.
Jag gläds över frihetsvågen i norra Afrika, men är också upprörd över våldet. Det skrivs verkligen historia nu.

Aprilbilder i februari

Om sju veckor är vi där, ungefär vid den tidpunkten som de här bilderna togs. Det känns overkligt när snön täcker marken och det är 19 minusgrader ute.

Den här bilden är med i boken.

Den nya skåningen

Jag saknar honom lite grann. Det är inte riktigt samma sak att prata med katter, men jag saknar inte det dåliga samvetet och hundhåren. Jag tror inte att han saknar oss det minsta lilla. Det finns ju en hel stad av dofter och hundar att upptäcka och många nya knän att sitta i.

Fotograf - dottern

Fredag igen

Ett bättre kort på räven som besökte oss så ofta förra vintern. Just vid det här tillfället sökte Barbro (katten) skydd i ett träd. För Gerda behöver vi inte vara så oroliga; hon går inte gärna ut när det är för kallt, dvs kallare än två minus. Den här vintern har jag bara sett räv en gång. Det var en liten, mager och vimsig stackare.

Jag har lagt av mig när det gäller tulpaner, så här kommer en ur buketten på köksbordet.  

Normalt sett brukar fredagen var dagen då jag andas ut, men idag är det sista vardagen på lovet och det här lovet har liksom så många andra bara försvunnit. Idag skymtar solen och den gör livet lättare, så är det bara.

Döttrarna studerar ju, en till sjuksköterska och en till förskollärare och det är väldigt intressant att vara med på den resan. Jag lär mig en del och jag får intressanta sms sent på kvällskvisten: Tänk om man kunde arbeta fram en individuell plan för utveckling för alla elever , utifrån deras egna förutsättningar för lärande, då skulle det ju ge alla rimliga möjligheter att nå sina mål och inte bli nedslagna som nu, om man tex kämpat jättemycket och utvecklats för att bli godkänd, men inte lyckats. Om alla elever har rätt att få utbildning utifrån sina egna förutsättningar,så kan man väl egentligen inte sätta ett generellt mål för "godkänd" för det utgår ju i från att alla har samma förutsättningar att lära sig? Eller?  Jag ska på konferens om den nya läroplanen i mars och det ska bli intressant. Det är mycket som behöver diskuteras om skolan och lärandet idag och jag tycker att det är lite synd att den diskussionen får slagsida i media. Verkligheten är så mycket mera komplex. 

Den här dagen ska jag ägna åt min komplexa verklighet, dvs rättningshögar, betyg och omdömen inför utvecklingssamtal. För att bryta tristessen (eg. är det trist innan jag börjar, sedan är det ganska intressant) ska jag nog göra scones. Ja, så får det bli. Hur ser er fredag ut?

Bilder 3

1.

 2.

 3.

4.

 5.

Av dessa fem bilder finns två med i boken. Kan ni gissa vilka? Jag hade aldrig klarat att sitta i någon bildurvalsgrupp. Att välja en bra bild av sex möjliga skulle kanske gå, men att också ta hänsyn till geografisk spridning i kommunen och att fotografierna i boken visar upp hela kommunen det skulle vara för svårt.
Bilderna togs 13:e och 14:e februari förra året.

Bilder 2

Dessa bilder är också tagna för ett år sedan. Jag var flitig då det lovet, fyra fotodagar på raken... Även om uppdraget var roligt, så var det stressande att hitta bra motiv. Inte heller någon av dessa kom med i boken, men i morgon kommer två bilder.

Sant

"Om du under de senaste åren inte har övergett en uppfattning 

eller förvärvat en ny, bör du kontrollera din puls. 

Du kanske är död. "

(Antony Burgess, förf 1866-1951)

UPPDATERING
Varje sommar i sommarstugan känns det helt OK att handdiska, ja nästan lite mysigt att stå med händerna i löddret i diskhon. Det tycker jag inte längre. Nu har vi varit utan diskmaskin i fem dagar och reparatören är på semester... Det är inte det minsta mysigt att diska och tid tar det. I-landsproblem javisst, men fullt lika trist. Nu var det säkert inte så här triviala saker Antony Burgess menade, men jag har  i alla fall övergett en uppfattning och förvärvat en ny.

Bilder

Fotoboksprojektet innebar att två personer tog max tre kort var inom kommunen varje dag under året. Bilder skickades till en bildurvalsgrupp, som av sex möjliga bilder valde en. Här kommer två bilder som jag tog för exakt ett år sedan.  Den tredje bilden är hundarna i snön i kanten här intill.
Fönstret finns i gamla biblioteket.

Ingen av de här bilder kom med, men det kommer mera...

Vackert i ny version

I går

Vernissage på museet. Fotoprojektet jag varit involverad i har blivit en bok. Jag har med sex eller kan det vara sju bilder av 365. Här ovan ser ni Barbro, eller delar av henne i alla fall.

Efter det var jag på handbollsmatch. Det kostar på att var publik också, i alla fall när det gäller en del, som nu ett ev. kval till allsvenskan. Här kan ni höra ena systerdottern, Elin.

27 mil x 2

Jodå, visst blev det så .  Havet det låg där och solen glittrade. (Nä, det är inget litet moln, det är skit på linsen...)

Vi möttes i stugan dottern och jag . Syftet dels var att lämna över hunden och dels att titta till huset. Nu blir Izo Malmöbo resten av terminen. Det kommer att kännas underligt. Vi har inte varit utan hund på över trettio år. Stugan står kvar stormar till trots. Den har ju klarat orkanen Gudrun, så jag är inte så orolig. Värre är det med mössen... Nu rensades tre fällor och jag tror inte att det varit så många fler inne. Inomhus var det råkallt, det är långt kvar till sommaren, det är tydligt.

På vägen till Särdal hälsade jag på Elisabet och det är alltid lika trevligt. Vi är rörande överens om att det är vid havet man ska bo.

Hoppsan!

20 minus ute

T j u g o !

Det är väldigt kallt.

Vitt

Det snöar horisontellt, vitt överallt och halka.
Jag är inte lika lycklig över detta den här gången, men jag vet; det är bara februari...

I morgon är det sista dagen innan lovet. Märkligt hur kroppen och huvudet ställer in sig på det.
Jag avslutar veckan med EVK (elevvårdskonferens) och jag hoppas att det blir en positiv sådan.

Längtan

Just precis det här önskar jag att jag får uppleva på lördag.

Peppning (eller som vår hk-lärare säger peppring)

Jag tror bestämt att jag överskattar min egen arbetsförmåga, men det kanske de flesta utom jag insett redan...
Jag är lika snopen och besviken varje helg över att jag inte hunnit det jag vill och det jag borde/måste. Nästa helg, som är de första dagarna på lovet, finns det bara två måsten; hundleverans söderut på lördagen och vernissage på söndagen.  Det borde jag klara.

Nu andas jag in djupt, biter i hop lagom mycket och fokuserar (eländigt ord egentligen) på varje liten detalj, så jag kan känna mig nöjd på fredag.

Trevlig måndag och vecka allihop!

Snart

har vi städat klart. Det går alldeles utmärkt att städa till Melodifestivalen. Bäst hittills Nanne Grönvall

Here we go again

Damm i massor.

Nu ska pelletskaminen installeras och då måste det fixas lite i murstocken.
Lite...
innebär v ä l d i g t mycket damm.

I en pipa har vi ca fem meter fågelbo.

Här har muraren tagit upp ett hål för en rensningslucka. Jag är glad att han står för rensningen.


Jag vet vad jag ska göra i helgen: damma och rätta ( big surprise!)

När väl kaminen är installerad ser jag fram emot ett behagligare inomhusklimat. Jag hoppas att vi går från polarzon till tempererad zon.

UPPDATERING
Kaminen är installerad och maken har bytt om till shorts... I say no more.

Stoppljus

Min näsa är egentligen liten.
Under dagen har den vuxit.
Det har gått ofattbart fort.
Den känns.
Ingen kan undgå den;
kommer någon in i samma rum som jag,
så är det min röda näsa
som syns direkt

Den är röd,
väldigt röd.

Hur fort kan en finne uppstå?
Måtte den försvinna lika snabbt.

Bild från www.fotoakuten.se