Världsaidsdagen

I morgon eller idag , beroende på när detta läses, är det världsaidsdagen.

En väldigt viktig dag, skänk en tanke och gärna en slant.

Adventstid

Nästan en julklapp

Jag fick tidigare i veckan en för tidig julklapp och jag blev så där barnsligt glad.

Tack Lilla B!

Regelverket säger så här:

1. Den som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.

2. Länka till den blogg du fick awarden ifrån.

3.Ge den vidare till sju andra bloggar och länka till dom.

4. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de fått en award.



Nu till det svåra, att välja:

Tuvstarr, som berättar så fint på tyska och svenska. Hon tar jättefina bilder, som gör att jag längtar till Tyskland ofta numera.

Renee, som skriver bestämt och finurligt och är en fantastisk fotograf

Linda, som i sin blogg verkligen visar den generösa människa som hon är.

Eva, som är duktig på att se saker ur flera perspektiv.

Londongirl, som skriver lika vackert, som hon fotograferar havet

Claus, på vars blogg jag lärt mig om blommor och träd och som får mig att nästan tro att jag också skulle kunna lyckas i trädgården.

Annika, som ser till att jag får en mer nyanserad bild av Amerika. Det behövs , för jag har många fördomar :)

Önska kan man ju

Der Himmel über Berlin i torsdags
och nu das Boot.
Vad händer på SVT?
Har de en avdankad tysklärare som sätter tablåerna?
Då kanske Sonnenallee
och Goodbye Lenin också kommer snart,
eller det kanske är att hoppas på för mycket...

Ensam hemma

Maken är på väg till ena dottern i Skåne, andra dottern ska ut. Det är ju lördag, ju!
Jag, katterna och i dag hundarna, vi har en tillfällig gäst, får väl försöka få till en trevlig kväll ändå.
På ett sätt är det bra att vara ensam ett tag, får då kan jag bre ut mig och låta somligt ligga framme. Jag tillhör dem som gärna gör flera saker på en gång. Det kan ibland irritera maken en aning.
Jag har trots att det är lördagkväll allvarliga funderingar på att åka in staden och handla. Jag inbillar mig att trängseln avtagit.
Så får det bli: handling, glögg, teve, strykning och lite lagning av kläder.

I morgon är en annan dag och då måste jag ta tag i adventspyntandet. Lådorna med julsaker är i alla fall lokaliserade och jag har köpt några hyacinter, julstjärnor och en amaryllis än så länge...

Trevlig lördagskväll!

Precis så här

Att det ska vara så svårt!

Bilar har i regel fungerande belysning och det är självklart att byta lampa om bilen blir enögd. Varför är det inte lika självklart att fotgängare och cyklister behöver synas? Varför är många beredda att riskera livet på det sättet?

Igår kväll höll jag på att tränga en mörkklädd motionär i diket. Jag såg honom först på 15 - 20 meters avstånd. Hade jag inte haft en bil bakom mig, hade jag tvärnitat och förmodligen råskällt på honom. Hur kan man bara tro att man syns på en icke upplyst väg klockan sju en kväll sent i november.

Mer om reflexer kan man läsa här.

Hur är det? Har ni köpt nya reflexer i höst?

Just nu

Eländigt mörker

Precis så här känner jag mig

Hit längtar jag. Det är långt till maj.

Fortfarande trött

men nu får pausen vid datorn vara över och jag rättar vidare en stund till.

PS: Insåg på riktigt nu i kväll att det faktiskt är första advent till helgen. Hur gick det till?

Fördelen med att ha hund...

är att man alltid får frisk luft.
Nu ska jag gå ut med hunden en sista vända. Det är en förmån man har i det här huset, om man är uppe längst...
Häromkvällen var det tio minusgrader och nu är det bara en, så vi lär väl inte förfrysa på snabbrundan runt stallet. Har vi tur kanske vi ser en räv.


Hrmm, nu kunde jag helt plötsligt inte se hur häromkvällen skulle stavas: i sär eller i hop. Jag satsar på i hop. De andra varianterna ser konstiga ut. Jag ser alldeles för många konstiga sär- eller i hopskrivningar. En av de vanligaste numera är denna: Tillslut. Det kan jag inte förstå, för det hörs ju att det är två ord. Det kanske några tycker om min tvekan kring häromkvällen, att det också hörs och det gör det säkert, men inte i mina öron just nu. Hoppsan! Nu stampar hunden. Bäst att skynda!

Snöfall

Mjukt och vitt
Glada och blöta tonåringar,
som när snön kommer tillåter sig att leka.
De kommer in till lektionen med rosor på kinderna.
Färd hemåt i makligt tempo, väldigt makligt till och med.
Inga dårar som körde om,
bara några fotgängare utan reflex att irritera sig över.
Hemma lyser lyktan välkomnande vid trappan
och middagen är klar.

Så kan en bra måndag se ut.

Vad vill du ha av tomten?

- Helipopter, som jag kan hålla i handen
och potbollar!
- Men vill du inte ha en docka också?
- Näe.
- Det är väl kul att kunna klä på dockan kläder?
- NÄE!


Jag gjorde mitt bästa...

Observera nu Tomten, att det handlar om bollar, inte en utan flera!

Nu

Bild lånad från www.fotoakuten.se

Just nu skiner den bleka morgonsolen på snön. Det gnistrar vackert, kan jag meddela.

Äntligen!

Vitt på marken och fem minusgrader!

Fredagen kunde inte ha börjat bättre.

Tröttast

Sent i säng, upp tidigt,
en väldigt dålig kombination,
seg hela dagen, försökte lura mig själv
med en positiv och käck attityd

Hann ute en stund i skogen,
när det fortfarande var ljust
Det är dagens behållning så här långt.

Nu fyller jag på koffeinförrådet
och arbetar på att rättningshögarna
ska minska i omfång.


I morgon är det fredag-
tack och lov!

Novemberrosor - optimistrosor

1:a november

Spisrosor 18:e november

De är ihärdiga de sista rosorna. De har klarat ett par nätter med minusgrader,

nu fick de komma in i värmen.

Jag bläddrar i katalogerna i datorn

För ett år sedan på dagen fotograferade jag detta här hemmavid. Det var fint väder då med. Solen hade vaknat, som barnbarnet säger, när solen skiner.

För tio år sedan var det snöstorm och vi kom aldrig i väg till jobbet. Jag har varit med om det två gånger i mitt liv. Gången dessförinnan var någon gång på sextiotalet, - 67 eller -68? Känslan var den samma: Skönt att inte behöva gå ut just då och glädje över allt det vita.

Uppdatering

Märkligt hur hjärnan arbetar. Jag vaknar nu på morgonen och det första jag tänker är Det var inte tio år sedan den hemska snöstormen. Det borde ju vara fjorton, femton år sedan... Någon som har bättre närminne än vad jag har?

Utmanad x 2

För rätt så länge sedan blev jag utmanad av leina
och nu har jag äntligen tagit tag i detta:

Fem saker som finns på min att göra - lista idag:

Dammsugning… och jag avskyr det.
Tänka ut mat till veckan som kommer. Alltid lika svårt.
Rätta och planera, vanliga söndagsbestyr för lärare.
Plantera en utekruka och ta in de andra. ( Jag vet att det är november, men det är ju bättre att det sker nu, än inte alls)
Rädda blommorna på övervåningen. Ena katten har kul där uppe.

Vad gjorde du för tio år sedan?

Då gjorde jag ungefär samma saker som jag gör nu, nämligen åker till jobbet, jobbar och åker hem. Trist men sant, att jobbet fortfarande tar nästan all min tid. Då för tio år sedan arbetade jag också som utvärderare i skolans värld och det påbörjade en process, som ledde till att jag läste ännu mera pedagogik på halvfart samtidigt som jag arbetade på heltid. Det gör jag aldrig om, så lite bättre på att hantera min tid har jag blivit.

Vilka platser har du bott på?

Jag har bott ( Hur länge ska man ha bott, för att det ska räknas som bott?)
i Laholm, i Malå, i Laholm, i Visby, i Skara, i Uppsala, i Skara och hela tiden i Särdal.
Jag har också tillbringat lite längre tid i Bremen och Berlin.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär ( här har jag sett olika varianter på xxxnären, men strunt samma, mycket pengar är det hur som helst).

Ge väldigt mycket av dem till organisationer, som gör något bestående till hjälp för andra. Jag tror mycket på idén hjälp till självhjälp och till medicinsk forskning, som också hjälper människor till ett bättre liv. Jag skulle så klart se till att bli skuldfri och se till att mina barn får en bra utbildning. Jag skulle gärna resa, men det är ju det där med utsläppen…

Japp, det var det.



I veckan som gick fick jag en annan utmaning från Susanne
där jag uppmanades att skriva ned sju saker om mig själv och här följer de svaren:

Sju saker om mig:

Jag är en kontrollmänniska, lika bra att erkänna det. Jag är familjens sambandscentral, det är liksom en förutsättning för att kunna kontrollera. Jag tror att en anledning till att jag hakar upp mig så på vädret och prognoserna i synnerhet, är just att jag inte har kontroll över det, vädret alltså.
Fjärrkontrollerna däremot, har jag ingen som helst kontroll över. Dem lägger maken beslag på.

Jag dricker utan bekymmer kaffe när som helst, bara det är starkt. Jag konsumerar ensam ett halvt kilo i veckan, alltså 26 kilo om året….

Gröna grodor, salta fiskar och cocosprickar är gott godis, punschpraliner är det inte.

Jag är helt frälst på dialekter och språk. Jag har lärt mig engelska, tyska och ryska i skolan. Ryskan har jag dessvärre inte använt sedan dess. Nästa språkmål är att lära mig italienska.
Det som kan vara lite pinsamt ibland, är att jag lätt och utan att tänka på det, faller in i de dialekter som talas, där jag befinner mig.

Jag började att rida som åttaåring och har ännu inte slutat, har bara gjort ett uppehåll. Det är nog snart lika långt som min aktiva ryttartid, men jag har som sagt INTE slutat.

Jag är vansinnigt fascinerad av fåglar och kräldjur, men på behörigt avstånd. När det gäller ormar och kräldjur så är naturfilm på teve ett lagom avstånd. Fåglar är lättare, bara de inte flaxar runt mig, så Marcusplatsen i Venedig var ingen hit.

Jag arbetade politiskt när jag var ung. Jag slutade när jag insåg att makt korrumperar på alla nivåer.


Sedan är det meningen att jag ska utmana vidare, så alla hugade här finns lite att bita i ...


PS: Detta är en riktig egotripp. Många av meningarna börjar med Jag...
Lite pinsamt är det allt.

Fototur till Läckö

Jag tog en tur hit tidigt i morse. Det friskade i allt eftersom och lagom tills jag åkte hem kom solen. På något sätt stämmer det väl med hur det varit med fotograferandet på sistone. Det vill sig liksom inte. Jag fick frisk luft och även om Vänern inte är havet så är horisonten ganska långt bort här med, så det var väl investerad tid.

Var?

Jag insåg inte förrän jag läste kommentarerna att jag inte talade om vart jag begav mig.

Så nu får det blir en gissningstävlan.

Var har jag varit?

Det är mörkt

Kaffet är bryggt, grejerna packade. Katterna talar högljutt om att de faktiskt vill ha burkmat, inte torrfoder! Jag meddelar att det blir inget med det! Hunden snor runtrunt av glädje och tror att han ska få följa med, men så blir det inte i dag. Jag känner mig som värsta sortens glädjedödare, ingen burkmat och ingen promenad. Ha det fint alla ni andra som har sovmorgon och Elisabet som är på väg till jobbet!

I går

Glada, lyckliga och uppspelta, så känns det efter att ha sett En föreställning.
Vi var trötta, mycket trötta, när vi gav oss iväg i mörkret efter en stressig dag och vi vände hemåt efter två och en halv timma betydligt lättare till sinnes.

Jag tror att Peter Carlsson och Blå Grodorna ska upplevas på plats. Vi får ta del av spelglädje och berättarglädje. Den eventuella röda tråden i programmet skulle kunna var Evert Taube och vi fick höra den bästa versionen av Fritjof Anderssons paradmarsch jag någonsin hört. Vid närmare eftertanke tror jag nog att det är Peter Carlsson som är den röda tråden. Inte så att han tar plats på de andras bekostnad, men han bär föreställningen, eftersom det finurliga berättandet är fantastiskt. Jag anar en svärta där bakom krumsprången.

Musiken är blandad, många kända låtar, men på eget sätt eller med egen text. Det här var bara så bra, att jag lätt hade kunnat se en föreställning till i dag.

Har ni chansen att se dem, ta den!

Alldeles strax

Enda klippet jag hittade. Vassego!

Vi har inte samma uppfattning

om sakernas tillstånd, SMHI och jag.
I teven nyss talade vädermannen om dagens skurar...
Skurar? Det har ju hällregnat i nästan två dagar.
Skurar?

Tänk om allt det här våta hade varit snö i stället! Då hade det åtminstone varit ljusare ute.
Jag avskyr att halka runt i lervälling.

Jag tror inte att jag kommer att använda min vinterkappa i år heller.
Nya regnkläder och stövlar är nog en bättre investering.
Trist.

Jo,

det jag skulle berättat i förrgår är både tragiskt och hoppfullt. På station i J-köping fanns flera människor som använde vänthallen som värmestuga, säkert för att de inte har någon annanstans att ta vägen. En av dessa befann sig på perrongen. H*n ramlade och slog sig rätt illa. Det som mitt detta tragiska är upplyftande, var att flera medmänniskor, resenärer som väntade på tåget som strax skulle komma, hjälpte till. En ringde efter ambulans, en annan torkade blod och en tredje sköljde av glasögonen. Ambulansen hade inte kommit, när tåget avgick och jag är ganska säker på att en av dessa stannade kvar och missade tåget, för att vara säker på att h*n faktiskt blev hämtad av ambulans.
All heder åt människor som inte tvekar i sådan här situation!

På resande fot

Lämnade hemmet 05.05
Tåg från Skövde,
byte i Herrljunga,
byte i Borås,
framme i Värnamo strax efter nio.
Skitväder och svårt att få en taxi, det blev skolbuss modell mindre istället.
Lyssnat på jättebra föredrag hela dagen,
tankat lite mentalt,
ätit god mat.
Fick skjuts till stationen,
byte i Jönköping,
byte i Falköping,
framme i Skövde,

i tid!

Anlände hem igen 20.45

Ja, så kan en gråmulen måndag i november te sig. Här hemma lär det både ha haglat och åskat. Jag är väldigt glad att jag slapp det. Åska gillar jag inte.

Jag hade tänkt att berätta om något som inträffade på stationen i J-köping, men det får bli i morgon. Jag ser nästan i kors nu.

Alla gillar inte

den här typen av musik, men jag gör det och jag glömmer aldrig den där kvällen i Konserthuset i Stockholm för väldigt många år sedan. Våren 1980 kan det nog ha varit.

Häromkvällen

tittade vi på bilder och det får nog bli en resa till ön nästa sommar.

Japp, så måste det bli.

Ord har olika värde

Jag håller på och letar efter en bättre begagnad spis. Det är ingen idé att köpa ny, eftersom vi lär behöva byta hela köket inom några år. Blocket är ibland en källa till glädje och förundran. Vad sägs om följande:
Mycket bra spis som blir varm fort och fungerar utmärkt, luckan öppnas med en sax eller kniv eller dylikt pga av att ”knappen” till luckan är trasig. Men det är lätt åtgärdat med en sax! Siffrorna på spis vredena är lite nötta på vissa ställen men är man noggran så är detta inget större problem!

Här har vi nog olika föreställningar om vad fungerar utmärkt egentligen innebär.

Sånt här kan man roa sig med en kulen novemberlördag

Click here to create your own painting.



Beskriver den då mig idag ? Tja, kanske... färgerna gör nog det i alla fall.

Grattis!

Jag ska inte påstå att jag precis kommer ihåg hur det var att fylla 23, men mycket kommer jag ihåg: Tankarna, tentaångesten och livet som ibland tog väldigt mycket av ens tid och ork i anspråk.

Jag kommer definitivt i håg den 7 november för 23 år sedan. Det snöade och lyckan var stor.

Ha det fint på din dag! Vi här hemma ser fram emot att du ska komma hem nästa helg.

Ett måste

Kalenderljus tror jag faktiskt mitt enda julmåste och nu har jag klarat av det inköpet. Friden lägrar sig.

Grrr

Man får numera räkna med att inte komma tid och nu går det inte att boka!
Jag är trött på SJ!

Historisk dag

Att man hemma i soffan kan bli så tagen av ett val och ett tal där borta på andra sidan Atlanten.

Kompisar

Efter en hel dag ute i dimman, är det skönt med en soffa.

Jag har själv sovit en timma här på eftermiddagen.

Dimridåer

Inga lätta dimslöjor som häromkvällen, utan riktig råkall tjocka är det ute nu. Dottern som varit ute på vägarna med bilen, var lycklig över att hitta hem. (Hur hittar djur?) Om det är likadant i morgon bitti kanske jag slipper åka till jobbet...:) Jag tror att jag bara varit hemma en gång p g a vädret och det var när snöstormen - 97 (?) såg till att vi vackert stannade inomhus en dag. Första dagen, eller rättare sagt morgonen, efter en längre ledighet, är vidrig. Hela kroppen skriker Jag vill inte! Det går över, det vet jag ju och snart är det fredag igen.
Innan dess ska vi "klara av" valet i USA, tyska verb i presens, diktskrivande, väder och klimat och slutklämen på Asienavsnittet, som handlar om Kina.

Apropå dimridåer frågade en av mina elever: Tror verkligen folk i USA att presidenten fixar allt han lovar? Sådana frågor gör mig glad.

Söndag igen

På köksbordet

NU, äntligen har jag samlat i hop mig tillräckligt för att ta en promenad. Jag halkar väldigt fort in i ledighetslunken, där jag tycker mig ha all tid i världen. Å andra sidan så tror jag att det egentligen det vi har, tid alltså. Vad man sedan väljer att göra av den är en helt annan sak och var och ens ensak. Konstigt ord det där, ensak...

Promenad var det ja, solen skiner och hunden hoppar av förväntan.

Frostlördag

Första november och frost. Det känns rätt på något sätt. Nu rasar de sista al- och lindlöven från träden. Det får nog bli lite krattning i helgen. Utemöblerna ska in också. De var på väg förra helgen, men aktiviteten avstannade på något märkligt sätt precis utanför stallet där de ska stå. Vi har saker i mängd i stallet (och på loftet), andra människor har hästar... Jag önskar mig en container av största modellen.

Att resa är i sig en upplevelse och att åka tåg innebär för mig oanade möjligheter att studera människor. Det är kul att tjuvlyssna på samtal och se vad folk läser för böcker och tidningar. Jag tycker nog att de allra flesta är väldigt vänliga och hjälpsamma mot varandra, men det finns undantag. Igår på tåget mellan Malmö och Göteborg stötte vi i tysta avdelningen på ett sådant undantag. En man, säkerligen närmare sextio än femtio, lyssnade på opera i sin mp3 och tvingade alla andra i avdelning att göra detsamma. Opera kan vara vackert, men man ska få välja det själv och att bara höra det som kommer via någon annans lurar är inte njutbart. Mannen i fråga fick två (!) uppmaningar om att sänka ljudet, men vägrade, sa bara nej och blundade. När sådant här inträffar blir jag så häpen och kanske lite flat. Nu sa inte jag till och jag funderar på hur jag hade agerat, om jag hade fått det där nejet som svar på en vänlig fråga. Hans fortsatta lyssning var inte lika påfrestande så det hände inget mer, men förvånad över hur ohyfsad han var, är jag fortfarande.
Det händer att jag säger till på bussen hem , när det yngre gardet spelar musik för alla i bussen och de blänger kanske lite, men de sänker ljudet och förstår precis varför jag säger till.
Jag undrar hur den här mannen på tåget är i det vardagliga livet? Är han en oborstad typ eller var detta bara en tillfällighet? Så kan det vara att åka tåg och då spelar mindre förseningar inte så stor roll.