Ibland går det snabbt

Jag längtar efter sensommaren som försvann.

Jag överdriver säkert, men det känns som om det har regnat mer den här månaden än förra sommarens blöta juli, då vi fick 187 mm regn.

Falkängen, Hällekis, där vi hade våra upptaktsdagar.

Helt klart värt ett besök om man inte varit där.

Nu ska jag göra mig klar för att möta Birger Jarl, människan Birger Jarl. Jo, han är död sedan länge, men vi ska på teater. Premiär minsann!

Kan det vara åldern?

Riga

Lugn skolstart, väldrillade förhållandevis vuxna elever (de går ju i nian!), jag vet vad vi ska göra och hur vi ska göra det, men ändå är jag helt slut i kroppen och knoppen när jag kommer hem.

Jag vill inte känna mig som ett kraschat ufo varje dag efter jobbet. Så just nu arbetar jag på att programmera om min hjärna, så här kan jag ju inte ha det! Är det sånt här som tidningarna syftar på när de skriver om hur man ska klara omställningen från semester till vardag och arbete igen? Då för någon vecka sedan när jag såg rubriken, tycket jag att det var lite fånigt, men nu vet jag inte. Jag borde nog ha läst artikeln...

Bilden har inte ett endaste dugg med texten att göra, men jag känner att lite färg piggar faktiskt upp.

Ologiskt eller bekännelseläsning eller pladder

I tidningarna annonseras om Bollkryss / alt. kryzz, alltså krysantemum.

Just bollkryzzstavningen (puh! stavningen zzs är kanske ännu värre) har jag svårt för; kryss (x) med z. Det blir fel i mitt huvud. Den lilla språkpolisen i mig har också svårt för dax, som i skoldags, rätt så vanligt i annonser så här års.

När jag tittar på bilder från tidigare höstar och jämför kan jag bara konstatera att vi redan tycks ha nått mitten av september. Rönnbärsträden dignar av bär. Det gjorde de förra hösten också och jag tror ingen har glömt den vintern. Nu ska jag kratta gräs och det måste väl ändå betraktas som en sommarsyssla?

Hoppsan!

Jag överlevde första veckan. Det trodde jag inte efter värsta måndagen.

På tisdag kommer ungarna, ungdomarna menar jag och jag längtar.

Jag vet att det finns några av dem som också längtar. Vardag kanske inte är så dumt, som omväxling.

Om att ha det förspänt

Maken plockar och jag äter, men det var i går.

Idag regnar det.

Igen.

Uppdatering: Och nu lyser solen, samtidigt som det blåser ljumma vindar. Vi njöt nog alla tre, hundarna och jag, av cykelturen.

Irriterande

Björkö

Huvudvärk satte stopp för kurs och havsutsikt.

Jag har lyckats med bedriften att nästan klyva min vänstra lillfingertopp. Jag skulle bara skära lite gurka...mycket blod...

Jag snubblade på båten på väg mot Riga och bästa objektivet fungerar inte som det ska.

Det är inte ett dugg synd om mig, men jag behöver pysa lite.

I morgon börjar studiedagarna, då lär min irritation öka..., men jag ska avverka dem med inställningen att hitta guldkornen, för de finns.

Sammanfattning: en bild och ett ord.

Så då var det här lovet till ända. Om jag skulle sammanfatta det kort, blir det så här:

rofyllt

Förresten: hur skulle ni sammanfatta er sommar ?

Just så här

taggigt känns det just nu. Jag antar att det är en släng av semesterslut och jobbångest, eller ja ångest är nog att ta i, men lite jobbigt känns det. Kraven, de där kraven... Förmodligen spelar det här fuktiga och våta som kalls väder också en roll.

Jag börjar med att åka på kurs till Falkenberg i två dagar.

Jag kommer att få se havet.

Alltid något.

Vad är det som händer?

Varför engagerar inte människors tragik och elände i Pakistan till handling hos fler? "Orkar" vi bara en katastrof om året? Hur avtrubbade har vi blivit? Litar vi inte på organisationerna?

Varje frågeställning ger en ny...

Jag tycker att vi gör något bra av fredagen den trettonde och smsar lite pengar.

50 kronor till Rädda barnen: KATASTROF 72950

50 kronor till Röda korset: AKUT 72900

100 kr till Röda korset: AKUT 100 72900

200 kr till Röda korset: AKUT 200 72900

Tveksam? Läs då lite mer på www.redcross.se eller www. rb.se

Idag nästan som en födelsedag

Nä, jag fyller inte år, men det känns ändå som det är värt att fira att jag gjorde min sista strålbehandling för precis ett år sedan.

Det är inte så att livet och kroppen alltid känns toppen nu, men perspektivet är annorlunda, så jag tar det med jämnmod.

Det regnar inte och solen visar sig då och då. Det känns bra och jag tar det som ett tecken.

Alltid något

Ja, ja, det är trist med regn, men det är ju lummigt i alla fall och grundvattennivån tar sig väl.

Högtryck

var det nästan när vi i förra veckan besökte Riga och Stockholm, mer om det i ett annat inlägg.

Bilderna här ska mer illustrera hur min hjärna fungerar veckan innan jobbet börjar. Jag försöker samla i hop alla mina högt flygande idéer till några konkreta planer. Många av idéerna är, när jag synar dem, verkligen som ballonger, som far i olika riktningar. Jag vill så mycket, men tiden och föralldel också orken är begränsad.

Jag ska försöka tänka i punktform och begränsa mig. Jag hittar alltid så många ( ibland för många) anknytningspunkter till annat viktigt i tillvaron, så en högst ordinär planering svämmar liksom lätt över.

Tja...

Vad ska jag säga om vädret?

Trist och omväxlande.

Den ena stunden droppar det lite lätt, för att i nästa stund vräka ner.

Omväxling förnöjer sägs det, men jag är inte alldeles så säker på det.

Reselektyr

Inte ens det förflutna av Anna Jansson köpte jag snabbt på stationen i Skövde. Den var både spännande, ganska träffsäker när det gäller människoskildringar och osannolik när det gäller själva grundhistorien. Det var lite synd för det drar ner boken lite grann, men jag kan ändå tänka mig att läsa något mer av Anna Jansson.

Idag gör jag som jag alltid tänker att jag ska

Det regnar, säkert ingen överraskning för någon...

och då är det ju lämpligt att städa, så det ägnar jag mig åt.

Att vi över helgen ska ha 14 nattgäster (jo, det är sant), har lite med saken att göra också.

Det får ordna sig på något sätt. Jag har faktiskt inte gjort en endaste lista för detta logistiska äventyr. Jag har i och för sig insett att jag nog får köpa in några kuddar och maten, tja det får bli som det blir, dvs handling varje dag, för vårt kylskåp räcker nog inte.

Idag ska vi grilla... sa jag att det regnar?

Mycket...

Dagens önskning

Ryktet stämmer

De finns i vår närhet, minkarna.

Det är inte ofta vi ser dem. Märker dem gör vi ibland, när de väljer vår husgrund som bostad och det är ett elände. Det var länge sen sist och jag hoppas (ta i trä) att det inte händer fler gånger.

Just den här fick vi syn på sista kvällen vid kusten, när den åt kvällsmat.

Här var det plattfisk, flundra kanske, till middag.

Färdigäten?

Att en mink kan försvinna så snabbt.

Den kom upp på andra sidan klippan, med en krabba. Det krävs en del för att mätta en mink.

På just den här klippan stod ofta min farfar och fiskade, så det är nog ett bra ställe.

Här har jag förstorat och fixat med ljus och kontrast för att det ska gå att se. Kvalitén är väl sisådär.

Tidsförvirrad

Klockan är snart halv åtta och den skulle lika gärna kunna vara halv två på eftermiddagen eller halv elva på kvällen. Det mesta har varit huller om buller och rörigt idag. Det enda som känns normalt var middagen vid sextiden. Här regnar och blåser det fortfarande, men kanske inte riktigt lika intensivt, 29 mm hittills. Hoppas att det gläder några.

Innan jag somnade igår kväll tänkte jag, som så många gånger förr, att i morgon då minsann då ska jag... Tja, dagen eller dygnet är ju inte slut än, så jag kanske syr de där gardinerna jag tänkt på.

Det här inlägget skulle ju handla om de där två böcker jag hittills läst ut Rapsbaggarna och En tagg i hjärtat.

Den första är jag väldigt kluven inför. Den har egentligen en hyfsad story om än något fantastisk. Den är väldigt lättläst, men... jag tycker inte att den lyfter någon gång. Jag har inte läst något av Karin Brunk Holmqvist förut och jag tror inte att jag kommer göra det heller.

Cannie Möllers ungdomsbok är bra, den handlar om att vara någon; sig själv, att hitta sin identitet, att bli sedd och om förväntningar på sig själv och andra. Den här boken skulle fungera bra i klass med diskussioner kring handlingen. Boken är skriven 2000 och det ju inte så länge sedan, men det finns två saker, tidsmarkörer, som säkerligen mina elever kommer att reagera på: avsaknaden av internet och mobiltelefoner och det ska bli intressant att se hur de reagerar/kommenterar det. Somligt i handlingen hade nämligen löst sig så lätt med en mobiltelefon.

Just nu läser jag eller försöker jag läsa Hjärtdjur av Herta Müller och det är en utmaning. Språket är både ett hinder och väldigt uppfriskande. Jag har insett att jag nog inte kan läsa den i för korta tidssjok, för då tappar jag tråden, så en sån här trist dag hade ju egentligen passat, men jag har liksom inte packat upp den ... Att läsa den på tyska tror jag inte att jag klarar. Jag ska nog inte ens försöka.

Vitlöken har inget med inlägget att göra, men så kan det bli när jag sitter för länge vid datorn.

Brrr

Huva, vad kallt det är.

Elva grader, det känns som en försmak hösten.

Uppdatering kl.13.30 15 mm regn och regnet ser ut att fortsätta i flera timmar till.

Tjugotredje juli

Jag har verkligen vant mig vid att vara ledig. Att morgonstund har guld i mund är något jag numera sällan upplever. Jag får med andra ord väldigt lite gjort och det har jag en väldigt kluven inställning till. Semester är ju till för återhämtning, men sedan är det ju de där projekten jag har i huvudet. Inga måsten utan bara skulle vilja... Nu lider mina veckor här vid kusten mot sitt slut, så det finns nog plats för ett eller annat mindre projekt när jag kommer hem. Hur ljuvligt det än är här, så längtar jag allt lite hem, allra mest efter maken, men också efter katter, hundar, min säng, badrummet, diskmaskinen och tvättmaskinen.

Jag har läst två böcker under tiden här, får trots lunken ingen läsro. Återkommer med korta omdömen, för nu ska jag faktiskt ta en längre promenad. Promenerandet som faktiskt var ett sommarlovsmåste har fått ligga lite nere pga ett trist och envist skoskav på hälen. Just nu är det väldigt lagom väder, dryga tjugo grader och lite molnigt.


Ps: De divergerande datumangivelserna beror på att jag sparade ner bilder på bloggen på en annan dator. Här på kusten har jag bara en litenliten dator, där bildbehandlingsprogram saknas.

Tomt

blir det nu när alla åker hem. Det är bara jag, ödlan och lilla musen eller är det kanske mössen kvar... Nu är det inte så synd om mig, redan i morgon dyker en dotter upp, men det blir bra tyst när alla bara försvinner. Jag ska nog städa lite. Kan inte påstå att dammsugaren lockar, jag blir svettig på ryggen bara jag tänker på det, men det är ju bra att passa på när man är själv.
Nä mot Falkenberg C... en belöningsglass ska jag unna mig på hemvägen. Belöning för dammsugningen som inte är utförd än.

Lata dagar

Lånebild från www.fotoakuten.se

Varannandagsväder, det är min melodi! Så idag blir utevistelse.

Jag har köpt en ny stegräknare och det sätter ju en viss press på

mig. Det behövs, det sista ett och halvt året har ju inte precis varit

bra för min kondition. Om den var dålig då så är den nästan obefintlig nu. Men skam den som ger sig!

Tropiska nätter

är verkligen inget för mig...sällan sover jag så dåligt som då. Sådana är tom mer irriterande än en morgonpigg bonde. Som jag längtar efter regnet, i natt kom ynka två millimeter
Nu har jag varit ute ock kikat på Vänetrtracker (åsksida som rekommenderas - googla) och kan se att åskovädren står i kö här utanför på Kattegatt.
Utanför köksfönstret kivas tre kråkungar om den mussla en av föräldrarna försett dem med. De hämtar blåmusslor , släpper mot klipporna och se där har de en frukost. så gör kråkorna häromkring. De är smarta.
Nu återstår frågan, ska jag hinna gå en morgonpromenad innan åskan...?
Jag är lite feg, gillar inte åska, men jag hör inget muller.
Nu får jag skynda mig att trycka på publiceraknappen innan uppkopplingen försvinner.

Jag blir lite arg

Vår ena granne och jag tycks ha olika uppfattning om vad fånga dagen innebär. Jag tycker inte att det betyder att man börja bespruta ett stort fält alldeles utanför vår tomt klockan fyra en söndagmorgon. Det hjälps inte att det är vackert ute.

Så ...

då har jag nog packat klart. Nu är det dags för "våra" veckor på kusten och planen är att stanna där tiden ut. Blir vädret fortsatt som nu, lär jag komma hem med många rena kläder. Inte mig emot, men lite får det gärna regna. Jag kanske kan blogga från kusten, men uppkopplingen där känns minst sagt svajig och osäker. Jag ska strax vattna, det slokar betänkligt i rabatter och krukor. Blomman här ovan har jag fått av en granne för två år sedan, den blommar fint nu för första gången. Han kommer dessvärre inte i håg namnet och jag vet inte. Kan det vara någon slags toppklocka? Den är ca 40 cm hög.

Hoppas ni har det bra i värmen!

och

Har ni vägarna förbi Halmstad, sväng då gärna ut till Särdal.

Bullar har jag nog inte, men kaffe finns det alltid.

Gräddbakelserna har snart blommat över. Fort gick det i värmen, men jag hann njuta av doften.

Nu går mediadrevet

Oavsett vad som har hänt eller gjorts, så tycker jag oerhört synd om barnen.

Jag skulle gärna vilja höra diskussionen kring hänsyn till de anhöriga på tidningsredaktionen.

Vad händer, vad säger de, diskuterar de detta överhuvudtaget?

Idag känns det lite extra i mammahjärtat

och i pappahjärtat också .

Läs här och här.

Men

VAR är regnet?

Jag har ju väntat hela dagen, ju!

Röj på kusten...

...innebär arbete med röjsåg, inget annat. Det är märkligt hur vissa växter frodas och växer med minimal skötsel.

Vi har ägnat några dagar att göra vissa delar av tomten mer tillgängliga. På sina ställen räckte gräset en bra bit upp på låret.

Vresrosor , gräs och vass har förpassats till komposthögarna på tippen i H-stad.

Vi har tagit det lugnt och jag har också hunnit promenera längs havet, sitta i min BadenBaden och klappat kossor och hästar.

Just doften av hästar är ren och skär lycka. Jag luktar länge på mina händer efter klappstunden.

Nu är jag hemma och vänder. Maken jobbar nästa vecka, men jag drar nog söderut igen till helgen.

20,8 grader i skuggan klockan halv åtta.
Jag anar hur dagen kommer att gestalta sig.

Barnbarnet kommer hit idag. Jag tror vi får söka oss till vattnet.

Noll

Jag ägnar mig åt att göra ingenting, tycker nog att jag lyckas rätt bra.
Följdaktligen finns det mycket lite att blogga om.

Stor dag i Svedala

Inte glömmer jag den 29 juni, för då kom hon solskenet Ebba.
Många grattiskramar till Linda, Micke, Bettankax och Ebba!

Midsommarsysslor

Dags igen, inte min favoritsysselsättning , men det blir fint och den här gången slipper jag slipa. Det gör maken. Jag betsar och oljar.

För övrigt så gör jag just inte så mycket, dagarna går ändå. Jag njuter av solen, ljuset, värmen och förbannar däremellan de envisa flygfäna som också hör sommaren till.

Trevlig midsommar!

Nä, de ville inte

Varför blir det så? Att de vänder baksidan till? Jag har säkert hundra kort på djurbaksidor, hundar, katter, kvigor, hästar, tranor,rådjur, älgar, giraffer, elefanter, antiloper, ödlor osv...

Vitt i hagen

24 juni 2010

20 februari 2010

Kort rapport från kusten, vet ju inte hur länge jag har uppkoppling

Solen skiner, nästan jämt, men inte nu.
Jag är klädsamt rosa och har druckit många koppar kaffe samtidigt som jag läst klart Till dess din vrede upphör. Den var precis så bra som de tidigare, lite bättre till och med. Jag gillar det historiska perspektivet i den här boken och ser fram emot fortsättningen. Någon som vet när den kommer? Jag har också sträckläst en ungdomsbok, Det är så logiskt alla fattar utom du. Charmig, skulle jag nog säga. När jag läser ungdomsböcker läser jag hela tiden med hjärnan inställd på att fundera ut vad jag kan tänkas göra av den, i skolan alltså. Jag har efter en stunds kontemplation i soffan, läs middagslur, kommit fram till att jag inte gör något. Vissa böcker ska man lämna i fred och inte förstöra med uppgifter. Jag har lämnat ett annat ex av den till en av mina elever. Det ska bli rätt intressant att höra vad hon tycker. Nästa bok, Boktjuven, däremot ska jag försöka göra något av. Här känner jag att uppgifter nog är till hjälp för förståelsen. Den är skriven i en annan berättartradition, tror jag; jag har ju bara bläddrat och småläst här och var än så länge. Jag misstänker att somliga har svårt av just den anledningen. Så om det faller väl ut lär jag läsa den boken två gånger. När jag inte sitter med näsan i böcker, bläddrar jag i senaste numret av Språk och har hittills läst om Författaren som bytte modersmål och Bullrande gotländska. För en fuskgotlänning som jag var det underbar läsning. Om man är det minsta intresserad av ord, så är Språk det självklara valet.
Mellan alla ord har jag också klippt gräsmattan, två decimeter högt var gräset. På framsidan , som inte klippts alls i år, gäller nog lien, ett redskap jag inte hanterar. Två kort har jag tagit, på det höga gräset... får skärpa till mig. Det går fyra islänningar här på heden tillsammans tjugo kvigor. Hästarna kanske vill bli fotograferade. Vi får se, i morgon är en annan dag...

Havet och horisonten väntar

och jag ska bara njuta i några dagar...

Hrmm

Jag följde inte Eurovision Song Contest och har insett först på sistone att det är vinnarlåten jag funderat över, när jag tyckt att den låter som något annat jag känner igen.




Nu har jag lyssnat och jämfört, det är bara lite likt... Förunderligt hur minnet fungerar. Jag tycker nog att Miss Lis låt och framförande är mer charmigt.

I går

klockan 15.34 tog jag av mig klockan. Då, precis då, började mitt sommarlov. Äntligen!
Att jag dessutom hann nästan allt som jag tänkt mig, gör att det känns ännu bättre.
Inte illa med tanke på att jag är Västsveriges största tidsoptimist.

Att jag skulle vakna tidigt min första möjliga sovmorgon var inte planerat, men jag är inte det minsta förvånad. Jag dricker kaffe och lyssnar på fågelsången. Frihetskänslan är stor.

Alldeles underbart

Det gäller att ta tillvara på dagarna och kvällarna.

Dessvärre tycker knotten också att det är guldstunder just nu.

Seeegt

Min hjärna och kropp är inställda på ledighet. Jisses vad segt det var att gå upp och ta sig till jobbet.

Jag har trotsat de tolv graderna och satt på mig klänning och sandaler.

Det är ju sommar!

42 mm

Regn, regn toppat med blåst, då är det alldeles väldigt gott med jordgubbar, även om de var dyra. De smakade nästan sommar.

Äntligen sommarlov!

Åtminstone för eleverna... Jag jobbar på nästa vecka också. Det känns bra faktiskt. Vi (arbetslaget) ska skriva kvalitetsredovisning. Jag ska pimma ( ni i skolans värld vet vad) och göra djupdykningar i pappershögarna på skrivbordet. Sedan ska jag ta ledigt.
Nu ska jag ta mig runt i bloggvärlden. Det var länge sedan.





PIM - en slags självinstruerande kurs där vi pedagoger i olika steg blir väldigt mycket duktigare (?) på att använda datorn.

"Nu har jag ännu många mer än du"

Barnbarnshelg och vi har spelat spel, väldigt många gånger... och jag förlorade nästan varje gång. Det är inte lätt när reglerna ändras hela tiden.

Jag har överlevt temadagar, dagsverken och talangjakt och nu ska jag fokusera på de sista lektionerna och jag är en sån där lärare som kör på in i det sista. Undrar hur jag blir i hågkommen?
Även om jag just nu tycker att det känns lugnt inför betygssättningen, så vet jag att jag kommer våndas nästa helg.

Det fina med den kalla våren är att det är längre än vanligt mellan hägg och syren, men jag önskar mig allt lite mer värme...

Jag liksom många andra har fallit för erbjudandet hos Smartson. http://www.smartson.se/testpilot-550D.html. Det får bli en ful-länk. Att ena dottern och jag skulle få möjlighet att prova varsin kamera i en månad är väl en utopi, men lite närmare kommer vi ju om vi ansöker. Skulle var intressant att få veta hur många som anmält sig.

Nä, nu ska jag plantera blommor, kylan till trots.

Just nu

Möten
planering av div. schemabrytande dagar
rättning
skolresor
friluftsdagar
talangjakt, utomhus på torsdagkväll, håll gärna en tumme för vädret!
glädje över fina elever
skoskav på båda hälarna


tvätt
strykning
dammsugning, när slutar katter att fälla?
förgätmig ej på köksbordet
trädgårdsarbete, ogräset växer fint
gräsklipparen på service med allt vad det innebär
matsedelsplanering
tid för utprovning av ny bettskena

Det är tur att jag har en naturlig fallenhet för listor och rutsystem :)
men jag hinner inte med den här världen just nu.



Sju inlägg på 23 dagar - det är sannerligen ett rekord åt andra hållet.

Igår innan jag for hemåt

Hav, fria vidder och salt i luften, det behövs inte mer än så .

Långsam vår

Jag hastar mellan lektioner och möten, rättar och bedömer, funderar över vad vi ska ha till middag och önskar verkligen att det ska bli varmare, så att jag kan gå utan strumpor och skor, i alla fall utan strumpor.

Vår gamla dator har gett upp, så numera sitter jag vid en dator där alla mina favoriter saknas. Det är två förklaringar till min sporadiska närvaro här. Bara det lugnar sig lite, så ska jag återställa ordningen.

Ny dag nya tag

Jag peppar mig själv, det går lättare när solen skiner som nu. Fåglarnas morgonkonsert är underbar. Stor skillnad mot igår då det både regnade och snöade.
Kom hem i går kväll efter en tolvtimmars sejour på jobbet. Vi hade föräldramöte kombinerat med "åhörardag" på kvällen. Det är inte så ofta jag åker hem efter ett föräldramöte och är nöjd och glad, men så var det.
Det går att få träningsvärk av sådant. Jag tror att jag sammanlagt satt på min ändalykt i 30 minuter, men som sagt ny dag nya tag!

En bra dag

Burr

Tulpanerna hukar i rabatten. Det blåste snålt i går.

Det är tur att nauren förser oss med så tydliga vårtecken. Annars skulle jag misströsta.

Skatorna har i år tagit tillbaka sitt bo. Förra våren och sommaren fick de ju flytta, då en viss liten kattfröken tyckte att detta var en lämplig sommarstuga.

Nu ska jag fortsätta med mitt uppdrag och det återstår framemot kvällen att se om turen var med mig.

Sköna maj

är välkommen, även om det just idag inte är speciellt skönt. Blåst är inte kul alls.

Tanken var att åka mot havet, men så blev det inte, så jag får motvilligt ta tag i allt här hemma.
Har jag riktig tur kan detta bli helgen då jag faktiskt kom i kapp. (Jodå, det handlar om tur inget annat)

Över till något helt annat väldigt oviktigt: När jag i går tankade bilen (13.22 /l!) , så slog det mig att väldigt många står böjda över slangen och håller krampaktigt i påfyllningsmunstycket hela tiden, när de tankar. Varför? Det är ju synnerligen obekvämt. Är de rädda för att munstycket ska halka ur?