Vår, åtminstone några dagar

" svenska" tranor och en crested crane i Uganda

Har inte hunnit undersöka trädgården än, men det finns vårtecken i luften.
Den synnerligen lokala tranräkningen ger vid handen : 2 stycken siktas i nedre ändan av fältet. Tran-ljud/skrik är verkligen vår. När tranorna anländer är luften annorlunda på något sätt.
Om jag spanar och lyssnar ordentligt så både ser och hör jag tofsvipor, lärkan, och sädgäss på gärdena och i trädgården hoppar och flöjtar koltrasten tillsammans med stannfåglarna. De samsas fint.
I onsdags när jag kom hem sken solen och det kändes så bra. Sedan dess har den lyst blott med sin frånvaro och jag tycker att det är så kallt. Det är lätt att vänja sig vid värme, även om 35 grader är lite mycket, även för mig. Hellre 35 än 3, 2 som det är just nu i skrivande stund.

Jag ska under helgen ladda ner bilder och skriva om resan. Jag håller tummarna för att både Blogger och bredbandsuppkopplingen vill vara med. Här hemma har de tydligen varit utan bredband i två veckor när jag var borta.

Nu går jag och hunden ut i solen en stund.

Tillbaka

Har precis landat i min egen verklighet. Tvättmaskinen går och jag funderar på var jag la min almanacka. Det är vanlig vardag i morgon. Har precis avnjutit "svenskt"kaffe och en ostmacka. Ost har jag inte ätit på flera veckor. Här kommer några foton. Jag återkommer, ska bara komma i gång här hemma först.

Uganda är grönt och otroligt vackert

Hälften av befolkningen är under 15 år. Befolkningstillväxten är 3,5 % . Det finns skolor precis överallt

Victoriasjön

Alldeles i närheten av vårt Guest house

Gatubild på vägen ut från Kampala. Det man behöver handlas på lokala marknader

En bra sammanfattning. Detta är verkligen Uganda; storstad möter landsbygd

Trummor, sång och dans. Unga som gamla kan detta.

På resande fot...

Ha det bra alla där ute i bloggvärlden!

Återkommer här någon gång i mitten av mars.

Tror inte att jag har möjligheter att blogga från Uganda.

Resan

Detta är den officiella beskrivning av den resa till Uganda som jag och 24 andra påbörjar på fredag.

Den Globala Skolan genomför seminarier i några av Sidas samarbetsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. Själva resan är naturligtvis en väsentlig del av projektet men grundsyftet är kommunens och skolans utveckling med tonvikt på internationalisering.

Sedan programmet startade år 2000 har intresset varit mycket stort. Cirka 280 skolor, de flesta gymnasieskolor, har deltagit eller deltar i pågående globala resor.
Lokaliseringarna till Sidas samarbetsländer erbjuder utmärkta möjligheter att studera utvecklingsfrågor inom områden som fattigdom, tillväxt, demokrati, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, jämställdhet etc. Resan ger också goda möjligheter att möta människor i deras vardag. För att ytterligare stärka kulturmötets möjligheter under Den globala resan bor deltagarna enkelt och ofta i familj.

Den globala resan – bidrag till interkulturellt lärande. Sedan programmets start har seminarier och resor genomförts till Nicaragua, Guatemala, Bolivia, Uganda, Kenya, Zimbabwe, Namibia, Sydafrika, Indien, Bangladesh och Kina. Nu ingår även sydöstra Turkiet i programmet.

Från min skola är vi tre som far iväg, bästa jobbarkompisen ( vi har jobbat ihop i 17 år), rektorn och jag. Denna gång är det flest representanter från grundskolor i gruppen. Jag kan tänka mig att perspektivet på saker och ting blir lite annorlunda just beroende på var vi arbetar.

Vi är indelade i olika studiegrupper. Vi ska lära mer om tex hälso-och sjukvård, utsatta barns situation, jämlikhet, hur beslut fattas på olika nivåer och jag ingår i den grupp som ser på försörjningsmöjligheterna ( jordbruk, fiske och turism) ur ett hållbarhets pespektiv. Vi ska bla besöka en VI-skog. Förhoppningsvis får vi också träffa såväl gräsrötter som tjänstemän på något ministerium. Alla våra besök/intervjuer planläggs av en lokal koordinator, så vi vet inte så mycket än och jag antar att planer och förutsättningar kan ändras från en dag till en annan eller ännu snabbare.

Vi ska under fyra dagar bo i familj ute på landsbygden. Förhållandena där ska vara mycket enkla. Det ska bli jätteintressant, men jag funderar så på om de kan engelska...

Våra gruppers resulat ska redovisas på plats i tvärgrupper och för ugandiska representanter. Väl hemma ska vi så klart berätta och förmedla, men också hitta en ny/annan ingång i vårt lokala solidaritetsarbete. Tja, det var nog allt...

Oj! Jag glömde: vi har fyra dagar ledigt i slutet och då ska de flesta åka på safari ( för egna pengar), så jag hoppas att jag kan visa fina kort om några veckor.

Nu återgår jag till mina måsten... 110 omdömen ska skrivas innan jag åker... Jag har bara 90 kvar... suck... men det är en dag i morgon också. Packningen är i princip klar, så det fixar sig nog.

PS: Verkar som om vinterns värsta dagar är här. Många minusgrader, vattnet som frusit - tur att det bor en händig och envis man i detta huset- så nu rinner det igen.

Vi bor i ett gammalt hus, där vi inte har några problem med mögel, ventilationen är mycket god, överdrivet god.

Det märks en kväll som denna, svinkallt både ute och inne.

Det får allt bli både fleecefilt och duntäcke om en stund.

Kort rapport

Ale Möller Band
Världsmusik

Spelglädje

Generöst

Mandolor
Fiol
Kontrabas

Slagverk

Dragspel

Munspel

Sånglädje

och

många koftor i publiken

Lång näsa?

Samma sak varje lov, kort som långt: Vart tog det vägen?
Jag känner mig alltid lurad, värsta sortens självbedrägeri.

Veckan som kommer är fullspäckad: Förutom att sköta jobbet, så ska möten bevistas - samverkan både högt och lågt; just nu är det kritiskt läge, lönerevision och tjänstefördelning; 110 omdömen ska skrivas; vikinstruktioner ska ges och allt det där sista i packningen ska ordnas.
Jag borde dessutom bevista två pensionsinformationsmöten och ytterligare ett annat fackligt möte, men det struntar jag i. Fattar inte hur det kan bli så - fem fackliga måsten/borden på tre dagar.

Veckan innehåller också glädjeämnen, för på tisdagkväll går yngsta dottern och jag på konsert:

"Ale Möller Band -Vår Artist in Recidence och hans helt underbara världsorkester. Sång och dans från Grekland och Senegal, svensk fiol i polskor från Jössehärad, kanadensisk kontrabas, mexikanskt slagverk och så Ale själv, som en lejontämjare bland vildsinta mandolor, bouzoukis, dragspel och flöjter."

och

på fredag lyfter planet från Arlanda. Via Rom och Addis Abeba tar vi oss till Entebbe, där vi landar någon gång mitt på lördagen.

Lite stressad är jag.

Resfeber?
Nä, inte än.

Ha en bra vecka!
Jag ska skriva lite om Den globala resan innan jag åker, men så mycket mer hinner jag inte.

Verklighetsflykt eller längtan

Jag längtar hit eller hem just nu. Kanske för att det är så grått och trist ute eller för att jag egentligen behöver fokusera stenhårt på annat. Vi ska (förmodligen - inget är bestämt eller bokat) hit i sommar. Svärmor fick en Gotlandsresa i 80- års present. Jag längtar verkligen. Det är nu minst tio år sedan jag var där. Även om jag inte är säker på just det, så vet jag att det är precis nu i dagarna 36 år sedan vi flyttade från ön. Gotland är egentligen inte hem, för detta var bara ett av de ställen jag bodde på under min uppväxt, men det är ändå hemma. Ringmuren och vallgravarna - här har jag lekt mycket, året om. Det är finfina pulkabackar här på vintern.

Minnen är ju förknippade med synintryck och dofter. Tänker jag på Gotland, ser jag vallmon växa vilt i sädesfälten, men jag ser också nävor av olika slag i vägkanterna.

För många är väl Gotland förknippat med rosor och det finns ju goda möjligheter att lyckas här eftersom det är ett gynnsammare klimat. Jag tänker mer på murgrönan som växer frodigt och nästan överallt.

Gotland är historia. Att besöka Gotlands fornsal är en upplevelse. Där har jag tillbringat många timmar. Just den här stenen var en hållplats på en skolutflykt någon vår i slutet av 60-talet. Jag kommer ihåg att det var spännande att få historen berättad och att matsäcken smakade underbart.

Min längtan till Gotland gjorde att jag tre somrar på 80-talet guidade (eller gajdade, som vi sa då) i Lummelundagrottan. Den svåraste och absolut häftigaste upplevelsen var att guida en grupp synskadade. Jag kan än idag en hel del om stalaktiter, stalagmiter, bergsmjölk och tror nog att jag fortfarande skulle klara nästan hela turen .Gotland är relativt platt och ändå kan man uppleva den hisnande känslan av att se rakt ner från en klint. Kustlinjen är vacker var än i från man närmar sig ön.

Djur - då handlar det väl om får och russ? Jodå, det gör det, men mina barndomsminnen handlar om halvtama ekorrar i Åminne. De stal mat från borden och om igelkottar i Tofta. Min syster samlade på djur av alla de slag; spindlar,grodor, grodyngel, blodiglar och igelkottar. De var vanliga och sällsynt lättfångade. Just dem fick hon inte behålla någon längre stund.

Visby

Jag tror inte om jag behöver skriva så mycket om Visby. Det handlar för mig om genuin stämning och känsla. Jag har besökt städer, där jag inte känner något alls, de lämnar mig oberörd, så är det inte här.

Just den här bilden är med för jag har ett sådant tydligt minne av enbuskar. På en ridtur under vintern ramlade jag av två gånger i enbuskar. Det var kallt och det stack ordentligt på ryggen . Annars är de stickiga slånbärsbuskarna ännu mer barndom. Min mamma gjorde slånbärssaft, gudomligt gott, varje år. För att få saft måste det plockas bär. Trots långärmat och handskar kändes plockningen av i flera dagar.

Sticklusten sätter till ibland, särskilt om jag besöker någon hemslöjdsaffaär eller garnbod. Jag försöker då verkligen tänka på allt halvfärdigt eller precis påbörjat som jag brukar ha och har lyckats stilla mig de senaste gångerna. Så i sommar ska jag verkligen försöka låta bli att köpa garn.

Djupvik

Det hände att vi fick cykla iväg själva för att bada och sola. Då valde vi ofta Gnisvärd, där det finns en bra sandstrand. Vägen dit är vacker också. Blåeld längs med vägen och en spännande skeppsättning att göra ett stopp vid.

Varje vår letade vi vårtecken. I backen där Snäck nu ligger var det ofta ett helt hav av blåsippor. Jag fattar inte att de fick bygga hotellet just där.

Ett annat utflyktsmål var Alleqvia änge. Det är det närmaste paradiset jag kommit.

De flesta av bilderna här har jag lånat från en vykortsida, Guteinfo Vykort. De är tagna av Bernt Enderborg och Björn Pettersson

Kommer vi iväg i sommar, då ska jag visa egna kort.

Valentin och/eller vänskap

Om gårdagen

Jo då , jag fick väldigt vackra doftande rosor den 14:e och det hade jag inte ens väntat mig. Tror faktiskt att det aldrig hänt förr. Jag blir glad över blommor vilken dag som helst.

Jag är mer tveksam inför det spektakel som Alla hjärtans dag tycks vara. Har läst lite i tidningar och på bloggar och slås av att det sällan finns något mellanläge. Antingen är man för eller emot. Jag störs av kommersen kring dagen. Tanken på att uppskattning är väl i sig helt OK, men sådan tankar borde väl finnas jämt. Läste om Finlands vändag, mer sympatiskt tycker jag.

Min tveksamhet grundar sig i hetsen som kan uppstå och det som har utspelas på skolor där mina flickor gått. Där organiserade elevråden blomutdelningen. På lektionstid fick /får? vissa elever, inte alla, rosor, för någon/några vill visa sin uppskattning. Eleverna fick via elevrådet beställa blommor till varandra för vidare distribition. Jag tycker inte att skolan ska ställa upp på detta. Det finns ingen anledning att stänga skolor som tycks ha hänt, men att förstärka rangordningen, för det är ju det som sker, är fel.

Idag

Eftermiddagen tillbringades på jobbet. Möte angående en elev som har det besvärligt. Jag var tveksam innan, inte riktigt säker på hur det skulle sluta, men vi samtalade i samförstånd och det känns som om vi i alla fall är en liten bit på väg. Ta i trä.

Har också sett över min packning, ja det jag tror att jag behöver i klädväg. Lite måste jag komplettera, men det verkar lugnt. Värre är det med allt skolarbete som måste förberedas... det är inte lugnt.

I morgon

Ska vi fira dotterns namnsdag och min systers födelsedag. Ja, dotterns firande åker liksom med av bara farten.

Utöver detta ska förmiddagen ägnas åt balklänningar. Vi har student här i huset i juni och det gäller att vara ute i god tid. Får väl se om vi hittar något. Vi har inte riktigt samma smak, döttrarna och jag, så...

På eftermiddagen ska vi hjälpa till lite vid en flytt.

Jag tror att jag är trött i morgon kväll.

Ja, ja tar man bara en sak i taget brukar det ordna sig.

Uppdatering

Vi hittade ingen balklänning. Det var VÄLDIGT utplockat. Jag trodde att vi var hyfsat ute i tid...

Det ska komma in nya klänningar på ett ställe i veckan, så där får döttrarna hänga på låset. Tur att det bara är den yngsta som ska ha en.

Flytten slapp vi.

Födelsedagsfirandet bestod av tårtprovning. Egentligen var vi väl försökskaniner. Får se vad ni tycker så jag vet vilken jag kan bjuda på sen, så sa hon systern... Bäst var en chokladtårta gjord på 70% choklad.

Jag blev väldigt mätt.

Rembrandt Bugatti

Den här Pantern är i original gjord av Rembrandt Bugatti. Originalet, i brons tror jag, lär ha sålts för 155 000 Euro på auktion. Vill man ha en kopia går det att köpa en för ca 6 500 kronor på Historiska museet. Jag skulle gärna ha en sådan hemma.

Det var inte helt lätt att hitta lite information om Rembrandt Bugatti. Tänk att bara att heta Rembrandt i förnamn! Han föddes 1884 i Milano. Släkten tycks ha varit konstnärlig, fadern Carlo var möbeldesigner och hans bror Ettore designade bilar.

Rembrandt Bugatti är representerad på många museer världen runt och hans verk betingar höga priser på auktioner, för det finns samlare. Kan man förstå; 155 000 Euro. Rembrandt dog ung (1916) så livsproduktionen är väl relativt sett liten.
Han studerade de djur ha skulle avbilda noga. Han lär ha tillbringat många timmar på Antwerpens zoo. Det tycker jag syns väl, när man betraktar pantern ovan. Den lever.


Pantern i Historiska Museets butik är gjord av resin. Det är ett relativt nytt material vid tillverkning av reproduktioner men det har visat sig vara idealiskt. Resin är ett syntetiskt material som från början vanligen är i flytande form till vilken man sedan tillsätter en katalysator för härdning. För att på bästa sätt återskapa känslan i originalföremålet kan också andra ämnen tillsättas i vätskan t ex brons- eller marmorpulver. Ett föremål som tillverkats av resin blir mycket hårt och hållbart och det har dessutom hög tålighet mot väder och vind och tål därför att placeras utomhus.

Detaljen i förra inlägget

Spindeln sitter i nätet i ett fönster i skolans datasal. Inbrottsskydd behöver inte vara fula.

Detaljer

En spindel som klättrar, men var?

Jag blir glad över sådant, när någon

brytt sig lite mer om hur det ser ut.

Onekligen sätts fantasin igång .

Min i alla fall...

hrmm...

Väldigt gott om blommor här på sistone...

Funderingar vid strykbrädan

Nu efter flera dagar är bredbandet tillbaka, inte med full effekt, men ändå...


Har varit ledig i tre dagar och som vanligt vet jag inte vart tiden tar vägen. Har inte åstadkommit något särskilt. Läste en bok igår, klippte mig idag ...
och sedan har jag strukit tvätt och tänkt på allt möjligt som:

- Hur kan minus två grader vara såå kallt?

-Varför alltid skosnöret på mina vänstra skor går upp av sig själv, alltid det och aldrig det högra.

- Hur kan det komma sig att jag ofta får in småsten i "hela" skor. Det har till och med hänt med kängor...

- Hur kan det finnas femton tomma cd-fodral och åtta, nio cd-skivor utan fodral här hemma. Nej de hör inte ihop. Var är cd-skivorna och var är fodralen? De saknar varandra.

-Hur mycket kläder måste jag packa till Uganda? Det går kanske att få en del tvättat.

- Hur officiell ska man vara, när man är officiell? I Uganda.. jag och dresscode.. det fungerar liksom inte.

- Varför glömde jag att prata med bildläraren om samarbete när eleverna skrev nya baksidor till sina böcker. De kunde ju gjort nya framsidor också. Vi har ju faktiskt pratat om att det sällan går att välja bok efter framsidan. Jädrans vad det grämer mig!

- Varför lovar jag att jobba två dagar på ett lov? Jo, det vet jag, tiden räcker inte och jag kan inte slå knut på mig själv. Men det är fel ändå... för den ena dagen ska jag bara ha ut motsvarande i ledig tid. Banne mig!

- Hur kan höga vederbörande i en kommun, där de anställda i "min" förvaltning bara får lovord i undersökningar, inspektioner och utvärderingar, komma med ett löjligt lågt lönebud? Det kan inte uppfattas som annat än en skymf, i synnerhet som de la sig på miniminivån i de två senaste omgångarna.

Här någonstans var stryktvätten slut och tur var väl det, för annars hade jag eldat upp mig rejält.



I morgon är en annan dag,


som Schlager- Christer sjunger.

Strul

Det är väl typiskt, att bredbandet ska krångla när jag har tid (åtminstone rent teoretiskt) att blogga.
Är på oväntat besök hos yngsta dottern... (hon städar frenetiskt, undrar varför..?) så då passar jag på.
Att bo som sista hushåll på en linje är osäkert vad det än gäller. Det är inte så mysigt när åskan går och det sprutar eld ur kontakterna, så vad är väl ett bredband, eller bristen på bredband...

tålamod


tålamod


...

I morgon

Medelåldern är den tid då den breda kunskapen byter plats med den smala midjan,

läste jag på en kylskåpsmagnet i kön i bokhandeln idag. Det är mysigt att stå i kö i just boklådor, det finns så mycket att titta på medan man vänter. I nämnda boklåda handlade jag en julklapp. Vi ska fira lite jul i morgon kväll, när barfotadottern kommer hem. Yngsta dottern meddelade att även hon kommer hem och stannar över natt. Det ska bli så roligt.

Det har från Thailand beställts knäck, kola och pepparkaksdeg, så det har jag ordnat. Ja, jag har inte gjort knäck och kola, men ingredienserna finns hemma, så dottern får roa sig själv på torsdag när hon vaknat till. Dotterns kompis A har längtat efter makens kalla varma mackor, så det har vi med oss i morgon till Landvetter. ( De svalnar i köket just nu och det luktar så gott). Ser ni några som sitter där och äter egen kvällsmat så vet ni...

...midjan eller kunskapen, ja det kan vara en tröst, när man hamnar i medelåldern...

för där är jag ju inte än...;-)

Midnatt - några tankar och en liten fundering

Har rättat ett tjugotal insändare och faktiskt inte läst en enda dålig. Det gör mig glad. Det går framåt, även om flera inte förstår hur de lär i just svenska.

Vet någon vad som gäller: Vad heter pluralfomen av datamus... två data...? Detta är en väldigt viktig(?!) fråga för några av mina grabbar i åttan. Jag tror att jag letat på de flesta ställen; ne, SAOB, språknämnden osv... inget svar någonstans. Jag har hittat annonser med den rätta logiska formen - möss, men vet någon? Hur säger man på andra språk?

Nu ska jag ta mig en Ducoralcocktail och sedan kasta mig i sängen. Hoppas att jag inte vaknar förrän väckarklockan ringer.

Irriterande

Bilden ( Ilska) är lånad från Björkenässkolan i Kalmar.

Vaknar strax före fyra och huvudet är fullt av tankar.
Glöm inte det, tänk på att prata med X och Y om Z, om jag introducerar text och tanke på onsdag eller torsdag, innan jag åker så borde de klara det, när jag är borta. Hmm, ska de får klippa och klistra, när vi arbetar med rummet... då behövs kataloger och var och när..?
Så mycket som jag hinner tänka på en timma, bra tankar och idéer, men inte när jag behöver sova. Vid femsnåret ger jag upp och sätter mig vid datorn. Jag är helt säker på att jag kommer inte komma i håg hälften av dessa tankar när dagen är slut.

Sånt här gör mig arg och frustrerad. Jag vet att jag förmodligen redan vid tiotiden , senast vid tolv, kommer ha röda trötta ögon. Det brukar kännas som om någon hällt sand i dem.
John Blund?

Jag har inte tid att vara trött. *mutter, mutter*

Dags för dagens första, men absolut inte sista, mugg kaffe.

Dubbelsuck.



Vad och hur gör ni, när ni inte kan sova?

Uppdatering

Jag överlevde, min höga tålamodsnivå var dock lägre idag... Det fick några provocerande tonåringar erfara. Nu ska jag sova en timma, så att jag orkar med kvällen.

Förresten! Vilken färg har ilskan? Min är helt klart lila och blå, inte så mycket vrede, den ledsna känslan tar oftast överhand.

En bra helg

Helgen, som snart är slut, har varit bra, riktigt bra. Det har inte hänt något särskilt, men saker och ting har blivit gjorda och solen sken en dag.Jag inledde lördagen med ett snabbesök i staden på andra sidan"berget" . Det var inte mer folk i affärerna än att jag stod ut. Fyndade en del och satte sprätt på pengar, men jag fick ganska mycket för dem. Det dyraste, sett i relation till mängd, var solskyddslotion för 135 kronor.

Solskyddfaktor 40, undrar verkligen om jag behöver det...

Sent på eftermiddagen gick jag och hunden till den närmaste sjön. Det är vackert med isar. Jag trodde att det senaste mildvädret gjort sjön mer lik en sjö, men inte. Vi mötte två pimplare och såg två skridkoåkare. Det ljudet, skridskoskär som frasar, är något alldeles speciellt. Hunden ville gärna ut till dem. Den ena hade bandyklubba och boll. .. Han, hunden, visade med hela sitt kroppsspråk hur gärna han hade varit med och spelat. Jag misstänker att det hade blivit mycket likt Bambi på hal is. Jag är inte heller så säkert på att det hade uppskattats av skridskoåkarna.

Nu har jag säkert i ett halvårs tid försökt att fotografera vass. Det är svårt. Några bra, nåja halvbra kort fick jag till , men det var många som åkte i papperkorgen också. Det är väl det bästa med digitalkameran, att det möjligt att prova och prova....utan att det kostar.

Söndagen har ägnats åt trädgården. Maken har plockat grenar efter Per och jag har gjort det där jag inte hann i höstas. Vid närmare besiktning såg jag att fänrikshjärta, flox, malvor och brännässlor visar gröna skott. Hmm, undrar hur det ska gå?

Resten av dagen ska ägnas åt skolan, alla lärares söndagsnöje.

Att se framemot kommande vecka:

• Barfotadottern kommer hem på onsdag!
• Nästa helg börjar mitt lov!
  
  
  

Skärpning!

Nu ska jag skärpa mig. Jag har så bråttom när jag skriver, att det blir pannkaka, bokstäver huller om buller, isärskrivningar och ....
Jag blir så less, för jag måste inte skynda.
Här på bloggen kan jag oftast korrigera, men i inläggen hos andra.
Det är snudd på pinsamt.

Nej

Det ÄR pinsamt.

Vardag

Regnet slår nu mot fönsterrutorna i mörkret, så detta inlägg handlar min min torsdag istället.
Jag var tvungen att stanna bilen efter några hundra meter. Soluppgången var fantastisk, himlen sprakade. Kameran var med, men inte stativet, tyvärr. Funderar lite över hur många som faktiskt åker omkring med ett stativ. Jaja, färgen syns i alla fall.

Några lektioner hann jag med på förmiddagen, innan jag for till grannstaden tillsammans med två elever. Vi var på en introduktion av ett skolpaket, som handlar om våld i nära relationer. Det får bli ett eget inlägg, eventuellt...

Där i den gamla staden vid torget, kände jag att jag saknar att bo i en stad. Den saknaden känner jag varje snöfattig mörk vinter.

På vägen hem lyste en fantastisk måne. Jag stirrade så på den, att jag bitvis säkert var en smärre trafikfara. Passerade kyrkan och insåg att här var det fotoläge, vände bilen och bannade mig själv. Stativet!

Till höger om kyrkan som ligger alldeles bedårande, finns en brygga, men det var inte den jag fastnade för. Det såg ut som om det gick vågor i isen.

Trevlig helg alla!

Det ska bli sol i morgon...