Glädje

och lycka

Förväntan

Om drygt fem timmar landar flickorna.

Hoppas att det inte är någon dimma på Landvetter. Här ute ser det väldigt tjockt ut.
De har lovat att stanna till på jobbet på hemvägen, så att jag får krama om dem.
Jag pratade med dem igår precis innan de for i väg och berättade bla att det finns färdiglagad mat i kylskåpet och båda säger :
- Ååå, hemlagat.

Nu ska jag njuta lite i förväg av julen och dricka en kopp julkaffe. Det är inte riktigt lika gott som kardemummakaffe, men duger finfint en tisdagmorgon i december.

Stök här och stök där

Muttrade ilsket över alla köer på hemvägen och än mer när jag passerade stan.
Långa köer och väldigt makligt tempo på de flesta, i synnerhet i riktning mot biografen.
Inte ens då kom jag på det , inte förrän jag mötte två vita limousiner.
Himla bakvänt att köra limousin här med alla rondeller och gupp tänkte jag, precis innan poletten trillade ner. Världspremiären!
Det är ju idag, just nu!

Jag ville bara hem, förbi allt trafikstök, till mitt eget stök. Så inte en endaste kändis har jag skådat, får väl läsa om det i tidningarna i morgon. I staden satsas det dock. Det är roligt att kommunen kan förknippas med annat än bara en schlagerkung.

På vägen hem från stan fick jag ligga i kö igen, efter saltbilen. Kön var flera hundra meter lång. Vi reagerar nog lite olika till mans vid åsynen av saltbilen. Jag märkte inte att det var halt, när jag svängde av från stora vägen. (Jag märker väldigt sällan att det är halt...)

Julstök här hemma innebär just stök. Väldigt stökigt är det och blir det, innan det blir fason på eländet. Jag är ju ingen större vän av städning och då får jag och resten av familjen, i detta fall maken, plikta vid sådana här helger.
Så tillbaka till skurhinken!

Veckans bild

Tredje advent

Detta skulle ha legat i marginalen som veckans bild, men där blev bilden så oskarp, så den får finnas här istället. Knepigt att det fungerar här men inte där.

Är det någon som vet vad som felas med Blogger? Knepigt med bilder, rader som inte hamnar där jag vill osv.

Uppdatering

Nu luktar det gran i huset. Ljuvligt.

Jag är mao inte så täppt i näsan längre.

Julförberedelser 2

Granen är inköpt. I år fick jag välja.. vi har lite olika tycke och smak när det gäller granar. Jag gillar stora, breda och täta granar, så en sådan blev det. Nu ska vi bara kontrollera belysningarna. Det mesta i julmatsväg ( jag är bara såå ointresserad av julmat) är också inhandlat, men jag kan tro att det sista småplocket som man måste(?) ha kommer att kosta lika mycket. Jag tycker ändå att vi var duktiga i dag. Vi handlade färre saker och mindre mängder jämfört med tidigare år.

Julklappar... här har jag lite svårare att hålla igen, för jag tycker att det är roligt att tänka ut bra julklappar och att ge. Jag tror nog att jag fixat hälften. Jag har faktiskt inte gjort någon lista, än, så jag har lite dålig kontroll.

Hur går det för er andra då? Stressar ni? Håller ni igen? Hur förhåller er ni till årets största köpfest?

(Vår stationära dator är på semster och jag saknar mina bilder. Bilderna här ovan har jag lånat från en tidning, Helsingborgs Dagblad, utan att fråga om lov. Lite skäms jag... och hoppas att det kan vara OK så här)

Julförberedelser

Firade Lucia i kyrkan. Jättefint och stämningsfullt. Att passera Lucia innebär lättnad. Betygen är oftast satta och det brukar bara vara en skolvecka kvar.

Lite synd att det inte går att njuta fullt ut av Luciatåget, då en del tonåringar inte riktigt kan sköta en sådan här sak. Det är ett fåtal som vill utmärka sig, men i sådana här sammanhang märks de. Mycket.

Alla 239 betyg är satta. Nu är det över för den här gången. :) :) :)

I år är jag ute i så god tid att jag hinner skicka julkort. Har faktiskt beställt några från VI-skogen . Det känns bra.

Som extra julkrydda lyssnar jag på Josh Groban.

Tack Linda!

Snart snart

Minusgrader och små små vita korn i billyktornas sken i morse. Tillräckligt för att jag skulle känna förväntan, men... nu är det bara minusgrader och barmark. I och för sig så mycket bättre än slasket och leran.
Fortfarande rejält förkyld men jag anar hyacintdoften. Vet inte om jag lurar mig själv, för jag så gärna vill känna doften. Den är ju en del av adventstiden.

Det slog mig häromdagen att jag kanske skaffat vita julblommor som en besvärjelse, får väl se om det hjälper.

I morgon eftermiddag ska alla betyg vara satta. Jag är väl ganska klar över dem, men så här i slutet blir jag alltid tveksam. Har jag sett tillräckligt? Har jag gett alla tillräckliga möjligheter att utvecklas? Är jag rättvis? Ja, så snurrar det medvetet och omedvetet i mitt huvud. Nu har jag några timmars arbete framför mig med allehanda rättning, bla 29 tyskprov. Jag har snabbkollat de, där jag ville veta mer och proven ändrar inte min bedömning, men några är så sakteliga på väg framåt och andra har tappat farten. Skönt att det är en hel termin kvar.

Pyntat, bakat och gjort julgodis? Nää, inte än... får se om jag hinner.

Flickorna kommer ju hem på tisdag, så det ordnar sig väl då om inte förr.

Nä, rättning var det....

Hopp

Nu hoppas jag att New Jerseys delstatsparlament fattar det rätta beslutet
om att avskaffa dödsstraffet.

Uppdatering
Rätt beslut är fattat. 20071213

däppt i näsan

Jag känner inte hyacintdoften

trist


Nu laddar jag för sista rycket; detta bara MÅSTE bli en effektiv vecka
på jobbet
hemma

Bettskena på
och fokusering.

Jo, jag vet...men ibland måste man bara.


så är det

Andra advent

har knappt hunnit börja, innan mörkret sänker sig. Jag har en hel arbetsdag framför mig, känns det som. Det är den där skolan ... Det ordnar sig, det brukar det göra.

Gårdagen ägnade jag åt mest ingenting och det är märkligt att just det tar sån tid. Kurerade mig från förkylningen, som nog börjar släppa greppet, ta i trä, och slappade i största allmänhet, om man nu kan det med en bestämd tvååring i huset.

Idag har jag hunnit vara ute, gick en sväng i skogen med en av hundarna. Mossgrönt är en mjuk vacker färg, men jag hade hellre sett att det är vitt. Luften var syremättad och det kändes riktigt bra. Synd att jag inte hinner med några promenader i dagsljus under arbetsveckorna.Veckan som gick har varit en rätt omskakande sådan. Min syster, lillasyster, hamnade på sjukhus i Frankrike efter en dag på skidsemstern och det var inte benen som råkade illa ut, utan hjärtat.

Vad som hänt vet vi fortfarande inte, men i morgon är hon förhoppningsvis på väg hem till ett sjukhus i närheten. Förhoppningsvis betyder inte att hon är för sjuk för att resa, utan det måste vara en läkare med och det är väl där det lilla frågetecknet fortfarande finns.

Jag är oerhört tacksam att det finns skyddsnät och organisationer som SOS i Danmark, men andas ut gör jag inte förrän jag vet vad det är som hänt. Då får vi inrätta oss efter det. Ovisshet är fruktansvärt.

Min syster, som är syster, dvs sjuksyster, har ändå en fantastisk inställning och säger att nu vet jag verkligen vad det innebär att inte förstå vad personalen säger. Engelskkunskaperna i Frankrike lämnar nog en del att önska även på universitetssjukhus.



Nu håller jag alla tummar och tår för att hon ska komma hem i morgon.

Upptäckt

Himlen är faktiskt inte grå idag.
Solstrålar lyckas leta sig igenom molnen ibland.

Om jag inte

visste bättre, så hade jag trott att detta är årets mörkaste dag.

Men vi har en solstråle på besök över helgen,
så vi överlever nog här i huset vid vägens slut.


och dessutom


har jag nog köpt/beställt nästan 10 julklappar.
Jag har inte varit ute i så god tid de senaste 25 åren.
Nu gäller det att hålla ångan uppe.

Funderingar, avdelning trafik

Jag åker rätt många mil till och och från jobbet varje dag och då hinner jag tänka. Ja, det är inte så avancerat som det låter, utan lite mer ostrukturerat tankefladder. Under senaste tiden har andra människors brist på trafikvett förundrat mig.

Varför måste alla, ja nästan alla, köra så fort? Jag är helt säker att det står 90 på skylten, när det inte står 70 eller 50, för jag passerar ett omfattande trafikkaos på vägen till jobbet. Vägverket gör om en bred autostrada till trefilsväg med vajer mellan de mötande körbanorna. Det är där på de där möjliga omkörningssträckorna som tempot höjs högst avsevärt, också i det fältet som inte är omkörningsfil. En annan del av sträckan åker jag på Skaraborgs mest trafikerade väg. När eller om man kommer ut på den vägen, vilket är synneligen svårt i rusningstrafiken på morgonen, så varierar tempot från 60 till över 100. Även denna väg ska breddas och bli snabbare (?). Att vi ska ha en säkrare trafikmiljö är jag helt med på, men jag är då inte alldeles övertygad att den blir det med större möjligheter att köra fort, fortare , fortast.

Säkerhet - då kommer jag osökt in på avsaknaden av cykelbelysningar och reflexer. Samma förundran här; tror så många att de syns i mörkret och regnet på vägrenen? Hur kan de bara inbilla sig att de är självlysande? Här om dagen var det så nära att jag tvärnitade på vägen för att prata vett med, läs skälla ut, en vuxen man på cykel. Nu hade jag en sådan kö efter mig, att jag hade orsakat ett smärre trafikkaos om jag hade stannat där, så mannen i fråga klarade sig undan mig. Jag skulle dessvärre tro att det bara är en tidsfråga att något händer, om han fortsätter att cykla på landsväg i mörkret. Att vara vuxen innebär inte med automatik att man tar ansvar, det är helt tydligt.

Reflexer är ett annat kapitel. Som jag upplever det finns det två varianter: De med reflexer, många reflexer, på gröna eller brandgula västar eller jackor. De syns bra överallt och sedan finns en ganska stor grupp av gångtrafikanter som nog aldrig hört talas om trafiksäkerhet och reflexer. Helt tydligt är att Barnens trafikklubb, som fanns förr, borde återkomma men som en klubb för vuxna.

Irriterad? Jag?!

Japp, det är jag.

************************************************************************************

Med den fokuseringen och beslutsamheten tror jag visst att kattfröken är en överdängare på att fånga möss.

Detta som en kommentar till inläggen nedan.

En blå himmel ( klicka på bilden)

någon dag ibland...det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?

Är sååå trött på gråväder och regn.

Slutgnällt.

Moteld?

Yngsta dottern och pojkvännen bytte ju lägenhet för en tid sedan. Kattfröken, Barbro, är helt galen i lådor av alla de slag och den gången valde hon rätt låda.

Lite synd att Barbro är innekatt, för annars skulle hon kunna göra en insats här på landet hos oss.

Hyresgäster

Ur NE:

Större skogsmus, halsbandsmus, Apode´mus flavico´llis, art i gnagarfamiljen råttdjur.

Den är 9-13 cm lång, med ungefär lika lång svans därtill. Ovansidan är grå- till rödbrun, undersidan smutsvit med ett rödbrunt tvärband på bröstet.

Arten lever i skogar, i vissa områden också i öppnare terräng. Den förekommer i större delen av Europa österut till Ural, men saknas i delar av Västeuropa. I Sverige finns den norrut till s. Norrland.

Den är närmast allätare.

Vintertid söker den sig ofta inomhus.

Inomhus, jajamen!

Vi har en större bosättning i vårt brygghus. Kriget, för det är ett sådant, pågår för fullt. Fällor och allehanda utrustning för säkert över 1500 kronor har inhandlats under hösten.

Anticimex har varit här två gånger och lär nog komma igen.

I fällor i stall, brygghus och under vårt hus tar vi cirka tio möss per dygn. Hur många som dör av gift är svårt att säga för dem ser inte så ofta.

Under bostadshuset har vi mest små möss och det är jag tacksam för. Möss inomhus? Bara två,tre stycken i diskbänksskåpet tidigare i höstas. Jag hoppas att det stannar därvid också.

Kemisk och teknisk krigföring till trots, tror jag att befälhavaren, maken, nästan tänkt tanken katt eller katter och då ska ni veta att då har det gått långt. Jag tror emellertid att det stannar därvid, bara en tanke. Maken och katter är inte riktigt kompatibla.

Till sist ett meddelande till döttrarna: Det är ingen fara att komma hem. Mössen är i uthusen ( ta i trä). Jag skulle tro att det finns läskigare djur i större omfattning där ni befinner er nu.

Adventstid - förkylningstid

Jag sa lite obetänksamt på jobbet i förra veckan att jag blir väldigt sällan jätteförkyld, utan lite mer ständigt småförkyld.

Det skulle jag inte sagt.

För nu är det förkylt.

Rejält.

Jo, jag är hemma, tänkte att det nog kunde vara bra och att jag inte skulle gynna medicintillverkarna mer än nödvändigt.

Ha det bra alla ni andra, friska, halvsjuka och sjuka!

World Aids Day

Världsaidsdagen var det igår. Hiv/Aids har uppmärksammats på flera ställen de senaste dagarna. Jag hoppas innerligen att en sådan här dag ökar kunskapen och att många fler inser att detta berör oss, även om vi känner oss trygga i Sverige. Jag tror inte att det är många här hemma som känner någon som är hivsmittad och på ett sätt är det väl bra. Aids drabbar så många så skoningslöst i synnerhet i fattigare länder. Vi har ett skyddsnät, det finns inte i många länder

Många många miljoner är beroende av att släkten eller grannar ställer upp för att att hand om den sjuka och i förlängningen barnen som blir kvar. Många länder är berövade på en stor del av sin arbetsföra befolkning och utvecklingen och fattigdomsbekämpningen kan inte gå framåt då.

Det är här vi kan göra en insats. Pengar behövs till informationskampanjer, testkliniker, mediciner och inte minst mat. Får du inte rätt och tillräcklig mat gör medicinen liten nytta.

Det behövs pengar till barnhem, skolor och utbiildning på högre nivå. Det finns tillräcklig kunskap i många länder, men den är begränsad till för få människor.

Ska attityder förändras, krävs det massiva insatser. Just attitydförändring är oerhört svårt att genomföra. Vi kan bara se på hur diskussionen går här hemma om hur vi ska/bör förändra vårt sätt att leva för att vända klimatutvecklingen. Det finns de som uttrycker att det inte är någon idé att förändra sitt levnadssätt eller att de inte tror på larmrapporterna. Värt att betänka är att vi har tillgång till kunskap.

Jag hoppas att svenska kyrkans julinsamling får in många miljoner under december månad. Går du i kyrkan någon gång under advent, tänk lite extra då, innan du lägger i mynten. Dina pengar gör skillnad. Du kan också skicka ett sms till 72 900 och då skänker du 20 kronor.

Rosetten ovan köpte jag i Uganda. Där finns TASO, The Aids Support Organisation. De arbetar förebyggande. De vårdar och behandlar och de stöttar hiv-smittade och aidssjuka och deras familjer. De är framgångsrika, men skulle behöva vara många fler och ha mer pengar.

Igår var jag i S:ta Helena kyrka i grannstaden på en musikgudstjänst och den stunden gav mig mycket. Jag hoppas att det är många fler som inser att varje gärning och tanke räknas.

Decemberväder

Denna bilden visar den främsta anledningen till att jag verkligen vill ha minusgrader och snö.
Nu.

En kort stund i dag på eftermiddagen bröt solen igenom i regnet och regnbågen är lika vacker i december som någon annan månad, men mer sällsynt tror jag.

Hur var det nu då?

Jo, det var en bra föreställning. Fantastiskt duktiga musiker och Rikard Wolff som sjunger med känsla. Tiden gick fort och det är ett bra betyg. Röd tråd? Kärlek på många olika sätt och en hel del om Rikard själv. Jag tycker att han är enorm för att han är en sådan genuin människa.
Jag är lite kritisk till en sak bara. Jag upplevde att det inte rätt igenom hela föreställningen var människan Rikard Wolff som uppträdde, utan vi såg då en rollfigur i stället. Lite synd.

Men köp skivan och gör någon glad i jul!