Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



25 januari, 2009

Det är för det mesta bra

att vara lättväckt.
Men i morse (?) tyckte katterna att det var dags att gå ut klockan tre
och hunden talade om sju minuter i halv åtta att nu minsann är det bråttom!

Att det är lättast att väcka mig genomskådade djuren här hemma redan när de var små, så det är bara mig de är på. Till saken hör att maken är synnerligen svår att få ur sängen.
Tålamod är en dygd i det fallet.

Ja, vad gör man en tidig söndagmorgon, när det fortfarande är mörkt?
Lite frukost, kaffe och tända ljus blir nog bra.


Uppmaning: Läs här och använd sedan mobilen.

8 kommentarer:

PysselLiv sa...

Jag vet hur det är! Sonen väcker mig för hans pappa sover som en stock. Frukosten måste ju fram och det har blivit mitt ansvar. Men jag går inte upp tidigare än 7 på helgerna... jag vägrar!
Tack för en ttevlig blogg!

Christina sa...

Det där känns igen kan jag lugnt säga ;)

reneesfotoblogg sa...

Men visst är det förunderligt hur man kan ställa in hjärnan på vissa saker.
Bonzo, den förskräcklige, tittar upp en.
Han ligger i vårt sovrum, snarkar präktigt utan att väcka oss men om han sätter sig vid sängen och illstirrar så vaknar jag direkt.
För övrigt så har vi aldrig använt väckarklocka för att komma upp vanlig tid.
mvh R

Rosvikstjejen sa...

Älskar att stiga upp tidigt och göra en stor kopp te och läsa tidningen på morgonen. Ljusen tänds och det är sååååå tyst.

Sedan är det full fart på djur och ungar. Suck!!!!

Kram

londongirl sa...

Jadu jag har också så morgonpigga katter. Här är det ju inte frågan om att de ska gå ut. Men de blir så sura om maten tagit slut och jag fattar inte varför de jämt ska äta frukost så TIDIGT!? Men hunden hon sover gärna så länge hon kan. Ingen brådska att lämna täcket där inte.

londongirl sa...

TACK FÖR LÄNKEN glömde jag skriva! Hoppas någon hittar dit och smsar sen! :-)

HusEtt sa...

Här hemma är det maken som råkar ut för "uttittningsväckningen". Våra gamla katter Morris och Pysen lärde sig dirket att dom inte kunde väcka mig men på Maken fungerade det :-). Morris var så sör hon hoppade upp på min sida i sängen. Traskade rätt över mig och ställde sig två centimeter från maken ansikte och SPANN!

Panter sa...

PysselLiv: Det har jag nästan glömt hur det var när barnen var små. Tack för besöket :)

Christina: Ante mig:)

Renée: En sån stirrhund har vi också haft, en tik, som illblängde tills jag vaknade. Jag skulle aldrig våga vara utan väckarklocka, även om jag nästan alltid vaknar innan den av mig själv.

Rosvik: Har man barn så är ostörda mornar guld.

Londongirl: Jag tycker de, katterna alltså , är hungriga jämt.
Hunden här är normalt sett rätt morgontrött, men jag tror att den sista kvällspromenaden var väl tidig kvällen innan.
Jag hoppas verkligen att många smsar.

Tina: Det var utstuderat, men rätt snällt.
Gerda , lillkatten sover gärna på mig. Än så länge väger hon inte så mycket, så det går an.