Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



03 januari, 2009

Uppförsbacke

Till livets prövningar hör att bli sjuk. Det är för mig en oerhörd märklig känsla att få veta att jag är sjuk, när jag känner mig frisk. Beskedet i går var dessvärre inte positivt, utan nu ska jag och min familj göra hela resan med ytterligare en operation, hormonbehandling, cellgifter och strålning. Så är det.



Jag vet inte riktigt hur jag hanterar det, jag tror jag håller det ifrån mig genom att bara tänka på första steget, operationen om någon vecka. Jag verkligen avskyr att ligga på sjukhus, så jag funderar som bäst på hur jag snabbast möjligt kan komma därifrån. Just nu tycker jag att det är svårare att hantera andra människors rädsla.

Jag tänker inte låta detta bli någon sjukdomsblogg, för jag känner ju mig frisk. Jag tror inte att det är bra för mig eller någon annan heller för den delen att fördjupa sig i trista detaljer, så jag tänker fortsätta att skriva om vardagen som den är, med glädjeämnen och kanske en del bekymmer. Jag kommer att fortsätta att fotografera tulpaner. Jag har säkert 500 tulpankort i datorn och ändå tar jag nya foton.

Just nu går jag omkring och småler åt barnbarnets nya varianter på ja och nej: Jopp och nepp. Vi har idag lekt med flygplan och helipoptrar, ni vet sådana man kan hålla i handen. Hunden och jag gick en kortare sväng än planerat, det blåste för kallt om öronen. Mössa använder jag helst inte. Lite dumt. Izo hade nog gärna fortsatt.


I morgon är en ny dag, då blir promenaden säkert längre.


22 kommentarer:

Amber sa...

Oj! Svårt att veta vad man ska säga, men så länge du skriver läser vi! Och tittar på dina tulpanbilder. Och tänker en extra sväng på dig emellanåt, även om det inte gör någon skillnad för dig, eftersom du inte vet det.

Men, för sjutton kvinna - använd mössa! Om du inte ska visa dig för folk alltså. :-)

Evas blogg sa...

Ett tungt besked kan jag bara tänka mig, inte förstå (då jag ännu inte varit i den situationen). Jag tror vi är många som kommer att följa dig på din resa, många som kommer att tänka på dig och omsluta dig i dessa tankar. Jag har kamrater som gått igenom den resa du just påbörjat, alla har hanterat den olika. Och jag är glad över att du fortsätter skriva om dina vardag och lägger ut bilder på dina tulpaner. Och jag säger som Amber, köp dig en mössa! Varm kram till dig från Frösön!

Evas blogg sa...

P.S Jag tror du gör helt rätt som tar en sak i taget, just nu är det op. som gäller. Sedan får du förbereda dig för nästa steg. Jag tror att det kan bli för mycket att orka bära annars.

Lilla B sa...

Att ta en sak i sänder är bra ur alla synpunkter. Men rätt svårt att faktiskt göra.
Har många kvinnor i min bekantskapskrets som genomgått op med efterföljande behandlingar. Alla med gott resultat. Klart att jag tänker på dig nästa vecka.

Starta måndagen med att köpa en mössa!

Tuvstarr sa...

Hej du, jag håller med Amber, Eva och LillaB. Vi alla har dig i våra tankar och önskar dig mycket kraft. Skriv bara så ofta du kan och vill, vi ska läsa.
Och vi håller tummorna för dig.

Magalös sa...

Oavsett orsak så är sjukhus aldrig roliga. Jag har haft förmånen att få toppenbra personal på de sjukhus jag varit. Hoppas du får bra bemötande och hjälp.
Som de andra sänder jag stärkande tankar till dig.
Kram K

HusEtt sa...

En dag i taget låter som en bra sak! Hela jag skickar dig verkligen positiva och "vill dig väl" tankar. Och vad du än gör så sluta inte fotografera tulpaner och annat dina bilder ger många gånger kraft. Hmmm inte bara bilderna även din text. Massor av kramar från mig, mina katter och även Maken!

HusEtt sa...

ps. vill du och barnbarnet se en mästare på modellhelikopter så är ni välkomna till oss. :-)

londongirl sa...

Det är nog klokt att ta en sak i taget. Och att du skriver det du vill här och fotar det du vill.


Om livet blir fullt av sjukhus och behandlingar så kan vi ändå behöva en tulpan då och då. :-)
KRAM

psst...jag avskyr att ha mössa på mig men ikväll tog jag på mig en av mina söners avlagda...äger inte ens en egen...

em sa...

Klokt beslut att inte gräva ned sig i sjukdomen! Jag håller med om att det jobbigaste är andra människors attityder - inklusive sjukvårdspersonalens. Ta ut din kurs från början och låt inte störas av vad som betraktas som norm!
Helande tankar är redan på väg.
Margaretha

Bloggblad sa...

Så trist! Nog för att det finns goda chanser med dagens sjukvård, men det är ändå en massa bestyr omkring det hela. Skönt att du åtminstone känner dig frisk. Jag ska tänka på dig, jag också!

Panter sa...

Tack allihopa för era ord och för att ni står ut med tulpanbilderna:)

reneesfotoblogg sa...

Jahaja, hur ska man nu formulera det här så att det inte missuppfattas. Tankarna far och jag läser de andras inlägg, välformulerade, genomtänkta. Försöker sätta mig in i din situation och det går ju inte fullt ut eftersom jag ju inte känner dig annat än som medmänniska.
Visst har jag haft andra kvinnor i min närhet som gått igenom det samma utan större problem men lika förb...t, jag blir rasande, sa....ns skitsjukdom.
När jag säger att jag tänker på dig så menar jag det verkligen!
mvh R

Panter sa...

Vet du Renee, det tror jag på :) Tack och kram.

Lyckliga Grodan sa...

jag älskar också tulpaner..
och livet..
pantrar och grodor har alltså gemensamma intressen..

håll fast vid det friska..
och använd mössa..
;)

Ingela sa...

Att känna sig mer som en frisk person än en sjuk tror jag är en fördel för både kroppen och själen. Bra att operationen blir av snart. Önskar dej lycka till på alla vis.

Humlan sa...

Klokt av dig att bara ta ett steg i taget.
Att inte glömma bort det positiva, vardagens glädjeämnen och skönheten i blommor och annat, är extra viktigt när sjukdommen tar stora delar av ens tillvaro och kropp.

Jag har sett din vackra panterbild på så många bloggar att jag nu äntligen har tagit mig hit. Som blomsterälskare ser jag fram emot tulpanbilderna.

Annika sa...

Vad ledsamt, Panter. Vilket slag...Men jag tror det är helt rätt att du tar ett steg i taget. Min älskade moser fick besked om att hon har en ovanlig cancersjukdom i november, sen dess har marken gungat. Det är svårt att vara så här långt borta då (och det är inget jg har lust att skiva om på min blogg, inte än iallafall).
Ska tänka och åter tänka på dig. Jag ska sända positiva vibbar över hela Atlanten.
KRAMAR!!!!

Annika sa...

Förresten, Panter. Har du läst den här bloggen ngn ggn?
http://vimmelmamman.blogg.se
Jag läser henne varje dag...Otroligt stark kvinna som lever med cancer.
Ett tips om du vill kika in där.
Kram igen!!

Panter sa...

Grodan, Ingela, Humlan och Annika:
Tack för era kommentarer.

anna of sweden sa...

... och lite styrkekramar från Philadelphia!!!

Panter sa...

Tack Anna!