Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



23 januari, 2009

Tillfälligt sömnlös

Vilken vanemänniska jag är! Om jag inte kan sova på höger sida, blir det dåligt bevänt med sömnen. Hoppas det går över om någon vecka. Något som inte lär gå över på någon vecka är det känselbortfall jag har i högra armens undersida. Från armbågen till armhålan känner jag inte något. Inte för att jag är glad i gäddhänget, men att inte känna det är märkligt.
Jag har också fått en portakart inopererad ungefär vid nyckelbenet på vänster sida och den gör ont. Det lär gå över, men allra helst skulle jag bara vilja ta bort den fort.
Så slutgnällt.

Om några timmar åker make och dotter i väg till sina jobb och jag har en hel dag framför mig. Jag ska packa om julsakerna i nya genomskinliga plastlådor. Tänker att det kan var lättare att hitta rätt låda när det är adventstid igen. Jag ska läsa ut boken jag började på i måndags och fundera ut en matsedel ( det blir nog mitt ansvar framöver). Jag hoppas att vägförhållandena har bättrat sig. Hittills har det varit i princip isgata och jag vill inte riskera att trilla nu, så jag har inte promenerat trots att jag vill. Så är mina tankar just nu, sen får vi se vad facit blir.
Jag klurar också på att skriva något till någon om bemötandet på sjukhuset. Det finns många fantastiska människor inom vården, men det finns för många som inte gör det bra.

Nä, sova bör man...

Uppdatering 04.38
Nu kom tidningen... jag tror jag går ut i mörkret de sjuttiofem meterna till brevlådan. Knähunden kanske vill följa med, om han nu orkar hasa ner från kökssoffan, som tydligen är hans nattetid. Han ser inte ut att skämmas det minsta...

8 kommentarer:

Elisabet sa...

Tänk, så snabbt ens tillvaro kan förändras.

Man går i den vanliga lunken och plötsligt - ett helt annat slags liv -!

Här finns också underarms-gäddhäng, det som jag inte ens visste existerade ..-)

Det Mörka Hotet sa...

Det där med att känseln försvunnit hoppas jag är temporärt, men kanske bör du kolla upp det?

Vet bara utifrån egen forskning att när människor kollar upp samt får hjälp av sjukvården så gör ibland kvinnor om inte tvärtom en delvis annan bedömning, än männen, då de går med sina problem/frågor eller inte tar upp dem med sjuk- och hälsovården: var rädd om dig!

em sa...

Jag tror oxå att känslobortfallet kommer att klinga av med tiden men jag håller med föregående skrivare, gå inte för länge utan att kolla.
Vad porten beträffar vet jag att det går över rätt snart. Vet även att de är fantastiska manicker - jag är inne på min andra nu.
Jag tycker absolut att du ska skriva om bemötandet i vården - både om det som är mindre bra och för att ge beröm. Båda delarna behövs.
Margaretha

londongirl sa...

Det där med bemötandet i vården har jag tänkt mycket på och också tänkt att det borde skrivas om....

Var rädd om dig när du är ute och går för det ÄR så halt! Jag är lite harig att gå när det är halt. Blev en kort hundpromis nyss vid lunchen.
Men det är så skönt att vara ledig på fredagarna.
Fick du mitt mail?

Annika sa...

Åh vad jobbigt det där att inte kunna sova, och det där om din arm. Hur länge tror du att det kommer att vara så?
Eftersom en älskad släkting drabbats av en ovanlig cancer får jag höra ett och annat om vården. Inte det bästa, kan jag säga...Vilket gör mig så ledsen.
HOPPAS att du kan vila lite idag!
Tycker du att du är "måttligt pigg" annars?
KRAMAR!!!

Panter sa...

Elisabet: Ja, så är det och inte är man särsklit beredd heller. Jag funderade just på om det kan vara som så att om jag inte känner det, gäddhänget, då finns det inte ? :)

Samuel: Nä, det är "naturligt", jag har opererat bort lymfkörtlar i armhålan och då kan det hända att det stryker med några nerver. Har jag tur så hittar de tillbaka igen.
Jag är omgiven av sjuksköterskor, syskon och svägerskor, som ställer många frågor och jag har alltid en med mig, så jag är lyckligt lottad. Det du skriver stämmer , det har jag sett. Jag ska vara rädd om mig, lovar.

Margaretha:Skönt att höra från en som har en sådan. Fick jag skulle jag slita bort fort som bara den.
Jag filar i mitt huvud på formuleringar kring det just nu.

Londongirl: Jag skriver kanske lite kort om det här sedan.
Jag längtar ut, men nu har det fallit nysnö på isen...
Njut ordentligt av dina fredagar nu.
Jag har svarat :)

Annika: Jag tror att det rättar till sig med sömnen om någon vecka, men armen... om några år i bästa fall sas det på sjukhuset.

Det handlar verligen om vem man möter, men sedan handlar det också om pengar och ledning. Det finns en smärtgräns och den är nådd, därför drabbas både sjuka och anställda inom vården. Trist men sant. På ett sätt är det väldigt likt skolans värld.

Jag mår bra och är rätt så pigg, men rasar ihop på kvällen. Har bestämt mig för att inte sova middag, för att kunna rädda nattsömnen. Kramar tillbaka.

reneesfotoblogg sa...

Kom igen Panter! Vässa klorna och tala om vad som är bra och dåligt så som du upplever det inom sjukvården.
MAN MÅSTE SÄGA IFRÅN annars blir det ingen ändring. Och man måste säga det högt.
I all synnerhet kvinnor i den gyllne medelåldern måste lära sig att fräsa till.
Säg till maken att han köper ett fång tulpaner minst en gång i veckan.
mvh R

Panter sa...

Renée: Jag ska skriva. Det gäller bara att hitta rätt nivå att adressera det till, men det ska jag nog klura ut.