Traktens koltrastföräldrar har samlat alla sina små till kollo i vår trädgård.
Det är ett liv utan like, när över tjugo koltrastar ska lära sig att hitta mat och flyga rätt.
I dag har åtminstone två flugit lite fel och krockat med en fönsterruta. Fåglarna överlevde och rutan höll. I går kväll fick en sätta livet till, när den mötte Barbro eller Gerda. Gerda tror jag , för Barbro äter ju upp det hon fångar. Den här låg utanför dörren som en trofé.
Hoppas att det handlar om en kort vistelse på kollot i vår trädgård, för ljudet av flocken är inte som ljuv musik, trots att de alla är koltrastar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Haha, det låter i och för sig ganska mysigt. Påminner mig om när jag jobbade i stallet där flera svalbon fanns i taket. Det var besök på egen risk då ungarna skulle lära sig flyga och vi sade, halvt på skämt och halvt på allvar, att personalen skulle behöva hjälm under morgonmockningen (det var då de var som aktivast) :)
Förr hade vi säkert hundra sparvar i vår häck - grannen matade året om... Men det har blivit ändring. När vi klippte ner häcken stack de och har inte kommit tillbaka. Tack för det!
(Det lät värre än i personalrummet)
Mossfolk: Det var lite pittoreskt och mysigt i någon timma, men nu ... Svalor är ju helt makalösa på att störtdyka i sådan situationer, nästan lite obehagligt tycker jag.
Bloggblad: Hundra?! Det är mer lagom med två... eller fyra...
De här skrikhalsarna låter som en hel aula med tonåringar.
Sitter och ler... De vackraste skönsångarna kanske kan bli lite väl jobbiga medan de lär sig att bli skönsångare?
Fast Barbro och Gerda hjälper ju till med att begränsa oljudet så mycket de kan... :-)
Qi: Nu har de lämnat kollot och tränar någon annanstans, lite skönt faktiskt.
Skicka en kommentar