Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



12 november, 2008

Jo,

det jag skulle berättat i förrgår är både tragiskt och hoppfullt. På station i J-köping fanns flera människor som använde vänthallen som värmestuga, säkert för att de inte har någon annanstans att ta vägen. En av dessa befann sig på perrongen. H*n ramlade och slog sig rätt illa. Det som mitt detta tragiska är upplyftande, var att flera medmänniskor, resenärer som väntade på tåget som strax skulle komma, hjälpte till. En ringde efter ambulans, en annan torkade blod och en tredje sköljde av glasögonen. Ambulansen hade inte kommit, när tåget avgick och jag är ganska säker på att en av dessa stannade kvar och missade tåget, för att vara säker på att h*n faktiskt blev hämtad av ambulans.
All heder åt människor som inte tvekar i sådan här situation!

6 kommentarer:

Lilla B sa...

Skönt att läsa som omväxling till tidningarnas artiklar om hur lite hjälp en utsatt person kan få.

Susanne sa...

Och jag tror faktiskt att det är mycket vanligare än vad vi fått oss itutade av media, att människor hjälper till så här.

(Du har fått en bloggutmaning av mig. Fast du kanske har svarat på den redan? På min vanliga blogg.)

Panter sa...

Lilla B: Det värmde mitt hjärta.

Susanne: Jag hoppas det. Jag har funderat en del på Hur jag hade gjort. Jag vet vad jag tycker att jag borde göra, men hur jag reagerar när det gäller vet jag inte, än. Jag hoppas verkligen att jag göra som jag tycker att man ska göra.Jag såg utmaningen, ska ta mig an den i helgen.

HusEtt sa...

Blir varm och känner hopp för oss när jag läser sånt!

Evas blogg sa...

Det finns hopp för mänskligheten.

Panter sa...

Tina och Eva: Visst är det så.