I dag...

fyller bloggen tre år. Detta firas lite i skymundan, det kom ju ett underverk till denna världen alldeles strax innan tolvslaget i går.
Att jag skulle hålla på så här länge, trodde jag inte då jag motvilligt började en trist och mulen junidag för tre år sedan. Behovet av att vara anonym är inte särskilt stort längre, så idag försvinner Panter. Bilden får dock vara kvar.

Kanske kanske kommer det några bilder också.

Nu kan jag pusta ut!

Grattis Linda , Micke och Bettankax!

Inte en rosa blomma så långt ögat når

Ännu en strålande dag

Nitton grader i skuggan klockan halv åtta... Vi får väl se hur effektiv denna dagen blir eller inte blir. Jag kan konstatera att det är mycket pollen i luften. Efter en väldigt kort morgonpromenad rinner ögon. Jag har tagit tabletten nu och hoppas att jag ser skärmen lite klarare alldeles snart.

Värmen knäcker den mest ivriga hund och han vände frivilligt på promenaden och sa Ta mig till hundhuset! Det är det enda stället som det är lite svalt här hemma nu. Jag vill inte att han ska vara där egentligen. Jag vill ju ha sällskap. Han trivs där, för där har han full koll på de vilda inkräktarna, läs rådjur, harar och skator. Izo är glad och förhållandevis pigg och det märks inte att han har anaplasma eller att han äter fyra penicillintabletter om dagen. Det är jag väldigt tacksam över, för hängiga djur är bekymmersamt.

Nu ska vi ut och fixa till lite för vi får dambesök, en terrier i några dagar. Damen i fråga gillar också att jaga, så nu har jag två hundar att koppelrasta i ett par dagar. Det blir bra, jag behöver motion och jag misstänker att de inte vill gå så långt i värmen .

Det är nog inte bara jag som önskar mig en eller annan regnskur. Det är väldigt torrt ute och som sagt mycket pollen.

När jag läser igenom vad jag skrivit, inser jag att jag nog gjort något "förbjudet" nämligen önskat mig regn.

I kväll kommer maken hem. Det ska bli skönt, jag har liksom tröttnat på mitt eget sällskap.

Mot hundhuset och svalkan! Jag kanske kan låna en box där :)

Lata dagar

Jag får en känsla av att jag inget får gjort, men jag inser att det egentligen handlar mer om att jag inte gör, det jag tänkt. Så utemöblerna väntar fortfarande på behandling.

Idag har jag varit iväg på jobbet och hämtat tre kassar med böcker och pärmar som jag behöver. Jag ska planera under resorna till och från Borås har jag tänkt. Just den biten att klura ut vad och hur vi ska jobba, gillar jag verkligen. Jag skulle kunna sätta i gång nu, för det gror mycket i hjärnan just nu. Jag ska vänta till de trista resorna börjar, det är ju ändå fem veckor jag ska resa.

Idag har barnbarnet varit här på eftermiddagen. Vi har pusslat, spelat memory (och tänk han vinner varje gång) och läst om Aladdin. Vi höll oss inomhus för han var helt övertygad om att håret skulle blåsa bort om han gick ut. Det har verkligen blåst mycket, så jag förstår honom. Det såg lite roligt ut när vi gick den korta sträckan till bilen. Han håll hårt om lockarna. Kepsen fick jag ta hand om.
Vi får väl se om jag kommer igång med utemöblerna eller om det blir omklädning av köksstolarnas sitsar, ett projekt som legat i startgroparna i säkert en och en halv månad. Väldigt typiskt mig. Jag kan nog skylla en del på värmen. Det är svårt att göra något som tar tid, när det är så här varmt.
Återigen har fötterna antagit gigantiska propotioner. Även det skyller jag på värmen. Det är tur att vi bor vid vägens slut för stödstrumpor och shorts är inte snyggt. Alls. Jag tror inte jag skapar en trend med den outfiten.
Oj, nu är det snart i morgon! Sängen nästa.

Ännu en härlig dag

Den här fina rovfågeln letade mat i hagarna runt oss häromdagen. Maken fotade och han tror att detta är en brun kärrhök. Någon som vet?

Sexton grader i skuggan klockan sju ger en vink om hur det kommer att bli idag.

For hem i förrgårkväll från ett sommarfagert Halland till ett riktigt grönt Skaraborg. Fortsätter värmen så lär det snart bli bränt. Björkarna börjar sloka såg jag i går på kvällsrundan.

Jag åkte hem, för att ta hand om hund, katter, växter och hus. Resten av familjen är på andra ställen. Maken är just nu i Hälsningland, men har siktet inställt på Östersund, äldsta dottern är i Malmö och yngsta är i Göteborg. Hon smsade just och berättade att hon var på väg ut i skärgården. Det verkar var helt rätt ställe att vara på idag.

Jag ska ägna dagen åt att vattna och slipa, betsa och olja utemöbler. Det sista känns som ett riktigt Sisyfosarbete. Jag gjorde det för tre år sedan och jag vet att kroppen kommer att kännas som den gått igenom en mangel, men det blir fint och jag försöker betrakta det som träning.

Några timmar ska jag nog ligga i min solstol och försöka komma in i Expedition L av Erlend Loe. Det går lite trögt, men jag tror att det beror mer på mig än boken.

Jag saknar kameran som är i Hälsningland. Hade jag haft den hemma så är det inte säkert att jag hade tagit ett enda foto, men nu är lusten stor. Varför är man sån?

Det ser lovande ut

Jag tror det blir en sån där BLÅ dag.
Klockan är halv nio och det är redan tjugo grader ute.

Det klarade sig förresten: Jag går inte i falurött.

Än...

Att jag aldrig lär mig

Idag har jag målat två väggar och jag inser nu, att jag kommer att gå i färg med väggen rätt snart...Strunt samma, nu är det sommar!

Det är något konstigt med Blogger, eller med min dator eller med uppkopplingen, för de kommentarer jag skriver tycks försvinna. Bättring blir det säkert, när jag återvänder hem i mitten av veckan.

Inte många knop

En bra dag: lagom väder, lite handling, målning, disk och slummer i solstolen.

Midsommarafton

Runt 15 grader, friska vindar, regn och åska är på väg in... det ska lätta fram emot kvällen.
Nu gäller det att hinna klippa gräset och plocka blåklockor. Jordgubbarna köpte jag till överpris i går och det är det enda måste som finns för mig denna helg.
Här utanför på klipporna fiskar barn musslor och en hurtig familj joggar precis förbi med pappa i spetsen.
Jag har återhämtat mig efter nedfärden och nu måste jag gnälla lite, för folk kör som galningar, nära och fort, om det inte är kö. Det var det i går en lång sträcka på motorvägen, där vi stundtals stod stilla. Trafikolycka, som säkert inte hade behövt inträffa om avstånden hölls. Inga ambulanser, utan "bara" plåtskador. Den ena bilen tror jag inte går att laga.

Nä, ut i blåsten var det ju...

Så här blir det inte i år

Bilderna är från förra året, då barnbarnet var hos oss.

Om några timmar far vi mot havet. Det är lite trixigt att packa.

Vädret tycks kunna bli omväxlande. Får jag bara lite sol och VÄRME,

så är jag nöjd.

Böcker och några filmer är packade, så det blir nog en bra helg hur som helst.

I mitt tycke är detta årets mest överskattade helg,

men jag hoppas ändå att alla får den midsommar man önskar sig.

Ett gemensamt svar

Tack, alla goa människor!
Jag skrev ett svar till var och en. Det var rätt långt och det försvann.... grrr!

Jag mår som man kan förmoda och är så glad att detta är över.
Strålningen i Borås börjar förmodligen andra vecka i juli. Det ska klaras av två besök med div. undersökningar innan dess. Jag har tänkt att åka varje dag , om jag orkar, så juli blir en jobbarmånad. Iväg med bussen på morgon, åka dryga 10 mil , behandling som inte tar lång stund och hem på eftermiddagen. Jag kommer att strålas varje vardag i fem veckor och lagom till skolstarten är jag klar. Jag tar en sak i taget, nu ska jag fixa detta, utan att gå under av tristess. Att åka buss långt samma sträcka varje dag tillhör inte mina favoritsysselsättningar.

Jag har inte riktigt orkat susa runt på alla bloggar och kommentera, men det blir nog bättring på den punkten snart.

Sista behandlingen gjord!

Så skönt att det är över! Egentligen borde jag fira med champange, men det är jag för trött för nu...

Jag hoppas innerligen att det är som "alla andra" säger att strålningen inte är så hemsk.

Så typiskt mig, en sak avklarad och huvudet arbetar genast med nästa.

Jaja, jag kommer få uppleva fem veckor i Borås (det är där jag ska strålas) och nåt' ska väl den stan ha att erbjuda.

Festen är över

och det är vardag igen.

I går

Jag nämnde igår att studenten här i kommunen är traditionstyngd och speciell.

Här kommer några (?) bilder och lite kursiverad text som jag lånat från skolans hemsida.

De för Skara så typiska studenttraditionerna efter utspringet

består i korthet av följande:
MV* sjunger studentsången utanför dörrarna.

Talman* och hennes klass springer ut först.
* Musikens vänner, en manskör *Elevrådets ordförande

Blommor och annat hängs på.

MV går runt och hissar alla studenterna.
Om anhöriga hjälper MV-killarna
att hissa sin student underlättar det mycket.

Efter hissning och uppvaktning marscherar alla studenter

med MV i täten till Botan, en park med traditioner i dessa sammanhang

Väl framme i Botan blir det ”ridning”.
MV-killarna står i en stor ring och studenterna går in i ringen.

OBS! Inga skor, smycken eller ”påhängningssaker” får
tas med in i ringen. MV-killarna springer därefter parvis
och bär studenterna på sina axlar.

Jag visste inte att det fanns regnskydd till studentmössor.

I flera utförande dessutom, basic (ovan) och lyx (här nedan).
Produktutveckling minsann...


De stackars MV:iterna i årskurs 1 och 2 får slita hårt denna dag, men
de tänker på vätskeintaget och det är nog tur.
Varma studentdagar dryper uniformen av svett.


Sedan vidtar ”simningen”. MV ställer upp sig två och två,
mitt emot varandra. Medhjälpare hjälper till.
Studenten kastas framåt genom leden. Här är det bra om även
anhöriga ställer upp. Det är en gammal tradition att gamla
Skaradjäknar hugger in och gör ledenlängre. Ju längre led,
desto roligare blir det för studenten som får ”simma” mycket längre.


Just simning var rolig kommer jag i håg.
Hissning och ridning kändes lite mer riskabelt.

Ringlekar. Alla studenter bildar ring/ar
och springer några varv runt Botan.

När allt i Botan var över, fick studenterna sätta på sig strumpor och skor
för att tåga vidare mot domkyrkan och Krabbelund och sedan kortegen genom stan.

Sedan är det dags för hemmet att ta över och då är alla rätt möra.

Studentbalen går numera av stapeln dagen efter och tur är väl det,

för studentdagen kräver sin tribut av studenten och inte minst av föräldrarna.



Under detta så viktiga dygn kom det "bara" 19 mm regn. Det var "utlovat" 42...

De lovar regn

Bönderna är nog glada, men stackars alla som ska delta i studenten idag.
Det blir nog en glädjens dag trots det, men en kall och våt sådan. Smhi och Yr visar regnskyltar ända fram till kl. 16.00... Brorsbarnen tar som sagt studenten vid två olika skolor i två olika städer, så det vill till att få ihop logistiken. Allra värst är det nog för föräldrarna.

Hoppas jag kan fotografera, för det är speciellt och traditionsbundet att ta student som djäkne i S*k*a*r*a.


Innan det är dags har vi lite att bestyra. Provtagning för min del inför måndagen (äntligen sista gången!) och hämta medicin till hunden som vid sin provtagning påvisade antikroppar mot anaplasma ( som tidigare kallades ehrlicia). Det är en lurig sjukdom som går i skov. Just nu är han nog på väg in i ett igen. Jädrans fästingar, jag tycker inte de har något som helst existensberättigande! De lär bli fler, i takt med att medeltemperaturen går upp också.


Nu får jag leta fram husets regnkläder och paraplyer...

Uppdatering 1
Lite för lågt värde... typiskt. Hoppas att jag kan ta om på måndagmorgon och det är OK då.
Hundens medicin fanns inte, också typiskt. Den kommer in på tisdag.
Jag tror jag lägger till skit också som etikett.

Uppdatering 2
Nu är jag mätt, väldigt mätt.
Och trött.
De kräver sin tribut, studentuppvaktningar.

Fåglar

I det här inlägget går det inte att hitta ett samband mellan text och foto, men jag tänkte visa några av de fåglar vi ser dagligdags när vi är på kusten.


Eftersom jag är en obotlig tidsoptimist, så blir det till att fortsätta med städningen och pyssla lite inför brorsbarnens studentuppvaktningar i morgon. Ja, brorsan har två barn på två olika skolor i två olika städer... Här kan vi tala om stress, det lider jag inte av, städning har liksom ingen deadline.

Typisk städdag

Regn, kallt och trist ute.

Nu gäller det att hitta inspirationen och rätt musik.

Idag tar vi det lite lugnt

Hägring, enl NE

Hägring, optiskt fenomen i atmosfären, orsakat av ljusets brytning och spegling inom vissa luftlager. Luftens ljusbrytande förmåga varierar med temperatur och fuktighet, vilka båda avtar med minskande luftdensitet, dvs. med ökande höjd i atmosfären. Som en följd härav är ljusstrålarna i atmosfären normalt svagt krökta nedåt. Denna krökning kan bli förstärkt om det inom vissa luftlager förekommer en kraftig temperaturökning med höjden, dvs. en markant temperaturinversion. Hägring kan då uppkomma genom övre luftspegling. Närbelägna eller avlägsna objekt kan då ofta ses fritt hängande i luften, rättvända eller upp och ned. De kan också försvinna helt eller delvis. Vissa terrängavsnitt kan framträda deformerade till oigenkännlighet, t.ex. kan de växa i höjden till höga torn eller väldiga block, ofta kallade fata morgana. Allt är underkastat förändringar betingade av vågor och andra störningar i atmosfärsskikten.
Övre luftspegling uppträder ofta i polartrakterna, framför allt över vidsträckta snö- och isfält. Den kan även förekomma på lägre bredder, t.ex. i situationer då varm luft strömmar ut över ett kallare hav, särskilt under våren och sommaren.
Inom subtropiska ökenområden eller över asfaltbanor sommartid kan uppvärmningen genom solstrålningen bli så kraftig att luftens densitet i de lägsta skikten ökar med höjden. Ljusstrålarna blir då krökta uppåt, och det kan uppkomma undre luftspegling. I ökenområden kan speglingen av himlen skapa illusionen av vidsträckta vattenytor på avstånd.
hägring.
Hägringar, som under medeltiden ofta tolkades som djävulens bländverk, spelade en viss roll i äldre, pseudovetenskaplig divination ("aeromantik"), men däremot inte i egentlig folktro under nyare tid.

Blev ni något klokare?
Hägringen i inlägget nedan kanske återspeglar en del av kustremsan söderöver ?

Att segla är nödvändigt,

men det vete sjutton om bilåkning är det. Idag har jag kört dryga trettio mil och det har krävt sin tribut i form av korv med bröd i Falkenberg, kanelbulle och kaffe i Kållered och Snickers och en Red Bull (!) i Vårgårda samt två timmar på soffan ganska direkt efter hemkomst. Det är ingen krut i kärringen längre. Säg inte att det är åldern, för jag har faktiskt inte fyllt femtio, än.

Vid närmare eftertanke kan det kanske bero på, att jag vaknade kvart över fyra...

Hursomhelst så är vi hemma igen och jag tycker att det känns som söndag. Katterna är glada över att se oss och hunden lycklig över att bilfärden är över. Han tycker nog också att det vore bättre att segla. Då kan han känna vinden i ansiktet hela tiden. Finge han bestämma så skulle han ha hela huvudet hängande ut genom rutan.

Förresten: Det är ingen tävling, men vad exakt ser ni på bilden här ovanför?

Rosa

eller en katt bland hermelinerna

Se där!

Det gick att hitta ett ställe där datorn kopplar upp, så nu kan jag blogga från kusten också :)

Man kan ju i alla fall hoppas...

TREVLIG HELG!

Sommarkollo i trädgården

Traktens koltrastföräldrar har samlat alla sina små till kollo i vår trädgård.
Det är ett liv utan like, när över tjugo koltrastar ska lära sig att hitta mat och flyga rätt.
I dag har åtminstone två flugit lite fel och krockat med en fönsterruta. Fåglarna överlevde och rutan höll. I går kväll fick en sätta livet till, när den mötte Barbro eller Gerda. Gerda tror jag , för Barbro äter ju upp det hon fångar. Den här låg utanför dörren som en trofé.


Hoppas att det handlar om en kort vistelse på kollot i vår trädgård, för ljudet av flocken är inte som ljuv musik, trots att de alla är koltrastar.

Burr

Vi har tagit ut innanfönstren.

Det är ju sommar...

Ibland blåser det mycket och kallt.

Som nu.

Vi har 15, 7 grader i köket.

Jag kanske ändå ska vara tacksam över att det är plusgrader.

Barbro , alla smådjurs skräck

Jag undviker nog kattpussar i några dagar framöver.


Hoppsan! Äras den som äras bör: Det är maken som är fotografen.

Jag satt framför teven helt ovetande om dramat som utspelades utanför.

Utsikt från verandan

Sämre kan man ha det, när man dricker sitt kaffe på morgonen.