Jag har under min långa sjukskrivningstid vant mig vid att ha väldigt gott om tid, så lediga dagar känns fortfarande mera som ett normaltillstånd, än vanliga vardagar med jobb. På något sätt går helgen så väldigt fort, utan att jag gjort något särskilt. Nu är det redan(!) sen söndageftermiddag och jobbet allt mer plats i mina tankar. Jag fattar inte riktigt hur det här gick till. Det var ju alldeles nyss lördagförmiddag och jag hade oceaner av tid att fixa och ordna med allt småplock som pockar på.
Men jag har i alla fall varit och tittat på ett knuttimrat bygge, sett sjöblänk och solstrålar. Jag tror att jag tankat så pass att jag klarar mig till nästa helg och vecka. Får se om den blir här hemmavid eller i Prag. Dessutom är båda döttrarna på ingång med några dagars mellanrum.
Det blir inga bilder på det knuttimrade, Blogger vill inte.

