Äntligen!

Vårluft och fågelkvitter

Solen bländar på hemvägen

Björkarna skiftar i lila

Tranornas förtrupper

har anlänt till Hornborgasjön

Kattherrar på besök


Det är sannerligen vår

och dessutom fredag!

Längtan efter annat än grått

Försöker hålla ångan uppe.

Det är mycket nu.

En hoppfull bild, tagen förra året i april.

Kattegatt

Favoritvyn alla kategorier; så här såg det ut i går.

(Klicka!)

Hoppas att våren håller i sig. Påskliljorna har kommit riktigt långt.
De står lite skyddat vid ett staket, men det är ändå mot havet till.

Jag har möjlighet att tillbringa hela påsklovet här, så jag hoppas på vårvärme.
Bara tre veckor kvar!

Tydlighet

Klicka på bilden

De översta skyltarna finns i dotterns lägenhet och den nedre i trappuppgången.

I Malmö är de tydliga med vad som gäller.
Undrar hur många som i dag vet vad Drätselkammaren och kvartspulver är eller var...

Endlich zu hause!

Håller kvar vid det tyska...

Fem dryga timmars färd hem genom ett grått sydvästsverige, men jag har sett havet i Halland (bilder kommer i morgon) och vitsippor i en slänt i Eftra (också Halland). Jag tror att det var vitsippor, för maken ville inte stanna (han tyckte inte att det var så viktigt) så att jag kunde kontrollera det och ordna ett bildbevis. (Om någon är där i närheten, så finns blommorna i backen snett emot kyrkan.) Våren är ju här enl. SMHI, så då är vitsippor kanske inom rimlighetens gräns.

Det känns alltid lite trist och sorgligt att åka ifrån sina barn, även om de är vuxna.
Det är väl OK att prata i telefon, men jag vill gärna se dem också. Jag har nog hönsmammeanlag...

Här blåser det fortfarande och jag måste sätta mig med arbetet inför i morgon. Ska dessutom på ett halvjobbigt möte som facklig representant. Det gruvar jag mig lite inför.

Nä, det är väl bara att sätta i gång.

Sightseeing - Stadtrundfahrt

Det ägnade vi oss åt i går kväll i Malmö. Det tog nästen två timmar att hitta till dottern...

Vi klarade oss ner i stormen. Det blåste rejält och det var mycket trafik, mångamånga långtradare., som hade det svårt. De är veritabla vindfång.

Nu ska vi ut på inköpstur. Vi ska hitta till IKEA... Jag tror att jag kommer att vara heelt slut när vi kommer hem i morgon. Jag blir så stressad av all trafik och alla gator kors och tvärs i stora städer. Jag vägrar köra här, det får maken göra.


(PS: Jag tycker att det är alldeles för lite tyska på den här bloggen)

Same same, but different

Jag hamnar i bland i soffan framför teven och konsumerar tv-program.
Häromdagen slog det mig att två har samma koncept, fast det ena handlar om hundar och det andra om barn.
Mannen som kan tala med hundar och Super-nanny handlar om relationer, ledarskap, konsekvenser och belöning.

När jag alldeles nyss läste om hur Annika ifrågasätter den svenska skolan utifrån ett tv-program, så går mina tankar i riktning mot just ledarskapet på alla nivåer. Jag tycker att det många gånger curlas för mycket för svenska barn och ungdomar, hemma och i skolan. Det är sällan jag börjar en lektion och alla har med det som krävs. Även om jag är tydlig, så är det för vissa inte viktigt och vissa är för många.
Hur blev det så här?
Jag undervisar också nior och känner igen en del från programmet, men verkligen inte allt. Jag funderar en del över avsikten och varför man visar just det man visar.

Lokaltidningen rapporterar

Lärkan har hörts utanför stan.

Inte precis här,

men jag har sett tranor!

En stilla undran

Varför känner jag mig alltid dränerad på energi så fort det är måndag?

Jag gillar mitt jobb.

Faktiskt så gör jag det.

Mycket.

Jag tror inte att jag är ensam,
så därför skulle jag gärna vilja höra om någon annan
har några idéer om varför det blir så.


(Apropå förra inlägget: Just nu är det i tankarna redan fredag
och vi är på väg söderut för en snabbvisit i Malmö. )

Söndag

Motbild

Sista dagen på lovet.
Då blir söndagsångesten upphöjd till två.

Det är grått och blåser kallt ute,
bara eländes elände.

Så jag stoppar nog här för idag.

Lödagmorgon den 16 februari kl. 8.22

Sol och frost
minus åtta grader
kallt, men vackert.

Lillasyster fyller år idag.
Det hade jag nästan glömt
liksom dotterns namnsdag.

Så är det att vara ledig.

Ta i trä

Vi hittade till slut! Det var när vi slängde Hitta-kartan och körde på känn. Vi hann se en hel del av Kålland också. Revet består mest av sten så klart, men det växer bra många träd och mycket sly. Inget hålls direkt efter utan naturen får sköta det.


Istidräfflor? Här, till höger, är vi allra längst ut.

Beroende på hur solen och vinden kommit åt, fanns det mesta här; små späda gröna grässtrån, ormbunkar, frost och is.

och igår en vänligt lysande sol

Vi, dottern och jag, hade tre kameror med oss

och det är inte alltid störst och dyrast tar de bästa korten. Dessa båda närbilder är tagna med två olika små Olympuskameror. Att byta objektiv på den större kan väl gå an, men inte när man vandrar på stenar.

Hunden, som fick följa med, njöt och var väldigt nöjd och minst lika trött som vi, när vi kom hem. Vi gick lite över en mil där på revet i Vänern.

Det fanns mjukare stigar än stenar av skiftande storlek, här gällde det dock att se upp för trädrötter.

Här har vi nog kommit trefjärdels väg mot uddens spets och vi lämnade ordentligt en hälsning i gästboken. Hunden lämnade ett tassavtryck.

Blå himmel och blåsigt. Vi gick mest på läsidan, sydsidan, och där var det riktigt varmt. Vatten kluckade stillsamt, medan det på andra sidan, några tiotal meter bort, brusade ordentligt.

Sammanfattningsvis var inte revet som jag väntat mig. Det var mycket mer växtlighet. Förr betade kor och får här och då var det annorlunda. Jag gillar ju när det är kargt, nu var det gott om träd och sly, många nedfallna träd i en salig röra, som det blir när naturen får sköta sig själv. Det finns säkert ett värde i det. Å andra sidan skulle det brinna bra en torr sommar.

Det som var en upplevelse var att gå där med vatten på båda sidorna och kunna se det, inte bara ana. Det är säkert mer tilltalande en vacker sommardag, när ljumma brisar sveper över revet och det är grönt, så ett besök någon sommardag får det allt bli i framtiden.

Mot havet, eller ja Vänern!

Solen skiner.

Kameror med och batterier laddade.

Hund med eller ej?

Får se, det är lite snärjigt att hantera kameror och koppel,
men det vore en toppendag för hunden...

Kollat på kartan, så hitta ska vi nog (ta i trä).

Livet på landet

Det är tröttande att bli stor kattfröken och vara ute hela dagarna. Det är mycket som man som katt måste ha kontroll på; fåglar av olika storlek och sorter, möss och inte minst hunden som kan dyka upp när som helst runt ett hörn.

Hunden är minst lika nyfiken på katten, som katten är på honom. De liksom smyger på varandra här inomhus. Just nu råder en viss rumsfördelning. Hunden förfogar över undervåningen och katten huserar där uppe. Det kommer nog gå bra, bara Barbro förstår att hon inte ska springa.

Det känns förresten lite fånigt att stå på trappan och locka på Barbro, men jag vänjer mig nog.

En liten plan tar form

Jag tror att jag ska bege mig hit endera dagen. Hoppas på fint väder. Kameran behöver luftas. Hoppas också att jag får med mig någon. Just nu verkar det liite hopplöst. Alla jobbar.

Uppdatering
Utflykten blir nog på torsdag. Sol och någon minusgrad, lite blåst, enl. väderprognosen, så det blir att klä på sig. Ska bli kul, har faktiskt aldrig varit just där.

Det finns andra dagar, faktiskt

Jag behöver något som påminner mig om att det finns andra dagar. Här är det grått, extra kryddat med dimma.
Inte så upplyftande. Då är det bra att det finns bilder.

Denna bilden är från i somras, en alldeles makalös augustidag på norra Gotland.



Då så, då börjar dag tre på mitt lov, det är faktiskt lite stressande att dagarna går så fort.

Tja...

...vad ska jag hitta på idag då?

Det finns massor att göra, men inget som jag så där särskilt känner för.
Så här blir det ofta när jag är ledig en längre tid; senare och en annan gång är väldigt levande begrepp då.

Tänk en helt ograverad dag!
Det ska bli intressant att summera i kväll.

Uppdatering
Jag gjorde som Ullamona tyckte; det blev som det blev.
Inte så mycket med andra ord.
Jag är faktiskt bra på att göra ingenting eller nästan ingenting.

Stökat lite i köket, vi måste ju äta. Idag blev det lax.
Agerat moraliskt stöd när vi, dvs maken, fyllde i de kraterliknande hålen på vår väg.
Tvättat lite. Strykning får vänta till i morgon.
Gått en vända på ca en timma med hunden.
Fikat med systern
och nu är jag trött...

Så försvann en söndag i februari.

Hoppfullt

Efter dryga sextusen steg i skogen
kan jag konstatera att talgoxarna har bestämt att det är vår.

Själv anar jag det bara, för det är grått, men det är något i luften,
som antyder att våren nog är på gång.

Bästa kvällen

Den allra bästa kvällen är alltid första kvällen på en ledighet, då jag vet att jag har h e l a ledigheten framför mig. Nu har jag en hel vecka att bara vara på, inte illa :) (Jag har faktiskt inte skrivit en endaste lista... än)
Vi, eller ja maken, eldar i vedspisen. Det knastar och doftar så gott. Vedspisen sprider en alldeles ljuvlig värme. Den värmen är annorlunda. Jag skulle gärna sitta där vid spisen ett tag, men det blir lite enahanda i längden.

Ljus och lyktor är ett måste här hemma och vi gläds åt en nytt tillskott i samlingen. Vi fick den för mindre än en månad sedan och den är redan (!) uppsatt. Jag tror bestämt att vi börjat ett nytt liv här hemma. På tal om det påstår dottern att vi ska träna i morgon... klockan 10... vi får väl se :)
Trevlig kväll!
Nu tar jag av klockan och kryper i mysbyxor och fleecejacka. Nu är det lov!

Nödvändigt?

Då så, då var de avklarade; två delar av tre
nationella prov i svenska .
"Bara" rättningen kvar.
Jag har 42 elever i svenska.

Jag är kluven till dessa nationella prov. De får alltför stor betydelse, tycker jag och försöker lugna mina elever. Det är ett prov och en uppsats av flera, men har man en kollega som ser de nationella proven som sin livsuppgift är det svårt.

Många elever gör väldigt bra i från sig och jag tror att det är viktigt att få spänna bågen i bland. Det jag vänder mig emot är hetsen runt omkring och den väldigt vanliga uppfattningen bland både elever och föräldrar att betyget hänger på hur det går på just de nationella proven. Undrar hur den uppfattning lyckats bli så spridd. Här har vi lärare ett pedagogiskt problem.

Nu ligger de i två högar här hemma och jag tror att de får ligga där och samla damm ett tag, för
imorgon klockan 15.30 börjar mitt februarilov.

I morgon

och det är ju rätt snart, åker jag hit på kurs.
Det ska bli kul och skönt att få se något annat än skolans väggar.

Lysande

www.fotoakuten.se



lysande


det är inte natt nu

det är inte natt nu
det är
inte natt
nu

jag har bara
förlagt ljuset

lagt det före
innan nu
tidigare i mitt liv

Cathy

www.poeter.se

Sidan ovan är läsvärd. Några av mina elever publicerar sina alster här ibland, har jag förstått.
Just den här dikten gillar jag allra mest för rytmens skull och leken med tid.

Måndagmorgon

Veckan som kommer är så fylld, att det säkert är fredag innan jag hinner blinka.
Där på andra sidan hägrar en veckas ledighet,
då jag ska sova längre varje morgon, gå minst en l å n g promenad varje dag och försöka ta tag i det kaos som kallas arbetsrum.
Det räcker så, inte så mycket mer än det ska jag göra.

Hrmm, det var visst en vanlig vecka med en massa måsten att klara av först.

Lurad på konfekten

I går körde snöslungan vår väg för första gången denna vinter (?).
Det var nästan sex minusgrader när jag gick till sängs i går kväll

och nu är det tre plusgrader och småregn.


Jag har varit ute i skogen med hunden en vända, (dryga 6000 steg, lilla B ) och
lite mer träning ska det bli i kväll.

Nu ska jag ägna mig åt det jag gör varje söndag;
rättning och förberedelser.

Trevlig söndageftermiddag!

Uppdatering
Jag misstänker att jag kommer att ha träningsverk, om inte i morgon, så i övermorgon.
Alltid något att se fram emot :)

Det tar sig 2

Snö är glädje.

Snö är vackert.

och det kommer bara mer...

Det tar sig

Förra lördagen , efter tre dagar inomhus, vågade Barbro sitta i solen på verandan.
Ja, det var sol då!

Häromdagen började hon flänga i träd och i morse välte hon ett gammalt äppelträd. Vi har sannerligen fått hem en katt med drag i. Det är verkligen så, för hon gillar att springa i trapporna mellan sovpauserna. Jag tror Tuva hade hjälpt till lite med trädet, innan Barbro började klättra.

Efter att ha halkat på blankis till jobbet (passerade en otäck avåkning), så kan jag se att första helgen i februari artar sig; alla barn hemma, stora som små. Just nu är de på kalas och jag slapp. Det är skönt att slippa ibland.

Trevlig fredagkväll! Nu ska jag strax titta på de dansanta männskorna i fyran. På spåret får jag se reprisen av i morgon, om jag nu kommer ihåg det.