Jag förstår det, för jag är så imponerad av de afrikanska kvinnorna. De bär upp hela samhället, utan dem skulle situationen vara ännu värre.
Hela dagen firade man, med parad, tal och uppvisningar av olika slag. Många skolor och organisationer deltog och det är en viktig dag som engagerar många.
Detta är en grupp kvinnor som arbetar politiskt i det lokala parlamentet. De bär en typisk dräkt.(Jag köpte inte med en sådan hem, trots att områdets färger just är blått och gult.)
De här barnen, både flickor och pojkar dansade och sjöng. De tog sin uppgift på största allvar, men med glimten i ögat. Att uppträda och dela med sig är inga problem här. Det är en väldig skillnad i inställningen jämfört med hur jag tycker att det är hos oss i vår skola.
Vi deltog också i uppvisningen, med sång och dans. Vi äro musikanter framkallade nästan lika stor munterhet, som när min lilla grupp visade Små grodorna ute i en skola på landet.
Jämlikhet, ja det är allt en bit kvar. Visst måste lagar och regler ändras, men det handlar ändå till sist om vilken inställning man har.
De här barnen, både flickor och pojkar dansade och sjöng. De tog sin uppgift på största allvar, men med glimten i ögat. Att uppträda och dela med sig är inga problem här. Det är en väldig skillnad i inställningen jämfört med hur jag tycker att det är hos oss i vår skola.
Vi deltog också i uppvisningen, med sång och dans. Vi äro musikanter framkallade nästan lika stor munterhet, som när min lilla grupp visade Små grodorna ute i en skola på landet.Jämlikhet, ja det är allt en bit kvar. Visst måste lagar och regler ändras, men det handlar ändå till sist om vilken inställning man har.
5 kommentarer:
Tänk, Små grodorna... de gör segertåg över världen. Så fort vi (även jag!) ska visa nåt exotiskt svenskt, så blir det grodorna. Men är de egentligen så typiska...? Vi dansar den med småbarn en gång om året...
Nä, men den är illustrativ och rolig att se när vuxna framför den och ska något göras sponant, så kan de flesta den... Vi sjöng faktiskt vid några fler tillfällen också, men då hade vi tränat. Det vill till om man som svenskar ska framföra något i en afrikansk gudtjänst, i all synnerhet som vi inte alls var där ( i Uganda) för att sjunga.
Vilken spännande resa det måste ha varit! Jag har aldrig varit i något av länderna i Afrika men jag har så många barn och deras föräldrar därifrån i skolan.
Varför var ni i Uganda? Semester eller jobb?
Ja, jämlikhet är svårt... Och det finns olika sorters jämlikhet. Mellan könen, men också mellan människor. Och inte bara utomlands utan också här hemma. Man får inte förtröttas!
Londongirl: Jag var där i nästan tre veckor på studieresa, Den globala skolan in i världen. Det var fantastiskt och väldigt annorlunda. Du kan läsa, om du vill, under feb och mars 2007 i bloggen.
Hedgren: Precis, det är många aspekter att tänka på. man får inte förtröttas och inte heller backa.
Skicka en kommentar