Drygt fyrtio dagar kvar.

I morgon är det redan juli, det känns liite onödigt, men

solen skiner, det blåser mycket och det vackra vädret är på väg hitåt.

Det känns genast mycket bättre.

Söndagssummering

Hela familjen sov l ä n g e . Undrar när det hände sist. Det är alltid någon som ska i väg på något och bor man i sista huset vid vägens slut mitt ute i ingenstans, så medför det nästan alltid skjutsning (eller hämtning). I dag började inte yngsta dottern förrän klockan två, en högst rimlig tid sett ur sovmorgonsperspektiv. Sen start på dagen innebär att det mesta förskjuts och att kvällningen kommer som en överraskning. Lite så blev det idag också, men jag är ju, till skillnad från de andra här hemma, ledig. Att skjuta saker till morgondagen går alldels utmärkt för det mesta.

Det mesta hanns med i skön söndagslunk, ja jag lunkade, maken är mer intensiv i sitt engagemang, vad han än gör. Kvällen avslutades med fotboll på båda teve-apparaterna (!) och jag är rätt glad att det är 711 dagar kvar till nästa mästerskap. Fotboll blir lite enahanda. Jag ser dock framemot OS, trots att det tävlas i Kina. Då kan jag försjunka i sporter som konstsim, bågskytte och annat ovanligt på teve.

Veckan, som kommer, kanske blir den vecka då jag äntligen får ro att läsa. Hoppas så, för jag saknar det mycket.


I morgon fyller bloggen två år, får väl se hur det blir med det, om det är värt att uppmärksamma egentligen. Vet inte riktigt vad jag tycker om mitt bloggande numera.

Slutet av juni verkar annars vara en tid för bloggstarter. Kan det bero på regnet?

Hoppsan!

Räddade just katten Barbro från något vilddjur (räv, grävling, annan katt?) härutanför. Det lät mycket och ilsket och Barbro kom in med en mycket upprörd svans. Den blir tre gånger så stor, när hon är rädd eller arg. Om hon nu var det ena eller det andra vet jag inte, det lutar åt arg, för särskilt bråttom in, hade hon inte. Nu får hon vara inne i natt. Minsann.

Ytterligare en sommarlovskomadag

Sommarlovskoma-

ett ord som säger precis allt.

Jag hoppas att jag kan ta mig samman rätt snart, för detta stressar också.

?

Hur kan en dag bara försvinna?

Jo, jag har varit vaken hela dagen, men ändå undrar jag,
vart tog den 27 juni vägen?

I rabatten

blommar chokladskäran vackert. Jag inser dock nu att jag borde köpt några fler.

Minsann

Idag fick jag sms från norra Afghanistan.

Telia har tydligen täckning där med :)

Jag skulle vilja åka hit

Till Namibia.
Men varför det? frågade min jobbarkompis, det är ju bara sand.
Ja, just det, sa jag.

Till saken hör att min jobbarkompis varit där och många fler platser som vi vanliga skakar på huvudet åt. Just nu är han nog i Uzbekistan eller i Kazakstan eller ... det är inte lätt att veta. Han har säkert besökt Samarkand och borde väl snart vara i Almata.

Hur som helst så uppskattar vi nog inte samma slags natur.
Jag gillar sand, tror jag
Det vet jag ju inte än.

På bild ser det i alla fall fantastiskt ut.

En portion sommar, tack.

34 mm senare börjar allt bli grönt igen.
Nu får det gärna bli liite varmare och en aning mer solsken,
då är jag nöjd.

Det finns faktiskt en fördel med regn och blåst.
Jag slipper alla flugor och mygg och annat elände på hundpromenaderna.



I går gick jag förresten en mil, det är jag glad över,
även om vissa delar av min kropp är mindre nöjda idag.

Det blev ingen mil idag, inte ens i närheten, för i dag har jag jobbat.
Jo, det är sant.
Ska faktiskt göra det i morgonförmiddag också,
men sen får det sannerligen vara nog.

Måndagmorgon

Och på golvet ligger bara pusslet kvar

Efter morgonruschen
ekar det tyst i huset

Radion på i bakgrunden.
Spanien vinner och vinner
om och om igen

En alldeles ny dag,
bara min,
tyst och tomt i huset
Bara jag
och hunden

Lika tomt, som det är här,
är det inombords
Det finns en massa
att göra och engagera sig i
Men
jag är tom
Vill inte,
vill bara göra nåt roligt
Känner mig lite som mina tonåriga elever
Lust inte plikt

De, liksom jag, har lov
Varför tänka på jobbet,
när jag kan tänka på blommor,
som behöver bindas upp eller
en Flammentanzros, som behöver räddas
från en nyponros omfamning

En ny dag, bara min

Och på golvet
ligger inte längre pusslet kvar

Regn

Bevisdags

Jag lovade Lilla B en bild på mitt städade skrivbord. Jag har inte alls ett särskilt rent skrivbord, men det är bättre nu än för en vecka sedan.

Inte mitt skrivbord,

utan en kollegas, som tog sommarlov utan att städa.

Detta är mitt tämligen städade skrivbord. Jag ser nu att det finns en del att göra på hyllorna, men det får vänta. Jag var mest fokuserad på att se en hyfsat ren skrivbordsyta, så jag är nöjd.

Konstigt hur vissa inlägg får hjärncellerna att arbeta. Så visst finns det fortfarande en tvål som doftar tallbarr.

Trött och trist

känner jag mig och söndagen har precis börjat...

men glad över att fuchsian tycks överleva blåsten.

Nu ska jag deppa klart och återkommer väl senare.

Midsommarafton och knätofsfunderingar

Min midommarafton liknar i mycket Ellis. Räkna bara bort regnet, så stämmer det mesta. Kan tänka mig att det är så på många ställen i landet.

Undrar om männen får ha vilken modell som helst på knätofsar, eller om det finns någon standard. Just på detta område är jag helt okunnig. Jag vet verkligen inte något om knätofsar eller folkdräkter för den delen. Här är tre knätofsvarianter.

Att resa en midsommarstång kräver sin man, män menar jag. Det krävs säkert träning så där en gång om året. Det kanske tom är ett hedersuppdrag, ungefär som att vara tomte.

Ranglig och hög kom den på plats, blåsten till trots. Riktigt vacker var den. Först dansade Folkdansgillet säkerligen åtta danser, innan alla barn med spring i benen fick komma intill.

Men då hade den här lille mannen tröttnat och vill åka hem. Lite sjuk visade det sig sedan, så vi avslutar aftonen med magsjuka. Jag hoppas att det är över i morgon och att ingen annan drabbas.

Inga sju blomster, men väl en stjärnflocka.

GLAD MIDSOMMAR!

I år blir det nog ett midsommarstångsfirande. Det är första gången på mångamånga år, men det vill till att den,midsommarstången alltså, är ordentligt förankrad, för det blåser bra. Inget regn än, så jag är glad.

Hit

ska jag inte i midsommar, men gläder mig åt att äldsta dottern och en bunt kompisar firar midsommar där. Jag får väl cykla en sväng ner till Skärvalången om jag vill se vatten.

Varför tröttnar jag aldrig på den här vyn? Den är ju egentligen lite enahanda,

men havet är havet...

Snart midsommar

och då öser regnet ner.

Någon som är förvånad?

En alldeles vanlig ledig dag

I förrgår kväll efter regnet var det så här vackert.

Min första lediga dag har gått i långsamhetens tecken och ändå har en del blivit gjort. Jag har av bara farten från i går rensat min garderob. Jag gillar faktiskt prydliga högar och kläder som hänger i färgordning.

Jag hade nog tänkt mig en trädgårdsdag, men yngsta dottern (hon som snart är 20) och jag for till staden vid Vänern för att leta jeans. Efter tio provade par hittade hon några som hon trivs med. Jag är bra på att shanghaia expediter, så jag behövde inte leta i alla högar, väldigt skönt. Min roll är bara att vara smakråd. På hemvägen hittade vi i vår lilla stad, inte vid Vänern, men väl vid Viktoriasjön ( jo, det är sant), en skoaffär ( mamma, jag visste inte att det fanns en skoffär här!) där dottern hittade två par skor till ett mycket rimligt pris. Det kan jag däremot inte säga om jeansen.
Jag köpte inte något. Inte så att jag har belagt mig själv med köpförbud, men jag tänker att jag borde slita lite mer på det jag har, innan det åker in något nytt i garderoben.

Min kropp och knopp har redan ställt in sig på nya rutiner, så precis innan jag skulle laga middag, var jag tvungen att pausa i soffan. Något annat hade varit otänkbart. Maten blev klar i tid ändå och nu hade jag tänkt mig en cykletur för att hälsa på min syster, men det hänger regn i luften och det är lite för långt för att chansa.

Det allra bästa med semester är ändå att kunna gå och lägga sig när man vill, dvs sent och veta att det inte finns några större måsten eller problem som ska lösas i morgon.

Atjoo!

Jag städar.
Mitt skrivbord på jobbet.
Var kommer alla papper ifrån?

Inte än

Jag känner mig inte som en nyponros, inte än, men hjärnan börjar klarna lite och ryckningarna i ögonen har minskat och jag orkar tänka lite framåt. På ondag börjar min ledighet på riktigt och då har jag 56 dagars ledighet framför mig. Femtiosex dagar, de känns som en evighet idag, men jag vet att de försvinner fort, fort.
Min målsättning är den samma som förra året. Jag ska verkligen försöka beta av den där hyllmetern med böcker och jag hoppas kunna sitta i min BadenBaden mer än fyra gånger. Förra sommarens tankar på motion spoilerades av att jag inte var riktigt frisk, men det är jag nu!
Nu regnar det ordentligt! Härligt! Om det inte blir mer normal sommar snart, så har vi snart augusti i trädgården. Vi ligger åtminstone ett par veckor före i blomning och annat. Det ska ju vara sommar nu, inte höst året runt.
Nä, nu är det väl dags att ta sig ur morgonrocken och fortsätta ut med hunden. Regnet varar nog inte så länge. Ha en fin söndag!

Ovisst

Hur ska det gå?
Hur många ska droppa ner?

Jag menar regndroppar, inget annat.
Regnet just nu är lika ovisst, som den match som stannar Sverige.

Jag hoppas på en rejäl rotblöta
och sen vore det väl bra om spanjorerna inte lyckas allt för väl.


Uppdatering
Match- och regnresultaten visar sig bli likvärdiga. Det såg lovande ut, men...

Lycka!

Kameran hittad.
Den hade varit på niornas avslutningsfest, men ville inte gå hem lika tidigt som jag...

Just nu

känner jag mig så här. Ingen koll på någonting. Jag har förlagt min kamera med många fina kort någonstans och jag har ingen som helst aning om var. I morgon är det avslutning och jag tror att det inte är en minut försent. Jag behöver varva ner. Återkommer när hjärnan och minnet återhämtat sig.

Tänker högt

I kväll ska jag INTE titta på fotboll.

Jag tror jag ska bada hunden i stället.

Nämen!

Nu när jag i sista sekunden (vad annars?) ska lägga in alla de 239 slutbetygen, då fungerar det INTE!!!

Och nej, jag gör inte fel, det är något annat det är fel på, minsann.


...


Annars har jag haft en toppenhelg i Halland. Jag har redan slutat känns det som.
Mer om detta i morgon.

Dessutom skulle jag vilja att det regnade en dag eller så.

Frihet

Nu kan jag andas ut. Synd att jag inte kan illustrera med ord hur min lättnadens suck verkligen låter. Visst arbetar jag en bit in i midsommarveckan och våra elever har inte sommarlov förrän nästa fredag klockan tolv, men ångestryggsäcken är borta.
Nästan alla mina måsten är avklarade. Jag har några småsaker kvar, som att sätta en himla massa slutbetyg... det ska nog gå bra. Jag har bestämt mig, när det gäller de flesta. Det finns alltid några, som jag grunnar över in i det sista, så dem får jag fundera över nu i helgen.

Om några timmar far jag och barnbarnet till Halland. Han älskar att bada, så jag tror att min plats de närmaste dagarna kommer att vara på stranden. Helt rätt plats just nu. Vi ska vara kvar ändå tills på måndag. Kvar hemma lämnar jag make och yngsta dottern. Dottern arbetar fredag och lördag och maken arbetar ideellt på lördag. Jag tycker liite synd om dem. Sådana här dagar ska man få vara ledig och det vid havet. Äldsta dottern med japansk studiekamrat kommer upp från Malmö och hälsar på mig och barnbarnet vid havet.

Det är inte bara jag som levt under press här: Yngsta dottern har klarat av sitt teoriprov för körkort och har en inbokad uppkörning snart. Äldsta dottern har klarat av tre tentor på två veckor och makens arbetsplats ska byta lokaler. Jag tror att mina måsten väger lätt vid en jämförelse.
Nu är det nog dags att packa, om jag ska komma i väg i rimlig tid.

En väldigt fin helg tillönskas ni alla!

Det artar sig!

Jag tror att jag skådar lite ljus i tunneln.
Snart, snart...

Dessutom åker jag söderöver på fredag :)

Bara två veckor

Nio arbetsdagar med elever kvar, bara nio, men det känns som en hel (j-a) evighet. Jag har denna veckan piskan över ryggen, en hel massa måste fixas och jag bara inte orkar. På något sätt reder det sig, det brukar det göra, men just nu vet jag inte hur. Jag känner mig precis lika jagad som älgkon och kalven som svischade över fältet här utanför i går eftermiddag.

Nu är det dags för sängen, måste upp tidigt i morgon och jobba undan lite medan hjärnan fortfarande fungerar.

Det finns de som påstår att det är ju bara att sätta igång och så är det väl...
i morgon bitti då.

Uppdatering 3:e juni mitt på dagen

Jag fick en del gjort tidigt tidigt i morse, men jag blir såå trött på mig själv och vad ska då inte andra bli?

Annars så skiner solen och det blåser rätt bra. Jag är glad just idag att jag inte cyklar till jobbet:)

Nepp, detta gå inte an; back to business!

Skugga, svalka

Tjugotre grader i skuggan redan klockan tio, så det är skönt att parasollet går att använda.