Hur har ni det?

Vi har det så här...

Jag tänker nog vänta med skottning tills i morgon, men just här var det tvunget idag.

Fint besök förra söndagen

Jag förstår att han stryker häromkring.

Det borde ju finnas lite att äta under snön

intill husen.

Barbro, katten, såg honom genom fönstret

och maken till ragg har jag inte sett på länge.

Snö

Blåst

Blåst

Snö

Ännu mera blåst

Snödrivor

Frysligt kallt

Det lär vara vårdagjämning om en månad

Vår...

Uppdatering 16.04

Jag har skottat i minst 1½ timma idag. Nu friskar det i, så det var säkert till ingen nytta... förutom motionen då.

Bytes

Finnes: Gråväder och snöflingor i luften

Bytes mot: Solsken, takdropp och fågelkvitter.

På jakt efter bilder

Medan jag väntade på att en sportlovsaktivitet , en cirkusskola, skulle köra i gång, gick jag ett varv med den lilla kameran i huset. Byggnaden var förr ett bibliotek, numera hyser det turistbyrån , en utställning och forskaravdelningar.

Det är så typiskt att det ska till ett uppdrag för att jag ska se sådant som bjuds i kommunen.

Utställningen om filmen var ganska liten, men intressant. Det är en upplevelse att se bilder ur filmen i STORT format. Jag hoppas bara att det var OK att fotografera. Jag såg ingen skylt.

Strålkastarnas ljus stör ibland och ibland tillför de något annat.

Utställningar kan lämna olika avtryck.

Jag log för mig själv, när jag läste vad Matilda berättar om sin bild.

Lite oskarpa bilder är de här, som inte kommer att vidarebefodras till fotoklubben, men jag tror nog att de håller i ett blogginlägg.

Jag fick förresten med två bilder mina två första dagar, 13 och 14 februari. Vi får väl se hur det går de andra två dagarna.

Redan måndag

På vägen hem

I går sken solen några timmar. Det är märkligt hur mycket den påverkar mitt humör. Nu är det gråvitt ute igen, inget vidare fotoväder. Jag har åtagit mig att för fotoklubben fotografera några dagar nu i februari. Klubben har ett årsprojekt, där kommunen ska skildras varje dag det här året. Kan jag väl göra, tänkte jag då i januari, när jag fick frågan. Idag är det dag tre av fyra, så det ska väl fixa sig, men jisses vad frusterande det är, när det inte blir som jag vill eller tänkt.

Här är det lov och det märker jag väl inte så mycket av. Vi har ju inga lovlediga barn hemma numera. Jag gör det jag är bäst på; såsar fram genom vardagen och tänker på sådant jag borde göra... som att besöka andras bloggar. Det har jag varit väldig dålig på det sista. Min blogglista är ganska lång , för att inte säga jättelång, så jag hoppas jag hinner med alla under veckan.

Jag hoppas att just den här veckan blir lång. Jag längtar inte till fredag. Nu ska jag alldeles strax
försöka fotografera den enorma rimfrosten på våra nypon. Vem vet det kanske blir dagens fotoklubbsbild för min del. Jag har några bilder att välja på för dagen; biblioteket, en Arnutställning och en cirkusskola.

I morgon

är det fredag och sedan börjar lovet... Det känns nästan overkligt.

Återanvändning.

Den här bilden är nog den mest nedladdade från min blogg.

Jag skannade in ett julkort jag köpte i Dublin. Tyvärr vet jag inte vem som fotograferat

Vi nästan druknar i snö, men bara nästan...

I går fick jag höra från en av mina elever: Kan jag sitta här och jobba undan (kvar i salen själv), för jag vill hinna åka lite skoter medan det är ljust, när jag kommer hem? Detta säger en en del om vintern här; skoter och Slätten.
Själv druknar jag i papper och skrivböcker...Nu är det diciplin som gäller.
Snart är det lov, det är den känslan som håller humöret uppe. Efter lovet trillar de nationella provens uppsatser in för rättning, men det tänker jag inte tänka på förrän då.

Lite pausmusik

Inte världens bästa inspelning. Dottern spelar fint, men resten...
Hur som helst älskar jag Compassion av Lars Jansson och det är musiken som är viktigast här.

Same same and not different at all

Jag planerar, rättar, stryker och tänker.
Somnar under de få teveprogram jag ser.
Den här tiden på året är värsta födelsedagsperioden, så ett och annat kalas hinns med.

22 minus ute i morse och 14, 2 i köket...
Hundarna vältrar sig i snön. Vinter är ren lycka för dem.
Idag hade vi (inte hundarna) närkontakt med två älgar, två lite vilsna fjolårskalvar. Hoppas de klarar den här vintern.
Färre fåglar syns vid frööautomaten i år, så också idag.

Pianodottern på besök, väldigt skönt att se och höra henne igen.

Livet med allt som det innebär tar mycket tid och kraft just nu och jag hinner inte riktigt med den här världen, tyvärr. Det blir lite sporadisk aktivitet här ett tag framöver.

Vardag

Digerdöden
Magellan och grabbarna
Rasismens historia
Fredag möter Robinson
Bokrecensioner
Äktenskapsfrågan
Omdömen inför utvecklingssamtal

Jag är inte precis sysslolös...
Tur att det är lite roligt.

Det tar sig

Nu har vi nästan åtta timmars dagsljus.
Snart kanske det är ljust, när jag kommer hem.
Som jag längtar, för jag behöver det där ljuset.

Idag är det fixardag; allt som jag inte hunnit (damma, dammsuga, torka golv...) och allt som behöver ordnas inför nästa vecka.
Jag hostar och snörvlar fortfarande, så det lär inte gå i racerfart.
En sak i taget och ingen tid vid datorn, då blir det nog bra,
eller OK i alla fall.

Vårtecken?

Idag gick Gerda ut, alldeles självmant, för första gången på över en månad.

Jag tror att det går att tolka som ett tecken på att vi går, om inte mot varmare tider i brådrasket, så i alla fall ljusare sådana.

Jag kanske bör påpeka att jag fortfarande är väldigt glad över den riktiga vintern.

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Dunk, dunk

Förkylning på gång? Jag har i alla fall rejäl huvudvärk, så jag är hemma idag. Nästan värt ett kors i taket, för jag är den där sorten som oftast tar ett par tabletter och tänker att det går nog i dag med.

Ute är det nollgradigt och små flingor syns i luften. Vi lär nog ha vinter ett tag till. Härligt, jag la ju in en beställning på minusgrader och snö t o m v. 7.

Även om jag gillar vintern så är dagens gråa och kalla ljus direkt deprimerande. Jag ska lyxa till det med lite kardemummakaffe och tända ljus och hoppas då att den där trista känslan jag får av dagsljuset försvinner.

Ny vecka och måndag; det är väl då man tar nya tag? Så en fin dag och vecka tillönskas ni alla!

En till som flyttar

Izo ska snart flytta till Malmö. Ledsamt, sorgligt och tomt blir det, men han är Hannas hund, så det är inte mer än rätt. Någonstans hoppas jag att han inte förstår skånska och vill hem igen. Jazza lär sakna honom, men det blir bra för henne att utvecklas på egen hand också.

Från djupet av mitt hjärta

Ett stort och varmt tack för alla hälsningar!

Jag återkommer med berättelsen om hur det kan gå till att fylla femtio, för så var det, när man, läs jag, snällt bett om att få slippa att bli föremål för uppvaktningar. På bloggen är det en annan sak. Jag kan väl säga så mycket som att det gick sådär. De är inte alldeles lydiga mina medmänniskor, men fint och roligt har det varit på alla sätt och vis ändå.

Ja, det ska det tydligen

Vara på det här viset...
så nu biter jag ihop och tar mig an veckans värsta dag schemamässigt, tisdag.
Ha en fin dag alla ni andra, för tisdag till trots tänker jag ha en himla bra dag!

Ska det vara på det här viset?

Jag arbetar i skolan.
Jag har två döttrar som går i skolan.
De börjar inte förrän den 18 resp. 25 januari.
Jag började i förra veckan.
Jag får liksom inte riktigt ihop det.
Rättvist är det i alla fall inte.

Ingen ordning alls

Sova kan jag, men inte vid rätt tidpunkt...

Tydligare än så här blir det inte

Att klä av granen har fått en ny innebörd.
Nästan lite sorgligt tycker jag.

Trög början

Idag, alldeleles snart, ska jag åka iväg till jobbet. Vi börjar förmiddagen med samverkansmöte; organisationsförändringar... Det är precis lika laddat, svårt och okul som det låter. Sällan blir det till det bättre, men det är ingången nu med, att det ska bli bättre för de flesta.

Jag ägnade nästan hela dagen åt papper i går. Att rensa och sortera pärmar dammar och det kliar fortfarande i ögonen. Gerda dök glatt i pappershögarna och jag tror vi får kontrollera säckarna, innan de far för vidare befodran mot återvinningsstationen. Den här gången ska det bli klart. Jag har bestämt mig. Skrivet så här verkar det ju ordningsamt och ordentligt, men de som känner mig vet ju att jag är mästarnas mästare på att skjuta upp till morgondagen.

Det är faktiskt bara 11 minusgrader ute och det känns numera överkomligt. Vintern har varit det bästa med det här lovet, sedan kommer nog sovmornar på god andra plats. Det känns tungt att gå upp vid sex igen.

Meddelas endast på detta sätt.

Akut och allvarligt utbrott av lovkoma här hemma.
Återkommer när jag fått fart på hjärnkontoret.

Ännu mera snö

Storögt konstaterar jag att det kommit en decimeter till under natten. Det är nästan så att jag funderar på var mina skidor och stavar finns, men bara nästan. Världen blir så mjuk, ren och tyst, när snön faller. Att solen skymtar bakom molnen och att det bara är åtta minusgrader gör det inte sämre.

På dagens agenda står hundrastning, inköp av födelsedagstulpaner och röjning. Julen ska bort!
Den eviga frågan Vad ska vi äta idag? besvaras bäst med hänt i veckan, dvs kylskåpsrensning.
Ibland, men lite för sällan, kan det innebära att det blir något extra gott. Det beror oftast på att det extra goda inte hinner bli rester. Att jag sedan vet att det blir moussaka där tulpanerna lämnas gör det hela lite lättare.

Nytt år och nya tag... ja kanske, men hittills har jag känt mig lika seg som vanligt.

Ha det fint i snön!

Nyårshälsning

En kall avslutning och riktig vinter 2009

kan bara innebära att det blir bättre. Jag hoppas ni ser ljuset.

Om ett halvår ungefär ser det ut så här Tänk så mycket vi hinner uppleva innan dess.

Så jag önskar er alla goa människor

ett riktigt Gott Nytt År!

Mutter...

Nytt år... jaha. Ungefär så känns det. Lite trist, men jag värjer mig mot den lite klämkäcka stämningen som omger nyår. Jag har nog generellt svårt för storhelger.

Jag ska inte summera, för det gör så många andra mycket bättre. 2009 är nog året jag helst skulle välja bort om det ginge.

Jag ska inte lova något heller, men önska ska jag. Jag önskar att jag ska börja styra upp min vardag lika effektivt som jag styr upp mitt jobb och jag önskar att jag också kan lära mig att leva i nuet, inte skjuta upp till senare, i morgon eller på måndag.

Hrmm, när jag läser igenom vad jag skrivit, inser jag att detta gör ingen människa glad, men jag är nog i grunden mest sur över att jag vaknat halv sex en helgmorgon. Jag har inte druckit något kaffe än heller. DET är nog också en stor del av förklaringen.

Nu är glada julen slut...

Barbro

Vintern och julen är krävande. Så är det oavsett om man heter Barbro eller Gerda. De tar sig an snön och kylan på olika sätt. Barbro inser att det finns smådjur där under snön och huset och beger sig i väg på några dagliga rundor. Detta trots att snön är kall och besvärlig. Än håller inte skaren så hon sjunker ner säkert varannat steg. Gerda däremot vägrar att gå ut. Jag försökt att övertyga henne om nyttan med frisk luft, men hon vänder i luften och är inne igen, innan jag hunnit stänga dörren. Jag vet inte riktigt hur det går till och jag kan bara konstatera att hon är snabb, väldigt snabb. Om man är en liten katt på dryga året, så måste energin ta vägen någonstans. Normalt sett smyger Gerda på fåglar ute nästan hela dagarna och fångar en eller annan mus på nätterna, men nu går ju inte det. Smyga på fåglar går ganska bra inne också. Blomkrukor fungerar utmärkt att gömma sig bakom och än (ta i trä) har inte någon åkt i golvet. För att riktigt få utlopp för sin energi och jaktinstinkt har Gerda nu hittat det ultimata föremålet; julgranen. Julgranen och allt som hänger i den är snart en saga blott. Jag köpte nya julgranskulor till halva priset i går och alldeles nyss hördes en förfärlig duns på övervåningen...

Jag tror inte jag behöver säga mer.

Inte fullt så fridfullt

Det är inte bara jag som uppskattar snön. Hundarna plöjer sig fram och rullar sig vällustigt i snön. Jag är något mer stillsam: skottar lite och promenerar lite. Det är halt under nysnön kan jag meddela. Jag har inte trillat än, men det är säkert bara en tidsfråga.

Fridfullt

Snöflingor
Hundrastning
Halkat iväg med dottern till bussen
Ännu mer snö och blåst
Knaster från vedspisen
Tända ljus
Eftermiddagslur på soffan
Lutfisk och torsk till middag
Bestämt att nu äter vi ingen mer julmat i år
På spåret, tog Frankfurt på tio poäng
Funderar som bäst på om jag ska sova eller läsa ut Hungerspelen
Det lutar åt boken

och

imorgon är det en Annan Dag

Julhälsning

GOD JUL !

Hoppas julefriden lägrar sig nu.

Ett måste på listan är nu struket

Granen står numera i en julgransfot.

Så här lite snö var det på Luciadagen.

Just nu

Minus sjutton komma åtta grader.

Ute.

Inne är det ungefär lika mycket, men plus

och det är jag tacksam för.


Uppdatering
Solsken, rimfrost, sparkföre.
Jag bor mitt i ett julkort.

Julmys i Malmö

Lugnt, avspänt, hela familjen, vitt på marken och skidor på teve. Då är det jullov.

Fortfarande vitt ute

Det är knappt att jag tror det, men snön ligger kvar. Ljuset gör allt lättare och hundarna renare ...

Betygen satta, allt som måste vara rättat är rättat och luften håller på att gå ur mig. Det är mao precis som vanligt. Det blir säkert jul nästa vecka, men innan dess ska en hel del klaras av.
På fredag bär det av söderöver mot Malmö, en kort visist över helgen. Det är första gången äldsta dottern inte firar jul hemma, men det är ju så att människor jobbar över jul också... Det känns konstigt och det kommer märkas att det fattas någon, men så är livets gång.

Jag har just nu en helt annan dygnsrytm, lite besvärligt, men det ska väl rätta till sig. Därför ska jag nu avsluta det här dygnet med lite strykning. Det är ett bra sätt att varva ner på. Det är sant. Jag tycker så. Jag är inte ironisk, jag lovar.

Ha det fint och julstöka lagom mycket!

Tajming

Det har snöat.
Det är vitt på marken.
Lycka.

Lagom vackert

Så här i juletid får vi höra många väldigt vackra sånger, en del så vackra att de i mitt tycke blir slätstrukna. Detta är väl kanske inte någon julsång, men alldeles lagom vackert för att tilltala mig. När jag tänker efter så är nog nerv, närvaro och känsla viktigare för mig.

Dagens paus vid datorn

En bra tisdag: Inget regn, jag har varit ute i dagsljus och vet vad vi ska äta till middag.

Idag har vi sett Slumdog Millionaire med eleverna på bio. Efteråt diskuterade vi många olika saker , bla vad de tror att Jamal gör med alla pengarna och vad de själva skulle göra med så mycket. Intressant var att de hade flera förslag på vad Jamal kunde tänkas göra, men väldigt få kunde säga något om vad de skulle använda summan till själva. Vi har nog för mycket, var en kommentar.


Fotot är från januari 2007

Tid, frid och stämning efterlyses!

Nu ska jag alldeles strax åka till jobbet i några timmar. Om det är intensivt i vanliga fall så är det extra av allt just nu*. Jag satt tre timmar i går kväll med bokrecensioner och det var skönt att stryka ett streck på listan i går kväll. Det är så här det fungerar med förtroendearbetstiden, tio timmar per vecka har vi lärare att, än så länge, fritt lägga på planering och efterarbete. Just veckorna innan terminsslut är intensiva. Det är svårt att hålla den där tiden, men vissa veckor kan det hända att det är mindre att göra också, så det jämnar helt säkert ut sig
eller ja, inte jobbar vi totalt sett för lite, som många tycks tro.

Nu var det ju inte det här jag skulle skriva om, det bara halkade med när jag skrivit första meningen, utan hur går det med adventsfriden och julstämningen? Jag hittar inte den någonstans och det känns inte riktigt bra. Jag vill inte tro att stämningen bor i de dukar och ljusstakar jag ännu inte tagit fram. Adventsljusstakar, kalenderljus, en julstjärna och några hyacinter borde väl räcka?

Hoppas ni får en fin andra advent! Här skymtar solen och det känns väldigt bra för en ljustörstande själ.


* Det beror en del på att jag varit sjukskriven och måste få in så heltäckande bedömningsunderlag som möjligt nu när "mina" tonåringar ska få sina första betyg.

Tidig väckning

I natt ställs klockan på fem i två. Yngsta dottern begår radiodebut .
Hon ska "påa och ava" i en timma. Jag kanske inte riktigt orkar hela timmen, men lite måste ju en stolt mamma höra. Allt är inspelat i förväg och dottern har meddelat att hon inte är nöjd. Den synnerligen okritiska mamman kommer inte ha något att anmärka på. Det är jag säker på.

Med kameran på jobbet.

Temadagar i skolan . Jag och trettio elever har foto. De tar fina bilder, annorlunda bilder, vågar mycket och kan väldigt mycket mer om bildredigering än vad jag kan.

Ja, himlen var precis så här blå idag.

Det artar sig!

Minus 10,2 grader,
frost
och en vacker måne
som skymtar då och då.



Jag fortsätter racet. Det känns inte som om jag kommit in på upploppsrakan än.