.JPG) |
| Ungerskt lejon |
 |
| Så här vacker är inte hösten än. Jag undrar varför bilden vänder på sig... |
Jag andas ut och betraktar kvällens måne, allt medan lungorna fylls av höstluft. Att andas in ren luft och känna hur hjärnan rensas, gör underverk för humöret och orken. Jag har fortfarande mycket att rätta, men det kommer ju en helg ... Just till i morgon behöver jag inte stressa med det, för vi har studiedag. Vi ska ägna oss formativ bedömning, bra, men mycket att tänka annorlunda kring. 
Sånt här roar jag mig med nu: rättning , budgetförslag som såklart innebär neddragningar, konsekvensbeskrivningar osv... Förra veckan och den här händer en hel del utöver det vanliga, som tar tid i anspråk. Jag ska t ex alldeles strax åka i väg i ruskvädret för att ta emot en långväga gäst, från Pakistan, ja han kommer inte direkt därifrån, men ni förstår. Sådana här planerade saker utanför ramschemat innebär att jag jobbar mer och då kallas det fenomenet förskjuten arbetstid, dvs jag ska kunna skjuta tillbaka övertiden vid något annat tillfälle och ta lite ledigt, dock inte från lektioner. Det är ju inte precis så att de tillfällena yppar sig så ofta. Systemet är inte särskilt smidigt. 
Göran Persson är död och kommer till paradiset där han möts av S:t Per. S:t Per är lite förlägen men hälsar honom försiktigt välkommen.
- Tack! sade Göran. Jo, jag tänkte nog att jag skulle hamna här!
- Mjah, sade S:t Per. Du har ju på det stora hela uppfört Dig mycket anständigt och i betraktandet av Din barndom och så vidare så bestämde vi oss för att vi gärna ville ha Din själ här. Men förstår Du, vi har inte så mycket erfarenhet av framträdande vänstermän..
- Jaja, det blir bra. Sade Göran. Släpp in mig bara!
- Jamen, ser Du, sade S:t Per, det var lite konkurrens om att få tag i Dig.
Faktiskt blev vi tvungna att göra ett litet avtal med djävulen...
- AVTAL MED DJÄVULEN! utbrast Göran förskräckt.
- Det är inte så farligt, sade S:t Per, men han menade att de flesta av Dina vänner ändå bor hos honom, så vi avtalade att Du får lov att tillbringa ett dygn i Helvetet och ett i Himlen. Sedan får Du välja var Du vill vara resten av evigheten.
Göran protesterade en del men avtalet var på plats.
Så S:t Per visade honom en hiss, de sade farväl och på återseende om ett dygn och Göran tryckte på "Helvete".
Han körde nedåt mycket länge och hissen stannade vid en stor svart port.
Han ringde på och ögonblickligen öppnade djävulen själv för att ta emot honom.
- Göran! Gamle vän, kom in! hälsade Satan och Göran steg på. Här stod han då, på en gigantisk övertäckt golfbana.
En massa av hans gamla regeringskamrater gick runt och spelade golf.
Banan var perfekt. Det var mycket varmt men små lättklädda djävulspigor serverade kalla drinkar. Göran spelade hela dagen och på kvällen hade Erik Lallerstedt (som också hade dött tidigare) lagat en gigantisk buffé med massor av feta läckerheter.
Innan Göran visste ordet av så var dygnet över och det var dags att åter åka till Himlen.
Då han kom in i Himlen var han mycket eftertänksam men också här var han varmt välkommen.
Han fick änglavingar och en harpa. Resten av dagen spatserade han från moln till moln och hörde fåglarna sjunga och åt friska frukter från träden.
Senare åt han en lätt, god och kalorisnål middag. Han kände att det fortfarande kurrade lite i magen när han gick och lade sig.
Det hade varit rätt tröttsamt att lyssna på harpspelet och han saknade sina gamla kamrater från partiet.
Nästa morgon berättade han om sitt beslut för S:t Per, han skulle välja Helvetet.
S:t Per försökte övertala honom att stanna men han var bestämd. Han ville tillbringa resten av evigheten med sina vänner.
S:t Per gav upp och ledde honom till hissen. Då han åter ringde på den stora svarta porten var Satan lika snabb att öppna men nu var dock golfbanan borta och det enda som syntes var miljoner av människor som vred sig av plågor i den eviga skärselden .
- Men! sade Göran. Var är golfbanan, var är drinkarna, brudarna och maten?
- När Du var här var det valtider, sade Satan. Nu har Du röstat på oss...
************************************************************************
En helg att bevara i minnet, när det är november, mörkt och kallt. Härlig krispig sensommar eller höst, det beror på hur man väljer att se det. Att se solen stiga upp är underbart.
Det blommar än, men kalla nätter gör nog att de knoppar som finns inte kommer slå ut.
Utsikt från köksfönstret. Visst är det fint med älgar, råddjur och tranor utanför huset som hemma, men jag fördrar en utsikt som denna. Lördagen innebar loppisbesök. Vi var sannerligen inte de enda som planerat in detta. Många människor var det och väldigt välorganiserat, så jag klarade en dryg halvtimma. Jag har numera väldigt svårt att trängas längre stunder. Jag blir less, trött och yr.
I kön innan avspärrningarna släpptes kunde vi lyssna på musik. Just det inslaget ökade på trivselfaktorn. Skönt att slippa skvalmusik ur högtalare.
Många fyndade. Det tur att vi har olika synpunkter på vad ett fynd är.
Damen här fick hålla hårt i sitt fynd, för det fanns många som kastade lystna blickor på detta fordon.
Jag fyndade också. Det behövs ett lagom stort eller litet bord i stugan. Ett bord att ställa kaffemuggen på när jag läser. Jag har letat ett tag och igår hittade jag det. Det behöver fixas till lite.
Så här ser det ut efter första strykningen. Jag ska strax ut och måla igen.
Hösthorisont
