Snart snart

Minusgrader och små små vita korn i billyktornas sken i morse. Tillräckligt för att jag skulle känna förväntan, men... nu är det bara minusgrader och barmark. I och för sig så mycket bättre än slasket och leran.
Fortfarande rejält förkyld men jag anar hyacintdoften. Vet inte om jag lurar mig själv, för jag så gärna vill känna doften. Den är ju en del av adventstiden.

Det slog mig häromdagen att jag kanske skaffat vita julblommor som en besvärjelse, får väl se om det hjälper.

I morgon eftermiddag ska alla betyg vara satta. Jag är väl ganska klar över dem, men så här i slutet blir jag alltid tveksam. Har jag sett tillräckligt? Har jag gett alla tillräckliga möjligheter att utvecklas? Är jag rättvis? Ja, så snurrar det medvetet och omedvetet i mitt huvud. Nu har jag några timmars arbete framför mig med allehanda rättning, bla 29 tyskprov. Jag har snabbkollat de, där jag ville veta mer och proven ändrar inte min bedömning, men några är så sakteliga på väg framåt och andra har tappat farten. Skönt att det är en hel termin kvar.

Pyntat, bakat och gjort julgodis? Nää, inte än... får se om jag hinner.

Flickorna kommer ju hem på tisdag, så det ordnar sig väl då om inte förr.

Nä, rättning var det....

Hopp

Nu hoppas jag att New Jerseys delstatsparlament fattar det rätta beslutet
om att avskaffa dödsstraffet.

Uppdatering
Rätt beslut är fattat. 20071213

däppt i näsan

Jag känner inte hyacintdoften

trist


Nu laddar jag för sista rycket; detta bara MÅSTE bli en effektiv vecka
på jobbet
hemma

Bettskena på
och fokusering.

Jo, jag vet...men ibland måste man bara.


så är det

Andra advent

har knappt hunnit börja, innan mörkret sänker sig. Jag har en hel arbetsdag framför mig, känns det som. Det är den där skolan ... Det ordnar sig, det brukar det göra.

Gårdagen ägnade jag åt mest ingenting och det är märkligt att just det tar sån tid. Kurerade mig från förkylningen, som nog börjar släppa greppet, ta i trä, och slappade i största allmänhet, om man nu kan det med en bestämd tvååring i huset.

Idag har jag hunnit vara ute, gick en sväng i skogen med en av hundarna. Mossgrönt är en mjuk vacker färg, men jag hade hellre sett att det är vitt. Luften var syremättad och det kändes riktigt bra. Synd att jag inte hinner med några promenader i dagsljus under arbetsveckorna.Veckan som gick har varit en rätt omskakande sådan. Min syster, lillasyster, hamnade på sjukhus i Frankrike efter en dag på skidsemstern och det var inte benen som råkade illa ut, utan hjärtat.

Vad som hänt vet vi fortfarande inte, men i morgon är hon förhoppningsvis på väg hem till ett sjukhus i närheten. Förhoppningsvis betyder inte att hon är för sjuk för att resa, utan det måste vara en läkare med och det är väl där det lilla frågetecknet fortfarande finns.

Jag är oerhört tacksam att det finns skyddsnät och organisationer som SOS i Danmark, men andas ut gör jag inte förrän jag vet vad det är som hänt. Då får vi inrätta oss efter det. Ovisshet är fruktansvärt.

Min syster, som är syster, dvs sjuksyster, har ändå en fantastisk inställning och säger att nu vet jag verkligen vad det innebär att inte förstå vad personalen säger. Engelskkunskaperna i Frankrike lämnar nog en del att önska även på universitetssjukhus.



Nu håller jag alla tummar och tår för att hon ska komma hem i morgon.

Upptäckt

Himlen är faktiskt inte grå idag.
Solstrålar lyckas leta sig igenom molnen ibland.

Om jag inte

visste bättre, så hade jag trott att detta är årets mörkaste dag.

Men vi har en solstråle på besök över helgen,
så vi överlever nog här i huset vid vägens slut.


och dessutom


har jag nog köpt/beställt nästan 10 julklappar.
Jag har inte varit ute i så god tid de senaste 25 åren.
Nu gäller det att hålla ångan uppe.

Funderingar, avdelning trafik

Jag åker rätt många mil till och och från jobbet varje dag och då hinner jag tänka. Ja, det är inte så avancerat som det låter, utan lite mer ostrukturerat tankefladder. Under senaste tiden har andra människors brist på trafikvett förundrat mig.

Varför måste alla, ja nästan alla, köra så fort? Jag är helt säker att det står 90 på skylten, när det inte står 70 eller 50, för jag passerar ett omfattande trafikkaos på vägen till jobbet. Vägverket gör om en bred autostrada till trefilsväg med vajer mellan de mötande körbanorna. Det är där på de där möjliga omkörningssträckorna som tempot höjs högst avsevärt, också i det fältet som inte är omkörningsfil. En annan del av sträckan åker jag på Skaraborgs mest trafikerade väg. När eller om man kommer ut på den vägen, vilket är synneligen svårt i rusningstrafiken på morgonen, så varierar tempot från 60 till över 100. Även denna väg ska breddas och bli snabbare (?). Att vi ska ha en säkrare trafikmiljö är jag helt med på, men jag är då inte alldeles övertygad att den blir det med större möjligheter att köra fort, fortare , fortast.

Säkerhet - då kommer jag osökt in på avsaknaden av cykelbelysningar och reflexer. Samma förundran här; tror så många att de syns i mörkret och regnet på vägrenen? Hur kan de bara inbilla sig att de är självlysande? Här om dagen var det så nära att jag tvärnitade på vägen för att prata vett med, läs skälla ut, en vuxen man på cykel. Nu hade jag en sådan kö efter mig, att jag hade orsakat ett smärre trafikkaos om jag hade stannat där, så mannen i fråga klarade sig undan mig. Jag skulle dessvärre tro att det bara är en tidsfråga att något händer, om han fortsätter att cykla på landsväg i mörkret. Att vara vuxen innebär inte med automatik att man tar ansvar, det är helt tydligt.

Reflexer är ett annat kapitel. Som jag upplever det finns det två varianter: De med reflexer, många reflexer, på gröna eller brandgula västar eller jackor. De syns bra överallt och sedan finns en ganska stor grupp av gångtrafikanter som nog aldrig hört talas om trafiksäkerhet och reflexer. Helt tydligt är att Barnens trafikklubb, som fanns förr, borde återkomma men som en klubb för vuxna.

Irriterad? Jag?!

Japp, det är jag.

************************************************************************************

Med den fokuseringen och beslutsamheten tror jag visst att kattfröken är en överdängare på att fånga möss.

Detta som en kommentar till inläggen nedan.

En blå himmel ( klicka på bilden)

någon dag ibland...det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?

Är sååå trött på gråväder och regn.

Slutgnällt.

Moteld?

Yngsta dottern och pojkvännen bytte ju lägenhet för en tid sedan. Kattfröken, Barbro, är helt galen i lådor av alla de slag och den gången valde hon rätt låda.

Lite synd att Barbro är innekatt, för annars skulle hon kunna göra en insats här på landet hos oss.

Hyresgäster

Ur NE:

Större skogsmus, halsbandsmus, Apode´mus flavico´llis, art i gnagarfamiljen råttdjur.

Den är 9-13 cm lång, med ungefär lika lång svans därtill. Ovansidan är grå- till rödbrun, undersidan smutsvit med ett rödbrunt tvärband på bröstet.

Arten lever i skogar, i vissa områden också i öppnare terräng. Den förekommer i större delen av Europa österut till Ural, men saknas i delar av Västeuropa. I Sverige finns den norrut till s. Norrland.

Den är närmast allätare.

Vintertid söker den sig ofta inomhus.

Inomhus, jajamen!

Vi har en större bosättning i vårt brygghus. Kriget, för det är ett sådant, pågår för fullt. Fällor och allehanda utrustning för säkert över 1500 kronor har inhandlats under hösten.

Anticimex har varit här två gånger och lär nog komma igen.

I fällor i stall, brygghus och under vårt hus tar vi cirka tio möss per dygn. Hur många som dör av gift är svårt att säga för dem ser inte så ofta.

Under bostadshuset har vi mest små möss och det är jag tacksam för. Möss inomhus? Bara två,tre stycken i diskbänksskåpet tidigare i höstas. Jag hoppas att det stannar därvid också.

Kemisk och teknisk krigföring till trots, tror jag att befälhavaren, maken, nästan tänkt tanken katt eller katter och då ska ni veta att då har det gått långt. Jag tror emellertid att det stannar därvid, bara en tanke. Maken och katter är inte riktigt kompatibla.

Till sist ett meddelande till döttrarna: Det är ingen fara att komma hem. Mössen är i uthusen ( ta i trä). Jag skulle tro att det finns läskigare djur i större omfattning där ni befinner er nu.

Adventstid - förkylningstid

Jag sa lite obetänksamt på jobbet i förra veckan att jag blir väldigt sällan jätteförkyld, utan lite mer ständigt småförkyld.

Det skulle jag inte sagt.

För nu är det förkylt.

Rejält.

Jo, jag är hemma, tänkte att det nog kunde vara bra och att jag inte skulle gynna medicintillverkarna mer än nödvändigt.

Ha det bra alla ni andra, friska, halvsjuka och sjuka!

World Aids Day

Världsaidsdagen var det igår. Hiv/Aids har uppmärksammats på flera ställen de senaste dagarna. Jag hoppas innerligen att en sådan här dag ökar kunskapen och att många fler inser att detta berör oss, även om vi känner oss trygga i Sverige. Jag tror inte att det är många här hemma som känner någon som är hivsmittad och på ett sätt är det väl bra. Aids drabbar så många så skoningslöst i synnerhet i fattigare länder. Vi har ett skyddsnät, det finns inte i många länder

Många många miljoner är beroende av att släkten eller grannar ställer upp för att att hand om den sjuka och i förlängningen barnen som blir kvar. Många länder är berövade på en stor del av sin arbetsföra befolkning och utvecklingen och fattigdomsbekämpningen kan inte gå framåt då.

Det är här vi kan göra en insats. Pengar behövs till informationskampanjer, testkliniker, mediciner och inte minst mat. Får du inte rätt och tillräcklig mat gör medicinen liten nytta.

Det behövs pengar till barnhem, skolor och utbiildning på högre nivå. Det finns tillräcklig kunskap i många länder, men den är begränsad till för få människor.

Ska attityder förändras, krävs det massiva insatser. Just attitydförändring är oerhört svårt att genomföra. Vi kan bara se på hur diskussionen går här hemma om hur vi ska/bör förändra vårt sätt att leva för att vända klimatutvecklingen. Det finns de som uttrycker att det inte är någon idé att förändra sitt levnadssätt eller att de inte tror på larmrapporterna. Värt att betänka är att vi har tillgång till kunskap.

Jag hoppas att svenska kyrkans julinsamling får in många miljoner under december månad. Går du i kyrkan någon gång under advent, tänk lite extra då, innan du lägger i mynten. Dina pengar gör skillnad. Du kan också skicka ett sms till 72 900 och då skänker du 20 kronor.

Rosetten ovan köpte jag i Uganda. Där finns TASO, The Aids Support Organisation. De arbetar förebyggande. De vårdar och behandlar och de stöttar hiv-smittade och aidssjuka och deras familjer. De är framgångsrika, men skulle behöva vara många fler och ha mer pengar.

Igår var jag i S:ta Helena kyrka i grannstaden på en musikgudstjänst och den stunden gav mig mycket. Jag hoppas att det är många fler som inser att varje gärning och tanke räknas.

Decemberväder

Denna bilden visar den främsta anledningen till att jag verkligen vill ha minusgrader och snö.
Nu.

En kort stund i dag på eftermiddagen bröt solen igenom i regnet och regnbågen är lika vacker i december som någon annan månad, men mer sällsynt tror jag.

Hur var det nu då?

Jo, det var en bra föreställning. Fantastiskt duktiga musiker och Rikard Wolff som sjunger med känsla. Tiden gick fort och det är ett bra betyg. Röd tråd? Kärlek på många olika sätt och en hel del om Rikard själv. Jag tycker att han är enorm för att han är en sådan genuin människa.
Jag är lite kritisk till en sak bara. Jag upplevde att det inte rätt igenom hela föreställningen var människan Rikard Wolff som uppträdde, utan vi såg då en rollfigur i stället. Lite synd.

Men köp skivan och gör någon glad i jul!

Äntligen fredag!

Efter en hysterisk vecka planar jag ut. Många kryss finns det på mina listor, men mycket återstår, som tex att hitta adventsljusstakarna. Är i alla fall ägare till två amaryllis, tre hyacinter och två julstjärnor, så det ska nog bli ordning på torpet till på söndag. Det är ju en heeel dag kvar.
Trevlig fredagkväll!

Hemma och vänder

Ikväll åker jag de nästan sex milen tillbaka, för att här gå på konsert.

Jag såg Edith- programmet för några år sedan, rätt många år när jag tänker efter...
Det var bra. Den gången gick ljudanläggningen sönder, men det gjorde inget för Rikard Wolff har en röst och teknik som klarar sig ändå.

Det ska bli VÄLDIGT skönt att släppa alla vardagstankar för en stund.

Så här kan man också ha det

Ett av många kort från döttrarna. Jag tror allt att det måste bli en resa snart... eller ja i februari kanske. Den månaden kan jag både ha och mista precis som november.

Om jag är avundsjuk?

Hrmmm, nää inte det minsta. (ljuger lite otvunget)

Nu kommer vintern!

Snön kommer redan i morgon - snöfall väntas i nästan hela Sverige.
SMHI: Det blir en vit advent på många håll.

Stor lycka !

men

det var det bara det där med nästan och många...

och vid en närmare kontroll gäller inte den prognosen här.

Vi ska få regn...




Attans vad besviken jag blir!

Ny vecka

Kommande vecka lär bli en riktig racervecka. Frågan är hur mycket jag kommer glömma att göra. Ser att det är många saker som ska göras och de spretar åt olika håll. Rapporter, möten, frågor och sedan ska jag visst undervisa också...
Det finns bara ett sätt som fungerar; fokusera, bita ihop, köra ner huvudet mellan axlarna och göra en lista för varje dag. Så det gör jag nu!

Usch, jag gillar inte november, mörkt ute, kallt, blåsigt och 15,6 grader i köket! Vinden ligger på från fel håll.

Ha en fin vecka alla ni andra!

Grått och rått

Klicka gärna!

Locket på känns det som.

Taklamporna lyser, fast klockan bara är drygt ett. Jag skulle famla i mörkret annars.

Det känns även som om mörkret sänkt sig över blogghjärnan, så det blir bara bilder idag.

Bilder med en veckas mellanrum, från igår och förra lördagen.

Sagt idag

Precis när sista lektionen slutar, en so-lektion, tittar en gosse ut och säger lite yrvaket:
"Es schneit!" Han läser visserligen tyska, men det lät bara så kul, som om han ständigt går och slänger kommentarer på tyska omkring sig.

Nu är det litelite vitt ute och jag gläds.

Tidigare under den lektionen , när vi redovisade och diskuterade nyheter, utbrast en annan gosse "Du är f*n så lik Leif GW Persson" Han svär mycket den gossen, men den meningen behövde han inte upprepa utan svordom...
Jag och Leif GW??? Jag fick en förklaring. Vi diskuterade en nyhet som handlade om ett brottmål och hamnade i en diskussion om alla verkligen är lika inför lagen i Sverige. Han tyckte att vi resonerade på samma sätt.
Jaja, det tar väl kvällen att smälta detta. Å andra sidan såg jag Leif GW nyss på teve och han var ju rätt sympatisk.

Dagsljus

Nåja, nästan i alla fall...

Ska passa på att städa nu, när det går att se dammråttorna och dammhögarna.

Tro inte att jag jublar av glädje

men

det är bättre att städa på en torsdag än en fredag.

Drygt ett år sedan - Korsika

Tror bestämt att detta kort togs samma dag som jag fick solsting.
För mycket sol... idag känns det som en omöjlighet.

På begäran

Detta är ingen abborre, utan ett slipskort. Väldigt lämplig gåva till fäder på Fars dag. I alla synnerhet till dem som inte använder slips. (Jag har mörkat ner bilden lite för det blänkte så)
Detta tror jag kan vara en nisch i kortbranschen. Nu gäller det bara för yngsta dottern att klura ut något motsvarande till Mors dag...

En annan förmodligen mer lönsam affärsidé kläckte
Lilla B i en kommentar, nämligen däckleasing.

Se där! Två goda idéer så här på söndagskvällen.

Om någon undrar vad den lilla klumpen överst på slipsen är, så är det en fejkad fossil, som vi använder som kylskåpsmagnet. Kan man sälja sådana, så borde slipskort också vara en lönsam affär.

I väntan på

Att besöka en badplats om hösten eller vintern är verkligen att komma till en plats där allt gått i dvala. Mitt besök kändes tvärtemot det som Matilda berättar om.

Här var det totalt stilla, inte ens en fågel jag såg i går på eftermiddagen, när solen sken som allra mest.

Bada är det väl ändå få som tänker på så här års, eller finns det några modiga ?

Nu får gärna vintern komma

De brandgula snöröjningspinnarna ( heter det så?) sattes ut alldeles nyss, så tycker jag att det kan bli vitt. Hellre snö och minusgrader än detta eländiga jämntjocka grå som kallas dimma.
Bilden ovan tog jag den 27 januari i år.

Soffan är bäst

Medan Michael Palin vandrade på världens tak, knoppade jag in i soffan.

(Fair traderosor, ni vet, de är bara bäst.)

Helg

På hemväg i går kl. 16.33
Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus var devisen i går
Proppen gick...




******************************

Idag skiner solen. Hallelulja. Strax ska vi tillsammans med hundar och kameror bege oss till närmsta sjö. Jag behöver se lite vattenblänk.

Senare väntar städning... Solen "hjälper" mig att se vikten av denna aktivitet.

Hoppas solen lyser på er alla!

Sol

Idag anande jag solen mitt på dagen, när jag faktiskt hann titta ut. Inspirerad av detta köpte jag mig lite sol på hemvägen.

Jag tycker annars att jag springer mellan lektioner, elevvårdskonferenser, akutmöten och telefonen. I morgon är det dags för samverkansmöte. Vi har fått ett sparbeting som med all säkerhet innebär att några måste sluta. Det känns tungt och oroligt. Det med.

Varje kväll har jag sjunkit ihop i en hög i soffan och orkat ta mig samman först vid tiotiden. I säng har jag varit först vid tolvsnåret. I morse var det första gången den här veckan som jag inte försov mig. Jag har hunnit till jobbet, men det är ingen bra känsla att börja dagen med.

Att arbeta i skolan är roligt ( faktiskt) och utmanande, men när stora och små kriser staplas på varandra, då vet jag stundtals inte i vilken tråd jag ska börja nysta i.

Jag berättar inte detta för att få medlidande, utan mer som en förklaring till min dåliga närvaro. Jag har varit med om detta förr och vet att det mesta långsiktigt löser sig, men processen är ibland svår, väldigt svår.

Nä, nu måste jag rätta lite och fundera kring hur vi ska ta oss igenom franska revolutionen på bästa sätt.

Lilla B ! Till helgen kommer inlägget om slipskortet, jag har inte glömt.

Det är mycket nu...

Återkommer snart.

Snart är ett relativt begrepp....

Så här har döttrarna det i Thailand just nu.

Jag behöver nog inte skriva mer...

Nu drar jag

- Degerfors nästa!
En liten nätt tur på 25 mil tor.
Hoppas att väglaget är OK

Minnen

www.fotoakuten.se

Efter att ha läst här längtar jag alldeles väldigt efter hästmanar, hästmular och hästdoft igen.

Vi har ju faktiskt ett stall...

Frostig förmiddag i skogen

Idag MH-testades sista "valpen" i vår D-kull. Hon skötte sig fint i all synnerhet som hon bara bott hos oss i några månader. Nu återstår röntgen av höftleder och armbågar innan vi vet. Jag hoppas så klart att allt ska vara bra med lederna. Jag har fäst mig vid henne och skulle gärna se att hon är kvar hos oss.

Att MH-testa innebär väntan och idag var det kallt i skogen. Nordanvinden såg till att vi frös. Solen värmde inte så mycket.

Det är nästan bara grått och brunt ute nu, så de färgklickar som finns måste man ta vara på.

Gräsanden tyckte att jag var besvärlig och ville helst av allt vara i fred.

Fröken D är mycket livlig och snudd på omöjlig att fånga på bild. Hon reagerar snabbt, så jag missade flera bra reaktioner, trots att jag hade fingret på knappen hela tiden. Hoppas ni skymtar spöket på bilden till höger.

Jag åkte direkt hem efter D:s test och försöker nu tina i klädd fleecemorgonrock. Värst är det med den högra handen, "avtryckarhanden". Tycker synd om dem som jobbar på MH-testet för vinden har friskat i och det var fyra hundar kvar att beskriva, när jag for hem vid lunchtid. Förhoppningsvis är de bättre klädda än jag, som inte insett att det är vinter.


Vad är ett MH-test?

...och andas ut

...gör jag nu. Vi har fått ett sms om att de landat i Bangkok och att allt är OK.

***********************

Regn och friska vindar har SMHI lovat oss här idag. Jag är glad att det bara är så. Vi försökte i går kväll i regnet att få dubbdäck på en av bilarna, men se det gick inte! Helt plötsligt passade inte ett av däcken, eller ja det är väl fälgen som krånglar och detta är totalt obegripligt. Det är ju samma däck som förra vintern...Ska ringa en däckfirma idag. De kanske kan göra det mer begripligt. Har en känsla av att det kommer innebär däckbyte i dubbel bemärkelse.

Nu ska jag ut på en hundpromenad innan regnet och blåsten kommer. Första lektionen försvann idag och det känns bra att få lite tid över en morgon.

Bita i hop

www.fotoakuten.se

Snart snart åker de, döttrarna, och jag kommer att hålla andan tills jag vet att de landat.

Ingenting särskilt...

... mer än att jag gillar att det lyser så olika på respektive våning.
Jag tycker om röda tegelbyggnader, men absolut inte gula.
Det här huset fick mig i kvällningen att tänka på en adventskalender. Det märks vad min hjärna jobbar med i hemlighet.

ZZzzzzz

-God morgon!
-Vilken morgon? Det är ju natt!

Fattar inte hur trött jag kan vara.
Jag brukar ju gå upp 5.30, men för en dryg timma sedan kändes det heeelt ooomöjligt.

Nu är jag uppe i alla fall, ska inte påstå att jag är pigg än, men det kommer väl (?)

Nä, här har jag inte tid att sitta, ha en fin dag!




(Idag ska jag försöka klura ut en bra present, vår äldsta dotter fyller 22 i morgon. Tycker det var ganska så nyss jag var i den åldern. Förslag på present mottages tacksamt)

God morgon världen, hur står det till?

I dag har jag varit i rikets andra stad på Global Forum .
Många sa väldigt mycket och många viktiga saker.
Just nu känner jag mig ännu mer förvirrad, men det blir säkert bra, när hjärnan sorterat lite.

Nu har jag lite med att ordna inför i morgon, två tysklektioner bland annat.
Det ska bli så kul och jag är inte ett endaste dugg ironisk. Jag menar det.

Söndagmorgon

Is anybody out there?

Vår stora luns (hunden) har full koll på omgivningarna

och sådana här har vi väldigt gott om.

Fina att se på, men inte alltid så roliga att ha nära.

Söndagmorgon, bara en trött panter och ett ytterst piggt barnbarn vaket. Kombinationen är inte så lyckad. Jag orkar inte riktigt engagera mig i traktorn, lastbilen och duplotåget.

I morgon börjar jag jobba igen, har inte varit aktiv sedan i mitten av september, eller jo, men jag har inte varit där.
Äldsta dottern har vikarierat för mig, så insyn har jag haft.
Det känns bra, jag saknar det, men som vanligt på söndagar kryper det lite i kroppen.

Nu pockar A på uppmärksamhet, pussel och bok.


*****************************************************************************

Visst är jag glad över solen och ljuset,
men inomhus för det med sig en tråkig sak:

Dammet syns...

Recycling - gammal bild på nytt

TREVLIG ALLAHELGONAHELG ALLIHOPA !