(Klicka !)
Livet hastar på. Jag tycker att det alltid är värst på hösten; massor att göra, för lite tid och tilltagande mörker. Jag känner det verkligen som om jag ska ta mig genom ett spindelnät och fastnar hela tiden på vägen mot målet, som jag egentligen inte vet vad det är. Vad innebär det det att vara klar? Det hinner jag aldrig upptäcka, innan jag är inne på nästa etapp i stafettlivet.
Det är kanske är sanningen. Jag kommer aldrig i mål. Det tål faktiskt att fundera på.
Idag är en sådan där komma i kapp-dag. Ren tvätt att stryka, högen är ca 1 meter, smutsig tvätt att sortera, dammsugning, det bara måste dammas... det märks att vi inte varit hemma två kvällar denna veckan. Jag är verkligen ingen pedant, så när jag konstaterar att det måste dammas, då har vi passerat en gräns för många för länge sedan...
Matlagning...
Rättningar...
I morgon ska jag plantera de sista lökarna och kratta. Gräsmattan är återigen täckt av löv. Jag ser framemot morgondagen, för i min tankevärld är vi klara med alla inomhusmåsten och då i morgon skiner solen :) och det kommer att bli en sådan härlig höstdag.
Så, nu var det bestämt och det känns redan lite lättare :)
En fin helg önskar jag alla, ni som kämpar på med måsten och ni som känner er lediga!