Arbete

Hoppsan, var tiden går, när man är tvungen att göra något. Tillbringade hela gårdagen, verkligen HELA, på jobbet. Städade min arbetsplats , har bara 1/4 av skrivbordet kvar! och letade efter ett försvunnet material. Jisses, vad mycket jag producerar under ett läsår. Tyvärr har jag inget bra system att spara allt som är bra, hinner liksom inte sjösätta ett sådant. Jo, såklart att mycket finns i datorn, men långt ifrån allt. Vid sådana här städraider har jag väldigt svårt att bestämma mig om jag ska hiva klassuppsättningar med kopior eller spara. Jag borde spara, men det går inte för när jag behöver dem igen så hittar jag dem inte. Jag fyllde en svart sopsäck igår. Det försvunna lånade materialet dök inte upp...
Efter detta kraftprov var jag helt slut och gjorde i princip ingenting under hela kvällen.

Har ägnat eftermiddagen åt sjukhusbesök, dotter J har undersökt sin handled med magnetkamera. Att det kan ta sån tid! Själva undersökningen alltså. Ska ändå inte klaga, hon kom in efter bara tre månader, vi var beredda på 12 - 18 månaders väntetid. Hoppas att det ger resultat som gör att hon kan behandlas och bli bättre.

Har bara en fåtölj kvar av utemöblerna! Inser att jag borde passa på att ta ett förekort och sedan ett efter. Det är slitsamt, men det blir fint. Det blir nog kvällens aktivitet. Förstår på maken, så där mellan raderna, att han tycker att det borde ha varit klart. Hmprf, undrar hur och när dessa möblers väl och ve blev mitt och bara mitt ansvarsområde.

I morgon blir det nog en längre cykeltur med dotter H och hund på en liten bilfri ö i Vänern. Detta gör vi varje år och för mig är det ren och skär lycka. Tystnad, inga bilar, karg natur och vatten. Jag är nog väldigt präglad av min uppväxt på Gotland. Jag gillar öar och försöker avverka så många jag kan och hittar. I år ska jag besöka Ven, när vi är i Halland jag och maken. Det har jag tänkt i många år, men det har stupat på att vi alltid haft med oss hundar. En går an, men inte två - tre. I år har vi inga hundar alls med oss, så nu slipper han inte.
Nä, nu kallar plikterna, det finns de som vill ha mat.