Novemberrosor - optimistrosor

1:a november

Spisrosor 18:e november

De är ihärdiga de sista rosorna. De har klarat ett par nätter med minusgrader,

nu fick de komma in i värmen.

Jag bläddrar i katalogerna i datorn

För ett år sedan på dagen fotograferade jag detta här hemmavid. Det var fint väder då med. Solen hade vaknat, som barnbarnet säger, när solen skiner.

För tio år sedan var det snöstorm och vi kom aldrig i väg till jobbet. Jag har varit med om det två gånger i mitt liv. Gången dessförinnan var någon gång på sextiotalet, - 67 eller -68? Känslan var den samma: Skönt att inte behöva gå ut just då och glädje över allt det vita.

Uppdatering

Märkligt hur hjärnan arbetar. Jag vaknar nu på morgonen och det första jag tänker är Det var inte tio år sedan den hemska snöstormen. Det borde ju vara fjorton, femton år sedan... Någon som har bättre närminne än vad jag har?

Utmanad x 2

För rätt så länge sedan blev jag utmanad av leina
och nu har jag äntligen tagit tag i detta:

Fem saker som finns på min att göra - lista idag:

Dammsugning… och jag avskyr det.
Tänka ut mat till veckan som kommer. Alltid lika svårt.
Rätta och planera, vanliga söndagsbestyr för lärare.
Plantera en utekruka och ta in de andra. ( Jag vet att det är november, men det är ju bättre att det sker nu, än inte alls)
Rädda blommorna på övervåningen. Ena katten har kul där uppe.

Vad gjorde du för tio år sedan?

Då gjorde jag ungefär samma saker som jag gör nu, nämligen åker till jobbet, jobbar och åker hem. Trist men sant, att jobbet fortfarande tar nästan all min tid. Då för tio år sedan arbetade jag också som utvärderare i skolans värld och det påbörjade en process, som ledde till att jag läste ännu mera pedagogik på halvfart samtidigt som jag arbetade på heltid. Det gör jag aldrig om, så lite bättre på att hantera min tid har jag blivit.

Vilka platser har du bott på?

Jag har bott ( Hur länge ska man ha bott, för att det ska räknas som bott?)
i Laholm, i Malå, i Laholm, i Visby, i Skara, i Uppsala, i Skara och hela tiden i Särdal.
Jag har också tillbringat lite längre tid i Bremen och Berlin.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär ( här har jag sett olika varianter på xxxnären, men strunt samma, mycket pengar är det hur som helst).

Ge väldigt mycket av dem till organisationer, som gör något bestående till hjälp för andra. Jag tror mycket på idén hjälp till självhjälp och till medicinsk forskning, som också hjälper människor till ett bättre liv. Jag skulle så klart se till att bli skuldfri och se till att mina barn får en bra utbildning. Jag skulle gärna resa, men det är ju det där med utsläppen…

Japp, det var det.



I veckan som gick fick jag en annan utmaning från Susanne
där jag uppmanades att skriva ned sju saker om mig själv och här följer de svaren:

Sju saker om mig:

Jag är en kontrollmänniska, lika bra att erkänna det. Jag är familjens sambandscentral, det är liksom en förutsättning för att kunna kontrollera. Jag tror att en anledning till att jag hakar upp mig så på vädret och prognoserna i synnerhet, är just att jag inte har kontroll över det, vädret alltså.
Fjärrkontrollerna däremot, har jag ingen som helst kontroll över. Dem lägger maken beslag på.

Jag dricker utan bekymmer kaffe när som helst, bara det är starkt. Jag konsumerar ensam ett halvt kilo i veckan, alltså 26 kilo om året….

Gröna grodor, salta fiskar och cocosprickar är gott godis, punschpraliner är det inte.

Jag är helt frälst på dialekter och språk. Jag har lärt mig engelska, tyska och ryska i skolan. Ryskan har jag dessvärre inte använt sedan dess. Nästa språkmål är att lära mig italienska.
Det som kan vara lite pinsamt ibland, är att jag lätt och utan att tänka på det, faller in i de dialekter som talas, där jag befinner mig.

Jag började att rida som åttaåring och har ännu inte slutat, har bara gjort ett uppehåll. Det är nog snart lika långt som min aktiva ryttartid, men jag har som sagt INTE slutat.

Jag är vansinnigt fascinerad av fåglar och kräldjur, men på behörigt avstånd. När det gäller ormar och kräldjur så är naturfilm på teve ett lagom avstånd. Fåglar är lättare, bara de inte flaxar runt mig, så Marcusplatsen i Venedig var ingen hit.

Jag arbetade politiskt när jag var ung. Jag slutade när jag insåg att makt korrumperar på alla nivåer.


Sedan är det meningen att jag ska utmana vidare, så alla hugade här finns lite att bita i ...


PS: Detta är en riktig egotripp. Många av meningarna börjar med Jag...
Lite pinsamt är det allt.

Fototur till Läckö

Jag tog en tur hit tidigt i morse. Det friskade i allt eftersom och lagom tills jag åkte hem kom solen. På något sätt stämmer det väl med hur det varit med fotograferandet på sistone. Det vill sig liksom inte. Jag fick frisk luft och även om Vänern inte är havet så är horisonten ganska långt bort här med, så det var väl investerad tid.

Var?

Jag insåg inte förrän jag läste kommentarerna att jag inte talade om vart jag begav mig.

Så nu får det blir en gissningstävlan.

Var har jag varit?

Det är mörkt

Kaffet är bryggt, grejerna packade. Katterna talar högljutt om att de faktiskt vill ha burkmat, inte torrfoder! Jag meddelar att det blir inget med det! Hunden snor runtrunt av glädje och tror att han ska få följa med, men så blir det inte i dag. Jag känner mig som värsta sortens glädjedödare, ingen burkmat och ingen promenad. Ha det fint alla ni andra som har sovmorgon och Elisabet som är på väg till jobbet!

I går

Glada, lyckliga och uppspelta, så känns det efter att ha sett En föreställning.
Vi var trötta, mycket trötta, när vi gav oss iväg i mörkret efter en stressig dag och vi vände hemåt efter två och en halv timma betydligt lättare till sinnes.

Jag tror att Peter Carlsson och Blå Grodorna ska upplevas på plats. Vi får ta del av spelglädje och berättarglädje. Den eventuella röda tråden i programmet skulle kunna var Evert Taube och vi fick höra den bästa versionen av Fritjof Anderssons paradmarsch jag någonsin hört. Vid närmare eftertanke tror jag nog att det är Peter Carlsson som är den röda tråden. Inte så att han tar plats på de andras bekostnad, men han bär föreställningen, eftersom det finurliga berättandet är fantastiskt. Jag anar en svärta där bakom krumsprången.

Musiken är blandad, många kända låtar, men på eget sätt eller med egen text. Det här var bara så bra, att jag lätt hade kunnat se en föreställning till i dag.

Har ni chansen att se dem, ta den!

Alldeles strax

Enda klippet jag hittade. Vassego!

Vi har inte samma uppfattning

om sakernas tillstånd, SMHI och jag.
I teven nyss talade vädermannen om dagens skurar...
Skurar? Det har ju hällregnat i nästan två dagar.
Skurar?

Tänk om allt det här våta hade varit snö i stället! Då hade det åtminstone varit ljusare ute.
Jag avskyr att halka runt i lervälling.

Jag tror inte att jag kommer att använda min vinterkappa i år heller.
Nya regnkläder och stövlar är nog en bättre investering.
Trist.

Jo,

det jag skulle berättat i förrgår är både tragiskt och hoppfullt. På station i J-köping fanns flera människor som använde vänthallen som värmestuga, säkert för att de inte har någon annanstans att ta vägen. En av dessa befann sig på perrongen. H*n ramlade och slog sig rätt illa. Det som mitt detta tragiska är upplyftande, var att flera medmänniskor, resenärer som väntade på tåget som strax skulle komma, hjälpte till. En ringde efter ambulans, en annan torkade blod och en tredje sköljde av glasögonen. Ambulansen hade inte kommit, när tåget avgick och jag är ganska säker på att en av dessa stannade kvar och missade tåget, för att vara säker på att h*n faktiskt blev hämtad av ambulans.
All heder åt människor som inte tvekar i sådan här situation!

På resande fot

Lämnade hemmet 05.05
Tåg från Skövde,
byte i Herrljunga,
byte i Borås,
framme i Värnamo strax efter nio.
Skitväder och svårt att få en taxi, det blev skolbuss modell mindre istället.
Lyssnat på jättebra föredrag hela dagen,
tankat lite mentalt,
ätit god mat.
Fick skjuts till stationen,
byte i Jönköping,
byte i Falköping,
framme i Skövde,

i tid!

Anlände hem igen 20.45

Ja, så kan en gråmulen måndag i november te sig. Här hemma lär det både ha haglat och åskat. Jag är väldigt glad att jag slapp det. Åska gillar jag inte.

Jag hade tänkt att berätta om något som inträffade på stationen i J-köping, men det får bli i morgon. Jag ser nästan i kors nu.

Alla gillar inte

den här typen av musik, men jag gör det och jag glömmer aldrig den där kvällen i Konserthuset i Stockholm för väldigt många år sedan. Våren 1980 kan det nog ha varit.

Häromkvällen

tittade vi på bilder och det får nog bli en resa till ön nästa sommar.

Japp, så måste det bli.

Ord har olika värde

Jag håller på och letar efter en bättre begagnad spis. Det är ingen idé att köpa ny, eftersom vi lär behöva byta hela köket inom några år. Blocket är ibland en källa till glädje och förundran. Vad sägs om följande:
Mycket bra spis som blir varm fort och fungerar utmärkt, luckan öppnas med en sax eller kniv eller dylikt pga av att ”knappen” till luckan är trasig. Men det är lätt åtgärdat med en sax! Siffrorna på spis vredena är lite nötta på vissa ställen men är man noggran så är detta inget större problem!

Här har vi nog olika föreställningar om vad fungerar utmärkt egentligen innebär.

Sånt här kan man roa sig med en kulen novemberlördag

Click here to create your own painting.



Beskriver den då mig idag ? Tja, kanske... färgerna gör nog det i alla fall.

Grattis!

Jag ska inte påstå att jag precis kommer ihåg hur det var att fylla 23, men mycket kommer jag ihåg: Tankarna, tentaångesten och livet som ibland tog väldigt mycket av ens tid och ork i anspråk.

Jag kommer definitivt i håg den 7 november för 23 år sedan. Det snöade och lyckan var stor.

Ha det fint på din dag! Vi här hemma ser fram emot att du ska komma hem nästa helg.

Ett måste

Kalenderljus tror jag faktiskt mitt enda julmåste och nu har jag klarat av det inköpet. Friden lägrar sig.

Grrr

Man får numera räkna med att inte komma tid och nu går det inte att boka!
Jag är trött på SJ!

Historisk dag

Att man hemma i soffan kan bli så tagen av ett val och ett tal där borta på andra sidan Atlanten.

Kompisar

Efter en hel dag ute i dimman, är det skönt med en soffa.

Jag har själv sovit en timma här på eftermiddagen.

Dimridåer

Inga lätta dimslöjor som häromkvällen, utan riktig råkall tjocka är det ute nu. Dottern som varit ute på vägarna med bilen, var lycklig över att hitta hem. (Hur hittar djur?) Om det är likadant i morgon bitti kanske jag slipper åka till jobbet...:) Jag tror att jag bara varit hemma en gång p g a vädret och det var när snöstormen - 97 (?) såg till att vi vackert stannade inomhus en dag. Första dagen, eller rättare sagt morgonen, efter en längre ledighet, är vidrig. Hela kroppen skriker Jag vill inte! Det går över, det vet jag ju och snart är det fredag igen.
Innan dess ska vi "klara av" valet i USA, tyska verb i presens, diktskrivande, väder och klimat och slutklämen på Asienavsnittet, som handlar om Kina.

Apropå dimridåer frågade en av mina elever: Tror verkligen folk i USA att presidenten fixar allt han lovar? Sådana frågor gör mig glad.

Söndag igen

På köksbordet

NU, äntligen har jag samlat i hop mig tillräckligt för att ta en promenad. Jag halkar väldigt fort in i ledighetslunken, där jag tycker mig ha all tid i världen. Å andra sidan så tror jag att det egentligen det vi har, tid alltså. Vad man sedan väljer att göra av den är en helt annan sak och var och ens ensak. Konstigt ord det där, ensak...

Promenad var det ja, solen skiner och hunden hoppar av förväntan.

Frostlördag

Första november och frost. Det känns rätt på något sätt. Nu rasar de sista al- och lindlöven från träden. Det får nog bli lite krattning i helgen. Utemöblerna ska in också. De var på väg förra helgen, men aktiviteten avstannade på något märkligt sätt precis utanför stallet där de ska stå. Vi har saker i mängd i stallet (och på loftet), andra människor har hästar... Jag önskar mig en container av största modellen.

Att resa är i sig en upplevelse och att åka tåg innebär för mig oanade möjligheter att studera människor. Det är kul att tjuvlyssna på samtal och se vad folk läser för böcker och tidningar. Jag tycker nog att de allra flesta är väldigt vänliga och hjälpsamma mot varandra, men det finns undantag. Igår på tåget mellan Malmö och Göteborg stötte vi i tysta avdelningen på ett sådant undantag. En man, säkerligen närmare sextio än femtio, lyssnade på opera i sin mp3 och tvingade alla andra i avdelning att göra detsamma. Opera kan vara vackert, men man ska få välja det själv och att bara höra det som kommer via någon annans lurar är inte njutbart. Mannen i fråga fick två (!) uppmaningar om att sänka ljudet, men vägrade, sa bara nej och blundade. När sådant här inträffar blir jag så häpen och kanske lite flat. Nu sa inte jag till och jag funderar på hur jag hade agerat, om jag hade fått det där nejet som svar på en vänlig fråga. Hans fortsatta lyssning var inte lika påfrestande så det hände inget mer, men förvånad över hur ohyfsad han var, är jag fortfarande.
Det händer att jag säger till på bussen hem , när det yngre gardet spelar musik för alla i bussen och de blänger kanske lite, men de sänker ljudet och förstår precis varför jag säger till.
Jag undrar hur den här mannen på tåget är i det vardagliga livet? Är han en oborstad typ eller var detta bara en tillfällighet? Så kan det vara att åka tåg och då spelar mindre förseningar inte så stor roll.

Nu drar jag hemåt och norrut

till resten av familjen, huset och minusgraderna. Det är inte snö hemma, men jag önskar....

Det lär vara ommöblerat i köket också. Hur var det nu ? När katten är borta...

Det ska bli intressant att se om jag kommer hem i tid. Det är knasigt, men nu för tiden räknar jag alltid med att tågen är försenade. Vad har hänt med SJ?

På tåget ska jag, om jag klarar det, läsa klart Flyga drake, en bok jag haft liggande länge. Förr kunde jag läsa böcker rätt igenom, men numera är det svårt, för vissa böcker griper tag så och det känns i magen. Flyga drake är en sådan bok.

Konstigt

att kommentarmöjligheterna försvinner i bland, när jag lägger in klipp från youtube...

men låten är bra ändå :)

Medan mörkret faller

och det regnar och blåser kallt från norr, kan det sitta fint med en sång.

En bra dag

Nä, inga bilder på bloggande madamer, även om jag hade kameran med, men en bild från Malmö kan jag bjuda på i alla fall. Jag fattar inte att tiden går så fort. Ett par timmar bara försvann i ett nafs i dag på eftermiddagen. Tack för väldigt trevligt sällskap Linda, Hedgren och Susanne. Hjälp! Jag kommer inte i håg hur jag länkar, då är jag trött. Om man bor på landet i sista huset vid vägens slut, då tar en stor stad på krafterna :) Många människor och intryck, men kul är det att se och uppleva något annat. I morgon blir det nog en sväng till det stora varuhuset. Jag hoppas bara att vi inte druknar i julen där. Deras skyltning brukar vara överväldigande, minst sagt. Vi är billösa så det är inte fråga om stora inköp, möjligtvis då värmeljus...

Jag är vid havet!

Efter mycket krångel, läs SJ, är jag äntligen vid havet och det är så skönt. Idag väntar bloggträff och strosande på stan med dottern. Hon tentaläser och jag rättar, så lite avkoppling är vi värda.

En trevlig onsdag önskar jag alla!

Yes!

Det finns olika sätt att förbereda sig inför julen. Ett är att äta GB Sandwich Pepparkaka. Det har lika hög dignitet som att äta lussekatter till Lucia och risgrynsgröt på julafton.
Säsongens första inmundigades i dag. Den smakade utomordentligt bra. Sådana här förpackningar med flera i kommer jag inte att köpa. Det vore rent livsfarligt. Nä, det får räcka som belöning/uppmuntran då och då, med betoning på att då är det samma som mer sällan.

Motvikt

Klicka gärna!

Solen kan lysa och tom en novemberdag kan vara fin.

Jag vet det är fortfarande är oktober, men bilden här är från november förra året.

Det finns hopp.

Idag

Idag är en dag som jag skulle kunna undvara. Allt känns besvärligt, grått och trist.
Inte blir det bättre av alla nedslående rapporter i media.
Bara förkylningshuvudvärken släpper ska jag muntra upp mig med musik på hög volym. Det borde släppa snart för jag är inne på tredje muggen kaffe och har dessutom tagit huvudvärkstabletter.
Hur gör man för att peppa* sig själv? Jag inser ju att att det är jag som äger problemet och därmed är den som kan göra något åt det. Hur gör man? Hur gör ni?



* Min kollega i kryddregionerna ( hemkunskapen) säger inte peppa utan peppra. Jag är helt säker på att hon inte skämtar, utan tror att det heter så.

I min brevlåda

Nominated as the world's best short joke of the year.

A 3-year-old boy examined his testicles while taking a bath.
"Mom", he asked, "Are these my brains?"
"Not yet," she replied.

Äntligen!

Jag klarade att ta mig fram till lovet. Det trodde jag inte för någon vecka sedan. Nu är det bara denna dagen kvar, sedan ska jag sova länge på mornarna. I alla fall till klockan halv nio. Det är ganska länge med mina mått mätt.
Jag undrar om jag kan ta mig till jobbet i tid idag. Det har blåst alldeles väldigt mycket i natt och det händer ju att träd blåser ner över vägen. Det visar sig när jag ger mig av ut i mörkret om en tio minuter. Ja, just det! Det ju den här helgen vi vrider tillbaka klockan. Åh, jag har mycket att se fram emot :)

Trevlig fredag alla trötta och pigga människor!

Någon mer

som hört en nytt (?) ord för en gammal företeelse?

Ett inspirationsmagasin.


Uppdatering
Ett inspirationsmagasin är en uppgraderad reklambroschyr, som en av våra elkedjor ger ut.
Inspirerad till köp av ny tvättmaskin? Nja, jag tror nog att det skulle kännas mera som ett måste..

Får jag presentera

Skaraborgs snabbaste räv...

Som jag skrattade när jag såg det här kortet i datorn. Vi har gott om besökare i trädgården kvällstid; älgar, rådjur, grävlingar och ibland också rävar. För att ha lite kontroll på grävlingarna har vi , läs maken, monterat en strålkastare. Grävlingsantalet varierar mellan en och tre. Tre känns som två för många, minst. Det är fascinerande att se hur de, djuren, samsas om äpplena. Det är nästan som att se vilda djur på savannen från köksfönstret. Maken vill också fånga dem på bild. Många bilder blir det, kan jag berätta och här är som sagt den snabbaste räven i går kväll.

Något att se framemot - små ljus i mörkret

Under några dagar i lovveckan, v 44, far jag hit, nästan exakt hit faktiskt. Dottern bor granne med detta fyrtorn. Det ska bli så kul, att hinna landa lite och faktiskt göra något annat. Höstlovet brukar annars försvinna i en massa jobb, som jag ligger efter med.

Några veckor efter det, är det dags för konsert nästan på hemmaplan. Detta ser vi verkligen fram emot maken och jag.

Första veckan i december åker jag till huvudstaden på kurs. Jag hoppas att vädret blir fint och att staden är inbäddad i snö (förlåt Lilla B). Det är kanske att begära för mycket, men önska går ju :)

Mellan detta ska jag hantera vardagen med allt som kan inträffa, stort som smått. Det blir nog jul innan jag hinner blinka, så det blir till att göra några små listor.

Den översta bilden har jag tagit själv när jag hälsade på i Skåne förra sommaren. De övriga två har jag helt fräckt lånat, så nu vet ni det.

Solen skiner!

Ja, det var nog "bara" det, jag ville få sagt just nu.

Uppdatering

Att berätta att solen skiner, innebär ungefär det samma som att säga, att jag nästan aldrig blir ordentligt förkyld. Har jag sagt så, ska motsatsen bevisas. Någon halvtimma efter mitt förtjusta utrop försvann solen och lagom till min påtänkta sena promenad började det regna. Rejält.

Sånt är livet ibland.

Vackert, vädret till trots

Klicka gärna, så att ni ser stugan mellan träden!

Denna vy passerar jag på vägen till jobbet. I år tycker jag färgerna är mer intensiva. Kanske är det så eller så börjar jag bli gammal. Jag har något svagt barndomsminne om att min farmor pratade mycket och ofta om den vackra naturen. Dottern suckar, när jag hänfört pekar på träd som skiftar i olika brandgula och roströda nyanser. Hon tycker att det är bättre om jag håller ögonen på vägen. Det ligger nog något i det. Apropå det, längs med stora vägen finns det vacker gulröd vass i diket, den ska jag försöka fota nu när det fortfarande är ljust, när jag åker mina mil tur och retur.

Alldeles snart är bara sextio dagar kvar till jul... Någon som börjat med inköpen än? På mitt jobb finns det några som snart är klara med alla klappar. Jag har bestämt mig för att inte lyssna. Jag vägrar att låta mig stressas. Å andra sidan är just det kanske ett sätt att slippa en del av stressen...

Det känns

Övervägande mulet och en del regnskurar idag.

Så lät det alldeles nyss i radion.
Igår eftermiddag var locket väldigt när hustaken och det blir nog så idag med.
Suck... jag behöver ljus.

Nåja, imorgon är det ju faktiskt fredag!

Önskan

Ha lite tålamod. Det snurrar ett tag innan filmen kör i gång, men hon är värd allt väntan Nina Simone.

Uppdatering
Besvärjelsen fungerade! Jag skymtar solen därborta över Billingen!

En alldeles vanlig dag i mitt liv

Stiger upp 5.30,
arbetar hela dagen,
föräldramöte mellan 18.30 - 20.30,
kör mina dryga fem mil hem i mörkret,
äter stekt fisk och sjunker ner vid datorn en stund.
Lilla katten ligger draperad på axeln och tokspinner.
Landar lite mentalt och kroppen skriker: Sängen!
Jag ska bara...
planera en lektion om väder och klimat först,
men sen så...

Idag börjades det

Älgjakt... inga promenader i skogen så länge den pågår. I går kväll, precis innan skymningen, hördes hammarslag bland gran och fur och någon som sköt in sin bössa. Det lär nog bli jakt i år, annat har jag inte hört. Bilden ovan är tagen nära oss. Ett gammalt raserat torn (Varför tar de inte rätt på det?) och ett nyare i skogskanten. Från köksfönstret ser jag ytterligare ett torn. Vi bor mitt i "smeten".
Jag slås varje år av hur accepterat det är att ta sig ledigt för älgjakt. Då pratas det inte om produktionsbortfall. Kan det bero på att det företrädesvis är herrar som ägnar sig åt detta? Många herrar i ledande befattning dessutom. Jag vet att de flesta sparar semesterdagar till jakten och att det är tradition, men att det inte ifrågasätts är märkligt. Om ett jaktlag skjuter sin ranson redan första dagen, jobbar då alla dagen därpå? Någon som vet?

Eftertänksamhet...

Jodå, det HAR varit en bra dag.

Det är inte bara små och stora barn som uppskattar alla nedfallna löv...

Här är en glad typ, som tokspringer av ren och skär glädje.

Nästan hemma

Nöjd?

Jovars, lite nöjd är jag. I år har jag fått ner alla lökar i jorden, så var det inte förra året. Grävde ner de sista i dag och jag ser redan hur vackert de kommer att blomma där under häggmisplarna.
Ska alldeles strax ta med hunden ut i skogen en sväng, allt medan maten puttrar på spisen.
Om jag har riktig tur kanske jag hinner lägga upp löparna jag köpte i metervara för f l e r a veckorna sedan.
Undrar vad mer jag skulle ha gjort för att känna mig riktigt nöjd? Undrar om jag någonsin är riktigt nöjd med mig själv? Hemska tanke, kan det vara så?

Måste, borde och vill inte

(Klicka !)

Livet hastar på. Jag tycker att det alltid är värst på hösten; massor att göra, för lite tid och tilltagande mörker. Jag känner det verkligen som om jag ska ta mig genom ett spindelnät och fastnar hela tiden på vägen mot målet, som jag egentligen inte vet vad det är. Vad innebär det det att vara klar? Det hinner jag aldrig upptäcka, innan jag är inne på nästa etapp i stafettlivet.

Det är kanske är sanningen. Jag kommer aldrig i mål. Det tål faktiskt att fundera på.

Idag är en sådan där komma i kapp-dag. Ren tvätt att stryka, högen är ca 1 meter, smutsig tvätt att sortera, dammsugning, det bara måste dammas... det märks att vi inte varit hemma två kvällar denna veckan. Jag är verkligen ingen pedant, så när jag konstaterar att det måste dammas, då har vi passerat en gräns för många för länge sedan...

Matlagning...

Rättningar...

I morgon ska jag plantera de sista lökarna och kratta. Gräsmattan är återigen täckt av löv. Jag ser framemot morgondagen, för i min tankevärld är vi klara med alla inomhusmåsten och då i morgon skiner solen :) och det kommer att bli en sådan härlig höstdag.

Så, nu var det bestämt och det känns redan lite lättare :)

En fin helg önskar jag alla, ni som kämpar på med måsten och ni som känner er lediga!

Sammanbiten

Nu har det nya förslaget kommit. Jag har ont i magen och huvudvärk, för det är krångligt och jag inser att jag måste hitta en advokat. '

Snarast.

Härlig höst

Som i går efter regnet, när solen började värma.

Följ med på promenaden.

Jag tror att vi är rätt många som ser fönster lite här och var nuförtiden

Okej då, jag sitter väl om du nu så gärna vill det...

Nöjd, men ledbruten

Höstblåst innebär

väldigt många äpplen och lönnlöv att kratta ihop.

Just de här krattnings- och skyffelmusklerna har inte jobbat på länge,

men nu är de väck, äpplena och löven på marken alltså.

Det är tyvärr många av dem kvar i träden.

Det blir en annan solig dags göromål.




Nu ska jag steka köttfärsbiffar och sedan åka till jobbet. (Dålig planering, men så är det.)

Sä(l)lsynt?

Nej, pausen är inte över, men jag tjuvläste några bloggar i går och hos en bloggare gick det inte att kommentera.* Jag blev aningen frustrerad, så därför är kommentarmöjligheterna tillbaka nu.

(*Jag tog bort kommentarfältet, för att ingen skulle känna sig "tvingad" att kommentera textlösa pausinlägg.)

Påminnelse

Ni glömmer väl inte?

Sista versen

Pausbilder

Borta, men ändå hemma.

Märklig känsla

Thailändska paviljongen i Ragunda kommun.