Han är stor och stark, med väldigt man och rödbrun päls.
Han går vaksamt på vägen framför mig,
spanar framåt,
lyssnar in i skogen,
tittar på mig. Ögonen säger "Var lugn, jag är med."
Vi närmar oss den stora farliga svartvita flocken.
Han sänker huvudet och smyger smidigt.
Kroppen sträcks ut och till slut ligger han spänd på vägen, svansen slår lite.
De stora djuren närmar sig.
Han vädrar.
De vädrar ljudligt.
Finns det fler?
Hans öron fladdrar och nosen höjs.
Oj!, där på andra sidan vägen kommer en flock vilddjur till.
Han tittar på mig.
"Vi lämnar det här, eller?"
Så vi vänder kvigorna ryggen
och går hem igen,
som om inget hänt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar