Kontraster

Det ena förutsätter det andra och tvärtom, det är lätt att glömma

PS: Idag 1, februari, är blogger helkonstig, svårt att komma in på olika sidor och tålamod med datorer och dylikt har jag inte.

Sista januari

Riktigt grått och trist ute. Jag halkar mig fram på en isbelagd grusväg sista biten hem. Gårdsplanen occh gräsmattan är numera mindre insjöar.
Ska ta ner det nästa sista tecknet på jul nu i kväll. Dörrkransen ska bort. Utebelysningen tindrar så trevligt att den kan nog tindra en månad till i kaprifolen.

Konferenseftermiddag på jobbet... ibland blir det bara för mycket. Idag kändes det som om många, för många vaknat på fel sida.

Undrar vart utveckling tar oss. Vi dokumenterar och utvärderar; många, väldigt många papper blir det. Vi pratar en del om huruvida allt det arbete som läggs ner, genererar motsvarande resultat.
Utveckling tar tid och ofta ( i mitt tycke alltför ofta) handlar det om två steg framåt och ett bakåt, en slags jenkautveckling. Någonstans där på vägen framåt upptäcker vi ofta att vi inte alls uppfattat det överenskomna på samma sätt. Ibland dirvergerar uppfattningarna så att jag funderar på om vi verkligen var på samma möte där detta diskuterades och beslutades.
Suck.. välkomna till skolans värld.

Nu ska jag ta tag i rättningshögarna som vuxit oroande fort och fundera lite över en skattnings-/ utvärderingsblankett som ska användas väldigt snart. (Har ni hört det förut?) I vår blir det extra snärjigt, eftersom jag är borta tre veckor mitt i värsta hetsen. Den slipper jag ,så det är ju skönt. Andra får utföra och snärja i mitt ställe.

En sista lovsång

Det var inte sol i söndags, men det var ändå

mäktigt och dämpat

vackert

mjukt

intressant

lugnt och fridfullt

ljust och friskt

Håll ut, ljuset är på väg tillbaka

Förra veckan var det rätt påtagligt att det har vänt . Det är inte beckmörkt, när jag åker hem.
En liten illustration över solens "arbetstider" i vår del av världen ger detta:
uppgång / nedgång
Ystad 8.07 /16.17
Svedala 8.09 /16.32
Skara 8.22 /16.17
Nacka 8.09 /15.53
Bergslagen 8.24 / 16.03
Piteå 8.39 / 14.56
Luleå 8.39 /14.50

Fint besök

Att vara sjuk - hur tänker du?

Inlägget nedan har jag inte skrivit. Det är yngsta dotterns tankar. Hon höll det som ett föredrag i skolan, så detta är egentligen ett pratmanus.

Hur är det med synen på dem som är sjuka och hur tänker du själv när du är sjuk. Var går din gräns? Är du halvsjuk eller halvfrisk på jobbet?

"Att vara sjuk" - har det begreppet förändrats?
Sjuk har man varit i alla tider. Förr i tiden var det farligare att vara sjuk, med dåliga levnadsvillkor kunde sjukdomar, som idag anses vara ofarliga eller botbara leda till döden. Nu för tiden har vi många läkemedel som kan förhindra, bota och korta ner sjukdomstiden. Men sjuka är vi ändå så, precis som förr i tiden.
Numera verkar det som om det är mer eller mindre vanligt eller normalt att gå omkring och vara sjuk. Hur ofta har man inte kommit till skolan eller arbetet och mött en klasskompis eller arbetskamrat som är förkyld, har feber, ont i magen, huvudvärk eller hosta? Det är vanligt och normalt att gå till skolan om man är lite sjuk- eller ja, det förväntas att man ska göra det, eftersom det ju inte är så fysiskt ansträngande. Om man tar skolan t ex, så känns det som om man borde gå dit, för att inte komma efter, och att man, fast man är sjuk, ska ta in kunskap.
Hur bra kan egentligen en person som är sjuk prestera i skolan eller på arbetet?
Borde den sjuke egentligen inte stanna hemma och ta det lugnt, vilket man ska göra när man är sjuk? När man åker in till skolan/arbetet så träffar man med säkerhet fler människor som är sjuka och på så vis förlänges sjukdomstiden. Man får ju inte heller glömma att man kan man smitta friska människor, och på så vis bär man ju ansvar för det med.

När min farmor var ung skulle man ligga hemma i sängen i minst tre dagar, efter det att man hade haft feber. När min mamma var yngre skulle man vara feberfri minst en dag, innan man gick till arbetet eller skolan.Nu tar vi en värktablett och går i alla fall.

Var det så att människor var sjukare förr, eftersom de skulle stanna hemma? Nej, så kan det väl inte vara. Vi borde ha samma slags förkylning och feber som de hade för 100 år sedan. Det kan nog bero på många saker att man var försiktigare förr. Dels hade man nog stor respekt för andra, att man inte skulle smitta dem. Man hade också mer fysiska arbeten. Idag är de flesta arbeten mindre fysiskt krävande och vi kan också minska effekterna av sjukdomen med tabletter, men vi är ju fortfarande precis lika sjuka som man var förr i tiden.

Jag kan tycka att man kan gå till skolan om man har lite huvudvärk som går att behandla med värktabletter. Det är ju inte så att tabletter botar sjukdomar, de minskar bara symptomen. Inte heller blir man frisk direkt efter för att man ätit penicillin i någon vecka. Kroppen behöver fortfarande vila och återhämtar sig inte från en sjukdom direkt.

Det finns en sådan övertro på mediciner idag. Man tror att man kan ta en tablett, äta penicillin så blir allt bra. Fortsätta som vanligt. Var har vi fått allt det ifrån?Jag tror att det kan bero på samhället. Jag tycker åtminstone att det känns som om man får färre chanser nu för tiden, man måste alltid prestera på topp och vara närvarande, annars når man inte sina mål eller gör vad man är anställd för. (Får man inte sina toppbetyg är det svårt att komma in på sin vidareutbildning osv) Då går det inte att vara sjuk!

Pressen ökar nog ännu mer nu när viktiga organisationer som försäkringskassan skickar ut sådana - enligt mig - "sjuka" reklambudskap. Den senaste lyder ungefär så här :
"Vi frågar inte hur sjuk du är, vi undrar bara hur mycket du kan arbeta".

HALLÅ?! Där säger man ju praktiskt taget åt människor, att de ska arbeta trots att de är sjuka. Försäkringskassan handlar ju om pengar, de ska betala ut pengar till dem som är sjuka och inte kan arbeta. Vilken misstro de sätter till sjuka personer! Det brukar inte vara så svårt för dem som är "korttidssjuka" att få ut pengar från försäkringskassan, utan detta drabbar nog mest dem som är långtidsjukskrivna. Är någon sjuk och riskerar att inte får pengar från försäkringskassan eller ifrågasättas av försäkringskassan eller arbetsgivaren, kan det nog i många fall betyda att den sjuke går och arbetar ändå, för de behöver pengarna och jobbet.
Är det verkligen rätt?
Sedan får man inte glömma de människor som mår psykiskt dåligt, de som inte kan bevisa på papper, eller i läkarundersökningar att de inte kan arbeta. Hur ska de bevisa för försäkringskassan att de borde få pengar? Någon som redan mår psykiskt dålig mår nog ännu sämre när en myndighet eller omgivningen ifrågasätter deras sjukdom.. Vilket i sin tur kan leda till katastrofala följder för den som är sjuk... Det blir lite av en ond cirkel, en sjuk människa blir ännu sjukare p g a en myndighet som egentligen ska hjälpa dem.När det handlar om något sådant viktigt som pengar som alla behöver, kan det nog kännas extra jobbigt vare sej man är fysisk eller psykiskt sjuk om någon ifrågasätter ens sjukdom.

Jag som nyligen varit sjuk länge, skulle mått väldigt dåligt som någon hade ifrågasatt min sjukdom i skolan- och för mig handlade det ju inte ens om att jag skulle få ut pengar.
Det kan nog vara svårt för den som är sjuk att komma tillbaka till arbetet när man tillfrisknat, för på många arbeten är har man så specifika uppgifter att det är svårt att hitta någon annan som har tid och kan sköta dem. Då känns det nog bättre att gå till jobbet, sköta det viktigaste och hoppas att man tillfrisknar under helgen. Om man tar läraryrket t ex, det är inte så himla ofta vi får en vikarie om en lärare är sjuk. Istället brukar lärarna få planera lite i förväg vad klassen ska göra medan de är borta....... Då känns det nog bättre, som jag sa innan, att gå till jobbet och bara försöka överleva arbetsdagarna så man kan tillfriskna på sin lediga tid.

Politiker bekymrar sig över antalet sjukskrivna personer och det gör de med rätta men diskussionen borde också handla om alla de som går till jobbet halvsjuka eller halvfriska. I effektiva organisationer räknar man med att de allra flesta ska arbeta varje dag. Något större "svinn" som sjukskrivningar ska helst inte finnas. Vi har valt våra politiker, och på så vis har vi tillsammans med dem varit med och skapat detta samhälle där man inte har tid eller råd att vara sjuk.

Jag tycker att innebörden av att vara sjuk har förändrats sedan min farmors ungdom, men är det verkligen ett bra samhälle vi skapat för dem som är sjuka eller riskerar att bli sjuka?

Vårtecken mitt i vintern

Sov du lilla videung, än så är det vinter...

men

jag såg en felnavigerad (?) tofsvipa också

så det finns nog hopp

Dagens väderleksrapport

Strålade sol, minus fem grader!

Nu bär det av på långpromenad.

Vinter -med särskild hälsning till Statens Vinterinstitut

Vid Mullsjön, mitt på dagen, torsdag den 25 janauri.

...riktig vinter...

Midnatt

Jag tassade runt i huset kring midnatt, packade och letade efter ett försmädligt papper som jag behöver på kursen i Mullsjö, då jag såg stjärnhimlen och den glödande halvmånen. Stjärnhimlen gör sig inte på kort, det har jag upptäckt tidigare, men månar...
Så ut med kamera på stativ mitt i smällkalla natten. Klicka på bilden, för då blir himlen tydligare.

En glimt från mitt kvällsarbete

Ibland när jag läser, bedömer och rättar skolarbeten blir jag förtvivlad, men oftast finns det små ljusglimtar som får mig att le, som den här:

Resväskorna stod fridfullt packade i familjens nya Volvo.

.. Och ja, jag har betonat vikten av att beskriva och levandegöra.

Spaning

Tog för omväxling skull kvällspromenaden i villasamhället några kilometer härifrån. Rätt intressant, har glömt hur det är och hur mycket man ser när man går där på gatorna.

Ikväll slog det mig att det måste finnas människor, rätt många faktiskt, som arrangerar sina fönster just för att man ska se dem utifrån, ett hemmaskyltfönster. Många var de fönster med moderna gardiner, det är inne med 60-talsinspirerat kan jag meddela, blomkrukor och käcka lampor i perfekt symmetri. Krukorna ska vara enfärgade, smal och höga. Jag såg en del fykantiga, men de cylinderformade var allt vanligast.
Lampor... ja antingen var hela huset belysningstajlat ( det finns nog specialister för sånt också kan jag tänka), så det stämde från rum till rum eller så fanns det allehanda varianter som en slags exposé över inredningtrender från gången tid. Jag har lika svårt för båda varianterna, någon slags överensstämmelse vill jag nog att det ska finnas, men att hysteriskt följa någon trend har jag vare sig råd, tid eller lust med. Kan tänka mig att döttrarna tycker att vi i stort sett har blandad kompott av det mesta här hemma, men jag ser ju linjen och det är ju huvudsaken :-)

Kvällens upplevelser var annars att min promenad ackompanjerades av Hemglassbilen, undrar om affärerna går bra? och att det finns hem där julgranen fortfarande står fullt påklädd i vardagsrummen.

Grrr 2

Nu har reparatören varit här. Det var fel på kompressorn.
Han tog skåpet med sig och undrade om vi klarade oss en vecka till ...

Klarar oss? Det är ju liksom lite fel att ställa den frågan nu!

Å andra sidan så är ju inte reparatören skyldig till något, han utför bara sitt uppdrag.
Jag ska skicka maken på företaget som sålde. Jag är skitdålig på att hävda vår rätt.

Nä, nu kallar jobbet, centalt samverkansmöte, inte blir jag gladare av det

Men ute är det minusgrader och snö. Det blir jag glad av!

Ha en bra dag därute i det vita!

Vinter

Somliga skulle nog inte kalla detta vinter, men det är det mesta denna säsongen...
Ska gå, dvs halka , runt en runda med hunden om en stund. Han älskar det : spår!!!

Uppdatering
Nu har vi gått vår skogsrunda. Inga andra hade promenerat denna dag kunde vi se. Vi mötte alltså inte grannarna som oftast har med sin katt. Det kan vara lite besvärligt. Katten gillar hundar, men vår luns som aldrig träffat katter, tror att det är något som går att leka med alternativt jaga.
Vår lugna promenad, nåja, vi var väl inte riktigt överens om tempot, "stördes" i slutet av en brölande råbock. Han uppvaktade några damer i skogen. Jakten gick längs med vår väg och om jag säger att hunden blev kollrig så har jag inte överdrivit.
Sitter här nu med röda kinder och lika röda öron. Känner mig så frisk och uppiggad. Jag har sagt det förr, jag gillar snö och vinter. Det där med röda öron är inte lika chicht som äppelkinder, men mössa, det klarar jag bara inte.
Nu hoppas jag bara på en lika god fortsättning v d g väder.

Också en Panther

Fin bil, men inte riktigt aktuell idag. Jag tror inte att den är gjord för vinter. Att glida fram under sommarhalvåret i en sådan vore inte helt fel.
För den intresserade finns bild och text, dvs artikeln i dagens Af.

Jag har ett mycket kluvet förhållande till bilar. Å ena sidan tycker jag att vi måste minska på privatbilismen av miljöskäl och å andra sidan skulle jag inte alls ha något emot att köra en jättefin bil.

Trodde att allt det fina vita skulle vara bortregnat när jag vaknade, men så är det inte.

Ute finns en tunn vit, men ack så hal isskorpa. Det krasar fint när man halkar fram...och just nu snöar det igen.

Skulle egentligen fara in till stan, hämta och skjutsa dottern, men hon , den förståndiga , ringde precis och meddelade att hon tar bussen, även om den inte precis passar, hon kommer en timma för tidigt till sitt jobb. Skönt för det känns verkligen riskabelt att ge sig ut.

Dagen ska ägnas åt skolarbete, en vanlig söndagssysselsättning för många lärare. I dag väntar geografiska jämförelser, resdagböcker, insändare och tyska glosor. Får väl se hur mycket det blir gjort...

En bra dag

Jag har strukit all tvätt, alla jul - och kalasdukar.
Bonusbarnbarnet sov länge, vaknade strax före nio.
Vi eldar i vedspisen. Det luktar gott , sprakar trevligt och sprider en annan värme.

Sist men inte minst: Det snöar! Jag vet att det handlar om kortvarig glädje, men ändå.

Här skulle det finnas ett foto, men blogger vill inte just nu.

Vardagens små glädjeämnen

När dagen börjar illa, får man försöka tänka i andra banor, så:

• Jag har tagit dagens promenad i dagsljus och det regnade INTE. Vi gick på mossmjuka stigar, hunden och jag, och andades in syret.
• Yngsta dottern ska sjunga på konsert i morgon och är inte så stressad inför detta, skönt, men jag kan inte vara där , synd, men så är det ibland.
• Det är fredag i morgon.
• Om 17 dagar kommer barfotadottern hem.
• Det är tre veckor kvar till nästa lov, det skapar lite stress faktiskt.

Grrr

Det verkar som om vår nya, stora frys har gått sönder....

Den är en vecka.


Uppdatering

Reparatör kommer på måndag...
vet inte om det är vad jag kallar service.

Panter

Får jag presentera den riktiga Panter?

Panter var en mycket tålmodig och godmodig men ändå rätt skarp herre, när det så krävdes. Han fann sig i det mesta, men lät sig inte hunsas. Han var på alla sätt en lagom hund, inte överdrivet kontaktsökande men ändå vaksam över sin flock.
Hade vi kunnat fråga, så hade han talat om att han ansåg sig nog att stå på andra plats i rang. Det lät han oss andra inte veta, men det var rätt tydligt att det var husse och han, i den ordningen. Han följde husse i ur och skur och solsken när han fick. Stekheta sommardagar gick han brevid i timmar när gräset klipptes.
Kom det någon, i hans ögon, misstänkt person till gården, när flickorna var ensamma hemma, visade han tydligt, när det inte var läge att kliva ur bilen. Han kunde skilja på folk och människor. Han var inte hotfull, men tydlig... hur de kringresande omvändarna J V uppfattade det hela, när han sprang emot dem, fick vi aldrig möjlighet att ta reda på innan deras bil rivstartade.
Panter är än i dag levande i vår familj: Vi minns honom med glädje och saknad.
Några har kanske här på bloggen sett bilder på Lejonkungen- Panters son, som är så lik honom. Lejonkungen bor numera hos en familj i Småland och har det hur bra som helst.
Vi har just nu bara odågan I, som tror att han är 12 veckor och inte 18 månader och 38 kilo tung...

Tulpaner

Här är hela rabatten.
Jag skickar dessa till Elisabet, som fyller år väldigt snart. Grattis!

Och dessa går som en Krya på Dig - hälsning till Linda.

Hoppsan! Jag får inte den sista länken att fungera till Linda, så jag gör så här i stället: http://lindalotta.blogspot.com

Dagen efter kalas

Jag har också intagit ryggläge större delen av dagen idag. Inte för att jag druckit för mycket, för jag drack inget alls, utan för att det blir så när jag far som ett jehu över hela huset varje ledig minut i två dagar. Nu är det inte så rörigt och eländigt som man skull kunna tro. När vi omorganiserade här hemma efter flickorna, så blev det ett rejält merarbete som inte blev klart, men nu var det liksom tvunget.
Kalaset var trevligt, alla åt mycket och var glada och då kan man vara nöjd. Gårdagens verkliga bonuseffekt är alla blommor; jag har räknat och jag tror vi har 95 tulpaner!

Som syns på kortet är vi "instormade", tur att det är söndag. Till arbetet lär jag säkert komma i morgon. Här har vi varit utan ström kanske 25 minuter totalt än så länge. Vårt elbolag satsade för några år sedan på att gräva ner de flesta av ledningarna och det är vi tacksamma för nu.
Jag hade planerat att se På spåret i repris, Johan Wester vill jag inte missa, men en del till parabolen har blåst ner och jag ber inte maken att laga det i det här vädret, även om jag tror att han skulle göra det om jag bad snällt.
Hur har ni det i stormen?

Uppdatering
Nu är vägen röjd, sex träd hade knäckts eller slitits upp med rötterna. Tur att nästan alla grannar är bönder. De har beredskap och maskinpark för dessa tillfällen. Trots att vi bott här i drygt 22 år, så är vi nog stadsbor...men jag tar nog lite sovmorgon i alla fall... Lektionerna börjar inte förrän klockan 12. Jag har arbetstid, men jag behöver inte vara på jobbet, bara de vet var jag är och jag jobbar bra hemma också.

Knutsdans

Undrar om betydelsen av att dansa ut julen har ändrats? Här har julen och den lilla vinter som fanns blåst och regnat bort i natt. Ja, så kan det vara, Det går ju att säga att något dansade iväg i vinden
Nu är det grönt och fint igen, mycket mossa i gräsmattan.
Där blir det mjukt att gå på i sommar.


(Detta är bara ett "gästspel", åter till dammningen. Vi har ett mindre ( ca 25 personer) släktkalas här idag. Det är inte jag som firas, utan maken som fyller halvjämt.)

Solsken och vitt på marken

Viken bra avslutning på vardagsveckan, först lite snö och sedan solsken i flera timmar idag. Det finns faktiskt lite vitt kvar här och där, mer här hos mig för vi bor i en köldhåla. Det innebär att det mesta i trädgården kommer senare också. Jag ser det som en bonus; jag får njuta dubbelt. Först blommar körsbärs- och äppelträd i alla trädgårdar längs vägen till jobbet och en dryg vecka senare börjar det i vår trädgård.

Jag har roat mig i dag med att göra ett test, som talar om hurdan jag är, så nu till avdelningen för värdelöst vetande:-)

You're a dynamic, charismatic person who's possibly headed for fame.
- Jojo!
You tend to charm strangers easily. And you usually can get what you want from them.
- Ingen information som man egentligen bör förmedla..
Verbally talented, you tend to persuade people with your speaking and writing.
- Måhända
You are affectionate and loving, but it's hard for you to commit to any one relationship
- Hrmmm?

Your strength: Your charm
- Kan vara bra att tänka på när man känner sig som en urkramad disktrasa
Your weakness: Your extreme manipulation tactics
- Alla test bör ju rimligvis innehålla en viss felmarginal....
Your power color: Indigo
-Jaa, jag gillar blått i nästan alla varianter
Your power symbol: Four leaf clover
-Jaha, låter ju bra.
Your power month: December
- Tveksamt, men det gäller kanske att omvärdera denna mörka månad

Testet för de som vågar och vill, finns här:
What Does Your Birth Date Mean?
http://www.blogthings.com/whatdoesyourbirthdatemeanquiz/

Ha en bra helg, nu ska jag städa vidare!

PS: Konstigt, är det inte rättning så är det städning!
En sak kan jag faktiskt tillstå: Jag är bara effektiv under press. Har jag gott om tid blir inget gjort och nu har jag INTE gott om tid.

Återkommer till bloggvärlden på söndag.

Ja, se det snöar, ja se det snöar

det var väl roligt
hurra
nu blir det vinter
nu blir det vinter....


och det återstår väl att se

Äntligen!

"Snön på väg till Sydsverige"

står att läsa på Aftonbladets sida.

Ingen blir gladare än jag.

Frågan är bara:

Går det att lita på Aftonbladet och SMHI ?

Oj, det är sant! Dagens i -lands problem

Verkligheten gör sig påmind. Dags för vaccination, jag menar vaccinationer. Det är viktigt med plural här, för jag har insett detta efter läst på. Det handlar inte om en eller två sprutor utan flera...och jag är inte särskilt förtjust i sprutor. ( Dagens understatement).
Glädjen var stor i våras, när vi fick besked om att vi kommit med i ett projekt. Vi skulle få resa till Afrika, till Uganda. Inte någon nöjesresa utan en lärorik upplevelse som gör att vi kanske kan arbeta ännu bättre på hemmaplan med solidaritet. Då i våras och under hösten har jag mest varit uppfylld av detta, att jag faktiskt ska få resa till en världsdel som intresserar och engagerar mig mycket. Nu tänker jag mest på vaccinationer och biverkningar. Tror bestämt att jag har en hypokondrisk ådra någonstans.

Den 23 februari bär det iväg till Uganda, Entebbe, för vidare fältstudier som ska redovisas där för ugandiska motparter. Det ska bli väldigt spännande och intressant för jag inser ju att kulturskillnader bara är förnamnet.

Kring allt detta lär jag återkomma, först ska jag överleva sprutorna i morgon.

Uppdatering

Jag överlevde, det blev bara tre små stick. Jag är sjåpig , jag vet. Resten tas som medicin.

Nu får jag ta igen allt som inte blev gjort under lovet; montera ner julen och köra igång nya områden, så det blir bara sporadiska besök i bloggvärlden resten av den här veckan.

Ha en bra vecka allihop!

I morgon

är en annan dag, javisst!

I morgon är det den värsta dagen.

Sista dagen på ett lov ...

Elände

Först vad det älgar och nu...

Någon som har idéer kring vad vi kan göra åt detta elände?

Lycka kan också vara ett alldeles eget ben

Våga drömma!

Ja, så här sjukt var det. Tur att det fanns de som vågade drömma och hade kraft att kämpa.

(Jag har lånat bilden från www. forsvarsmuseum.se)

Tankarna, de flyger.

"Den som inte har modet att drömma, har inte heller kraft att kämpa"

Den meningen kan man grunna på både en och två gånger. Jag hittade ett papper bland alla mina andra papper . Det blir lätt så när jag röjer, att jag fördjupar mig i det jag hittar. Det kan ju vara en del av förklaringen till varför det går så långsamt. Meningen ovan skrev jag av någon gång på 80-talet. Den stod att läsa på tyska som graffiti på Berlinmuren. För mig blir den då väldigt sann. Om vi inte vågar drömma når vi ingenstans.

Just det stod jag och tänkte på när jag strök häromdagen. Strykning är en underskattad sysselsättning- jag tänker som bäst då. Tror att det har att göra med de något mekaniska rörelserna, tankarna får liksom utrymme, de kan ta plats. Jag vill genast påpeka att detta inlägg säkerligen inte platsar i kategorin "Det bästa jag tänkt"

Nåväl, jag tänkte på mod och framtid och vips var jag inne på skolavslutningar, inte julavslutningar. Jag tror inte jag varit på någon endaste avslutning som jag egentligen tyckt varit jättebra. Jag har ju bevistat sådana i nästan hela mitt liv, så det blir några. Jag klagar inte på dem som organiserar det hela, men på något sätt tycks alla inblandade göra sin del och avslutningen blir inte "hel". Precis som med skolan bär vi alla våra upplevelser med oss om hur det ska vara och inte vara. Många har en bild av vad som måste vara med på en skolavslutning. Vad tycker ni? För mig var länge psalmen Den blomstertid nu kommer ett måste, men jag är inte så säker på det längre. De tonåringar jag träffar har ingen relation till den och de sjunger knappt med. Detta tog jag upp till diskussion med några kollegor förra våren och de tittade på mig som om jag inte var klok. Ska vi stryka den psalmen?! En bit in i diskussion förstod jag att den ska vara med för så ska det vara. Föräldrarna väntar sig det. Har vi avslutningar för föräldrarna? Är det inte elevernas avslutning?. När jag ställde de två sista frågorna bemöttes jag med fnysningar och så dog det utbytet av tankar. Det kan jag ta . Jag äger inte sanningen och vet inte hur en bra avslutning ska vara, men jag tycker att den innehåller för lite av framtidstro och glädje över att gå vidare i livet.
På min skola har vi bildat grupper av olika slag som ska ansvara för olika saker och en sådan grupp kommer att ha hand om skolavslutningar. Jag ska inte vara med i den, för jag har förstått att förändring av avslutningar måste ske långsamt. Ingen revolution här inte! För rätt många år sedan, när vi vår musiklärare var överhopad med arbete ( Det är nog rätt så vanligt att hela ansvaret läggs på just musikläraren) hjälpte jag till och vi kom fram till ett musikprogram med de medverkande eleverna som kändes bra för dem och oss. Det var inte så väldigt annorlunda, inte mer än att det kanske spelades på elinstrument, där det av tradition brukar vara akustiskt, men det rynkades på vuxna näsor efteråt. Då kände jag att kan vi inte ta ett så litet steg, så ska jag nog inte vara med.
Jag började skriva om helheten. Det handlar ju inte bara om musikinslag, utan också om vad som sägs. Det hålls ju tal, ett par stycken till eleverna. Här vore väl jättebra om de talande har pratat med varandra innan om vad de tänker säga.
Jag dristade mig i våras också till att ifrågasätta prästens medverkan, men se han har alltid varit med och förväntar sig säkert en inbjudan...

Om någon har ett bra "recept"på en ljus, värdig, postiv och modern skolavslutning, så berätta gärna.

Jag skulle gärna se att En sång till modet framfördes, men så är jag ju ett barn av 70-talet också...

Jag vakade ensam i natten
i huset där människorna sov
Där ute var sommaren gången
och luften var kylig och rå
En fågel flög in genom fönstret
med vingarna röda av blod
Och jag tog den i kupade händer
som en duva
som en duva
Och jag tog den i kupade händer
och huttrade till där jag stod
Den kom som en jagad om natten
en flykting från främmande land
som en som har räddat sej undan
när alla dom andra försvann
Den kom med en doft utav rosor
som någon har trampat itu
och med ljus ifrån slocknade stjärnor
som en duva
som en duva
Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor
som någon har stampat till grus
Men den som en gång har levat i frihet
vill ut i det fria igen
Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten
kommer alltid att drömma sej hem
En fågel med stukade vingar
har slagit sej ner i vårt hus
med drömmarna röda av rosor
och ögonen fyllda av ljus
Jag vårdar den ömt som ett minne
av nåt som jag aldrig har sett
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva
som en duva
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva tillbaka igen

Mikael Wiehe

Fullmåne

Barfotadottern är i dag på Full Moon Party med många tusen (?!) andra på någon ö i Thailand och vi här hemma huttrar i månens sken. Det är rått och någon minusgrad, men det är samma måne vi ser.
Testar kameran med julklappsstativet. Det går så där. Detta är väl OK, men bilderna på huset... jag får nog läsa manualen i alla fall, men det sker motvilligt.
Det är inte lätt att lägga in bilder och blogga med den vilda bebin runt benen, så ...


(Det röda är inte en ny stjärna, utan toppen på en mobilmast.)

Längtar - efter årstider

Bloggvärldens bloggenkät

Matilda skickade Bloggvärldens bloggenkät 2006 vidare bla till mig, så :

1. Hur länge har du bloggat?
Började motvilligt i juni/juli 2006

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag läste bloggar säkert nästan ett år innan jag började. Tror inte att jag hade eller har någon särskild bild av detta.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Förälskad…nja, så fungerar inte jag

4. Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag kan se att jag brottades med formen och språket

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Regelbundet… det är ett svårt ord. Jag läser kanske ett tiotal varje dag, ytterligare ett tjugotal då och då.

6. Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
dagboksbloggar – en del är kanske det, men jag tycker att det är stor variation på inläggen i de mer allmänna bloggarna, jag läser också bloggar om trädgårdar och inredning ibland. Det händer att jag landar i en eller annan politisk blogg, men det är mer sällsynt.

7. Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Matilda

8. Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag väljer två :StillMe och LindaLotta

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Att det tar tid. De vill också komma åt datorn

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag vet bara en som känner mig i bloggvärlden, så …?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja, det tycker jag

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Det som lätt kan missförstås, och det som är för privat.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Inte bekräftelse direkt, men respons är viktigt.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Några lär man nog känna vissa sidor av. En blogg kan ju vara endimensionell

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, men det skulle vara spännande

16. Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Skvallerbloggar om det nu finns sådana är väl skadliga. För egen del, nej.

17. Har du blivit sårad av någonting som skrivits till eller om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Hur har du hanterat detta i så fall?
Nej, om det händer… då skulle jag bli ledsen och sedan lite arg eller i omvänd ordning , beroende på hur det är formulerat. Jag skulle förmodligen bemöta det.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej

19. Har ditt bloggande några nackdelar?
Hmmm, det tar tid och det är för mig allt som oftast en bristvara

20. Bloggar du om två år? I så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Skulle tro det. . Annorlunda ? Förmodlgen och förhoppningsvis

21. Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Det kan jag inte bedöma.

22. Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Att jag emellanåt får lite ordning och reda på mina tankar. Allt jag skriver publicerar jag inte.

23. Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Att jag får ta del av andras tankar och vardag.
...................................................................
Skickar vidare till:
Still me - Tina
Fåraherde - Linda
Lilla B
Annika - Life in the suburb
Susanne - Sassas samlade svammel

För kännedom

Arbetet med arbetsrummet framskrider.
Långsamt
Mycket långsamt.

Just nu sover han, men det är den här bilden jag har av honom (bonusbarnbarnet),
en framtida Kalle.

Nämnde jag att det inte händer så mycket med mitt arbetsrum, oordningen består...

Hmm...jag får nog börja det nya året med att skriva en lista...

2007

Nytt år, nåja ett ojämnt år, men det får väl gå.

Nya tag, inga nyårslöften, men väl strävanden i rätt, rätt - kan man tänka så egentligen, riktning.

OK? hmm, här regnar och blåser det, men jag ska spela Nina Simone på hög volym, för då kommer solen...

Så, God Fortsättning !
nu tar jag sats, men allra först en mugg kaffe...