Får jag presentera den riktiga Panter?Panter var en mycket tålmodig och godmodig men ändå rätt skarp herre, när det så krävdes. Han fann sig i det mesta, men lät sig inte hunsas. Han var på alla sätt en lagom hund, inte överdrivet kontaktsökande men ändå vaksam över sin flock.
Hade vi kunnat fråga, så hade han talat om att han ansåg sig nog att stå på andra plats i rang. Det lät han oss andra inte veta, men det var rätt tydligt att det var husse och han, i den ordningen. Han följde husse i ur och skur och solsken när han fick. Stekheta sommardagar gick han brevid i timmar när gräset klipptes.
Kom det någon, i hans ögon, misstänkt person till gården, när flickorna var ensamma hemma, visade han tydligt, när det inte var läge att kliva ur bilen. Han kunde skilja på folk och människor. Han var inte hotfull, men tydlig... hur de kringresande omvändarna J V uppfattade det hela, när han sprang emot dem, fick vi aldrig möjlighet att ta reda på innan deras bil rivstartade.
Panter är än i dag levande i vår familj: Vi minns honom med glädje och saknad.
Några har kanske här på bloggen sett bilder på Lejonkungen- Panters son, som är så lik honom. Lejonkungen bor numera hos en familj i Småland och har det hur bra som helst.
Vi har just nu bara odågan I, som tror att han är 12 veckor och inte 18 månader och 38 kilo tung...
11 kommentarer:
Vi hade hund tidigare och trots att det är många år sedan nu så händer det att jag tänker på honom då och då. Med glädje, ömhet och saknad.
I år är det 20 år sedan vår hund dog... Det finns många fina minnen :)
Så fin han är, den riktiga Pantern.
Jag har alltid hyst en enorm respekt för just schäfer.
Schäfer är urhunden på något vis.
Tack för presentationen av den riktiga Panter, va fin han var
Hej! Jag förstår att ni minns Panter med stor glädje. Vilket härligt foto på honom! Det säger jag trots att vi har beardisar (som inte alltid gillar schäfer ...). Kram från BARON och FALSTAFF
Fin hund! Verkligen! Jag är dock rädd för hundar, trist nog. Hade förmodligen varit jätterädd om jag träffat Panter...
Schäfrar är verkligen respektingivande!
Åh. Den hunden. Jag minns honom som det var igår..... Kommer nog aldrig att glömma Panter.
Hundar lämnar sällan någon oberörd. Många har respekt för schäfrar, det kan jag förstå. De är stora och det finns många historier om schäfrar. Det är väl sunt att ha respekt för alla hundar och se dem som djur inte något annat.
Ja, Julia - den som träffat Panter glömmer honom aldrig.
Åååå for en vacker hund. Jag hadde en gang en hund som var halvt schæfer. Tycker virkelig om den rasen : )
Min änglahund hade också en viss aversion mot JV... (till mattes förnöjelse!) Oj vad de kunde backa snabbt ut från tomten! *s*
Skicka en kommentar