Ibland när jag läser, bedömer och rättar skolarbeten blir jag förtvivlad, men oftast finns det små ljusglimtar som får mig att le, som den här:
Resväskorna stod fridfullt packade i familjens nya Volvo.
.. Och ja, jag har betonat vikten av att beskriva och levandegöra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Min senaste är: "Jag var snäll mot faxen".
wow, vilket guldkorn, som min lagstadielarae skulle sagt (hon hette val elisabeth?)
Det som anspelades var kanske lugnet efter stormen. Åtminstone brukar mitt packande vara rätt kaotiskt ;-)
Aha: :-) också ett guldkorn..
När elever skriver så här försöker jag alltid och oftast undermedvetet härleda hur de har tänkt och jag tror att det nog kan vara så som marge_ii skriver i detta fallet. Det framkommer inte i originaltexten, men verkar rimligt.
Hanna! Du hade väl tre lågstadielärare , men ingen Elisabeth, utan jag tror du tänker på Ebba...?
Härligt, på något sätt förstår man känslan. När resväskorna är packade så känns det fridfullt!
Man får hoppas att dom var fridfullt _packade_ av kläder och inte sprit :-). För jag antar att dom var fulla :-)
Det var verkligen beskrivande :9
Och Tina har fått till en extra knorr *skrattar*
Tina-*fniss*
Skicka en kommentar