Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



22 januari, 2007

Spaning

Tog för omväxling skull kvällspromenaden i villasamhället några kilometer härifrån. Rätt intressant, har glömt hur det är och hur mycket man ser när man går där på gatorna.

Ikväll slog det mig att det måste finnas människor, rätt många faktiskt, som arrangerar sina fönster just för att man ska se dem utifrån, ett hemmaskyltfönster. Många var de fönster med moderna gardiner, det är inne med 60-talsinspirerat kan jag meddela, blomkrukor och käcka lampor i perfekt symmetri. Krukorna ska vara enfärgade, smal och höga. Jag såg en del fykantiga, men de cylinderformade var allt vanligast.
Lampor... ja antingen var hela huset belysningstajlat ( det finns nog specialister för sånt också kan jag tänka), så det stämde från rum till rum eller så fanns det allehanda varianter som en slags exposé över inredningtrender från gången tid. Jag har lika svårt för båda varianterna, någon slags överensstämmelse vill jag nog att det ska finnas, men att hysteriskt följa någon trend har jag vare sig råd, tid eller lust med. Kan tänka mig att döttrarna tycker att vi i stort sett har blandad kompott av det mesta här hemma, men jag ser ju linjen och det är ju huvudsaken :-)

Kvällens upplevelser var annars att min promenad ackompanjerades av Hemglassbilen, undrar om affärerna går bra? och att det finns hem där julgranen fortfarande står fullt påklädd i vardagsrummen.

11 kommentarer:

Lilla B sa...

Det är en fröjd att bo lite enskilt och inreda som det faller sig, passar eller bara "blir". För sånt duger också.

Marge_II sa...

Bor man som vi lite enskilt och inte ser grannarnas fönster kan man gå in och kolla på några av alla de inredningsbloggar som finns. Även om de tenderar att vara väldigt lika varandra.

Anonym sa...

Jag har aldrig råd att hålla på med inredning och särskilda lampor. Hyran här är så himla dyr att det inte blir många ören över. Usch och fy.

Annika sa...

Fniss...Panter...Det där är ett av mina favvo-nöjen, att ta en kvällspromenad i grannaskapet för att spana in hos grannarna. Det är så roligt! Så kul att se hur folk har det. Tyvärr är det många som drar ner sina persienner här. Tycker ju jag är trist, då'rå...(dem kanske har sett en konstig svenska gå omkring därute på kvällarna o spana, he,he)
Visst, inredningstrender tenderar alltid att ta över, lite trist när alla har samma och samma.

Gordon sa...

Hemglassbilen - ja, vi känner en hund som HATAR den! Inte vi ... Men vi hoppas att du har sett Galenskaparnas parodi, med en bil som säljer HEMKETCHUP! - Kramar från oss i beardis-flocken

Linda sa...

Det är något jag tycker är riktigt roligt.
Ibland när vi kör genom samhällen så kör vi sakta, sakta bara för att hinna se så mycket som möjligt.
På kvällarna är det ju bäst om man vill se in genom fönsterna, men vissa har så höga häckar *grr*
Annars är det trädgårdsspaning om somrarna och då är dagsljus att föredra.

Linda sa...

Måste förresten erkänna en sak.
När vi har nya lampor, gardiner, blommor eller något annat så måste jag ALLTID gå ut och kolla hur det ser utifrån.
Så det bor nog en liten knäppis bakom höger öra :)

Lena sa...

Fönsterspaning är kul, säskilt kvällstid. Extrabra att ha hund, för kan man stanna upp utan att skämmas. När man bor i ett samhälle påminns man nog varje dag och medvetenheten om hur fönstren ser ut ökar tror jag. Jag har ju bott i stan förr, men jag hade glömt bort det.
Åker man längre söderut, Danmark och Tyskand, har många människor ingen känsla alls för gardiner och fönster, bara trista långa vita nylonsaker som hänger för hela fönstret. ( En generalisering, men så tycker jag att det ser ut på många håll.) Ubdrar varför det skiljer sig så...?

Lena sa...

Hemketchup..nä, det har jag missat. Så då finns det något att upptäcka;-)

Anonym sa...

Intressant, tack för att vi fick följa med på din spaningsrunda :-)

Bloggblad sa...

När jag bodde i Örebro i mitten av 70-talet gick jag runt Brickebacken nästan varje kväll - och spanade in "lyckliga" fönster. Det verkade vara en sport att det skulle vara så perfekt och gulligt och pluttigt - i kontrast till några påvra eländiga fönster. Det blev många teorier om bakom vilka fönster lyckan fanns...

Där jag bor nu kan jag inte gå runt och glo - alla vet vem jag är och det skulle kännas himla konstigt.