Riktigt grått och trist ute. Jag halkar mig fram på en isbelagd grusväg sista biten hem. Gårdsplanen occh gräsmattan är numera mindre insjöar.
Ska ta ner det nästa sista tecknet på jul nu i kväll. Dörrkransen ska bort. Utebelysningen tindrar så trevligt att den kan nog tindra en månad till i kaprifolen.
Konferenseftermiddag på jobbet... ibland blir det bara för mycket. Idag kändes det som om många, för många vaknat på fel sida.
Undrar vart utveckling tar oss. Vi dokumenterar och utvärderar; många, väldigt många papper blir det. Vi pratar en del om huruvida allt det arbete som läggs ner, genererar motsvarande resultat.
Utveckling tar tid och ofta ( i mitt tycke alltför ofta) handlar det om två steg framåt och ett bakåt, en slags jenkautveckling. Någonstans där på vägen framåt upptäcker vi ofta att vi inte alls uppfattat det överenskomna på samma sätt. Ibland dirvergerar uppfattningarna så att jag funderar på om vi verkligen var på samma möte där detta diskuterades och beslutades.
Suck.. välkomna till skolans värld.
Nu ska jag ta tag i rättningshögarna som vuxit oroande fort och fundera lite över en skattnings-/ utvärderingsblankett som ska användas väldigt snart. (Har ni hört det förut?) I vår blir det extra snärjigt, eftersom jag är borta tre veckor mitt i värsta hetsen. Den slipper jag ,så det är ju skönt. Andra får utföra och snärja i mitt ställe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Visst känns det som om det blir väldigt många turer ibland innan ett beslut kan tas! Frustrerande!
Hur får man ett kvitto på att man faktiskt kommer framåt, att saker och ting blir bättre?
Vi tycker och tänker en massa, men hur blir det i slutänden?
Uppföljningar hit och dit enligt uppgjorda planer... Oj så duktiga vi ska vara men är vi lyckligare?
Det värsta är dock alla möten man är på där det bara är vissa som pratar och tycker och tänker. Men efteråt, oj, så många det är som har åsikter. Men snälla vänner, varför säger ni inget??
(vilken gnällspik jag är... :))
Ta beslut, följa beslut, "nä, jag gör så här i stället". Tröttsamt är ordet, men så klart nödvändigt med diskussion och förankring.
Jaa, LindaLotta. det sista du skriver om är enormt irriterande.
Låtsasfölja beslut är ett bekymmer på många arbetsplatser.
All dokumentation och alla papper äter tiden från det vi borde lägga den på. Människor.
Kan bara hålla med, men någonstans måste vi vara noga också. I min värld är det rätt nära till ett allmänt tyckande utan någon grund, så då är dokumentation och diskussion viktig. Jag tror emellertid att svenskar? i alla fall lärare har väldigt lätt att överarbeta somligt.
Det du skriver om konferenseftermiddag.... skulle kunna vara mina ord. Jag tycker vi konfererar för mycket. Tror inte att ungarna lär sig mer av vårt pratande och konfererande och dokumenterande.
Skicka en kommentar